Huvudvärk
Huvudvärk (pannknack) är en i dagligt tal välkänd term som avser smärta i huvudet eller ansiktet. Värk i nacken kan också beskrivas som huvudvärk. Plötslig huvudvärk kan vara ett akut sjukdomstecken. I stort sett alla människor har erfarenhet av huvudvärk. I åldern 19-30 år drabbas mer än 90% av alla kvinnor och 75 % av alla män då och då av huvudvärk. Förekomsten avtar med åldern och efter 70 års ålder drabbas endast 50% av kvinnorna och 25% av männen (Hasselström.fl. 2005). Huvudvärk kan ha många orsaker. Tillfällig huvudvärk kan bland annat utlösas av spänningar, till exempel för att man gnisslar tänder eller biter ihop käkarna när man sover. Den kan också orsakas av synfel, förkylning, hormonsvängningar, sömnbrist, alkohol, rökning samt av för mycket kaffe, te eller läkemedel som innehåller koffein. I sällsynta fall kan det vara tecken på hjärnblödning och tumörer i huvudet. När det gäller återkommande huvudvärk är de allra vanligaste orsakerna spänningshuvudvärk och migrän. Huvudvärken kan också ha psykologiska orsaker, till exempel stress, ängslan, oro eller depression (somatoformt smärtsyndrom). För de så kallade primära huvudvärksformerna (se nedan) finns inga laboratorieprover eller undersökningsmetoder för att ställa rätt huvudvärksdiagnos. Den viktigaste informationen kommer från patientens beskrivning av sin huvudvärk och dess varaktighet, samtidiga symtom och utlösande faktorer. För att utesluta farliga orsaker till huvudvärk görs en medicinsk kroppslig undersökning. I vissa fall, särskild om patientens beskrivning eller den medicinska undersökningen ingett misstanke om farlig orsak till huvudvärken, görs kompletterande undersökningar, till exempel blodprover, datortomografi, magnetkameraundersökning eller lumbalpunktion. Den sammanlagda informationen ger oftast underlag för en specifik huvudvärksdiagnos - se nedan under klassifikation - som i sin tur kan användas för att avgöra vad som ärätt behandling. För att förenkla diagnostik, behandling och forskning inom huvudvärkssjukdomar har The International Headache Society (IHS), en internationell organisation för huvudvärksspecialister, ställt upp en heltäckande klassifikation av olika former av huvudvärk med noggranna kriterier för respektive huvudvärksdiagnos. Den grundläggande indelningen sker mellan primära huvudvärksformer (de egentliga huvudvärkssjukdomarna) och sekundära huvudvärksformer som beror på annan sjukdom eller skada. Nedan följer huvudgrupperna i IHS-klassifikationen. Det finns undergrupper inom varje kategori. Enligt äldre svensk folkmedicin kunde man förebygga huvudvärk genom att på våren lukta på de första myrorna man såg. Ringar i öronen ansågs också vara ett bra skydd mot huvudvärk. Det ansågs att om man fick huvudvärk så hade hjässan fallit ned och det åtgärdades genom att dra kraftigt i en hårtofs mitt på huvudet. Andra botemedel var olika typer av förband, men också åderlåtning och behandling med iglar. I Gästrikland påstods det att huvudvärk botades genom att man satte sig med ändan bar i en snödriva. Huvudvärk av spänningstyp, i dagligt tal mer känd som spänningshuvudvärk. Hortons huvudvärk och kronisk paroxysmal hemikrani. Övriga huvudvärksformer utan strukturella lesioner. Här ingår bland annat köldprovocerad huvudvärk, godartad ansträngningsutlöst huvudvärk och huvudvärk i samband med sexuell aktivitet. Huvudvärk associerad med trauma mot huvudet. Här ingår till exempel huvudvärk efter hjärnskakning. Huvudvärk associerad med vaskulär sjukdom. Här ingår huvudvärk beroende på stroke, temporalisarterit med mera. Huvudvärk associerad med icke-vaskulär intrakraniell sjukdom. Huvudvärk orsakad av hydrocefalus, hjärntumör, hjärnhinneinflammation med mera. Huvudvärk associerad med substanser eller utsättande av substanser. Huvudvärk kan bland annat bero på nitrater, bakfylla eller abstinens efter koffein.
