Systembolaget
Systembolaget Aktiebolag (vardagligt även kallat Systemet eller Bolaget) är ett statligt företag som har lagstadgat monopol i Sverige på detaljhandel med spritdrycker, vin och öl som har en alkoholhalt överstigande 3,5 volymprocent. Systembolaget agerar som portal åt svenska leverantörer och representerar idag (2022) cirka 1200 leverantörer och över 5000 producenter från hela världen. Systembolaget säljer även alkoholfria drycker med en alkoholhalt under 0,5 volymprocent. Systembolaget driver en kedja med drygt 440 butiker och cirka 5 800 anställda. Systembolaget har också cirka 500 ombud på mindre orter och i glesbygden. Efter flera misslyckade försök till reglering av alkoholkonsumtionen i Sverige beslutade kung Adolf Fredrik 1766 att avskaffa alla begränsningar. Detta ledde till att nästan alla hushåll producerade sin egen alkohol. Stora mängder potatis och säd, som skulle kunnat användas till föda, brändes istället till alkohol. I början av 1800-talet fanns uppskattningsvis 175 000 destillatörer. Under 1830-talet skapades de första organisationerna och föreningarna för måttligt drickande i Stockholm. En av de äldsta organisationerna var Svenska Nykterhetssällskapet, som startades 1837. Under mitten av 1800-talet startades Sveriges och världens första alkoholmonopol i Falun, "i sedlighetens intresse". All alkoholförsäljning i staden reglerades och skulle ske ansvarsfullt. År 1860 blev det olagligt, att sälja alkoholdrycker till personer under 18 år, och tillverkningsförordningen förbjöd husbehovsbränningen. År 1865 öppnades även en statligt reglerad bar i Göteborg, AB Göteborgssystemet. Reglerna gällde bland annat, att berusade personer skulle avhysas, det skulle serveras varm mat och kaffe och alkoholen, som köptes på baren, skulle även drickas i lokalen. Liknande statligt reglerade barer och butiker som de i Falun och Göteborg öppnade över hela landet. De var oerhört framgångsrika och 1870 beslutades, att all vinst skulle återgå till staten. Under det första världskriget var alkoholdrycker kraftigt ransonerade. Från 1914 infördes motboken, i vilken en persons ranson av rusdrycker bevakades i flera områden, på initiativ av läkaren och politikern Ivan Bratt. Från 1919 var motboken nationell. År 1917 bildades Aktiebolaget Spritcentralen, sedermera Vin och Sprit, som tog över all partihandel av alkohol. Nykterhetsrörelsen växte sig dock allt starkare i Sverige och 1922 genomfördes en folkomröstning om rusdrycksförbud. Det blev Sveriges första allmänna omröstning. Antalet röstberättigade var 3 302 483 och av dessa deltog 1 820 452 eller 55,1 %, (vid riksdagsvalet 1921 deltog 54,2 %). Folkomröstningen slutade mycket jämnt och något oväntat med att förbudsmotståndarna tog hem segern. Antalet personer, som hade röstat mot ett förbud, var 925 097 (51,0 %). Och antalet, som röstat för ett förbud, uppgick till 889 132 (49,0 %). Antalet ogiltiga eller blanka röster var 6 223. Riksdagen beslutade efter denna rådgivande folkomröstning, att inte förbjuda vin, sprit och öl, men beslutade istället att fortsätta med den restriktiva alkoholpolitiken. Motboken användes därför ända fram till år 1955, då flera stora förändringar i den svenska alkoholpolitiken och organisationen ägde rum. År 1955 slogs de lokala monopolen på försäljning av alkohol (som då hette Systemaktiebolaget) ihop till Systembolaget. Motboken avskaffades i samband med detta och reglerna förenklades och förtydligades. Huvudkraven för att få handla på Systembolaget var att kunden var minst 21 år gammal, nykter och att misstanke ej fanns om langning. Försäljningen steg med 25 procent under det första året och fylleriförseelserna fördubblades. Ett par år senare genomfördes därför flera åtgärder för att stävja alkoholbruket bland annat genom skattehöjningar och legitimationstvång. Alkoholfria produkter är inte belagda med någon åldersgräns vid köp.
