Konfliktspel
Under tidigt 1960-tal fick krigsspelen sitt karaktäristiska utseende: ett hexagonnät utlagt över en karta som utgjorde spelplanen. I spelen motsvarar en spelbricka av papp (eng. counter) en militär enhet. Kombinationen av hexagoner och brickor har gett den här typen av spel sitt engelska namn: "Hex and counters". I spelen flyttar först den ena sidan alla sina enheter, och sedan är det motståndarens tur (en procedur som kallas för "IGO-UGO", dvs "I go - you go"). Det första hex and counter-spelet var Avalon Hills D-Day från 1961. Spelföretaget Avalon Hills grundare Charles S. Roberts var den som införde hexagonerna i krigsspelen och kombinerade dessa med en annan innovation: en tabell för stridsresultat (CRT, Combat Results Table). Både hexagonerna och CRT blev standard i krigsspelen i många år sedan de infördes på 1960-talet. Vanligt förekommande vid hexagonspel är höga travar av brickor (s.k. "stacks"). Strider och andra moment som inte är avgjorda på förhand avgörs i regel av ett eller flera tärningsslag. Vanligtvis används en sex-sidig tärning, men även andra former förekommer. När spelreglerna kräver att mängder av tärningsslag görs på en gång kallas detta "bucket of dice". Att dela in en spelplan i olika områden, areor, istället för ett rutnät är vanligt och metoden finns i klassiker som Diplomacy och Axis och Allies där brädet är uppdelat i länder eller regioner. 1981 introducerades area-impulsmekaniken i spelet Storm over Arnhem. I motsats till den äldre "IGO-UGO"-mekaniken kan spelarna endast aktivera en area åt gången och måste välja mellan antingen strid eller förflyttning. Initiativet växlar på så sätt mellan spelarna och simulerar därmed simultana händelser på slagfältet. Ett alternativ till hexagoner och area-förflyttning är att spelplanen delas in i en rad fasta punkter med förbindelselinjer dem emellan vilka möjliggör förflyttning enbart enligt dessa rutter. Detta begränsar spelarnas val och främjar att spelarna ställs inför samma situationer som i den historiska förlagan. Ett familjespel som använder den här typen av spelplan är Den försvunna diamanten. Ett annat välkänt exempel är Risk. Istället för att använda en spelplan kan istället kort symbolisera företeelser på ett mer abstrakt plan. Det första spel som ersatte spelplanen med kort på detta sätt var Up Front (1983), vilket var en kortspelsvariant av Squad Leader. 1993 kom det banbrytande We the People som kombinerade spelplan med en kortdriven mekanik. Denna nya genre fick namnet CDG (Card Driven Games) eller kortdrivna spel. I dessa spel är spelandet av de kort spelaren har på hand avgörande för att kunna utföra handlingar (Operations, eller Ops), iscensätta historiska händelser (Events) eller få andra fördelar, som t.ex. förstärkningar. Flera av världens mest populära krigsspel använder sig av den här mekaniken, kombinerat med en punkt-till-punktspelplan, som t.ex. Hannibal: Rome vs Carthage, Twilight Struggle, och Paths of Glory, medan spel som Commands och Colors och Empire of the Sun använder ett hexagonbräde. För att simulera ovetskapen om fiendens truppers storlek och kvalitet (s.k. "fog of war") har pappbrickorna i vissa spel ersatts av små träblock med information om de militära enheterna enbart på en sida. Därmed blir spelarna varse om motståndarens styrka först när strid inletts. Först ut med den spelmekaniken var förmodligen Stratego, och senare en serie spel från TSR (Europe Aflame, Battle of Britain, Red Storm Rising) där pappbrickorna stod upp med hjälp av plastfötter (s.k. "stand-up pieces"). Några populära spel där träblock används är Columbia Games Front-serie (EastFront, WestFront, MedFront, EuroFront) samt Hammer of the Scots och Worthington Publishings HoldFast-serie.
