Christian Falk
Lars Georg Christian Falk, född 25 april 1962 i Hägersten i Stockholm, död 24 juli 2014 i Stockholm, var en svensk musiker och musikproducent. Som artistnamn använde han ibland Falcon eller Da Phunky Phalcon. Han var basist i Imperiet samt producent för Neneh Cherry och Robyn. Hans soloskiva Quel Bordel (1999) blev trefaldigt Grammisbelönad. Christian Falk släppte sin första skiva tillsammans med bandet Madhouse i början av 1980-talet. I och med sin roll som basist i Imperiet så etablerade sig Falk på allvar i musikvärlden. Strax efter att bandet splittrades 1988 reste Falk till Nicaragua med sina då två barn för att arbeta i landets enda skivstudio. Vid denna tid rådde det krig i landet i samband med nicaraguanska revolutionen. Därefter arbetade han som producent åt bland andra Robyn och Neneh Cherry. På 1990-talet var han basist i gruppen Blacknuss Allstars. Först 1999 gjorde Falk solodebut med albumet Quel Bordel, som fick tre grammisar. Låten "Make it right" blev en houseklassiker. Under 1990- och 2000-talen var Falk en framgångsrik producent, framför allt inom modern dans- och klubbmusik. Bland hans klienter märktes Whale, Papa Dee, Petter och Kayo. Han gav ut flera skivor i eget namn samt serien Swedish Open där han sammanförde klubbmusik med jazzmusik tillsammans med musiker som Esbjörn Svensson och Jonas Kullhammar. Falks största framgång under eget namn var albumet Quel Bordel, där bland andra Robyn, Titiyo, Neneh Cherry, Javetta Steele, Demetreus och Stephen Simmonds medverkar. 1999 belönades Falk med tre grammisar: bästa producent, bästa modern dans och bästa album (Quel Bordel). Under 2001 producerade Falk signaturer till Sveriges Television:s nyhetsprogram, bland annat Rapport, auktioner/aktuellt/">Aktuellt, Sportnytt och de regionala nyhetsprogrammen. Singeln Dream On, där Robyn och Ola Salo medverkar, framfördes på P3 Guldgalan 2006. Låten utsågs av den ansedda amerikanska musiksajten Pitchfork Media till 2006 års tionde bästa låt. I oktober samma år släpptes albumet People Say. På Grammisgalan 2007 belönades Falk med en Grammis för bästa moderna dans. Falk var postumt värd för Sommar i P1 på Sveriges Radio 26 juli 2014. Christian Falks far var konstnär och modern var en 17-årig fotomodell som lämnade Christian Falk som spädbarn hos morföräldrarna i Hägersten för att sedan återvända till Paris. Han var gift första gången 1980–1988 med fotografen Tove Falk Olsson (född 1962), dotter till Bo A. Karlsson och Eva Karlsson, och fick Vanessa Falk (född 1985) som är sångerska och medverkar på albumet People Say. Andra gången var han gift 1988–1993 med Eva Österberg (född 1966) och fick sonen William (1988–2013). Christian Falk fick 2004 en dotter i ett förhållande med Sahara Widoff (född 1979), dotter till Anders Widoff och Gunilla Linn Persson. Han har även en son född 2012. Falk var bosatt i Stockholm. Han avled i sviterna av cancer i bukspottskörteln och är begravd på Katarina kyrkogård. Christian Falk hosts: Swedish Open (1999). Christian Falk hosts Swedish Open: Dirty Dancing (2002). "Calling You" (med Jevetta Steele). "Make It Right" (med Demetreus). "Dream On" (med Robyn och Ola Salo).