Brattsystemet
Brattsystemet eller motbokssystemet som i Sverige trädde i kraft 1919 och avskaffades 1955 var ett större försök att minska alkoholkonsumtionen genom reglering av alkoholbruket. Det byggde på grundsatsen om individuell kontroll vid försäljning av alkoholdrycker genom en för varje inköpsberättigad person utställd motbok. Den pådrivande kraften var läkaren och liberale politikern Ivan Bratt, vilkens tankar om reglering av alkoholbruket började förverkligas 1913–1914, då han i Stockholm startade "Stockholmssystemet", som följdes av liknande systembolag på andra håll, samt Vin- och spritcentralen, som med statsmakternas stöd inlöst alla enskilda vin- och spirituosaaffärer. Efter rusdrycksförbudslinjens knappa förlust i folkomröstningen 1922, blev permanentandet av motbokssystemet en politisk kompromiss mellan de båda sidorna. Brattsystemet var ett ransoneringssystem och därför behövdes en motbok för att registrera inköpen. Från början användes motboken bara för spritdrycker för att senare användas även för vin. Motbokskontrollen genomfördes fullt ut 1919 och systembolagen fick monopol på all alkoholförsäljning. Starköl kunde dock bara köpas mot recept på apoteken. Motboken var ett häfte med plats för stämplar, där inköpen skrevs in för att kunna bevaka den köpta tilldelade ransonen. För att erhålla motbok måste man skriva en ansökan till vederbörande systembolag och blev då registrerad som kund om "särskilt hinder icke förelåg". Inköpen måste ske i bestämd butik och motboken fick inte lånas ut eftersom den var strängt personlig. Vid ansökan om motbok var den sökande tvungen att uppge hur och var man bodde, om man var gift och hur mycket man tjänade. Antalet motböcker var den 31 december 1953 totalt 2 015 026, motsvarande 28 % av hela befolkningen. Ransonen för spritdrycker var från början en eller två liter i månaden men ökades senare till normalt tre liter, och det var personens sociala status som avgjorde ransonens storlek. Inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition styrde tilldelningen. Färre än en av tio kvinnor hade motbok, och i de fallen de hade en var den tilldelade ransonen långt mindre än männens. En gift kvinna erhöll i regel inte motbok. En hushållerska kunde till exempel nekas motbok med motiveringen att mannen i den familj hon arbetade i hade motbok. Unga, ogifta män kom sällan i fråga och den som var arbetslös, bostadslös eller saknade inkomst kom aldrig ifråga. För att tillämpa motbokssystemet skapade Systembolaget en egen indelning av människor och ett begrepp "spritbehovsmiljö" där tanken var att en viss miljö motsvarades av ett bestämt behov av alkohol. Människor på landsorten fick i regel en mindre ranson än stadsbor och tillämpningen var liberalare i söder än i norr. Det fanns förslag att vissa grupper av alkoholister borde steriliseras. Tilldelningen ändrades från att ske kvartalsvis till månadsvis och regeln "femstämpling" infördes som innebar att inköp bara fick ske med fem dagars mellanrum. För de högsta samhällsklasserna skapades särskilda "stjärnböcker" som medgav inköp enligt de ursprungliga reglerna. Motboken blev för många ett medborgarbevis och ett papper som bevisade att man var accepterad av samhället. Extra tilldelning för bröllop, födelsedagar och för representation beviljades rutinmässigt efter ansökan. Konstnären Anders Zorn fick år 1919, året innan han avled, köpa totalt 54 liter punsch. Motboken skapade grogrund för angiveri och förtal. Nykterhetsnämnderna var aktiva till och med 1974, knappt två decennier efter att motboken avskaffats. För att tillämpa systemet upprättades flera stora register. Kontrollsystemet ifrågasattes av dem som nekades motbok men även av andra som uppfattade kontrollsystemet som dels ett slöseri med tid, pengar och arbetskraft, dels som ett hot mot frihet och personlig integritet. 1951 arbetade 137 personer på heltid enbart på Systembolagets kontrollavdelning i Stockholm och med uppgifter om stockholmarna.
