Reeperbahn (musikgrupp)
På de två första albumen delade Ljungström och Sundquist på både att sjunga, komponera musik samt skriva texter. Sommaren 1982 lämnade emellertid Sundquist gruppen och ersattes av Peter Ivarss från Underjordiska Lyxorkestern. Med detta blev Ljungström alltmer frontfigur i bandet. Man bytte skivbolag till Stranded Rekords och släppte februari 1983 singeln Marrakesh och albumet Peep-Show (producerad av Johan Vävare), vilka visade ett mer synthbaserat sound. Samma år medverkade även Reeperbahn i filmen G – som i gemenskap som det fiktiva bandet Nürnberg 47, där de framförde låten Hundarna brinner, samt en cover på Venus in Furs. Även om deras medverkan i G-filmen skaffade bandet en del publicitet erkände Ljungström efterhanden att han inte var väldigt entusiastisk över projektet: "Vi var inte särskilt stolta över att vara med i filmen då för den kändes för dum. Jag tillhörde väl inte målgruppen om man säger så.". I september 1983, precis innan albumet Intriger skulle spelas in, avled Ivarss genom en olycka. Albumet spelades ändå in, men endast med Ljungström och Sjöberg kvar av de tidigare medlemmarna. Övriga musiker som medverkade på skivan var Latte Kronlund (bas), Fred Asp (trummor), Fredric Holmquist (keyboards) med systrarna (Irma och Idde) Schultz samt Heinz Liljedahl på kör. Intriger släpptes november 1983 och bandet gjorde därefter några ytterligare svenska turnéer men splittrades efter de sista spelningarna på Gotland i juni 1984. Det fanns inget uttalat beslut att splittra bandet, men det har beskrivits som att ingen längre hade energi och engagemang att fortsätta, enligt Olle Ljungström-biografin Jag är både listig och stark (Norstedts, 2011). 1986 skedde emellertid en återförening med den ursprungliga uppsättningen från Venuspassagen förstärkt med Latte Kronlund, och de genomförde bland annat en spelning och en presskonferens på Hultsfredsfestivalen. Bandet höll efter återföreningen bara ihop under några månader, varefter Ljungström bland annat ägnade sig åt reklambranschen medan Sundquist blev en av Sveriges mer bemärkta musikproducenter. Våren 2010 återsläpptes varje album av Reeperbahn (inkl. Samlade Singlar) på CD, med tillhörande bonus-DVD där alla SVT:s inspelningar av Reeperbahn finns med. Rariteter, radiospelningar, outgivna låtar, demos och tidigare opublicerade bilder finns med som bonusmaterial. Dan Sundquist hade efter att ha lämnat gruppen vissa framgångar med gruppen Dan Sundquist och Prins Valiant 1983-84 medan Ljungström bildade gruppen Heinz och Young tillsammans med Heinz Liljedahl och gav ut albumet Buzz Boys. Heinz och Young blev dock ett mycket kortvarigt projekt. 1992 började Ljungström uppträda solo och skivdebuterade som soloartist året därpå. Som sådan arbetade han ofta ihop med Heinz Liljedahl (som medkomponist och kompgitarrist) och även Sundquist (som producent), och på senare år även med producenten och musikern Torsten Larsson. Ljungström släppte totalt åtta album som soloartist åren 1993-2013. Augusti 2010 höll Reeperbahn sina första konserter sedan 1986, när de spelade i sex städer under festivalen Forever Young, en turné med inriktning på 80-talsmusik. Andra band som uppträdde var Alphaville, Howard Jones, The Human League, Jakob Hellman, Lustans Lakejer och Ultravox. Dessa sex spelningar blev sista gången som Reeperbahn någonsin uppträdde tillsammans innan Ljungströms död 2016. Förutom originalmedlemmarna Ljungström, Sjöberg och Korhonen medverkade Joel Fritzell, gitarr, Kalle Stingzing, keyboard och Jukka Rintamäki, bas.
