Akvarell
Akvarell är en målningsteknik där vattenburen färg läggs på i transparenta skikt på ett tjockt, lätt sugande papper. Akvarell målas ofta med en tjock pensel som kan hålla mycket vätska, samtidigt som den kan formas till en mycket fin spets. Den finaste kvaliteten görs av mårdhår eller sobelhår. Mycket smala linjer kan göras med hjälp av tunna spetsiga penslar eller dragstift, som egentligen är avsedda för tuschritning. Gamla tiders stålpennor för bläck duger också för detta ändamål. Många tekniker kombineras ofta i en och samma bild. Målaren, "akvarellisten", använder papperets vithet för att ge färgerna högsta lyskraft. Man vill i akvarellen få fram en dialog med papperet. Typiskt för akvarellmålning är att man inte målar vitt. Vita partier fås genom att man lämnar det vita papperet omålat. Vill man måla ljusa toner använder man sparsamt med färgpigment i vattenlösningen, och då lyser papperets färg lättare igenom. Akvarellmålning hör, enligt vissa, till de svårare målningsteknikerna. Man måste ha en noggrann plan, antingen med en skiss eller genomtänkt inre bild. Det är svårt att ändra på något redan målat. Papprets yta kan bli förstörd, och måla över fungerar inte så bra, eftersom akvarellfärgen är transparent. Vid akvarellmålning brukar man börja med de ljusaste delarna i motivet, och söker sig successivt mot allt mörkare nyanser. Ljusa detaljer mot en mörk bakgrund kan inte läggas till i efterhand utan måste sparas ut. Två grundläggande metoder. Akvarellpapper finns att köpa både arkvis och i block med limmade kanter runt om, så att papperet håller sig slätt när det blir fuktigt av färgen. Lösa papper kan prepareras genom att man fuktar igenom det ordentligt med rent vatten och tejpar upp det på en styv skiva, när papperet torkat har inbyggda spänningar utjämnats och det bubblar sig mindre när akvarellfärgen läggs på. Papper av högsta kvalitet är syrafritt papper och framställt av bomullslump. Det finns i flera olika vithetstoner och tjocklekar, där det senare anges i gram per kvadratmeter. Ytans ytstruktur kallas gräng och finns av flera slag. De äldsta kända akvarellmålningarna är egyptiska väggmålningar från de senaste århundradena före Kristus. Från egyptierna spred sig tekniken till etruskerna. Vattenfärg användes i sin tidiga västerländska barndom för att ersätta dyrare färger som tempera eller, senare, oljefärg, Man målade gärna så att det skulle likna dessa. Akvarell var även lättare att arbeta med i miniatyrmåleriet. Det var också vanligt att akvarell användes för färgläggning av såväl teckningar som grafiska tryck, ända fram till färglitografins genombrott på 1800-talet. Under 1600-talet utvecklades akvarellmåleriet i Nederländerna av konstnärer som Roelandt Savery, Adriaen van Ostade och Anthonis van Dyck. Under 1700-talet kom akvarelltekniken på modet, och i Frankrike företräddes tekniken av konstnärer som Charles-Joseph Natoire, Gabriel de Saint Auban och Hubert Robert. Den moderna akvarellmålningstekniken fick sitt genombrott i England med konstnärer som Paul Sandby och William Turner. I Sverige har Arne Isacsson och hans flera böcker om akvarellteknik bidragit mycket till akvarellteknikens spridning. Akvarellmålning bygger, liksom annan målning, på subtraktiv färgblandning. Det man ser på en målning är alltså underlagets färg minus det som filtreras bort av akvarellfärgerna. Akvarellfärg innehåller fint rivet pigment blandat i en lösning av vatten och bindemedel, numera vanligtvis gummi arabicum, ofta med viss tillsats av glycerin. Färgen torkar genom vattnets avdunstning och pigmentet binds till underlaget av bindemedlet. Akvarellfärg saluförs både i tub och som fasta färgkakor, från hobbykvalitet till konstnärskvalitet. Det finns dessutom akvarellpennor, i princip färgpennor med stift gjorda av akvarellfärg. Färgernas kvalitet brukar, liksom för andra konstnärsfärger, grovt indelas enligt följande.