Hortons huvudvärk
Hortons huvudvärk är en sjukdom som innebär återkommande attacker av mycket svår huvudvärk. Sjukdomen påminner på många sätt om migrän, men det rör sig i själva verket om två olika sjukdomar. Sjukdomen är ovanlig och mindre än en promille av befolkningen drabbas (cirka 0,1%). De flesta, åtta av tio, som drabbas är män. Flertalet ärökare. Sjukdomen brukar debutera i tjugo- till trettioårsåldern och upphör oftast i sextiofemårsåldern. Exakt vad som orsakar sjukdomen är ännu inte helt känt. Vad man vet är att under en attack är hypotalamus aktiv, den del av hjärnan som styr bland annat dygnsrytmen. Under anfallet sväller även blodkärl upp bakom det öga där smärtan sitter och skapar en kraftig svullnad. Sjukdomen yttrar sig genom attacker av mycket svår huvudvärk som är återkommande under perioder från en vecka upp till några månader (därav det engelska namnet cluster headache). Perioderna kommer ofta vid samma tid på året, ofta under hösten eller våren. Under en sådan period drabbas patienten av anfall från varannan dag upp till flera gånger per dygn. Värken återkommer inte sällan samma tidpunkt på dygnet, ofta nattetid när patienten sover. Det är oftast under just REM-sömnen som ett anfall börjar. Smärtan är så intensiv att patienten väcks med ett ryck ur sin sömn. Anfallen kan dock även komma när patienten är vaken. Huvudvärken utvecklas snabbt och varar från femton minuter upp till flera timmar, men väldigt sällan längre än ett par dagar. Eftersom anfallen ofta kommer när den drabbade sover och väcker denne ur sin sömn, blir patienten fort både fysiskt och psykiskt utmattad. Förutom smärtan kan en del andra symptom uppstå under en attack så som oroskänsla och rastlöshet, svettningar i ansiktet, rodnad i ögat och hängande ögonlock, nästäppa, rinnande näsa och öga. Smärtan är i regel halvsidig med centrum bakom ögat och är mycket intensiv och skärande. Det kan kännas som att ögat trycks ut från huvudet. Vid smärtattacker kan svimning förekomma på grund av smärtchocken. Graden av smärta som upplevs under ett anfall är påfallande större än andra huvudvärksanfall (såsom till exempel migrän) och kan väcka en person från djup sömn. Huvudvärken har även kallats "suicide headache" (självmordshuvudvärk) på grund av den rent olidliga smärtan den drabbade upplever och för att det finns fall då detta drivit personen ifråga till att begå självmord. Kvinnliga patienter har beskrivit smärtan som mycket svårare än den vid en förlossning. Hortons huvudvärk har i vissa texter blivit beskriven som det svåraste smärttillståndet som en människa kan uppleva. Vid en attack är det vanligt att patienten vankar av och an eller sitter upprätt och trycker händerna mot tinningarna. Att lägga sig ner gör ofta att smärtan blir ännu värre. Smärtan vid Hortons huvudvärk är svårbehandlad med vanliga smärtstillande läkemedel. Vid akuta attacker kan medicinskt syre vara en bra behandling och bör då sättas in så snart som attacken börjar. Vanligtvis används cirka 7–12 liter syre per minut men vissa patienter behöver upp till 15 liter per minut för att få effekt. Vanlig behandlingstid är cirka 10–15 minuter. Syrgasbehandling är en snabb och effektiv behandling som har visat sig fungera bra för många patienter. Dessutom har syrgasbehandlingen få biverkningar. Annan akut behandling är injektioner av sumatriptan där patienten är begränsad till två doser per dygn. Ibland används olika former av förebyggande medicinering under skov. Kontakt med läkare är viktigt för att ställa rätt diagnos och hitta rätt medicinering, både förebyggande och för akut behandling. Behandling med vanlig nässpray i tidigt skede har visat sig kunna mildra attacken och i vissa fall stoppa den.