Nykterhetsrörelsen i Sverige
Rörelsen har historiskt sett haft ett djupt fäste i vissa delar av landet, främst i de delar där väckelserörelsen också verkat. Detta har gjort att till exempel Svenska bibelbältet, i stora delar av Småland, med Rydaholm som historiskt centrum, även kan betraktas som "svenska nykterhetsbältet". Olika organisationer har här verkat men ofta under samlingsnamnet "godtemplarna". Städer som Sävsjö, Vetlanda och Jönköping har under lång tid haft en djupt rotad nykterhetsrörelse och i dessa städer organiseras fortfarande stora delar av befolkningen. Nykterhetsrörelsen har även haft ett starkt fäste i norra Norrland, främst tack vare den kristna organisationen laestadianerna som bland annat återfinns i Malmfälten. Storstadsområdena har historiskt sett varit ganska svältfödda på nykterhetsorganisationer och detta har gjort att det inte blivit någon riktig folkrörelse där, likt den i Småland eller Norrland. I Göteborgsområdet och framförallt i Bohuslän har nykterhetsrörelsen också varit stor. Det 1837 bildade Svenska Nykterhetssällskapet kom inte att ha någon stor betydelse för de alkoholreformer som beslutades under mitten av 1800-talet, även om föreningen ställde upp på dem. Dessa reformer styrdes snarare av statsfinansiella skäl och av att man ville få bort den gamla krogkulturen som ansågs vara en arena för samhällsomstörtande verksamhet. Efter Göteborgssystemets spridning 1865 tillkom även möjligheten för städerna och landstingen att tjäna pengar på alkoholhanteringen och tillverkningen. Detta skulle få stor spridning. Huruvida de nya reformerna ledde till en minskad alkoholkonsumtion är dock osäkert enligt Frånberg. När de anglosaxiska absolutistiska nykterhetsföreningarna började komma till Sverige under 1880-talet innebar detta dock att en mer betydande nykterhetsrörelse började verka i landet. Dessa föreningar förde också en betydligt hårdare linje med politisk påverkan. Kravet på total nykterhet och förbud mot alkohol sågs dock sällan med blida ögon av många politiker som inte ville förlora de inkomster som alkoholhanteringen gav. Efter första världskriget blev alkoholkonsumtionen en stor debattfråga. År 1922 genomfördes Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige eftersom den svenska nykterhetsrörelsen ansåg att Brattsystemet inte fungerade tillfredsställande. Totalt 49 procent röstade för totalförbud för försäljning av alkoholhaltiga drycker. Det blev inget förbud, men nästan halva svenska folket och en majoritet av kvinnorna tog ställning emot alkohol. Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att inte förbjuda vin, sprit och öl. Däremot blev det förbjudet att tillverka och sälja starköl och starkcider i Sverige. Motboken som införts under ransoneringsåren under Första världskriget bestod trots att andra ransoneringar från krigstiden upphört. Vidare infördes andra återhållsamma åtgärder som mattvång på restauranger och barer. Nykterhetsrörelsen ändrade strategi och kom i fortsättningen att satsa mera på upplysnings- och informationsarbete. Det dröjde dock många år innan man officiellt strök förbudskravet. För modern historia, läs vidare om alkoholpolitik i Sverige. En aktionsgrupp med namnet Straight Edge Terror Force tog på sig ansvaret för ett attentat mot Systembolagets butik vid handelsområdet Strömpilen i Umeå, natten mellan den 15 och 16 september 2006. Sju stora skyltfönster krossades och butiksentrén förstördes. "SETF" och "äckelgift" var skrivet på väggarna. I ett pressmeddelande till lokala medier uppgav gruppen att syftet med aktionen var att "visa på det sjuka i samhällets alkoholsyn". Den etablerade nykterhetsrörelsen tog avstånd från aktionen. "Att visa avsky mot alkoholens roll i samhället tror vi man gör bättre genom fredliga manifestationer" sade IOGT-NTO i ett pressmeddelande. I april 2009 polisanmälde Systembolaget och tillverkaren Carlsberg fyndet av en glasbit i en ölburk som inköpts i en systembutik i Mariestad.
Smuggelsprit
Smuggelsprit som term avser alkoholhaltiga drycker som köpts utomlands, för att sedan säljas eller brukas i ett annat land. Det handlar dock inte alltid om regelrätt smuggling, då import för personligt bruk är helt lagligt. I Sverige är åldersgränsen för import 20 år, det vill säga likställd med åldersgränsen för inhandling på Systembolaget. Populära resemål för svenskar är till exempel Tyskland, som har betydligt billigare rusdrycker än på det svenska Systembolaget. Systembolaget har monopol på försäljning i Sverige av alkoholdrycker som innehåller mer än 3,5 % alkohol, drycker under denna procentsats får säljas till personer över 18 år i vanliga matbutiker.
Spola kröken
Spola kröken, eller Spola kröken: man dricker litet mindre och mår mycket bättre, var en informationskampanj i Sverige som pågick mellan 1971 och 1988 med syftet att minska alkoholförtäringen, genom att få människor att dricka mer måttligt och få en sundare syn på alkohol. Kampanjen var ett samarbete mellan Systembolaget, idrottsrörelsen, musikbranschen och Sveriges försvar. 1988 ersattes Spola kröken med kampanjen och kampanjsloganen Nej tack, jag idrottar. Kampanjen var från början mest omskriven då Svenska Ishockeyförbundet vägrade låta AIK:s ishockeylag spela med reklam för kampanjen på spelartröjorna, i en tid då reklaminslagen ännu var starkt begränsade inom sporten i Sverige. Reklam för kampanjen syntes vid decennieskiftet åren kring 1979-1980 bland annat på matchtröjorna hos Sveriges herrlandslag i bandy, som vann världsmästerskapet 1981 i Chabarovsk i det dåvarande Sovjetunionen. År 1977 syntes kampanjen även på Systembolagets plastkassar. Systembolagets marknadsdirektör James Engman jobbade 1971 med en slogan för den kommande kampanjen. Förslaget Nobba nubben ansågs för hårt och kategoriskt. Engmans 16-årige son Björn föreslog Spola kröken.
