Bordtennis
Bordtennis, (pingisboll) pingis (av ping pong), är en racketsport som vanligen spelas inomhus av antingen två eller fyra spelare. Spelarna slår en plastboll över ett nät som är uppsatt tvärs över en bordsskiva. Med två spelare kallas det för singel och med fyra spelare för dubbel. Utöver singel och dubbel för herrar och damer, spelas mixeddubbel samt lagtävlingar för såväl herrar som damer. Racketen består av en trästomme med pålimmade gummibelägg. Den exakta utformningen av gummibelagen kan variera, men i tävlingssammanhang måste racketens sidor vara olikfärgade (röd och svart). Bollen är ihålig, gjord av celluloid eller liknande plastmaterial, har en diameter på 40 millimeter och väger 2,7 gram. Dessa mått är relativt nya, då bollen tidigare var 38 millimeter i diameter och endast vägde 2,5 gram. På senare tid har en övergång gått från celluloidbollar till plastbollar då celluloid är mycket brandfarligt och har orsakat produktionsolyckor. Färgen på bollarna varierar men de är oftast vita. Bordtennis blev en olympisk sport 1988 och är idag en av världens populäraste sporter. Kina är världsledande och har haft många storspelare, som Ma Lin, Wang LiQin, Guo Yuehua, Chuang Tse-tung och Jiang Jialiang. Sveriges bäste spelare, och ofta ansedd som världens genom tiderna bäste, är Jan-Ove Waldner som vunnit bland annat två individuella VM-guld och ett OS-guld. Andra stora spelare är ungraren Viktor Barna, svenskarna Jörgen Persson (världsmästare i singel 1991) och Mikael Appelgren, samt vitryssen Vladimir Samsonov som tillsammans med Appelgren vunnit flest EM-guld i singel (3 st). Bordtennisens ursprung är oklart, det finns olika idéer om sportens uppkomst. En del ser sportens början i 1800-talets Indien där de sedan ska spridits vidare till Storbritannien. Andra bestrider detta och menar att det är britterna som uppfunnit sporten då det var där den första gången omnämns i skrift 1874: den brittiske majoren Walter Clopton Wingfield gjorde då en föregångare till bordtennisen känd. Denna variant utvecklades sedan utifrån tennisen och spelades av den engelska adeln utomhus. På grund av det engelska vädret började man spela inomhus och då med vanliga matbord som tennisplan. Nu fick sporten namnet Rumtennis. 1875 kom de första spelreglerna. 1892 introducerades celluloidbollar av James Gibb som hade upptäckt bollarna under en affärsresa i USA. Nu började man använda namnet Ping Pong istället för Rumtennis. Ping pong omnämndes första gången 1878 och kom från de ljud som uppkommer från bollen. Olika tillverkare skapade egna namn som Gossima, Whiff Waff, Flim Flam och slutligen bordtennis. Man vidareutvecklade också racketen. 1897 hölls de första mästerskapen i Ungern. 1899 spreds en variant till Japan. 1900 grundades den första föreningen och 1902 ett nationellt förbund i England. Samma år hölls ett inofficiellt världsmästerskap. Sporten spreds även utanför Storbritannien. Kraftigt bidragande till sportens utveckling var engelsmannen Ivor Montagu (1904–1984), som 1926 grundande International Table Tennis Federation (ITTF) och utarbetade fungerande regler. Han valde namnet table tennis, eftersom ordet ping-pong var varumärkesskyddat av leksakstillverkaren J. Jaques och Son Ltd. År 1927 arrangerades det första officiella världsmästerskapet. Montagu var kommunist och arbetade aktivt för att bordtennissporten skulle spridas till Kina. Han menade att arbetarklassen behövde avkoppling och rekreation utan dyrbar utrustning. Taiwan uteslöts ur ITTF, varvid Kina gick in som medlem och deltog i VM 1953. Som första större sportevenemang arrangerade Kina VM i bordtennis 1961. Därvid erövrade Kinas bordtennislag guldmedalj och sportens främsta trofé, Swaythling-pokalen. Denna var 1926 donerad av Lady Baroness Swaythling (1879–1965), Montagus mor, som tillhörde den berömda bankirfamiljen Rothschild. 1988 blev bordtennis olympisk sport. År 2001 ändrades poängberäkningen från 21 poäng per set till 11.