Sixten Redlös
Sixten Redlös var ett punkband från Jönköping som var aktiva 1981-1987, 2002 och 2009-2010. Sixten Redlös släppte under sin aktiva period under 1980-talet ett par singlar och en LP. Under 90-talet gav SeaDog Records ut en Best Of-CD "Sålunda spelade Sixten Redlös" med gruppen. Sixten Redlös medverkade på ett flertal svenska punksamlingar. I skrivande stund finns nu också sju av gruppens låtar på musiksajten Spotify. Namnet Sixten Redlös stavas ibland "6-10 Redlös". De hann med minst hundra spelningar runt om i Sverige. Sixten Redlös (aka 6-10 Redlös) startade som ett skatepunkband i början av 80-talet i Jönköping/Huskvarna. Första spelningen gjordes på en Skateboarduppvisning den 22 november 1981. Bandet kallades först förövens Hemd men bytte snart till Sixten Redlös. Gruppens medlemmar var starkt involverade i ockupationen av den gamla brandstationen i Jönköping och blev sålunda ett av de första banden som flyttade in i det Kulturhus som blev resultatet av ockupationerna. Trummisen Jonas ersattes av Johan och Jöjje slutade spela gitarr. Gruppen spelade in första demon i Asta Kasks studio Kloaken i Töreboda. Några år senare släpptes första singeln "Ni ska få ångra/Hämnd" på skivbolaget S-Skivor. 1985 släpptes singel nummer 2. "1000 stöveltramp på ryggen/Animal". Inspelad i MNW-studion i Waxholm av Curt-Åke Stefan. Under åren 1984-87 turnerade gruppen flitigt i Sverige, Danmark och Norge och gjorde runt 150 spelningar. 1986 lämnade Mats Lutten Larsson bandet för att bli trummis i Stockholms Negrer. Ersättare blev Pekka Hiljanen från Anti-Hund-Mina. Gruppen spelade in en LP "Slå Alarm" och fortsatte turnerandet land och rike kring. Sixten Redlös gjorde bland annat en bejublad konsert på första Hultsfredsfestivalen och blev där upptäckta av engelska New Model Army som bjöd med gruppen på en Englands-turné. Sixten Redlös upplöstes 1987 efter en rad kaotiska spelningar, interna småbråk och tjafs med olika boknings- och skivbolag. 1994 släppte Sixten Redlös en samlingscd "Sålunda spelade Sixten Redlös". I samband med det gjorde gruppen några spelningar. När Kulturhuset i Jönköping firade 20-årsjubileum 2002 var Sixten Redlös huvudattraktionen. 2009 var det åter dags för Sixten Redlös att kliva upp på scen. Tillsammans med punkkamraterna i Asta Kask gjorde de ett antal utsålda gigs. Bland annat i Huskvarna Folkets Park inför en entusiastisk publik på över 600 personer. Under 2010 spelade Sixten Redlös på "Den stora Punkgalan" i Stockholm med bland annat Bitch Boys, Stoodes, Problem och P-nissarna. 2010 släpptes en live-cd "Hett" med låtar från konserter inspelade 2009. Vid samtliga återföreningar efter gruppens upplösning 1987 har Mats Lutten Larsson suttit bakom trummorna. Sixten Redlös har i skrivande stund (december 2010) en mycket aktiv Facebooksida och en myspace-sida med videor, musik, info mm. "Jag minns min punk" är en sluten grupp, så ingen länk, på Facebook. Den 8 februari 2015 avslutades en omröstning om Sveriges bästa punksingel 1985. Segrade gjorde Sixten Redlös med "I wish I voz an animal". Under 2017 gjorde Sixten Redlös en längre turné tillsammans med KSMB, Sir Reg och Matriarkatet. Under 2018 kommer Sixten Redlös spela på Close-Up båten tillsammans med bland annat Asta Kask och Charta 77. Sång: Jöjje aka Baron Jürgen Faxe aka Jörgen M Andersson. Bas: Hedda aka Henrik Norrsell. Trummor: Jonas Bäckman/Johan Bomberg/Mats Lutten Larsson/Pekka Hiljanen. Singlar: Ni ska få ångra/ Hämnd. 1000 Stöveltramp på ryggen / I wish I woz an animal. Samling CD: Sålunda spelade Sixten Redlös. Varning för Punk vol 3 - medverkan. MNW Svenska Punkklassiker vol 2 - medverkan. Rock against raggare vol 2 - medverkan. 1000 Stöveltramp På Ryggen. Vi vet att han kommer snart.
Everton Blender
Everton Blender, född Everton Dennis Williams 20 februari 1956 i Clarendon, Jamaica, är en prisbelönad reggaesångare, underhållare och musikproducent, känd för sin mjuka tenor. Efter ett ha arbetat i flera år som selector för sound systems (mobila diskotek) i Kingston och andra större jamaicanska städer, samt varit värd och coversångare under dancehallkvällar, släppte han sitt första album 1994. Hans spirituella uptempo-låtar som "Ghetto People Song", "Lift Up Your Head" och "Blend Dem" ses som reggaeklassiker, vilket innebär att sångerna fortfarande är lika populära i reggaekretsar. Han har belönats med prestigefulla Chicago Martins International award och både 1996 och 1997 fått priset "Most improved entertainer" av South Florida Reggae/Soca Awards. Everton Blender hade 2009 släppt 11 studioalbum och en DVD-inspelning av en livekonsert. Det album musiksajterna i allmänhet har gett det högsta betyget är Rootsman Credential (1999) eftersom det innehåller allt från starka roots reggae-låtar som "Ghetto People Song", lovers rock-spår som "Slick