Dryckeskultur i Sverige
Svensk dryckeskultur har länge präglat samhället där de första spåren av alkoholhaltiga drycker i Sverige, tillverkningen och konsumtionen av mjöd, är daterade till så tidigt som 300-talet f.kr. Vid denna tidpunkt brukades alkohol enbart vid festligheter eller som offergåva till de nordiska gudarna. Sedan dess har alkohol använts i en rad olika sammanhang, allt ifrån som substitut under perioder av vattenbrist och som läkemedel mot pest och depression, till handelsvara under 1800-talet. Den traditionella svenska dryckeskulturen har länge inneburit att man, under endast en kväll i veckan, konsumerat en större mängd alkohol, ofta i samband med social samvaro. Denna kultur har emellertid förändrats över tid och sedan 1990-talet har konsumtionen fördelats på veckans alla dagar där man snarare dricker lite men ofta. Genom historien har normer och trender präglat vad de svenska hushållen dricker. Nedan redogörs för vad som dracks samt historiska händelser som har varit avgörande för alkoholkulturens utveckling. I början av sekelskiftet 1900 fanns inga restriktioner gällande konsumtion och inköp av alkohol. Sprit såsom brännvin och punch var de i särklass mest vanliga alkoholdryckerna. 1917 införs motboken, ett slags tillstånd som reglerar vem som får köpa alkohol och hur mycket. Under denna period var alkoholkulturen mycket snarlik till ovanstående årtal där spriten fortsatt hade högst efterfrågan. Däremot blev kulturen mer centraliserad då Vin och Sprit, i samarbete med systembolaget, fick monopol på både alkoholtillverkning och försäljning. Motbokens avskaffande 1955 hade som följd att det svenska systembolaget övergick till den modell av restriktiv alkoholförsäljning som tillämpas än idag. Vinet fick en stor spridning och blev i samband med detta också en mycket välkänd dryck. En typisk vardagsdryck under denna period var öl. Omkring 1970 gick för första gången någonsin vinkonsumtionen om spritkonsumtionen, systembolaget hade lyckats med sitt uppdrag att få ner spritkonsumtionen. Vin har än idag en starkare ställning i samhället, där konsumtionen är större än den av sprit. Högtider och dryckeskultur, och således alkoholhaltig dryck, går många gånger hand i hand med firandet av svenska traditioner såsom jul, påsk och midsommar samt vid andra typer av tillställningar, till exempel inom studentlivet och afterwork-kulturen. Det finns i regel ingen etikett kring vad som skall drickas under julfirandet men traditionellt sett präglas högtiden av 3 dryckesalternativ: julöl, julmust och glögg. De två förstnämnda klassas som måltidsdrycker och dricks ofta vid julbordet som komplement till den vanligen mastiga och feta maten. Julöl, till skillnad från vanlig öl, är vanligtvis en mörk öl som karaktäriseras dels av högre sötma och dels av kryddiga inslag. Ett alkoholfritt alternativ som avnjuts av såväl unga som gamla är julmust. Det är en svensk läskedryck som kännetecknas av en hemlig kryddblandning som ger drycken dess mörka och rika smak. Glögg är uppvärmt vin som smaksatts med olika kombinationer av kryddor, och som vanligtvis dricks vid fikastunder under hela december månad. Givetvis har både julöl och glögg alkoholfria alternativ. Påskfirandet präglas många gånger av drycker såsom påsköl, snaps och påskmust. Konsumtionen av påsköl är en ung tradition då lanseringen av den första påskölen ägde rum så sent som 1991. Den klassiska påskölen är en lite starkare och mörkare lager som passar väl till den traditionella påskmaten. Snaps, eller brännvin, dricks vanligen i ett 6 centiliters glas och det är, på liknande vis som påsköl, ett komplement till maträtterna som vanligtvis serveras under påskfirandet. Påskmust är, precis som julmust, en läskedryck som karaktäriseras av sin kryddiga och rika smak. Givetvis finns andra högtider och tillställningar då dryckeskulturen har stor inverkan på dels den sociala interaktionen och dels skapandet av nya traditioner, på såväl individ- som samhällsnivå.