Stellan Bengtsson
Stellan Bengtsson, Mini-Stellan, född 26 juli 1952 i Slöinge i Hallands län, är en svensk vänsterhänt före detta bordtennisspelare. Han vann 1971, som förste svensk, världsmästartiteln i singel. Han vann dessutom EM-guld samt ett antal medaljer i större mästerskap. 1971 mottog han Bragdguldet. Stellan Bengtsson är numera tränare i bordtennis och bosatt i USA. Bengtsson är son till Torsten och Kerstin Bengtsson. Han är bror till Christina och Sven. Bengtsson började spela pingis i källaren i barndomshemmet på Fiskaregatan i Falkenberg dit han flyttade från Slöinge vid 5 års ålder. En skolcup var hans första tävling. Han blev 1971 förste svensk att vinna VM-guld i singel, och han tog även VM-guld i dubbel (med Kjell Johansson) och lag 1973. Bengtsson blev europamästare i singel 1972, lag 1968, 1970, 1972, 1974, 1980 samt dubbel (med Kjell Johansson) 1976. Han har dessutom tagit ett antal internationella guld/medaljer samt 12 SM-guld i dubbel och mixed. Sammanlagt medverkade han i 212 landskamper. Stellan Bengtsson blev professionell bordtennisspelare i Västtyskland 1980 och spelade i Sverige 1985. Han tränade Falkenbergs Bordtennisklubb (dess A-lag) åren 1990–2005. Efter ett år som bordtennistränare i Qatar (2006) bosatte han sig i USA för att fortsätta tränarkarriären. Stellan Bengtsson är gift med amerikanskan Angelita Rosal (född 1956), som han träffade på VM i Sarajevo 1973. Rosal har tio nationella USA-mästerskap i bordtennis. De har tre barn och är bosatta i San Diego, Kalifornien. Stellan Bengtssons spelstil utmärkes av snabbhet och effektivitet. År 1971 erhöll han Svenska Dagbladets guldmedalj för VM-segern i singel i Nagoya. 2006 avtäcktes en staty av Stellan Bengtsson, i forna hemstaden Falkenberg. Statyn är i brons och i naturlig storlek. Den är skapad av Martina Falkehag Kinn, skulptör och Falkenbergsbo. Nedan listas Stellan Bengtssons meriter i större mästerskapstävlingar. 1970 – EM-brons i singel. 1971 – VM-guld i singel, Nagoya (Japan). 1972 – EM-guld i singel. 1973 – VM-guld i dubbel (tillsammans med Kjell Johansson). 1973 – Segrare, Europa Top 12. 1975 – 1:a i Swedish Open Championships (singel). 1979 – 1:a i Swedish Open Championships (singel). 1980 – Segrare, Europa Top 12. 1980 – EM-brons i singel. 1981 – VM-brons i singel. 1972–80 – 7 SM-guld i singel.
Ungdomsverksamhet
Ungdomsverksamhet syftar framför allt på offentlig och ideell verksamhet speciellt inriktad mot skolungdom utanför skolan. Exempel på ungdomsverksamhet är fritidsgårdar och föreningar där barn och ungdomar kan umgås med sina vänner, spela pingis, spela olika spel samt en massa andra aktiviteter och ha kul helt enkelt. En lokal för ungdomsverksamhet kallas ungdomslokal. Göteborgs Amfibiekårsförening.