Spänningshuvudvärk
Spänningshuvudvärk, huvudvärk av spänningstyp är tillsammans med migrän en av de allra vanligaste orsakerna till huvudvärk hos barn och vuxna. Spänningshuvudvärken beskrivs som "en trång mössa", "tryck över tinningarna" eller "hela huvudet". Den beskrivs även som tryckande, tung och molande, dock inte som pulserande. Ibland kan den vara borta i flera timmar för att sedan, väldigt sakta, smyga sig tillbaka och vara ännu en period. De flesta människor drabbas någon gång i livet av spänningshuvudvärk. Denna form av huvudvärk är inte ihållande utan går oftast över efter någon eller några dagars smärta. Vissa patienter är dock svårt drabbade av ofta återkommande eller ibland daglig huvudvärk. I en befolkningsstudie fann man att nära 80 % drabbas av spänningshuvudvärk någon gång i livet medan omkring 3 % har kronisk spänningshuvudvärk, det vill säga minst 15 dagar per månad med huvudvärk. Personer med lätta eller tillfälliga besvär av spänningshuvudvärk behöver sällan söka sjukvård. Det finns inget bestämt test för att ställa diagnosen. I allmänhet räcker det med patientens uppgifter och en enkel läkarundersökning. Ibland tar man blodprover eller gör en datortomografi för att utesluta andra orsaker till huvudvärken. Enligt det internationella huvudvärkssällskapet IHS ställs diagnosen spänningshuvudvärk om en huvudvärk. Det förekommer dock blandformer mellan till exempel spänningshuvudvärk och migrän som komplicerar diagnosen. Trots att spänningshuvudvärk är ett oerhört vanligt tillstånd är orsakerna inte fullständigt kända. Man tror att värken delvis orsakas av förhöjd muskelspänning i huvudets, ansiktets och nackens muskler, delvis (särskilt vid kronisk värk) av en förhöjd smärtkänslighet ungefär som den man tror ligger bakom fibromyalgi. Tillfällig spänningshuvudvärk kan ofta kureras med vila och avslappning. Ofta används läkemedel som innehåller paracetamol eller inflammationshämmande smärtstillande medel som acetylsalicylsyra, ibuprofen eller naproxen. Alltför flitig användning av smärtstillande medel medför tyvärr risk för så kallad läkemedelsöveranvändningshuvudvärk. Vid långvarig och svårbehandlad kronisk spänningshuvudvärk hjälper oftast tricykliska antidepressiva (TCA), till exempel tryptizol, vilka ska tas på kvällen. Spänningshuvudvärk förekommer bland barn under hela uppväxten och förefaller att bli vanligare under tonåren. År 2001/02 uppgav 24 procent av alla 15-åriga flickor huvudvärk mer än en gång i veckan under de senaste sex månaderna (Skolbarns hälsovanor 2004). Värken kan reduceras med smärtstillande medel som paracetamol. Denna behandling har dock endast övergående effekt. En ytterligare möjlig behandling är avslappningsträning. En systematisk översikt av 15 randomiserade kontrollerade studier visar att effekten av avspänningsträning är väl säkerställd . Effekten kvarstår vanligen flera år efter avslutad behandling . Försök har redovisats där avslappningsträning erbjudits förebyggande i skolan. varar mellan 30 minuter och 7 dagar (kronisk spänningshuvudvärk kan dock vara kontinuerlig). uppfyller minst två av kriterierna 1) dubbelsidighet, 2) tryckande eller stramande karaktär, 3) mild till måttlig intensitet, 4) förvärras inte av lätt fysisk aktivitet. inte är förenad med kraftigt illamående eller kräkningar. inte är förenad med både ljus- och ljudkänslighet. inte kan förklaras av någon annan, allvarlig sjukdom. Fumal A, Schoenen J: "Tension-type headache: current research and clinical management", Lancet Neurology 2008: 7: 70-83.
Hjärnblödning
Hjärnblödning innebär att ett eller flera blodkärl har brustit inuti skallen. Bristningen kan antingen uppstå till följd av skalltrauma eller spontant. Traumatisk hjärnblödning innebär att skadan uppstått efter yttre fysiskt våld på skallen. Traumatisk hjärnblödning kan indelas i. Spontan hjärnblödning innebär att bristningen uppstått oberoende av yttre skada och är en form av stroke. Spontan hjärnblödning kan indelas i. Epiduralblödning - blödning mellan skallen och den yttersta, hårda hjärnhinnan (dura mater). Orsakas av att en artär brister till exempel efter ett kraftigt slag mot tinningen, kan också drabba unga. Detta är den allvarligaste formen av traumatisk hjärnblödning och kan ge snabb försämring av personen. Akut operation kan vara livräddande. Övriga former av hjärnblödning kan också behöva opereras, men sällan lika akut och de kan också läka av sig själv. Subduralblödning - blödning innanför den yttre hjärnhinnan. Orsakad av att en ven skadats och är inte lika akut som epiduralblödning. Drabbar oftast äldre med skörare blodkärl, det räcker ofta med mindre slag mot huvudet. Symtomen kan utvecklas långsamt och på upp till månader ge symtom av förvirring, glömska, huvudvärk med mera. Subarachnoidalblödning - blödning under den innersta hjärnhinnan, inte lika allvarligt som spontan subarachnoidalblödning. Kontusionsblödning - blödning inne i själva hjärnvävnaden. Allvarlighetsgraden beror på var blödningen sitter och framförallt på hur stor den är. Intracerebral blödning - blödning inne i hjärnvävnaden. Viktigaste orsaken är högt blodtryck. Symtomen beror på var blödningen sitter, vanligt är halvsidig förlamning. Behöver vård på stroke-enhet och rehabilitering, däremot sällan operation. Subarachnoidalblödning Orsakas av svaghet i ett blodkärl, oftast på grund av aneurysm (80%) eller kärlmissbildning (15%). Kan ge kraftig och snabbt debuterande huvudvärk, så kallad "åskknallshuvudvärk", illamående, kräkningar och medvetandesänkning. Ofta sker en ny, större blödning inom några timmar eller dagar och man bör ha kommit under akut vård innan dess. Dödligheten är cirka 30% i akutskedet. Diagnosen ställs akut med datortomografi och eventuellt ett prov på ryggmärgsvätskan, en så kallad lumbalpunktion. Patienten skall övervakas på en intensivvårdsavdelning. Sedan bör man snarast kartlägga kärlen i huvudet för att kunna åtgärda aneurysm och kärlmissbildningar. Detta kan ske genom operation eller genom metoder som görs under en röntgenundersökning.