Massmedia i Omaha
Detta är listor över massmedier i Omaha. 590 KXSP, FOX sportradio. Tidigare WOW-AM. 660 KCRO, kristen radio, även talkshows. Tidigare KOWH. 1020 KOIL, Radio Disney popmusik för ungdomar. 1180 KYDZ, la bonita / espanol. 1340 KHUB, nyhetskanal för närområden som Fremont. 1490 KOMJ, även kallad MAJIC (sic) 1490, spelar gamla låtar. 1560 KLNG, kristen radio, även talkshows. 1620 KOZN, ESPN sportradio. 88.1 KMLV, är en K-LOVE kristen radio, modern kristen musik. 88.9 KVSS, även kallad Spirit 88-9, Omahakatolsk radiokanal. 89.7 KIWR, även kallad The River, alternativrocksmusik. 90.7 KVNO, UNO (University of Nebraska)s radiokanal. 92.3 KEZO, gammal rock'n'roll. 92.7 K224DJ kristen radio KLCV Lincoln. 93.3 KHUS, amerikansk countrymusik. 93.7 K229BI kristen radio KLCV Lincoln. 94.1 KQCH, populärmusik med mycket rap och hiphop. Tidigare WOW-FM. 96.1 KQBW, gammal rock'n'roll. 97.7 KBBX, första spanska radiokanalen på FM i Nebraska. Mycket jazzmusik. 98.5 KQKQ, även kallad Q98, modern musik. 99.9 KGOR, musik från 1960-70-talsmusik. 100.7 KGBI, även kallad The BRIDGE, musik för hela familjen. 101.9 KLTQ, även kallad Lite Rock 101.9, modern musik för vuxna. 103.7 KXKT, även kallad The Kat, countrymusik. 104.5 KSRZ, även kallad The Star 104.5, den bästa musiken från 80 och 90-talet och idag. Tidigare KESY. 105.5 KFMT, även kallad Gold 105.5, hits från 1960-80-talet. 105.9 KKCD, även kallad CD105.9, klassisk rockmusik. 106.9 KOPW, även kallad Power 1-oh-6-9, populärmusik med mycket rap och hiphop. Omaha World-Herald, största tidningen i staden. The Reader, självständig veckotidning. Midlands Business Journal, lokal affärstidning. Omaha Star, historisk svartägd tidning i Omaha.
Antony and the Johnsons
Antony and the Johnsons är ett amerikanskt band från New York. Sångaren och frontfiguren, Anohni, har med sin androgyna image, sin Nina Simone-lika röst och texterna som ofta kretsar kring sköra relationer, utsatthet och existentiella funderingar, gått från att vara en lokal företeelse på New Yorks queer-klubbar till att bli en kritikerrosad akt långt utanför USA:s gränser. Anohni (född 1971 i Chichester, Sussex, England) växte upp med alternativ 80-talsmusik. Marc Almond, Billie Holiday, Nina Simone och Louis Armstrong var stora influenser. Hon sjöng i kör. Vid elva års ålder hörde hon Boy George för första gången. Hon tog stort intryck av honom och bestämde sig för att bli sångare. Anohni förklarar: "det var första gången jag såg någon som såg ut så som jag kände mig". Anohni flyttade till New York där hon blev en del av stadens queerscen. Hon uppträdde på olika kabaréer och utförde performance-föreställningar på undergroundscener. 2000 fick Anohni ett stipendium och samlade ihop bandet The Johnsons bland kompisar från olika konst- och musikskolor i New York och spelade in debutalbumet Antony och The Johnsons. Lou Reed upptäckte bandet och blev dess ivriga påhejare och beskyddare. Anohni sjunger på Reeds album The Raven och Animal Serenade och följde med på hans internationella turné under 2003. 2005 spelade bandet in uppföljaren till debuten, I Am A Bird Now. På detta album gästades bandet av Anohnis gamla idol och ikon, Boy George. De båda sjunger duetten You Are My Sister. Andra som medverkar på skivan är Lou Reed, den storslagna operapopens Rufus Wainwright samt sagoberättartrubaduren Devendra Banhart. Albumet tilldelades 2005 års Mercury Music Prize. Anohni gjorde under 2005 ett inhopp på CocoRosies album Noah's Ark där hon sjöng duetten Beautiful Boyz. Anohni ingår som en av tre gästvokalister i Brooklynproducenten Andrew Butlers band Hercules and Love Affair som 2008 släppte sitt debutalbum med samma namn på skivbolaget DFA Records. Under 2005 deltog Anohni även i musikdokumentären Leonard Cohen: I'm Your Man med bland annat Rufus Wainwright. Anohni framför där If it be your will. Anthony and the Johnsons är döpt efter trans- och aids-aktivisten Marsha P. Johnson. Anohni har även medverkat i ett par filmer: i Steve Buscemis film Animal Factory som en androgyn fånge som sjunger för interner i fängelset, samt i Sebastien Lifshitzs film Wild Side där hon framför "I Fell in Love with a Dead Boy" för en grupp parisiska transpersoner. Antony och The Johnsons bidrog även till soundtracket i filmen om Bob Dylan, "I'm not there", där de framför den klassiska Bob Dylan-låten "Knockin' on heaven's door". Julia Kent – cello, stråkarrangemang. Parker Kindred – trummor. Jeff Langston – basgitarr. Maxim Moston – violin, stråkarrangemang. Rob Moose – gitarr, violin. Doug Wieselman - träblåsinstrumenter, gitarr. Thomas Bartlett – piano. Reuben Butchart – piano. Tahrah Cohen (aka Todd Cohen) – trummor. 2000 – Antony and the Johnsons. 2005 – I Am A Bird Now. 2009 – The Crying Light. 2001 – I Fell in Love with a Dead Boy. 2005 – Hope There's Someone. 2005 – You Are My Sister. 2010 – Thank You for Your Love. 1988 – "Cripple and the Starfish". 2009 – "Epilepsy Is Dancing". 2012 – "Cut the World (live)". 2013 – "Fistful of Love". 2003 – Live at St. Olave's. 2013 – Del suo veloce volo.
