Kubb (spel)
Kubb (uttalat [kɵb] på svenska eller [kub] på gutniska) är ett sällskapsspel som spelas utomhus, och går till så att kubbar (spelpjäser) ställs på två rader på vardera kant av en rektangel, i mitten ställs en något större kubb som är kungen. Sedan gäller de för de två lagen att turas om att med pinnar kasta ner det andra lagets kubbar, för att till slut vinna genom att fälla kungen. Det hävdas ofta att kubb skulle vara ett gotländskt spel med anor från vikingatiden. Detta hävdades i reglerna från kubbspel som såldes på Gotland i början på 1990-talet. Inga handfasta referenser finns dock för spelets existens före denna tidpunkt. Det tidigaste kända belägget för ett spel som liknar kubb finns i andra upplagan av Nordisk familjebok, utkommen 1911. Där beskrivs "kägelkrig", en variant av kägelspel som spelas med elva käglor, "med en, 'kungen', i mitten och fem i en rad på hvardera 15 m. afstånd från kungen". Den främsta skillnaden från modern kubb är att ett klot användes i stället för kastpinnar, likt kägelspel. Sedan 1995 arrangeras VM i kubb på Gotland av Rone Gymnastik- och Idrottsklubb. År 2005 deltog 130 lag från 10 länder. Kubb är ett utomhusspel som spelas mellan två spelare eller två lag. Spelplanen är rektangulär, storleken kan variera men 5x8 meter är ett standardmått. Underlaget skall vara plant – en trädgårdsgräsmatta duger. Följande är de regler som används vid VM i kubb. Observera att det är förbjudet att fälla kungen innan motståndarlagets alla kubbar är fällda. Skulle man råka fälla kungen i förtid är spelet förlorat. För att spelet skall gå snabbare kan man bestämma att en fälld fältkubb tas ur spelet och läggs åt sidan istället för att på nytt kastas och resas. Detta kortar speltiden avsevärt. Man kan även bestämma att om man vid utkast av fältkubb träffar en annan fältkubb så ställs de på varandra. Denna regelvariant förkortar speltiden och ger en ny dimension åt utkasten. Pentakubb spelas av fem spelare eller lag. Man formar en femkant med kungen i mitten. Varje spelare (eller lag) placerar ut två kubbar på sin baslinje och kastar tre pinnar mot två de spelare/lag som befinner sig på motsatt sida, d.v.s. inte på de närmast till höger eller vänster. De kubbar som fälls kastas över av motståndaren i kastarens del av planen, d.v.s. den triangel som bildas från hörnen av spelarens baslinje till kungen. Denna inkastade kubb reses och måste sedan fällas av motståndarna innan de får kasta på de kubbar som står på baslinjen. Däremot får man inte gå fram och ställa sig vid den inkastade kubben när det är ens egen tur att kasta (om den alls finns kvar). När man rensat de två framförvarande baslinjerna, fäller man kungen. Samma regler gäller då som vid vanlig kubb. Kungen – omkring 30 cm hög och tjockare än de andra kubbarna, 9x9 cm tjock. 10 kubbar – omkring 7x7 cm i tjocklek, 15 cm höga. 6 kastpinnar – runda omkring 30 cm långa och 4 cm tjocka. 4 hörnpinnar och 2 mittpinnar. Kastpinnarna får endast kastas med underhandskast och med pinnen i kroppens längdriktning. Att få pinnen att rotera horisontellt i luften kallas helikopterkast och är förbjudet. Kubbarna får bara kastas med underhandskast, men får rotera om kastaren så önskar. Kubbar kastas alltid från baslinjen (planens kortända). Lagen turas om att kasta sina kastpinnar mot de kubbar som står på motståndarnas planhalva. När alla kastpinnar är kastade är det andra lagets tur. Kubbar som fällts kastas nu över till motsatt planhalva. De ställs sedan upp. Har inte kubben stannat inom motsatt planhalva på två försök får motståndarlaget ställa upp kubben på valfri plats på planhalvan. Dock inte närmare än en längden av en kastpinne från kungen eller hörnpinnarna. De kubbar som kastats över korrekt reses upp av det försvarande laget så att de står upp. När ett lag fällt/fått bort alla kubbar på motståndarnas planhalva får de kasta mot kungen. Kast mot kungen sker alltid från baslinjen.
Kubbhus
Kubbhus (även vedhus eller kubbstuga) är en byggnad med väggar tillverkade av sågad ved och sammanfogade med bruk. Murbruket kan vara cement eller lera. Veden kan vara huggen eller ohuggen kubb. För att hålla ner kostnaderna användes ofta sotad ved från brännskadade hus och skogsbränder. Kubb från kådrika granar gav bättre livslängd åt byggnaden. Kubbhusen är idag en sällsynt byggnadstyp både nationellt och lokalt. Tekniken användes både för enkla ekonomibyggnader och för bostadshus. Det finns två varianter av kubbstugor. Den ena har en bärande stomme av trä, liknande ett korsvirkeshus, där utfackningen görs med kubb. I den andra varianten är själva kubben bärande och med hörn lagda i förband eller uppstagat av knutbräder. Mellan kubbvarven ligger bräder eller plank i bruket som avjämning och viss armering. Det finns sammanlagt ett 70-tal kända kubbhus i Sverige, av dem ligger knappt 30 i Stockholms län. Kubbhus förekommer i Sverige huvudsakligen i fyra områden. Stockholmsregionen inklusive Sörmland.
