Kommissarie Morse
Kommissarie Morse (engelska: Inspector Morse), är en brittisk deckarserie producerad av ITV, som ursprungligen sändes i Storbritannien 1987–2000. John Thaw spelade titelrollen och Kevin Whately hans närmsta kollega, inspektör Lewis. TV-serien blev mycket populär – speciellt i USA – och producerades i totalt 33 avsnitt under en tolvårsperiod. Tretton av de trettiotre avsnitten bygger på Colin Dexters böcker och noveller, men de flesta var specialskrivna för tv. De flesta avsnitten utspelade sig i universitetsstaden Oxford med omnejd (ett avsnitt i Australien och ett i Italien). Morses olika kommentarer i serien blev kända, och hans drickande i serien uppfattades som en naturlig del av rollfiguren Morse. Totalt mördades det över 80 personer i serien. I tv-serien är Morse intresserad av opera, klassisk musik och avancerade korsord. Hans förakt för språkliga fel, särskilt felaktig grammatik, är tydlig. Chefskommissarie Morse är känd för sin kärlek till klassisk musik och whisky och brittiskt ale, vilket han betraktar som mat. Lageröl på burk är dock inte ens drickbart för Morse. Han gillar att lösa korsord och chiffer. Han är mycket noggrann med stavning och klagar ofta på sina medarbetares grammatik och ibland gör han sig nedsättande lustig över sin assistent Robert Lewis Newcastledialekt. Morse var hård i arbetet och sarkastisk mot sin assistent Lewis. Han grep ofta fel person – Driven to distruction är ett utmärkt exempel på just detta. Först sent får han den snilleblixt som leder till att finna rätt person. Han är mycket artig mot det motsatta könet, men får nästan alltid nobben, bortsett från de sista tre avsnitten i serien. I tidigare avsnitt antyds det endast i "Dead on time" att han faktiskt lyckats förföra en kvinna. Desto vanligare är att kvinnor utnyttjar Morses artighet och att han underskattar dem, tydligast framgår detta i The day of the devil och Decieved by flight. Skådespelare som Michael Kitchen, Tom Wilkinson, Elizabeth Hurley, Nathaniel Parker, Ian McDiarmid, Christopher Eccleston, Sean Bean, Jim Broadbent, Jason Isaacs, Brian Cox, Phyllis Logan och Rachel Weisz har medverkat i gästroller i serien. Författaren Colin Dexter medverkar som statist i över 30 avsnitt (till exempel sittande på en pub, eller passerande på cykel). Att Morse skulle dö var ingen hemlighet: författaren Colin Dexter hade gjort det klart i olika uttalanden. Morse led av typ 2-diabetes och att han drack mycket öl och whisky i böckerna gjorde inte saken bättre. I det sista avsnittet av Kommissarie Morse, Räkenskapens dag (som bygger på Dexters roman med samma namn), avled kommissarie Morse. Två år senare, 2002, avled skådespelaren John Thaw själv. I juli 2005 inleddes inspelningarna av en fristående fortsättning på tv-serien, Kommissarie Lewis, fast nu med Morse förre assistent Lewis i centrum. Rollen spelades fortfarande av Kevin Whately och pilotavsnittet sändes första gången i England den 15 januari 2006 och sänds i svensk TV 2009-2010. I augusti 2011 meddelades det att ITV skulle filma en uppföljare, Unge kommissarie Morse (Endeavour). Shaun Evans porträtterar den unge Morse i hans tidiga karriär. Pilotavsnittet sändes den 2 januari 2012 på ITV 1. John Thaw – Kommissarie Morse. Kevin Whately – Inspektör Robbie Lewis. James Grout – Polisöverintendent Strange. Peter Woodthorpe – Max, patolog (säsong 1–2). Amanda Hillwood – Dr Grayling Russell, patolog (säsong 3). Clare Holman – Dr Laura Hobson, patolog (i specialavsnitt). Kommissarie Morse körde en Jaguar Mark 2 i tv-serien. Den bil som användes i serien såldes för cirka 1,5 miljoner kronor i november 2005. I första avsnittet, "Döden i Jericho", är Morse avstängd från arbetet på grund av sitt drickande. Signaturmelodin till serien (som är skriven av Barrington Pheloung) är baserad på morsesignalerna för "Morse". Ibland innehåller även avsnittens musik mördarens namn. Då och då lade Pheloung även in villospår ifall någon skulle ha knäckt koden.
