Sångpedagog
Sångpedagog är en lärare i sångteknik. En sångpedagog lär ut tonbildning, frasering, andning, röstvård med mera. Centralt är också förmågan att tolka sånger. Utbildning till sångpedagog sker på universitetsnivå och äger rum vid en musikhögskola. Utbildningen är en variant av instrumental- och ensemblelärarutbildningen.
Sångare
En sångare, (vokalissa) sångerska eller vokalist är en person som sjunger, det vill säga använder sin röst för att åstadkomma musik, med hjälp av tonalitet och rytm. Ofta förstärker sångare vanligt tal när de sjunger, men sång kan även framföras utan ord, så kallad vokalis. Begreppet sångare används oftast om personer som uppträder med att sjunga, exempelvis körmedlemmar eller personer som har sång som sin huvudsakliga sysselsättning eller yrke. För att bli en skicklig sångare krävs tid, hängivelse och träning. Professionella sångare bygger ofta sin karriär kring en musikgenre, som klassisk musik eller rock. Andra yrken inom sång är sångpedagog som ger sånglektioner, och röstcoacher. Inom populärmusiken syftar sångare främst på gruppers huvudsångare, och soloartister som sjunger. Populärkulturen lägger ofta stort fokus på just sångare och flera är därför kändisar.
Körledare
Körledare är en person som dirigerar/leder en kör, ibland kallad kördirigent eller kormästare. Körledaren kan vara utbildad dirigent, kyrkomusiker, körpedagog, musiklärare, sångpedagog eller självlärd. Vill man göra en distinktion mellan körledare och kördirigent så har körledaren fler arbetsuppgifter av administrativ och/eller föreningsmässig karaktär, medan kördirigentens arbetsuppgifter är snävare och enbart av musikalisk art. Vid professionella institutioner som musikteatrar eller konsertföreningar har körledaren ofta titeln kormästare. I Sverige finns en förening för körledare, Föreningen Sveriges Körledare (FSK) med drygt 650 medlemmar (2006). Föreningen ger ut tidningen Körledaren. Föreningen Sveriges Körledare.
Leif Segerstam
Leif Selim Segerstam, född 2 mars 1944 i Vasa, är en finlandssvensk dirigent, tonsättare, pianist och violinist. Segerstam, som är son till sångpedagogen Selim Segerstam, är utbildad vid Sibelius-Akademin i Helsingfors 1952–63 med diplom i violinspel och dirigering samt gick dirigentutbildning vid Juilliard School i New York med examen 1965. Därefter dirigerade han vid Finska nationaloperan och från 1968 vid Kungliga Teatern i Stockholm, där han 1970 också blev konstnärlig ledare. 1995–2000 återkom han efter uppehåll dit som chefsdirigent. Han har sedan 1970-talet dirigerat på världens stora operahus, såsom Deutsche Oper Berlin, Metropolitan Opera, Covent Garden, La Scala, Wienoperan, Det Kongelige Teater, Festspelen i Salzburg, Nyslotts operafestival, operahusen i München, Hamburg, Köln och Genève. Förutom opera har han även dirigerat en mängd symfoniorkestrar internationellt. Sedan 1997 har han också återkommande dirigerat ett flertal av de främsta orkestrarna i Nordamerika och gjort Europaturné med symfoniorkestern i Detroit. Han har bland annat varit chefsdirigent vid Österrikiska Radions Symfoniorkester 1975–82, Radions symfoniorkester i Finland 1977–87, Rheinland-Pfalz Statsfilharmoni 1983-89 samt Danmarks Radios symfoniorkester 1985–95. Han var även chefsdirigent vid Helsingfors stadsorkester 1995–2007 för att därefter bli dess emeritus överkapellmästare. Sedan 2012 är han chefsdirigent vid Åbo Filharmoniska Orkester. Han undervisar också löpande. Han var professor i orkesterdirigering vid Sibelius-Akademin 1997–2013. Leif Segerstam har ofta dirigerat i Sverige. Förutom engagemangen vid Kungliga Operan i omgångar sedan 1968 (1995–2000 som chefsdirigent och musikchef) har han dirigerat många svenska orkestrar och samarbetat med Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Åren 2012-2015 var Segerstam chefsdirigent vid Malmö Opera, där han bland annat våren 2012 dirigerat Wagners opera Parsifal och hösten 2013 Massenets Manon. Sedan september 2015 är han utnämnd till Hedersdirigent vid Malmö Opera och fortsätter emellanåt att