Olof Fredsberg
Efter Tessins död 1770 kom han i tjänst för kronprins Gustav, först som dekoratör av rummen på Ekolsunds slott. Han utnämndes till konglig hovmålare 1772 med en lön från Gustav III:s egen handkassa. Han blev agré vid Konstakademien 1774 och lärare i figurteckning vid principskolan 1779 samt ledamot av akademien 1791. Bland hans mer kända arbeten märks dekorationerna vid Adolf Fredriks begravningsprocession 1771 och Gustav III:s kröning samma år samt en akvarell föreställande Tessin. Han kan betecknas som Carl Petter Hilleströms omedelbara föregångare i den svenska konsthistorien. Fredsberg finns representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm. Olof Fredsbergs akvarellmålning, Grevinnans kabinett (ca 1762–1763), av grevinnan Ulla Tessin, född Sparre, som sitter i sitt kabinett på Åkerö har blivit en av Fredsbergs mest reproducerade målningar. Ulla Tessins make Carl Gustaf Tessin var en stor konstkännare. Han var också en stor konstsamlare och under sin tid som minister i Paris köpte han mängder med förnämlig fransk 1700-talskonst, som nu finns på Nationalmuseum. Även målningen Grevinnans kabinett finns där. Grevinnan Ulla Sparre sitter i sitt kabinett på Åkerö i Sörmland. Den lilla akvarellen ger detaljerad information om ett välbärgat och konstintresserat svenskt herrgårdshem i början av 1760-talet. Hon är här omgiven av föremål av alla de slag – statyetter, personliga minnessaker, böcker, allehanda kineserier samt en rad målningar och släktporträtt – och uppe till vänster hänger till exempel Gustaf Lundbergs pastellporträtt av maken Carl Gustaf Tessin. På Tessins Åkerö blandades internationellt och svenskt, det högtidliga och det vardagliga. Rummen var inredda med fransk taft, italiensk moaré och kinesiska papperstapeter, men möblerna stod ofta överdragna med rutig, svensk lärft. I grevinnans rikt utstyrda kabinett fanns också en smörkärna och en spinnrock, men just dessa föremål syns inte på Fredsbergs akvarell. Konstnären valde den bästa biten av inredningen att måla. Ulla Tessins kabinett var inrett med rokokons nya idéer. Bakom grevinnan syns i rummet ett hörnskåp, som Tessins var så stolta över. Skåpet är målat med illusionistiskt målade bilder med Trompe l'œil-effekt, bilder av ett kinesiskt lackskåp, en sittande figur och en krönande putto, som drar undan ett draperi - Fredsberg hade också målat det verkliga skåpet, han var ju även dekorationsmålare. Överst har man således, i trompe l'œil-maner, målat en amorin som skälmskt tittar fram från ett sidendraperi och därunder sitter en liten kinaman på ett rödlackerat skåp med guldpagoder. Därunder finns en hylla med solfjäder, musslor och koraller och underst två kinesiska porslinsfigurer. Det franska skrivbordet är av cederträ, med svartläder på bordsskivan, är rikt dekorerat med bronsornament och det är så typiskt för den franska rokokon. Den förgyllda skrivbordsstolen är också fransk liksom den förgyllda bronspendylen i böljande rokoko. Under grevinnans skrivbord ligger en turkisk matta, som är en märkvärdighet, för under den här tiden var det ytterst ovanligt med mattor och om man ägde en matta kunde det hända att den togs med från rum till rum för att kunna ge skydd åt golvdraget. Uppenbarligen förekom orientaliska mattor på svenska herrgårdsgolv redan på 1700-talet. I rummet är väggarna moderiktigt klädda med kinesiskt siden. Sidenet är bemålat med blommor och blad i rosarött och grönt. Det stora skrivskåpet har rokokobeslag och spegelglas. Det är sannolikt engelskt. Troligen är även det lilla runda fällbordet av mahogny också engelskt. Fällborden var en omtyckt nymodighet. De var omtyckta för att de lätt kunde flyttas runt och användas för tedrickning och kortspel. Man bröt med det gamla stela möbleringsmönstret med rokokon.