Morse
Morsealfabetet – ett kodsystem för överföring med telegrafi. Samuel Morse (1791–1872), en amerikansk uppfinnare av morsealfabetet. Endeavour Morse - en litterär figur skapad av Colin Dexter Kommissarie Morse – en TV-serie som producerades av ITV i England mellan åren 1987–2000. Unge kommissarie Morse - en TV-serie som producerades av ITV i England mellan åren 2012–. Morse (berg), 80.81667°S 157.35°Ö / -80.81667, 157.35 (Morse (berg)). Morse (udde), 66.25°S 130.16667°Ö / -66.25, 130.16667 (Morse (udde)). Morse, Saskatchewan, ort, 50.41677°N 107.05128°V / 50.41677, -107.05128 (Morse, Saskatchewan). Morse (ort i USA, Louisiana), Acadia Parish, 30.12187°N 92.49819°V / 30.12187, -92.49819 (Morse (ort i USA, Louisiana)). Morse (ort i USA, Texas), Hansford County, 36.06254°N 101.47544°V / 36.06254, -101.47544 (Morse (ort i USA, Texas)).
Morsealfabetet
Av dessa kombinationer av "långa" och "korta" har bara E, K, M och N överlevt från det andra alfabetet till dagens internationella morsealfabet. Från tredje alfabetet känner vi idag igen A, B, D, H, I, S, T, U, V och W. Telegrafisten måste alltså lära sig att känna igen hela åtta olika tidsintervall. Morses kod såg inte alls ut som det vi i dag menar med morsealfabetet. I USA användes den amerikanska koden ända till mitten av 1900-talet vid de amerikanska järnvägarna – kallas därför ibland järnvägskoden – men är numera helt övergiven. Friedrich Clemens Gerke (1801–1888) gjorde en europeisk justering av morsekoden redan 1848. Den viktigaste förändringen var att han eliminerade de pauser som förekom inom somliga tecken i den amerikanska versionen. Han införde därvid också de i engelska språket okända, men för tyska språket viktiga tecknen Ü, Ä och Ö. Detta system användes på en telegraflinje Hamburg–Cuxhaven, den första i Europa baserat på elektriska signaler. Tidigare fanns endast optiska telegraflinjer. Till minne därav har teletornet i Cuxhaven döpts till Friedrich-Clemens-Gerke-Turm. Efter en del ytterligare justeringar antogs ett nytt alfabet vid den internationella telegrafkongressen i Paris 1865. Det var där koden för vårt svenska Å föddes. Vid pariskongressen bestämdes att teckendelarna skulle ha följande inbördes proportioner. Detta blev definitionen för det så kallade internationella telegrafalfabetet. I USA benämndes det ofta Continental Morse på grund av att det skulle gälla vid interkontinental trafik. I USA användes länge Morses ursprungliga alfabet ("Exempel 3" ovan) parallellt med den internationella koden, och kallades American Morse, ibland Railway Morse för samma sak. Skickliga telegrafister behärskade bägge systemen, vilket är en imponerande prestation. Det internationella telegrafalfabetet har under tidernas lopp reviderats flera gånger. Alfabetet omfattade inte bara bokstäver utan även siffror och många skiljetecken samt ett antal så kallade procedurtecken. Procedurtecken är funktioner, såsom "lystring", "repetitionstecken", "slut på meddelandet", "slut på sändningen", och många fler. Det ursprungliga alfabetet omfattade bara bokstäver som användes i engelska språket. Bokstäver Å, Ä, Ö fanns inte med, men de har senare fått sina speciella kombinationer. Liknande gäller för andra språk, tyskarna behöver Ü, spanjorerna Ñ, fransmännen À och É etc. Vissa dubbeltydigheter finns dock. Franska À har exempelvis samma kombination som Å, men eftersom Å inte förekommer i franska språket är det inte någon risk för missförstånd härvidlag. Andra språk har sina specialbokstäver med egna kombinationer av korta och långa teckendelar. Exempel på detta finns vid uppslagsordet Specialtecken i morsealfabetet. Det visade sig med tiden att skillnaden mellan bokstavsmellanrum inuti ord (3 enhetsintervall) och ordmellanrum (5 enhetsintervall) inte var tillräcklig för att man i alla lägen skulle hålla isär dessa vid mottagning. Av misstag hände det alltför ofta att ett och samma ord blev uppdelat i två, och att närliggande ord blev ihopskrivna så att det såg ut som ett ord istället för två. En person som behärskar det aktuella språket kan ofta ändå klara ut hur det ska tolkas, men i vissa lägen kan det bli missförstånd om en mening inte får den rätta indelningen av ord. På en internationell konferens strax efter andra världskriget bestämdes att ordmellanrummet skulle ökas från 5 enhetsintervall till 6. Därigenom skulle ojämnheter i teckengivningen vid handsändning få mindre betydelse, tecknen skulle ändå bli rätt tolkade av mottagaren. Tabell 4 nedan återger tecknen med de föreskrivna proportionerna mellan långa och korta teckendelar samt med rätt avstånd mellan teckendelar. Detta är alltså något annat än de representationer med "prickar och streck" man ofta ser i litteraturen. Jämfört med intervallen i tabell 2 och tabell 3 ser man alltså här hur tydligheten ökat betydligt.