Brädspel
Brädspel är en sammanfattande benämning för den typ av bordsspel där två eller flera personer spelar på en spelplan (ett bräde). Många traditionella brädspel har i Sverige kallats för sällskapsspel och i vissa fall även konfliktspel. Brädspel avgörs genom slumpen, spelarnas strategiska och taktiska val, eller en kombination av dessa. Schack, shogi, Tic Tac Toe, Go, Xiangqi, Dam och Kalaha är exempel på brädspel som har funnits mycket länge (flera tusen år i vissa fall) och spelas med enkla spelpjäser på ett enkelt bräde. Brädspelen har utvecklats mycket sedan dess och idag finns det en uppsjö av mycket varierande brädspel. Monopol och Fia med knuff är numera klassiker som de flesta känner till och ännu nyare spel så som Carcassonne och Settlers of Catan har blivit populära som familjespel. Det finns även betydligt mer avancerade spel som till exempel World in Flames och Advanced Civilization med flera tusen spelmarkörer och som kan ta många timmar, dagar eller veckor att spela färdigt. I dagens spel blandas ofta kort och tärningar in i spelen för att få slumpmässighet och ibland är gränsen mellan kortspel och brädspel hårfin. De flesta av de större spelen finns inte på svenska och många av de spel som produceras i Sverige görs på engelska. I en del spel arrangeras även världsmästerskap, även om de flesta spelar främst för att ha roligt. Det har vuxit fram många föreningar kring brädspelshobbyn, och en stor del av dem är anslutna till Sverok (Sveriges roll- och konfliktspelsförbund). Det arrangeras även flera spelkonvent runt om i landet, där besökare kan spela för nöjes skull samt delta i olika tävlingar. Där ges också chansen att pröva olika spel, nya såväl som gamla. Exempel på större spelkonvent är LinCon i Linköping och Gothcon i Göteborg. Brädspel har funnits åtminstone sedan den förantika egyptiska civilisationen. I Romarriket spelade man bl.a. ludus latrunculorum och kvarnspelet. Go, schack, backgammon och olika kortspel har en mycket lång tradition. 1930 utvecklades Monopol, vilket brukar anses som det första moderna brädspelet. 1957 kom succéspelet Risk. På 1980-talet slog den tyska brädspelsstilen igenom och antalet brädspel exploderade. 2009 kan brädspelsmarknadens storlek i världen (Sverige) uppskattas till 50 (0,9) Bkr. Det finns uppskattningsvis 950 brädspelstillverkare i världen. På senare år har brädspelsgenren Euro Games vuxit starkt och gjort att brädspelshobbyn vuxit enormt. Euro Games är en benämning på spel som har ett starkt inslag av strategi och där elementet slump nästan inte existerar längre. Många Euro Games har istället för tärningar en avancerad mekanik som gör spelet intressant och lättspelat. Många Euro Games har även en kortare speltid än traditionella brädspel som Monopol. Några numera klassiska Euro Games är bland annat Settlers of Catan, Carcassonne och Ticket To Ride. Andra populära Euro Games är bland annat El Grande, Agricola och Puerto Rico. Abstrakta strategispel som Schack, Hnefatafl, Arimaa, Irensei eller Pacru. Brädspel av tysk stil, eller "Eurogames", såsom Settlers of Catan eller Puerto Rico. Tävlingsspel som Parchisi eller Backgammon. Roll-and-move spel, som Monopol eller Fia med knuff. Frågesport såsom Bezzerwizzer, Den svenska myllan, Geni, NE-spelet eller Trivial Pursuit. Strategispel, allt från Risk till Oljan.