Hjärntumör
En hjärntumör orsakas av icke-normala celler som bildas i hjärnan och är en okontrollerad tillväxt av celler från hjärnkomponenter (primära tumörer) eller från tumörceller i andra områden av kroppen (metastaser). Det finns två huvud-typer av hjärntumörer: maligna eller cancerösa tumörer och benigna tumörer. Cancertumörer kan delas in i primärtumörer som börjar växa i hjärnan, och de som sprids från andra regioner som hjärnmetastaser. Den här artikeln handlar huvudsakligen om de tumörer som startar i hjärnan. Det finns ett hundratal olika typer av sådana primära hjärntumörer med olika prognos och behandling. Alla typer av hjärntumörer kan ge symptom, som varierar beroende på vilken del av hjärnan som är drabbad. Dessa inkluderar huvudvärk, epileptiska anfall, synproblem, kräkning, och förändrat medvetandetillstånd. Huvudvärken är klassiskt sett värst på morgonen och slutar i och med kräkning. Mer specifika problem inbegriper svårigheter med gång, tal eller sinnesupplevelser. I och med att sjukdomen fortskrider kan medvetslöshet uppstå som följdsymptom. Symptom på hjärntumör kan variera beroende på var i hjärnan tumören finns. Ett ökat tryck i hjärnan är relativt vanligt, vilket kan leda till huvudvärk, illamående, kräkningar och dålig balans. Dessa besvär är dock långt mycket vanligare än hjärntumörer och har nästan alltid andra orsaker. Hjärntumörer kan också debutera genom neurologiska bortfall, som till exempel motoriska förändringar eller synförändringar. Även epilepsianfall hos tidigare icke-epileptiker kan vara ett symptom på hjärntumör. Personlighetsförändringar är ytterligare ett symtom som ofta omgivningen märker av före den drabbade själv. I de flesta fall är orsaken okänd. Riskfaktorer som ibland är involverade är bland annat ett antal olika genetiska syndrom såsom neurofibromatos såväl som utsättning för den kemiska substansen vinylklorid, Epstein-Barr virus, och joniserande strålning. Oro har väckts kring mobiltelefonanvändning, men stödet för denna oro är oklart. De vanligaste typerna av primärtumörer hos vuxna är: meningiom och astrocytom som glioblastom. Hos barn är den vanligaste typen medulloblastom. En första diagnos ställs vanligen genom medicinsk undersökning i samband med datortomografi eller MR-bildtagningstekniker. Dessutom krävs en biopsi och mikroskopisk undersökning för att fastställa en specifik diagnos med gradering och tumörtyp. Baserat på fynden graderas tumörerna efter en skala i olika svårighetsgrader. Behandlingen är beroende av tumörens typ. Ofta opererar man bort tumören i ett första steg. Kirurgin kan vid mera elakartade tumörer följas av strålbehandling kombinerad med cellgiftsbehandling (eller kemoterapi) och vid återfall ibland av cytostatikabehandling. En person som drabbats av hjärntumör behöver dessutom ofta behandlas med kortison mot förhöjt tryck i hjärnan och med antiepileptiska medel, så kallad antikonvulsiv-medicinering för dem som drabbas av epileptiska anfall. Dexametason och furosemid kan användas för att minska svullnad kring tumören. Vissa tumörer växer tillräckligt långsamt, så att allt som behövs är att hålla tumören under uppsikt. Det sker forskning på behandlingar som utnyttjar personens egna immunsystem. Prognosen för patienten varierar i hög grad med typ av tumör, hur långt den har spridit sig vid diagnostillfället, patientens ålder och tumörens placering i hjärnan. Medan vissa hjärntumörer kan botas definitivt med kirurgi kan andra vara notoriskt svårbehandlade och livshotande. Glioblastom har vanligen dålig prognos, medan meningiom ofta har goda utfall. Den genomsnittliga femårsöverlevnaden för elakartade hjärntumörer i USA är 33 %. Många hjärntumörspatienter behöver kontroll och uppföljning under en lång tid efter sjukdomsdebuten. I Australien är den genomsnittliga kostnaden av ett hjärntumörfall $1 900 000, vilket är den högre kostnad änågon annan typ av cancer.