dirigera operaorkesterns återkommande konserter, normalt även innefattande uruppförande av någon av hans egna symfonier. I samverkan med Kungliga Hovkapellet har han gjort skivinspelningar med musik av Aleksandr Skrjabin och Alfred Schnittke. Med Norrköpings symfoniorkester har han spelat in musik av Max Reger och Allan Pettersson. Leif Segerstam är en synnerligen produktiv tonsättare med bland annat 348 symfonier (2021), 30 stråkkvartetter, 11 violinkonserter, 4 pianokonserter, ett flertal andra instrumentalkonserter, kammarmusik och vokalmusik på verklistan sedan början av 1960-talet. Många av hans orkesterverk är "fripulsativ musik", som framförs utan dirigent. I Segerstams omfattande diskografi ingår, förutom många egna verk, bland annat alla Jean Sibelius, Carl Nielsens och Gustav Mahlers symfonier, liksom verk av senare tonsättare som Einojuhani Rautavaara, John Corigliano, Christopher Rouse och Allan Pettersson. Många av inspelningarna har väckt stor internationell uppmärksamhet. I Finland valde radions musikredaktörer skivan Angel of Light till Årets skiva år 1996, och i England valdes den av The Times och BBC Music Magazine till en av 1996 års bästa skivor. År 1997 segrade den i Cannes Classical Award i kategorin för bästa inspelning av ett verk av en levande tonsättare, och i februari Grammy-nominerades den i kategorin för bästa nya klassiska komposition. 1992 – Pro Finlandia-medaljen. 1992 – Ledamot nr 405 av Kungliga Musikaliska Akademien. 1999 – Nordiska rådets musikpris i egenskap av "oförtröttlig förkämpe för nordisk musik". 2003 – Svenska Kulturfondens pris. 2004 – Finska Statens Tonkonstpris. 2005 – Sibeliusmedaljen.
Sofie Bonnevie
Sofia (Sofie) Elisabeth Bonnevie, född Strömer 7 maj 1853 i Uleåborg, död 6 juni 1944 i Bergen, var en finländsk operasångerska (alt), sångpedagog och författare. Bonnevie var verksam som sångerska och kördirigent i både Norge och Finland. Mest känd blev hon som grundare av Finlands första damkvartett och ledde under sin karriär flera kvinnokörer. Hon var även en känd barnboksförfattare och sjukgymnast. Bonnevie var dotter till guldsmeden Metrus Stömer och Emilia Charlotta Carlson samt syster till sångerskan Emmy Achté och därmed moster till Aino Ackté. Bonnevie uppträdde som sångerska vid Finska Operan, sedermera Finlands nationalopera, tillsammans med systern Emmy 1873–1875. Karriären där tog slut när hon 1875 gifte sig med bergsingenjören Donald Campbell Mackey Bonnevie. Makarna flyttade samma år till Halden. I Norge fortsatte Bonnevie på sångarbanan, både som dirigent för en damkör och som sångerska i en damkvartett i Kristiania. Hon betraktades där som en av landets ledande sångare. När äktenskapet tog slut återvände Bonnevie till Helsingfors, där hon var verksam som sångpedagog och sjukgymnast. Bonnevie var grundare till och ledare för Finlands första damkvartett, som åren 1891–1893 gav välbesökta konserter i Helsingfors. I kvartetten ingick förutom hon själv, Karin Hynén, Ellen Hirvinen och Anna Sarlin. Efter debutkonserten på våren 1891 skrev en tidningsrecensent: "Om Finska Damkvartetten kan man med fullt skäl säga att den kom, sjöng och segrade. Men när varje stämma har en sådan representant, så är en framgång som denne icke annat än helt naturlig. Skön och välskolad är varje röst." Efter debuten gjorde kvartetten en längre turné, bland annat till Vasa, Viborg och Fredrikshamn. 1892 konserterade kvartetten i Tallinn och Tartu och möttes även där av goda recensioner. En tid efter upplösningen på sommaren 1893 försökte Bonnevie sammanföra kvartetten igen för att ge en ny konsert i Tartu, men eftersom en av sopranerna inte ville medverka, beslöt Bonnevie att lägga ner projektet. Vid sekelskiftet bildade Bonnevie en ny kvinnokör, bland annat bestående av Agnes Poschner och Aina Mannerheim. I december 1901 gav kören en konsert med Pergolises Stabat mater, men recensionerna blev inte goda. Utöver detta var Bonnevie barnboksförfattare. Hennes debutbok Ingrid och hennes skyddslingar gavs ut 1915 och fick bra mottagande av kritikerna.