Helsingborgs konserthus
Helsingborgs konserthus färdigställt 1932, ritat av Sven Markelius. Konserthuset är scen åt Helsingborgs symfoniorkester. Konserthuset är scen för flera olika evenemang, från klassiska konserter till storband och underhållning. Helsingborgs Symfoniorkester håller regelbundna konserter i huset där man både spelar äldre och mer moderna klassiska verk. Flera inbjudna artister bjuder ofta på föreställningar av olika slag. Teman kan bland annat vara jazz, 60-talsmusik, humor, gospel och soloframföranden. Dessutom bjuder man in både förskole- och skolelever på särskilda konserter och föreställningar riktade till barn. Helsingborgs konserthus är sedan 1 januari 2015 en del av det kommunala bolaget Helsingborg Arena och Scen AB med Max Granström som verkställande direktör. 1927 hölls en tävling för att formge Helsingborgs nya konserthus. Tävlingen vanns av Sven Markelius, vars första förslag var en klassicistisk byggnad med kolonner och ornament. Emellertid kom Markelius under projekteringen i kontakt med helt nya idéer från Europa och alla klassiserande detaljer togs bort. Slutresultatet blev en stilren och spartansk modernistisk byggnad, en byggstil som på svenska kommit att heta funkis. Helsingborgs konserthus har kommit att bli ett av de första och bästa exemplen på funktionalism i Sverige. Själva byggnaden är i vit puts och utförd enligt modernismens mest grundläggande principer. Den består av enkla geometriska former, från entrépartiets runda form till konsertsalens fyrkantiga. Fönsterband genomskär de vita fasaderna. Ut från entrén spänner en baldakin som vilar på smäckra pilotis. Entréhallen är ljus och öppen tack vare stora fönster och ett högt tak. För själva rörelsen inåt och uppåt i byggnaden inspirerades Markelius av Parisoperans trapphall där man i pauserna kan stå och samtala och samtidigt ha uppsyn över hela folkvimlet. Den stora konsertsalen tar ca 840 personer och har fått mycket beröm för sin utmärkta akustik. I huset finns även en liten konsertsal (den fd biosalongen) som tar 240 personer. Mycket av den goda akustiken beror på lokalens blygsamma storlek. Byggnaden uppfördes med restauranglokal och biograf med separat ingång. Endast tre år efter öppnandet (1935) stängdes restaurangen och lokalen övertogs av stadens bibliotek, som ett provisorium som varade till 1965, när Helsingborgs Stadsbibliotek färdigställdes. Idag används utrymmena som utgjorde kök som omklädningsrum. 2017 öppnade åter en bar och café i Konserthuset. Biografen öppnade under namnet Konserthusbiografen, därefter "Capitol" och drevs länge som Sandrews 1-2-3 (som namnet antyder moderniserades lokalerna till att hysa tre salonger på 1970-talet). Efter att ha lagt ner sin biografverksamhet 2006 fick Sandrews inte sälja verksamheten till SF Bio av Konkurrensverket, istället drevs biografen under namnet Astoria i ungefär ett års tid. Därefter gick Astoria i konkurs och SF Bio köpte verksamheten, i Helsingborg två biografer. Medan Röda Kvarn behölls lades Astoria ner och biografsalongen utgör i dag Lilla scenen. Huset blev byggnadsminne 1997.
Uppsala domkyrkokör
Uppsala domkyrkokör är en kammarkör med cirka 35 medlemmar knuten till Uppsala domkyrka. Kören grundades 1867 av domkyrkoorganisten och tonsättaren Jacob Axel Josephson. Kören har alltid haft en central plats i katedralens gudstjänstliv men bedriver också en omfattande konsertverksamhet, med såväl a cappella-musik som större verk med orkester. Domkyrkokören har genomfört en lång rad turnéer både i Sverige och i Europa. Kören har medverkat i en rad inspelningar för radio och TV och har under åren uruppfört ett stort antal verk av svenska tonsättare som Sven-Erik Bäck, Daniel Börtz och Sven-David Sandström. Domkyrkokören har även vid sidan av mycket uppskattade framträdanden i jazzsammanhang tillsammans med Alice Babs och Nils Lindberg bland annat internationellt uppmärksammats för framföranden av fransk 16-1700-talsmusik. Jacob Axel Josephson 1867–1880. Johan Gustaf Hiller 1880–1891. Gustaf W. Hofberg 1891–1892. Leberecht Siegbahn 1892–1917. Harald Colleen 1918–1942. Olle Scherwin 1964–1967. Rudolf Löfgren 1967–1994.