Helenelunds IK
På 1940-talet' bestämdes det att bostäder skulle uppföras på denna plats och HIK flyttade till "nya" Helenelunds IP, vid nuvarande Helenelundsskolan. Denna idrottsplats finns fortfarande kvar och har idag konstgräs. Under de första åren bedrevs allmän idrott, boxning, bandy, fotboll och skidor. Senare kom ishockey och pingis. På 1990-talet kom innebandyn. Pingis- och ishockeysektionerna lades ner i slutet av 1970-/början av 1980-talet. Helenelunds Idrottsplats användes fram till tidiga 1980-talet. Helenelunds IK:s gamla publikrekord på 800 betalande åskådare sattes här i samband med den Allsvenska kvalmatchen mot Bollnäs (förlust 2-3) 1981. Det dröjde ända tills säsongen 2001-02 tills det rekordet slogs (då 821 betalande såg HIK-Kalix dock på Sollentunavallen). Under första hälften av 1980-talet' började Sollentunavallen användas. 19 december 1984 invigdes Sollentunavallens konstisbana med ett derby mellan HIK och IFK Sollentuna. Allsvenska kvalspel blev det åren 1979-1980, 1980-1981, 1985-1986, 1991-1992 (allsvenskt förkval), 1997-1998, 1998-1999, 1999-2000, 2000-2001, 2001-2002, 2002-2003, 2003-2004. 1998 delades Helenelunds IK upp i två avdelningar, Helenelunds IK Fotboll och Helenelunds IK Bandy. 2008 slog Helenelunds IK Fotboll ihop sig med IFK Sollentuna, och bildade Sollentuna Fotboll IF(en klubb som har bytt namn igen till Sollentuna FK, efter ytterligare en fusion). HIK begärde ner A-laget inför säsongen 2004/2005 en division och började om med ett ungt lag. Helenelund levde i en undanskymd tillvaro i landets tredje division i ett par säsonger, men resultaten blev bättre och bättre. HIK förlorade ett avgörande allsvenskt kval med Djurgården Bandy säsongen 2006/2007. Men man fick dock en möjlighet att gå upp en division, trots misslyckat kval. Detta för att det allsvenska laget Sköndal/GT 76 (senare bara GT 76) drog sig ur och HIK fick deras plats. Dessutom övertog HIK även många av Sköndals gamla spelare. Första säsongen, klarade de sig kvar i Allsvenskan i bandy 2007/2008, då serien blivit Sveriges nästa högsta division. Säsongen 2008/2009 föll man dock ur serien och flyttades ner till Division 1. Första säsongen i div 1 östra (2009/2010) slutade HIK 5:a av 10 lag. Helenelund kom till slut trea i serien 2010/2011. Säsongen 2011/2012 slutade HIK på en sjätte plats. Säsongen 2012/2013 blev HIK sexa i Div.1 Östra. Säsongen 2013/2014 vann HIK serien. Laget fick då två chanser att kvala upp sig till Allsvenskan, men lyckades inte. Säsongen 2014/2015 hamnade HIK tvåa i Division 1 Östra och fick då kvala till Allsvenskan. och lyckades så att HIK återigen var ett allsvenskt lag. Bästa målskytt under säsongen blev Micke Andersson på 33 mål. Säsongen 2015/2016 spelade HIK återigen i Allsvenskan norra men åkte ur. Säsongen 2016/2017 resulterade i en andraplats i division 1 östra. Laget leddes av Nisse Karlsson. 2017/18 leddes laget av Peter Rönnqvist och blev trea. HIK spelar återigen i Division 1 Östra. Laget leds av Peter Rönnqvist (tid. Tellus). HIK:s A-lagstrupp säsongen 2016/17. B-laget heter Lunden och spelar i Div.2 Sthlm. P99-spelarna har bildat en P19-lag tillsammans med P00 och till viss del P01 samt SBBK. P9, P10, P11, P12, P13 och P14, P16 samt P19 (med SBBK) finns i klubben. De yngre lagen spelar mest poolspel i Stockholmsserier. Bandyskola med ca 150 barn. Björn Johansson,"Butta" skyttekung i både bandy och fotboll. Han var i 25 säsonger en riktig målspruta i bandyföreningen, har gjort över 1000 mål i seriespel och är fortfarande aktiv i Enebyberg i division 2. Har vunnit skytteligan i andra divisionen i bandy hela fem gånger, vilket är mer änågon annan. Han spelade även fotboll i Allsvenskan med AIK.. Pappa Anders "Esset" Johansson spelade även han i HIK. Sonen Willy (född 1990) spelade ungdomsåren i HIK och ett kortare inhopp 2017.
Jens Fellke
Jens Fellke, född 21 april 1961, är en svensk författare och journalist. Han har skrivit sex böcker, varav fyra om bordtennis. Fellke är översatt till kinesiska, japanska, engelska, tyska, franska och italienska. Sedan maj 2009 är Fellke knuten till den tyska firman ESN Deutsche Tischtennis Technologie GmbH, som tillverkar gummiplattor för bordtennisracketar för tävlingsspel, vilket de är ensam i Europa om att göra. Parallellt med arbetet för ESN frilansar Fellke som journalist och författare. Han är son till marknadsdirektör Karl-Bertil Fellke och småskollärare Brittmarie Gothnier. 1985 – Pingis mitt i åttiotalet, Författarnas Bokmaskin. 1992 – Wie Wird man Nummer 1 im Tischtennis, Meyer und Meyer Verlag, medförfattare Glenn Östh. 1997 – J-O Waldner – När känslan bestämmer, Sportförlaget. 1997 – J-O Waldner – Geheimnisse eines tt-genies, Sportförlaget. 2002 – Rebellen från Vimmerby – Om Astrid Lindgren och hemstaden, Jens Fellke produktion/Eriksson och Lindgren Bokförlag, medförfattare: Helena Egerlid och Rebecca Forsgren Malmström. 2006 – Först och störst - Nedslag i Vimmerby Tidnings historia 1856-2006, Egerlid och Fellke. 2009 – Zeitenwende/Point of no return - Ein Sport wird erwachsen/Table Tennis grows up, ESN.
