Fia (brädspel)
Fia, eller Fia med knuff, är ett brädspel för 2–4 spelare som rekommenderas från 5 år i Sverige. Spelets svenska namn kommer från det latinska ordet fiat som betyder "gång" (egentligen "må ha sin gång"). Enligt speltillverkaren Alga är det ett av världens äldsta spel. Spelet är en förenkling av det indiska spelet Pachisi. Det förekom för första gången 1896 (spelet patenterades i England, som patent 14636). Tyska varianten av spelet heter Mensch ärgere Dich nicht. Det tillverkas i oförändrad form sedan 1914, har sålts i miljontal och är Tysklands mest populära bordsspel. Andra varianter av spelet kallas Ludo på engelska och många andra språk. Varje spelare har fyra spelpjäser i varsitt bo och målet är att med utgång från tärningskast flytta sina pjäser från boet, ett varv medsols runt spelplanen och slutligen in i mitten, med utgång från tärningskast. Den som först når mitten med samtliga pjäser vinner. För att få kliva ur boet krävs en sexa, ibland går det även bra med en etta. Det är tillåtet att ha flera pjäser i spel utanför sitt bo, däremot får man bara flytta en pjäs per tärningskast. Pjäsernas färger äröd, blå, gul och grön. Fia med knuff innebär att om man hamnar på samma spelruta som en motspelare, "knuffar" man ut motståndarens spelpjäs. Det betyder att motspelaren får börja om från sitt bo med spelpjäsen. Spelrutorna som leder in i mitten av spelplanen är "säker mark" och man kan därför inte bli utknuffad där. Om man har en pjäs på start-spelrutan och har pjäser kvar i boet kan man stå två pjäser på start-spelrutan om man får en etta. Man får inte passera en egen spelare, bara motståndarens. Slår man en sexa, kan man välja mellan att flytta ut två pjäser till startrutan eller flytta en pjäs till den sjätte rutan. Man kan var som helst på den yttre spelplanen med tärningsslag placera två egna pjäser i samma ruta, kallat spärr, och därigenom hindra alla spelare (inklusive sig själv) att passera. Spärren kan upprätthållas så länge som man kan flytta andra egna pjäser. När en pjäs nått mitten går den inte ut genast, utan först efter att spelaren slagit en tvåa. Detta innebär ett extra spänningsmoment, eftersom en pjäs på mittrutan riskerar att knuffas ut av en annan spelare.
Brädspel
Brädspel är en sammanfattande benämning för den typ av bordsspel där två eller flera personer spelar på en spelplan (ett bräde). Många traditionella brädspel har i Sverige kallats för sällskapsspel och i vissa fall även konfliktspel. Brädspel avgörs genom slumpen, spelarnas strategiska och taktiska val, eller en kombination av dessa. Schack, shogi, Tic Tac Toe, Go, Xiangqi, Dam och Kalaha är exempel på brädspel som har funnits mycket länge (flera tusen år i vissa fall) och spelas med enkla spelpjäser på ett enkelt bräde. Brädspelen har utvecklats mycket sedan dess och idag finns det en uppsjö av mycket varierande brädspel. Monopol och Fia med knuff är numera klassiker som de flesta känner till och ännu nyare spel så som Carcassonne och Settlers of Catan har blivit populära som familjespel. Det finns även betydligt mer avancerade spel som till exempel World in Flames och Advanced Civilization med flera tusen spelmarkörer och som kan ta många timmar, dagar eller veckor att spela färdigt. I dagens spel blandas ofta kort och tärningar in i spelen för att få slumpmässighet och ibland är gränsen mellan kortspel och brädspel hårfin. De flesta av de större spelen finns inte på svenska och många av de spel som produceras i Sverige görs på engelska. I en del spel arrangeras även världsmästerskap, även om de flesta spelar främst för att ha roligt. Det har vuxit fram många föreningar kring brädspelshobbyn, och en stor del av dem är anslutna till Sverok (Sveriges roll- och konfliktspelsförbund). Det arrangeras även flera spelkonvent runt om i landet, där besökare kan spela för nöjes skull samt delta i olika tävlingar. Där ges också chansen att pröva olika spel, nya såväl som gamla. Exempel på större spelkonvent är LinCon i Linköping och Gothcon i Göteborg. Brädspel har funnits åtminstone sedan den förantika egyptiska civilisationen. I Romarriket spelade man bl.a. ludus latrunculorum och kvarnspelet. Go, schack, backgammon och olika kortspel har en mycket lång tradition. 1930 utvecklades Monopol, vilket brukar anses som det första moderna brädspelet. 1957 kom succéspelet Risk. På 1980-talet slog den tyska brädspelsstilen igenom och antalet brädspel exploderade. 2009 kan brädspelsmarknadens storlek i världen (Sverige) uppskattas till 50 (0,9) Bkr. Det finns uppskattningsvis 950 brädspelstillverkare i världen. På senare år har brädspelsgenren Euro Games vuxit starkt och gjort att brädspelshobbyn vuxit enormt. Euro Games är en benämning på spel som har ett starkt inslag av strategi och där elementet slump nästan inte existerar längre. Många Euro Games har istället för tärningar en avancerad mekanik som gör spelet intressant och lättspelat. Många Euro Games har även en kortare speltid än traditionella brädspel som Monopol. Några numera klassiska Euro Games är bland annat Settlers of Catan, Carcassonne och Ticket To Ride. Andra populära Euro Games är bland annat El Grande, Agricola och Puerto Rico. Abstrakta strategispel som Schack, Hnefatafl, Arimaa, Irensei eller Pacru. Brädspel av tysk stil, eller "Eurogames", såsom Settlers of Catan eller Puerto Rico. Tävlingsspel som Parchisi eller Backgammon. Roll-and-move spel, som Monopol eller Fia med knuff. Frågesport såsom Bezzerwizzer, Den svenska myllan, Geni, NE-spelet eller Trivial Pursuit. Strategispel, allt från Risk till Oljan.