Sommarnöje
Sommarnöje – ett större enfamiljshus, se Sommarvilla. Sommarnöje (konstverk) – en akvarellmålning utförd 1886 av Anders Zorn. Sommarnöje sökes – en svensk film från 1957. Sommarnöje (TV-program) – ett underhållningsprogram av Per Eric Nordquist.
Ringblomma
Ringblomma (Calendula officinalis) är en art i familjen korgblommiga växter. Ringblomma är en ettårig växt som främst odlas för sina blommor, dels för de är dekorativa, dels för att de kan användas i exempelvis salvor och i matlagning, inte så mycket som krydda eftersom smaken är obetydlig (en aning bitter och salt) utan mer för dekorativa syften. Bladen är strödda, lansettlika eller avlånga, blommorna är gula eller gulorange i många schatteringar och vanligen fyllda. Blomdoften är karaktäristisk. Fröna är krökta och taggiga. Ursprungligen kommer ringblomman från medelhavsområdet, men har funnits i Sverige sedan medeltiden. Kronblad kokade med alun ger gul färg för akvarellmålning. Färgen kommer av ringblommornas innehåll av flavonoider och karoten. Falsk saffran, förr under namnet feminell. Inom folkmedicin och homeopatin bot mot huvudvärk och menstruationssmärta. Utpressad saft från alla blommans ovanjordiska växtdelar kan användas utvärtes med astringerande effekt som underlättar sårläkning och för behandling av vårtor, liktornar. Invärtes kan dekokter hjälpa vid gall- och andra leverbesvär, magkatarr och magsår. Verksamma ämnen är: Calendulosid. Calendula kommer från latinets kalendae = månadens första dag med tolkningen alla månader, därför att blomman i medelhavsområdet, där den har sitt ursprung, blommar hela året. Officinalis antyder att det är en medicinalväxt, latinets officina betyder i grunden verkstad, men även apotek, d.v.s. en sorts verkstad för beredning av medicinska preparat från läkeörter. Blå ringblomma är ett i norra Bohuslän förekommande lokalt namn för blåklint. Cyanus segetum. Vill ringblomma är ett i Närke förekommande lokalt namn för slåttergubbe, Arnica montana.
Gulgardi
Gulgardi är en målning från 1971 av Kaapa Mbitjana Tjampitjinpa (1920–1989), en inhemsk konstnär från Papunya i Northern Territory i Australien. Det är anmärkningsvärt att Gulgardi var det första arbetet av en inhemsk australisk konstnär som vann ett samtida konstpris, och det första offentliga erkännandet av en Papunya-målning. Kaapa var en infödd australier, född i det avlägsna centrala Australien. Kaapa arbetade på en boskapsstation vid Haast Bluff innan han flyttade till Papunya på 1960-talet, efter att ha varit närvarande när staden byggdes i slutet av 1950-talet. När han väl hade bosatt sig där var han, var han, enligt konsthistorikern Vivien Johnson, en suput som hade rykte om sig att vara en bråkmakare och boskapstjuv. Han var också karismatisk och smart. Under många år hade Kaapa använt traditionella mönster för att skapa konstverk, till exempel träsniderier och akvarellmålningar, som han sedan sålde. År 1971 tog en lokal tjänsteman, Jack Cooke, sex av Kaapas målningar från Papunya till Alice Springs och ställde ut dem i en lokal tävling, Caltex Art Award. Gulgardi, även kallad Men's Ceremony for the Kangaroo, hamnade på en delad första plats tillsammans med ett verk av Jan Wesley Smith. Målningen är gjord på en gammal skåpdörr av plywood som fortfarande hade rostiga spikar, samt hål där handtaget en gång hade funnits.