Ragnar
Ragnar är ett mansnamn med gammalt nordiskt ursprung. Bildat av regin - "gudamakt" eller möjligtvis "råd", och -arr som kan vara lika med harjaR- "härförare", "krigare". Förnamnet Rainer är sidoform till Ragnar, således är Rainer och Ragnar olika namnformer av samma namn. Namnet Ragnar är vanligast bland den äldre befolkningen, endast ett fåtal pojkar varje år får numera namnet. Den 31 december 2014 fanns det totalt 16 623 personer i Sverige med namnet, varav 2 231 med det som tilltalsnamn. Det fanns också 307 personer med efternamnet Ragnar. År 2014 fick 26 pojkar i Sverige Ragnar som tilltalsnamn. På finländska Befolkningsregistercentralens webbplats anges endast hur många barn som årligen har fått ett visst namn. Mellan åren 1920 och 2010 har totalt 1 856 finlandssvenska barn i Finland fått förnamnet Ragnar. Namnsdag: 1 oktober både i den svenska (sedan 1901) och i den finlandssvenska almanackan. Ragnar Askmark, biskop i Linköpings stift. Ragnar Bergendal - professor i straffrätt och juridisk encyklopedi, universitetsrektor. Ragnar Bohlin - kördirigent. Ragnar Casparsson - politiker (S), landshövding i Västmanlands län. Ragnar Dahlberg - programledare i TV. Ragnar Edenman, svensk politiker (S), statsråd, landshövding i Uppsala län. Ragnar Ekelund - finländsk författare och konstnär. Ragnar Falck svensk skådespelare. Ragnar Frisch - norsk ekonom, mottagare av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Ragnar Frisk - filmregissör. Tor Ragnar Gerholm, kärnfysiker, debattör. Karl Ragnar Gierow - författare och ständig sekreterare i Svenska Akademien. Ragnar Granit - finlandssvensk fysiolog, mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Ólafur Ragnar Grímsson - Islands president 1996-2016. Ragnar Hultén - barytonsångare, sångpedagog. Ragnar Johansson - konstnär. Ragnar Josephson - teaterchef och författare, ledamot av Svenska Akademien. Ragnar Klange - skådespelare och teaterchef. Ragnar Lassinantti - landshövding i Norrbottens län. Ragnar Lodbrok, dansk viking och sagokung. Ragnar Lundberg - friidrottare, OS-brons 1952. Ragnar Magnusson - friidrottare. Ragnar Malm - tävlingscyklist, OS-guld i lag 1912. Ragnar Nygren ("Rock-Ragge"), rockmusiker. Ragnar Olson, godsägare, dressyrryttare, OS-brons 1928. Ragnar Persenius - biskop i Uppsala stift. Ragnar Persson (längdskidåkare). Ragnar Sandberg - konstnär. Ragnar Skanåker - bl.a. OS-medaljör i pistolskytte. Ragnar Sohlman - exekutor av Alfred Nobels testamente. Ragnar Stattin, före detta landshövding. Ragnar Svensson - brottare. Ragnar Ulfung - operasångare. Ragnar Östberg - arkitekt. Per Ragnar - skådespelare.