Battlefield: Bad Company 2
Det finns fyra flerspelarlägen, varav två spelas med fulla lag. Berättelsen skiftas sedan till nutiden, då ryska trupper invaderar och ockuperar Europa, Asien och Sydamerika. Bad Company skickas på en underrättelseoperation bakom fiendens linjer i östra Ryssland, i ett försök att säkra ett ryskt massförstörelsevapen. Trots att de framgångsrikt verkställde uppdraget, visar det sig att vapnet var en stor bluff. General Braidwood förflyttar sedan Bad Company till Special Activities Division och ger dem uppdraget att leverera information till den amerikanske CIA-agenten Aguire. Detta får Sergeant Redford att bli missnöjd på eftersom han hade hoppats på att gå i pension efter hans sista uppdrag i Ryssland. Gruppen sörjer för Flynns bortgång, men de får senare höra en radio från en rysk soldat, samma som sköt ner Flynn. Den använder de sedan för att hitta Kirilenkos position. De börjar gå mot staden Quito, där de strider mot ryska trupper och milissoldater. När de kommer till en flod bevittnar de en stor eldstrid mellan amerikanska och ryska trupper. När kampen når sitt klimax detonerar det ryska massförstörelsevapnet och förintar de amerikanska styrkorna. Alla utom Marlowe blir missmodiga om det fruktade vapnet, men Marlowe uppmuntrar dem att fortsätta jakten på Kirilenko och vapnet. De påträffar ett fraktplan, där Kirilenko och massförstörelsevapnet är ombord i. De beslutar att kapa planet och infiltrerar den precis när den avgår. Efter en eldstrid för att kunna nå förarhytten finner de att den är tom. Gruppen återvänder till lastrummet och finner sedan Kirilenko, som försöker att detonera massförstörelsevapnet på nytt, men denna gång i Texas. Med hjälp av sprängämnen från planets vapenarsenal, lyckas gruppen förstöra vapnet och försöker sedan fly från det kraschande planet. Sweetwater försöker ge Marlowe den sista fallskärmen, men Kirilenko tacklar honom och Marlowe blir tvungen att dyka ut från planet i fritt fall och döda Kirilenko med sin pistol. Sweetwater ger Marlowe den sista fallskärmen i luften, och de landstiger i Texas tillsammans med resten av gruppen. När de börjar fira deras seger anländer General Braidwood och ber dem att följa med honom, eftersom ryssarna invaderar genom Alaska, till gruppens besvikelse. Under den sista filmsekvensen av spelet kan man se att ryska styrkor svärmar genom Alaska och Kanada, och når USA:s nordgräns. Spelets soundtrack gavs ut den 2 februari 2010 och innehåller 11 låtar komponerade av Mikael Karlsson (kompositör). Limited Edition är en förhandsbeställning av spelet och innehåller vapen och funktioner som inte originalspelet har, som en M1A1 Thompson gevär och en M1911 pistol, samt fyra fordon. Man får ett förbättrat fordonspansar som minskar effekten från både explosiva och penetrerande vapen. Man kan beväpna sig med en spårutrustningspistol, som är tillverkad för att avfyra en sändare på ett fordon, som spelaren eller lagkamraten skjuter med en raketgevär så att fordonet blir ett rörligt mål för raketen. Nya vapen finns monterade på alla bepansrade fordon. Man kan använda sig av det elektroniska krigföringspaketet som man kan användas för att upptäcka fiendeenheter som befinner sig i närheten av spelarens fordon. Ultimate Edition är en utgåva som släpptes den 31 augusti 2010. Denna utgåva innehåller en förhandstitt av Battlefield 3, "Onslaught mode" - där 4 spelare i co-op-läge kämpar mot datorstyrda elittrupper, samt Limited Edition föremål som de fyra fordonen och de två vapnen. Den 22 december 2010 släpptes expansionspaketet Vietnam till Battlefield: Bad Company 2. Expansionspaketet innehåller 5 helt nya banor, 15 vapen och 6 fordon från Vietnamkriget. De nya fordonen är en M48-Stridsvagn, en T54-Stridsvagn, en Huey-Helikopter, en Auto-Rickshaw, en M15A-Jeep, en GAZ69-Jeep och en MkII patrullbåt. Man har satsat mycket på ljud, och har lagt till många nya ljudeffekter. Man har även lagt till 2 timmar klassisk 60-talsmusik.