Carl August Tholander
Carl August Tholander, född 16 maj 1828 i Kristianstad, död 19 oktober 1910 i Kristianstad, var en svensk målare, tecknare och teckningslärare. Han var son till konstapeln vid Vendes artilleriregemente Gustaf Tholander och Elna Andersdotter. Vid 12 års ålder tog Tholander värvning vid Skånska dragonernas musikkår och avancerade till musiksergeant vid Skånska husarerna där han begärde avsked 1854. Han var redan under sin militärtid road av teckning och fick några gratislektioner av konstnären Lang i Kristianstad. Med hjälp av ett lån och några sparade hundra riksdaler reste han till Stockholm 1847 där han studerade vid Konstakademiens principskola fram till april 1848 där han belönades med en jeton. Han återvände därefter till sitt regemente och efter att sommarövningarna avslutades for han till Karlshamn där han för sex riksdaler avporträtterade personer i akvarellmålningar. Sedan följde en ny halvårslång vistelse vid Konstakademiens antikskola 1849–1850 som avslutades med flera utmärkelser. Officerarna vid hans regemente samlade in pengar som räckte till ett halvårs studier för Johan Vilhelm Gertner och Wilhelm Marstrand vid Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn 1851. Han var därefter huvudsakligen verksam som porträttmålare och porträtterade en stor del av den skånska adeln bland annat medlemmar från släkterna Rosenkrantz, Ramel och De la Gardie. Under de följande åren turnerade han med en egen resevagn mellan regementetsmötena genom en stor del av Götaland med långa uppehåll i Malmö där han vintern 1852–1853 porträtterade av delar av stadens köpmansfamiljer. Därefter följde besök i Jönköping och vidare till Göteborg 1854, där han målade porträtt och gav ritundervisning. Under en mer än årslång vistelse i Mariestad 1855–1856 porträtterade han bland annat statsrådet Anders Peter Sandströmer och andra högre tjänstemän vid länsstyrelsen och stadsförvaltningen. Han reste till Düsseldorf 1856 där han studerade, arbetade och förde ett glatt kamratliv i konstnärskolonin. Under Düsseldorfs tiden målade han sina första kompositioner varav en köptes av Växjö konstförening och en skänktes till kyrkan i Kristianstad. Efter närmare två år i Düsseldorf och några månaders porträttmålande i Norrköping reste han med ett rekommendationsbrev från Zacharias Topelius till Helsingfors. Trots sina fina rekommendationer fick han inga målningsuppdrag men han fick ett erbjudande att vikariera för Robert Wilhelm Ekman under två år vid Finska konstföreningens ritskola i Åbo som han antog. Under sin tid i Åbo vistades han mycket i familjen Armfelts hus och fick via kontakter utföra flera porträtt av prominenta personer och en altartavla till Villnäs kyrka. Efter en kortare tid i S:t Petersburg flyttade han 1860 till Moskva, där han 1886 anställdes som lärare i teckning och måleri vid Tyska kvinnliga gymnasiet. Efter 38 års vistelse i Moskva återvände Tholander till Sverige 1898 med full pension från sin lärartjänst och bosatte sig i Kristianstad 1899. Han medverkade i Konstakademiens utställning 1858 och i Finska konstföreningens utställning i Åbo 1859 samt några utställningar i Moskva. Tholander var djupt religiös och tillhörde under flera decennier det ryska bibelsällskapets styrelse. Han uppträdde även som poet (Hvitsippan, evangeliska betraktelser, 1856) och författare till tidningsuppsatser samt med teckningar till olika svenska tidningar. Han var huvudsakligen porträtttecknare, men ägnade sig ibland åt stadsvyer som "Utsikt över Slussen" från 1898. Tholander är representerad vid bland annat Nationalmuseum, Malmö museum, Norrköpings konstmuseum, Nordiska museet , Östergötlands museum samt museum i Finland och Ryssland.