Stark
Stark är ett efternamn, som finns i flera länder och som kan stavas på något olika sätt. Det är vidare ett ortnamn, som finns på flera platser i USA, någon gång stavat Starke. Den 31 december 2013 var följande antal personer bosatta i Sverige med stavningsvarianterna. Tillsammans blir detta 2 771 personer. I Sverige har efternamnet Stark använts som soldatnamn. Stark (musikartist), australisk artist i musikstilen electroindustri. Agneta Stark (född 1946), svensk ekonom och samhällsdebattör. Albin Stark (1885–1960), svensk arkitekt. Bengt Stark (född 1962), svensk jazztrumslagare. Benjamin Stark (1820–1898), amerikansk demokratisk politiker, senator för Oregon. David Stark (född 1982), svensk punktrummis. David Stark (författare) (född 1970), svensk journalist, författare och kommunikationsstrateg. Don Stark (född 1954), amerikansk skådespelare. Erik Stark (1915–2010), svensk arkitekt och fastighetsekonom. Gunnar Starck (1880–1976), svensk kemist och pedagog. Hans Stark (född 1931), svensk jurist. Hans Stark (SS-officer) (1921–1991), tysk. Ian Stark (född 1954), brittisk ryttare. Janne Stark (född 1963), svensk gitarrist och skribent. Johannes Stark (1874–1957), tysk fysiker. John Starck (1894–1983), norsk skådespelare. Jonas Stark (född 1972), svensk fotbollsspelare. Karl Bernhard Stark (1825–1879), tysk arkeolog. Karl-Erik Stark (1925–1987), svensk skådespelare. Kristoffer Starck (född 1978), svensk ishockeyspelare. Lloyd C. Stark (1886–1972), amerikansk demokratisk politiker, guvernör i Missouri. Lucas Stark (född 1976), svensk vissångare och gitarrist. Ludwig Stark (1831–1884), tysk musiker. Mabel Stark (1889–1968), amerikansk cirkusartist och djurtämjare. Magnus Starck (1907–1986), svensk militär. Maj Starck (1909–1978), svensk skulptör och tecknare. Monica Starck (född 1973), svensk sångpedagog, artist, musiker och låtskrivare. Pete Stark (född 1931), amerikansk demokratisk politiker, från Wisconsin. Philippe Starck (född 1949), fransk industridesigner. Richard Stark, pseudonym för Donald E. Westlake (1933–2008), amerikansk deckarförfattare. Robert Stark (1847–1922), tysk klarinettist. Rudolf Stark (1912–1966), tysk klassisk filolog. Sigge Stark, pseudonym för Signe Björnberg (1896–1964), svensk författare. Ulf Stark (1944–2017), svensk författare. Wolfgang Stark (född 1960), tysk fotbollsdomare. Åke Starck (1920–1989), svensk skådespelare och studioman. Stark (stad) i New Hampshire, USA. Stark County, flera olika områden i USA. Starke, Florida, stad i Florida, USA. Stor stark, glas med starköl av varierande storlek. August den starke (1670–1733), kurfurste av Sachsen och kung av Polen. Stark (roman) Roman av Stephen King 1989, originaltitel The Dark Half.