partienkat-upphovsrattsdirektivet
I dag tisdag röstar EU-parlamentet om en förnyelse av upphovsrätten på nätet. Delar av förslaget, framför allt artikel 11 och artikel 13, har blivit kontroversiella. Kritiker menar att det fria internet kommer att förändras i grunden, medan upphovsrättsinnehavare ser det som en möjlighet att få betalt för sitt jobb. Såhär kommer de svenska EU-parlamentarikerna att rösta. De mest omdiskuterade delarna i direktivet är artikel 11 och 13. Artikel 11 handlar om att digitala webbplattformar, ska ge "skälig och proportionell ersättning" till medier vars material, till exempel längre utdrag av nyhetsartiklar, delas vidare via plattformen. Artikel 13 ställer krav på att plattformarna ska ta ansvar för uppladdning av material, till exempel musik, bilder och nyhetsartiklar, som kan innebära ett upphovsrättsintrång. Hur kommer du att rösta. Om inte paragraf 11 och 13 omarbetas röstar jag nej. Det innebär censur och övervakning på ett oacceptabelt sätt. Anser du att det finns anledning för internetanvändare att oroa sig för konsekvenserna av artikel 11 och artikel 13. Liberalerna hänvisar hänvisar till en debattartikel i Computer Sweden, där Selimovic bland annat skriver. "De åtgärder som nu ligger i det sedan i somras omarbetade lagförslaget innebär också att allt material som privatpersoner laddar upp också måste övervakas – risken för censur, begränsningar och inskränkningar av yttrandefriheten är överhängande.". Vi i Miljöpartiet vill se en fungerande upphovsrätt som är anpassad till dagens samhälle, som främjar kulturskapande och spridning i såväl traditionella som moderna former och bidrar till ett rikt kulturutbud. En fungerande upphovsrätt är viktig för kulturskaparnas möjlighet att få ersättning för sitt arbete och bidrar därmed till skapande och återväxt inom kulturområdet. Vi vill inte införa obligatoriska uppladdningsfilter på internetplattformar. Istället för att lägga över ansvaret från de som laddar upp till webbplatserna och kräva att de installerar uppladdningsfilter vill vi att webbplatserna ska få större skyldigheter att förhandla med upphovsrättsinnehavarna. Därför har jag tidigare röstat emot i frågan. Jag tycker att det finns en anledning att vara orolig, eftersom artikel 13 i synnerhet begränsar friheten på nätet. Därför har jag lovat att inte rösta för artikel 13. Anna Hedh sade vid vår pressträff i morse (tisdag) att hon röstar nej om inte artikel 13 tas bort ur förslaget, Aleksander Gabelic är tveksam till artikel 13 och tvekar mellan att avstå eller rösta nej till förslaget. Olle Ludvigsson har inte tagit slutlig ställning ännu men säger sig luta åt ett ja. Marita Ulvskog och Jytte Guteland skriver i dag i Svd att de har för avsikt att rösta ja. "Det är dags att slå hål på myten att det finns en gratisfil på internet. De föreslagna EU-reglerna för upphovsrätt är avgörande för att musiker, låtskrivare, författare och andra kulturskapare ska kunna försörja sig och få rättvis ersättning, skriver Europaparlamentarikerna Jytte Guteland och Marita Ulvskog (S) i Svenska Dagbladet.". Det ändringsförslag om att ta bort artikel 11 och 13 ur slutresultatet, det kommer jag att rösta för. Förlorar vi den voteringen röstar jag mot hela direktivet. Det finns mycket i direktivet som stärker upphovsrätten, man behöver inte artiklarna 11 och 13 som i grunden kan förändra internet så som vi känner det. Vi hade häromåret flera konstruktiva kompromissförslag där artiklarna 11 och 13 fanns kvar, men med ändrad innebörd, men det vill inte upphovsrättlobbyn acceptera. Nu är det allt eller inget när det gäller 11 och 13. Hur kommer du att rösta och varför.