Carrom
Carrom är ett biljardliknande bordsspel som tros ha sitt ursprung i Indien. Målet är att sänka nio träpuckar i någon av fyra hörnfickor. Den ena spelaren har vita puckar, den andra har svarta. Med hjälp av fingrarna knäpper man iväg en så kallad striker, som motsvarar köbollen i snooker och biljardspel. Strikern träffar vid en lyckad stöt en puck som går ner i en ficka. En enklare variant av carrom är couronne som har enklare regler och utrustning. Tävlingsspel förekommer knappast i couronne men carrom tävlingsspelas i en allt större utsträckning runt om i världen. I Asien är spelet väl utbrett och spelas på alla nivåer. I Europa är carrom på stark frammarsch. Det finns ett europeiskt carromförbund till vilket många enskilda länder är anslutna, bland annat Sverige. 2012 fanns två klubbar i Sverige, en i Stockholm och en i Malmö. Svenska Carromförbundet har till uppgift att underlätta för carromklubbar i Sverige och erbjuda dem möjlighet att delta i europeiska turneringar. Den årliga Euro Cup Carrom är den största europeiska turneringen. På Carromförbundet sker också en samordning av de enskilda klubbarnas aktiviteter såsom turneringsspel och träningsdagar. Sverige vann en europeisk titel i Carrom 2015. Kvalitetsbräden kan kosta allt frånågra hundralappar upp till flera tusen kronor. Kända märken är Precise, Synco och Surco, som alla är godkända leverantörer till internationella tävlingar. För att ett bräde skall hålla länge är tjockleken viktig. För familjespel kan lite enklare varianter räcka långt då de varken flyttas eller spelas på så ofta. De enklare brädorna kostar några hundralappar. Standardmåtten för spelytan på ett vanligt bräde är 74 gånger 74 centimeter. Omkring spelytan finns en träram som kan variera i tjocklek, ju tjockare desto mer studsar puckarna. Spelytan består av finpolerad plywood, nordeuropeisk björk anses finast. Kvalitetsbräden har mellan en och fyra centimeter tjock plywood för att få en snabb spelyta och många års hållbarhet. Inför ett spel pudras spelytan med ett speciellt pulver, carrom powder, som kan vara borsyrepulver eller någon form av vegetabilisk stärkelse. Speciellt framtaget pulver är dyrare men räcker längre och ger snabbare spelyta. En striker som knäpps iväg över brädan bör studsa mellan ramarna tre till fyra gånger om man skjuter med maximal kraft. Extremt snabba bräden ger fem till sex studsar. Varje spelare eller lag har nio puckar (på engelska carrom coins) med vit eller svart färg. Lottning avgör vem som börjar. Den som börjar har som mål att sänka de vita puckarna medan motståndaren skall sänka de svarta. Puckarna är tillverkade av trä och väger cirka tolv gram. Strikern är något tyngre och väger 15 gram. Strikern placeras på spelarens baslinje. Därifrån kan spelaren skjuta strikern mot en puck i syfte att sänka denna i en av hörnfickorna. Två eller fyra personer kan spela ett parti carrom. Om två personer spelar sitter man mitt emot varandra. Vid fyra spelare är man uppdelade på två lag, där lagen sitter i nord och syd respektive öst och väst. Målet är att spelaren eller laget skall sänka de nio puckarna i sin egen färg innan motståndaren sänkt sina. Carrompuckarna arrangeras som på bilden "Startposition" i mitten av brädet med den röda pucken (damen) på den röda mittpunkten. Spelaren måste sitta kvar på sin sida av brädet när den skjuter. Den första stöten är normalt en hård stöt för att spränga upp gruppen av puckar i mitten av brädet. Innan den sista egna pucken sänks måste damen vara sänkt av någon spelare. Strikern knäpps iväg mot en puck med fingret. Om strikern har rätt vinkel och fart träffas pucken och sänks i en av de fyra hörnfickorna. En spelare behåller turen så länge den sänker minst en egen puck. Strikern kan skjutas mot puck av valfri färg. Exempelvis kan vit spelare skjuta strikern mot en svart puck som sedan träffar en vit och går i en hörnficka, detta kallas för en "skjuts".