Jan Lindblad
Jan Lindblad var son till sångpedagogen Frey Lindblad. Fram till 1956 ägnade sig Lindblad också åt att producera naturfilmer med motiv från den svenska naturen, dock utan att visa sina filmer offentligt. Dessa filmer försågs med Lindblads egna speakertexter och musik, som han själv valde. När han producerat tre filmer av god konstnärlig kvalitet blev han inbjuden av Katrineholms-Kuriren och dess lokalredaktör i Flen, Alex Svensson, att visa filmerna på en biograf i Flen. Publiktillströmningen överträffade alla förväntningar, vilket resulterade i ett flertal visningar i Flen. Därefter blev Lindblad inbjuden av respektive orts ledande tidningar att visa sina filmer i Katrineholm, Norrköping och Linköping. En berättelse om Lindblads urpremiär som filmare finns i hans bok Den vita tapiren. Fram till 1970-talet var Lindblad främst känd för sina naturfilmer. År 1964 hade filmen Ett vildmarksrike premiär i Sverige. För TV kom han sedan att göra många filmer, bland annat flera serier från Sydamerika och Indien. Han blev också berömd för sin kamp mot att hålla djur i burfångenskap och för sitt tigerprojekt där han lät två tigerungar, Lillan och Rani, växa upp i svensk natur. Han har även skänkt järvar och tapirer till Kolmårdens djurpark. År 1981 sände SVT kortfilmen Stjärnornas dotter, där Lindblad imiterar fåglar i bakgrunden. Året efter medverkade han som lindansare på Francois Bronetts julcirkus i Scandinavium, Göteborg. Lindblad hade diabetes typ 1 men dog inte i sviterna av diabetes som det ibland skrivs , han avled 54 år gammal i sviterna av tropikfeber han ådragit sig i Sri Lanka. 1998 blev Lindblads tigrar Lillan och Rani motiv för två frimärken (Föreningsbrev). Året efter gavs Den sjungande fågelboken ut på cd-rom. Dessutom utkom en mängd så kallade Snurr Skivan-utgåvor. Detta skivmärke gav ut barnskivor från 1950-60-talet (till exempel Gullan Bornemarks visor). Jan Lindblads skivor på Snurr-etiketten kallades Den sjungande fågelboken. Det kom ut 13 singlar i den serien. Denna lista förklarar inte vilket år filmerna filmades utan den förklarar vilket år VHS-bandet kom ut till försäljning. De flesta av rättigheterna till Jan Lindblads tv-serier och filmer ägs av Stiftelsen Jan Lindblad. 1970 - Stora Journalistpriset. 1976 - Kungliga Vetenskapsakademiens Författarpris. 1964 – Ett vildmarksrike. 1964 – Dansen kring Guldbaggen (roll). 1966 – Jan Lindblads fantastiska värld. 1970 – Guyana – vattnens värld. 1973 – De röda fåglarnas öar. 1980 – Djungelbokens värld (serie). 1979 – Djungelbokens värld. 1983 – Fri som fågeln. 1986 – Runt hela världen. 1997 – Jag kan höra dig vissla. 1953 – "Liebestraum"/"Song of Paradise" (kom ut som både stenkaka och singel). 1956 - "Flyg fågel flyg"/"När taltrasten sjunger" med Gretli Egger,Rosi Egger,Ruedi Egger och Karl Grönstedts orkester. (Jan Lindblad agerar taltrast i "När taltrasten sjunger") 78-varvare. 1977 – "Shenandoah"/"Danzante del destino" visselmelodi från TV:s Filipin. 1978 – "Våren"/"I en klosterträdgård". 1981 – "Annie Laurie's Song"/"Natt i Sri Lanka". 1992 – I en klosterträdgård. 2005 – Jan Lindblads bästa (Shenandoah). 1982 - Jan Lindblad guidar dig genom safariparken Kolmården tillsammans med Sven Gillsäter och Harriet Forssell (Reklamkassett för Kolmårdens djurpark). 1982 - Bokens dag 1982 (utdelning av Svenska dagbladets litteraturpris 1982 och framträdanden av olika författare på Södra teatern i Stockholm hösten samma år). "När tjäder och orre spelar" (Snurr: EP 301). "Trandans och trastsång" (Snurr: EP 302). "När göken gal" (Snurr: EP 303). "Näktergal och kungsfiskare" (Snurr: EP 304). "I rördrommens vass" (Snurr: EP 305). "Hos hämpling och törnsångare" (Snurr: EP 306). "När sångsvanen sjunger" (Snurr: EP 307). "Hos rödhake och grönsiska" (Snurr: EP 308). "Fåglar i sommarnatten" (Snurr: EP 309).