Guyanas kultur
Teatern i Guyana har tagit en vändning från att i början av 1800-talet ha varit av europeiskt stuk till att i slutet av 1900-talet övergå till ett mer afrikanskt och indisk-guyanskt stuk. Under 1950-talet exploderade den etniska mångfalden och likaså teatern. Trots en ekonomisk lågkonjunktur kämpade man för att behålla teatern efter 1980. Större register blev uppmärksammade av flera olika organisationer för att öka den teatraliska mångfalden, som Carifesta och Theatre Guild of Guyana. Wordsworth McAndrew har varit framträdande i Guyanas teater sedan 1960-talet. Guyanas musikaliska traditioner är en blandning av indiska, afrikanska och europeiska element. Popmusiken inkluderar amerikansk, karibisk (reggae, calypso samt en musikstil som kallas chutney), brasiliansk och andra latinamerikanska musikstilar. Populära artister är bland annat Terry Gajraj, Billy Moore, Mark Holder, Eddy Grant, Dave Martin, Aubrey Cummings och Nicky Porter. Bland de mer framgångsrika guyanska producenterna kan Rohit Jagessar, Eddy Grant, Terry Gajraj och Dave Martin nämnas. Konst har många olika former i Guyana, men de med dominanta temana är indianska, den etniska mångfalden och Guyanas fysiska skönhet. Populära konstnärer är bland andra Stanley Greaves, Ronald Savory, Philip Moore och Aubrey Williams. Guiana 1838 är en film som släpptes 2004 av den guyanafödde regissören Rohit Jagessar som avbildar ankomsten av kontrakterade indiska statstjänstemän till Karibien år 1838 efter 1834 års abolitionistiska handlingar i slaveriet av det brittiska imperiet. Bion i Guyana har funnits sedan 1920-talet då Gaiety, förmodligen Guyanas första biograf, stod färdigbyggd på Brickdam Roman Catholic Presbytery i Georgetown som visade stumma Charlie Chaplinfilmer. Efter att Gaiety brann ner runt 1926 följde flera biografer såsom Metro på Middle Street i Georgetown med flera. En stor del av den historiska arkitekturen visar på landets förflutna som en brittisk koloni. Många av dessa byggnader i Georgetown och New Amsterdam byggdes enbart av lokalt virke. De större sporterna i Guyana är cricket (Guyana är en del av Västindiens cricketlag i internationella sammanhang), beach cricket och fotboll. Mindre sporter är bland andra netball, tennis, basket, pingis, boxning och squash (sport). Guyana var värd för några internationella cricketmatcher under 2007 års VM i cricket. Guyanas nationalarena, Providence stadium (med 15 000 säten) byggdes i samband med värdskapet och var klar till den första matchen den 28 mars. På den första internationella matchen i mästerskapet satte Lasith Malinga från Sri Lanka ett dubbelt hat-trick. Det guyanska köket liknar till stor del köket i resten av Karibien. Maten har en stor mångfald och innehåller rätter som curry, roti och ris. Maten återspeglar den etniska mångfald landet har och dess koloniala historia, samt inkluderar rätter från afrikanska, kreolska, ostindiska, indianska, kinesiska och europeiska köket, mestadels det brittiska och portugisiska. Rätter har upptagits och omgjorts till guyanska, ofta genom tillsättning av kryddor. Unika tillagningssätt, finns bland annat i guyana pepperpot, en rätt av indianskt ursprung med ett bittert extrakt från maniok, stark peppar och kryddor. Andra favoriter i det guyanska köket är maniokbröd, grytor, och metemgie, en tjock fyllig soppa baserad på kokosnötter och dumplings, som äts med friterad fisk eller kyckling. Brödbakning ses som en konst i många byar. Karibiska och latinamerikanska stapelvaror är ungefär samma i Guyana och inkluderar maniok, sötpotatis med flera. Färsk fisk och skaldjur är en väsentlig del av maten i de lantliga områdena och i småbyar längs kusten. Krabbsoppor och soppor med okra liknar till stor del de soppor man kan hitta hos olika invånare i Louisiana. Kinesisk mat säljs i restauranger i de större städerna. En populär efterrätt är salara, även känd som rött bröd.