Me Slick" till låtar som "Bingi Man a Come" och "I Love Jah" framförda i tidstypisk dancehall-stil, och eftersom Blender, musikerna och inspelningsteknikerna framför alla låtar på albumet mycket bra. Williams föddes i tätorten Clarendon i centrala Jamaica, men växte upp i Kingston 13, ett administrativt område i Jamaicas huvudstad Kingston. som ligger intill Kingston 12, där Trenchtown, ett av världens mest kända slumområden, ligger. Han började sin karriär genom att sjunga i amatörtävlingar i slutet av 1970-talet på Kingstons Bohemia Club, där med scennamnet "Babbaru" han sjöng Dennis Brown-låtar. Han vann tävlingen efter sitt andra försök.. Därefter fick han ansvar som deejay och underhållare på tre sound system: Destiny Outernational, Master Voice och Santex sound. Framgångarna ledde också till att Everton Williams fick spela in ett antal singlar. Bland de mer kända är "Where Is Love" (1979) och "Ba Black Sheep" (1985), resten väckte ingen större uppmärksamhet, så han drog sig tillbaka från musikbranschen och försörjde sig som målare av hus och staket. Everton Blender återvände till musikbranschen 1994 efter att hans vän Garnett Silk presenterat honom för skivproducenten Richard Bell. Denne blev imponerad av Blenders sångröst och tecknade ett kontrakt mellan Blender och det egna skivmärket Star Trail. En av de första singlarna, "We No Jus' a Come", blev en hit på Jamaica. Blender rönte även framgång med sitt första album, Lift Up Your Head (1994) i Storbritannien med en fjärdeplats på Black Echo music chart. Den riktigt stora framgången kom med Rootsman Credential (1999), som innehåller låten "Ghetto People Song" som blev av de reggaeklassiker som alltjämt spelas i reggaesammanhang. Blender har fått epitetet "bron mellan roots reggae och dancehall". Det sammanhänger delvis med att Blender tillsammans med Garnett Silk och Luciano (de båda senare födda i början av 1960-talet), som alla tillhör andra generationens reggaeartister, förde med sig inslag av roots reggae eller "cultural reggae" in i ungdomarnas dancehall. Lift Up Your Head (1994) Star Trail/Heartbeat. Piece of da Blender: The Singles (1996) Heartbeat. Where Do The Children (1997) Heartbeat. Rootsman Credential (1999) Heartbeat. Live at the White River Reggae Bash (2000) Rounder. World Corruption (2000) Greensleeves. Visionary (2001) Heartbeat. King Man (2003) Heartbeat/Blend Dem. It's My Time (2005) Explorer. Live in Berkely (2007) 2B1 (DVD). Red Razor Riddim (2007) Zion High/Lustre Kings.
Per Hägglund
Per Hägglund, född 23 februari 1957, är en svensk musiker, artist, låtskrivare och musikproducent. Efter att ha medverkat som saxofonist under Ebba Gröns sista turné 1982 var han med och startade Imperiet, där han som keyboardist, saxofonist och låtskrivare var kvar som medlem till 1987. Hägglund har medverkat som musiker på inspelningar med Ebba Grön, Imperiet, Reeperbahn, Jakob Hellman, Madhouse, Micke Hagström och The Cosmic Cowboys, m fl. Som låtskrivare har han medverkat på Thåströms skivor "Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal", "Mannen som blev en gris", "Skebokvarnsv. 209", "Kärlek är för dom", "Beväpna dig med vingar" och "Den morronen". Han har även producerat Hurulas tre senaste album – EP:n "Oss är allt", som belönades med Grammis för Årets Rock 2018, "Klass" som belönades med Grammis för Årets Rock 2019, samt "Jehova". Per Hägglund har vidare, utöver musik till reklam och spelfilm, skrivit musik till ett flertal uppsättningar på Dramaten, Unga Riks, Radioteatern, Nationaltheatret, m fl. Han var chef för musiksajten Digfi 2000-2006 samt SAMI:s medlemsservice 2007-2011, och startade därefter Autonom Management tillsammans med Niklas Pankan Bergson. 1984 – Imperiet (Mini-LP). 1985 – Blå himlen blues. 1988 – Imperiet (engelska). 1989 – ...och stora havet. 1999 – Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal. 2002 – Mannen som blev en gris. 2005 – Skebokvarnsv. 209. 2009 – Kärlek är för dom. 2012 – Beväpna dig med vingar. 2018 – Oss är allt (EP).
Feber (webbplats)
Feber var en musiksajt som ursprungligen drevs av musikjournalisterna Mats Olsson, Andres Lokko, Jan Gradvall och Lennart Persson. Webbplatsen grundades år 2000 och idén lär grundarna ha fått då de för första gången publicerades alla fyra i en och samma tidning – sista numret av Pop. Namnet är taget från Lennart Perssons fanzine med samma namn, som gavs ut på 1980-talet. Bonniers återupplivade Feber i början av 2006 genom att köpa upp Feber-nätverket från Roger Åberg och Wille Wilhelmsson. Febernätverket fungerar som en samlingssajt för Macfeber, Spelfeber, Prylfeber, iPodfeber, Bilfeber, Hojfeber, Reklamfeber, Videofeber och Buzz. Sedermera har fler Feber-sajter tillkommit och en del av de äldre lagts ned. I början av 2019 köpte Roger Åberg tillbaka Feber från Bonnier.