Hastighetsrekord vid telegrafimottagning
Hastighetsrekord vid telegrafimottagning sattes 1939 av Ted McElroy med 75,1 ord per minut (WPM) i en hörmottagning i USA. Det finns flera faktorer som inte är helt klara gällande rekordet från 1939. Rekordförsöken gjordes med nedskrift med skrivmaskin, och kan jämföras med vad en duktig maskinskrivare förmår. I maskinskrivningssammanhang brukar man ha måttet antal nedslag per 3 minuter. På handelsskolor brukar man ha en norm på 450 nedslag per 3 minuter för betyget Godkänd för nybörjare och vid skrivmaskinstävlingar brukar vinnaren nå en bit över 1000 nedslag per 3 minuter, vilket motsvarar ungefär 350 nedslag per minut eller lite över 5 nedslag per sekund. I detta mått räknas antalet nedslag, det vill säga inklusive blankstegen mellan ord, vilket de inte gör vid telegrafering. Vid rekordet ingick dock både att skriva på maskin och uppfatta ljudsignalerna och omsätta dessa till bokstäver. Vetenskapligt gjorda försök för att utröna människans möjlighet att uppfatta korta pulser, pekar mot att det för en normalperson ligger omkring 4 millisekunder, vilket motsvarar 250 tecken per minut. Är pulståget snabbare än så uppfattar normalpersonen det som en sammanhängande knarrig ton, och har svårt höra någon skillnad på lång och kort teckendel. Det finns några tiotal individer i världen, som vid tävlingar där det gäller att avkoda anropssignaler i stigande hastighet, klarat över 1000 tecken/minut men då gäller det korta sekvenser med maximalt cirka tio tecken. En vanlig tonhöjd vid hörmottagning ligger omkring 500 Hz. En period av denna frekvens är 2 ms lång, vilket innebär att en teckendel i 250-takt omfattar bara 2 perioder, om frekvensen är 500 Hz. Det är värt att notera att Shannons teorem säger, att om man vill överföra en information om B bit/s, krävs att överföringskanalen har en bandbredd på minst 2B Hz. Tillämpat på praktisk telegrafering, ger detta alltså följande riktlinjer för val av tonhöjd vid mottagningen. Vidare bör man tänka på följande: Morsesignaler är i princip fyrkantpulser, men om bandbredden är liten i förhållande till pulsbredden, blir tecknet "mjukt" (lång stigtid), det vill säga det "tar tid" innan tonstyrkan ökat så mycket från noll, att örat uppfattar att signalen har dykt upp. Konsekvensen blir att hjärnan får kortare tid på sig för att tolka signalen, gränsen för högsta möjliga hastighet sjunker. En tumregel säger att för att en utsänd fyrkantpuls ska tillnärmelsevis vara fyrkantig när den ska detekteras, måste bandbredden vara minst 5 gånger pulsfrekvensen. Detta resonemang pekar mot att om man vill ta emot i, säg 300-takt (1 teckendel = 3,3 ms) bör 1 period av mottagningssignalen vara en femtedel av detta, det vill säga 0,667 ms motsvarande frekvensen 1 515 Hz, denna ton är högre än vad många telegrafister normalt använder vid mottagning. Vid nyare rekordförsök har internationella morsealfabetet använts och inte American Morse (som faktiskt har något högre avverkningskapacitet än internationell morse) och dessutom tillämpat PARIS-standard vid hastighetsinställningen, vilket gör att rekordvärderna inte är direkt jämförbara. I många länder i forna östblocket, är hastighetstävlingar regelbundet förekommande, och telegrafi räknas som en idrott som inordnas under ländernas idrottsförbund. Hur många tecken ansågs utgöra ett ord: 4 eller 5? De första tävlingarna gjordes med 4-ställiga ord, och vissa uppgifter gör gällande att hastighetskalibreringen av den sändare som användes vid rekordförsöket, hade gjorts med ordet WORD som referens. Om en 4-ställig referens såsom WORD antas, motsvarar det 75,1 WPM eller 300,4 tecken per minut. Om istället 5-ställiga PARIS används som referens motsvarar det 375,5 tecken per minut, alltså väsentligt mycket mer. Användes American Morse eller Continental Morse vid försöket? Enligt vissa källor var det American Morse, men helt säkert belägg för detta saknas.