Kubb
Kubb (hatt) – en herrhatt med rund styv kulle. Kubb (spel) – ett sällskapsspel utomhus. Mandelkubb – ett bakverk. Upplandskubb – ett gammalt bröd som var vanligt i Uppland. Huggkubbe – en trästock som används för att få en arbetsyta för att skydda underlag och verktyg från skador.
Kubb (hatt)
Kubb eller plommonstop är en herrhatt med rund styv kulle. På finlandssvenska kallas modellen knall. Hattypen förknippas i dag främst med Storbritannien men var allmänt förekommande i den västerländska mansklädedräkten under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. De första plommonstopen tillverkades under 1800-talets första hälft av hattmakaren Lock's i London på uppdrag av en William Coke. Denne ville få fram en huvudbonad för sina skogvaktare, vilken inte fastnade i träd och liknande eller sveptes av vid blåst. Hattmodellen kallades ursprungligen "coke" efter beställaren, men sedan firman Bowler och Son år 1850 börjat tillverka modellen för en bredare konsumentkrets blev den snart känd under benämningen "bowler" eller "bowler hat", vilket den alltjämt heter på engelska. Främst i USA är den dock även känd under benämningen "derby". Plommonstopet har närmast kommit att bli en symbol för det typiskt brittiska, och var länge en vanlig syn i Londons "city" där den icke minst bars av börsmäklare och bankanställda men även statstjänstemän. Alltjämt utgör plommonstop, kritstreckskostym och paraply en närmast obligatorisk klädsel för brittiska gardesofficerare då dessa är civilklädda. Kubben var också förr en vanlig huvudbonad för butlers och andra former av betjänter. I nordamerika var det den populäraste hatten i Vilda Västern, populärare än både cowboyhatten och sombreron. Den bars av både rallare, cowboys och revolvermän som Billy the Kid och Butch Cassidy. Förutom modet var de uppskattade av samma anledning som de skapades av Coke: De satt kvar i vinddrag, blåst och bland grenar. I Bolivia började den bäras av kvinnorna i aymara och Quechuafolket efter att ha introducerats av brittiska rallare i Bolivia på 1920-talet. De kallar hattarna "bombins" och det var länge en fabrik i Italien som stod för tillverkningen. Ordet "plommonstop" är från början ett skämt och syftar på frukthandlarnas rundade kanna som rymde ett stop (1,3 liter) och som de mätte upp bär och frukter i. En äkta "Bowler" är tillverkad av kaninhår. De enklare av finare lammull. Henri de Toulouse-Lautrec. Kubb (olika betydelser av ordet). Bernhard Roetzel: Gentlemannen - handbok i det klassiska herrmodet (Viken 1999).
Körning (ridsport)
Alla ekipage som ställer upp i en körtävling är tvungna att genomgå en så kallad spannkontroll, eller funktionskontroll för att kolla att seldonen sitter ordentligt och att ekipagen ser korrekta ut. Varje ekipage bedöms av en domare som också ger tips och råd inför själva tävlingen. Ekipaget måste ge ett bra helhetsintryck och både beslag på hästens seldon och vagnens utsmyckningar ska vara antingen helt förnicklade eller enbart i mässing. Det ska synas att ett gediget och genomtänkt arbete har genomförts med hela ekipaget. Kuskarna ska även ha handskar, helst i brunt läder, sämskskinn eller ull. Kusken ska även ha ett "förkläde" eller en filt för att skydda sina kläder från stänkande lera, som lätt uppkommer, speciellt under maratondelen. Skorna ska vara lågklackade och helst med gummisula som inte repar vagnens lack. De så kallade "groomsmen" som ska sitta baktill ska kunna agera snabbt om något händer, därför ska de inte ha några förkläden. Vid större tävlingar i privata fyrspann sitter de oftast i "livré", det vill säga typisk jaktrittsklädsel med ridjacka, hög hatt, vita ridbyxor och höga stövlar. På mindre tävlingar och i andra vagnar brukar dock groomsmännen använda mörk kostym och plommonstop. På kvinnor är det absolut vanligast med hjortskinnsbyxor, en rutig kavaj eller tweedjakca och ett plommonstop. Groomsmännen, både kvinnor och män ska även de ha bruna handskar. Om vagnen ska ha passagerare under tävlingens gång måste även dessa ha kläder som matchar vagnens helhet. I vissa fall tillåter man militär klädsel. Under körningen bedöms hela ekipaget på det intryck de ger på banan. Kusken ska titta rakt framåt mot hästarna, sitta rak och avslappnad och med en passande fotvinkel. Piskan ska hållas cirka 45 grader framåt och 45 grader ut åt vänster. Kusken måste även hälsa på domaren genom att lätt föra hatten i en liten rörelse med insidan nedåt. För överdriven svängning på hatten ger minuspoäng. Damer kan även nicka mot domarna. Då flera hästar drar en vagn och en eller flera hästar är spända framför de egentliga draghästarna kallas detta körning med spann. I spannet kallas de främsta hästarna förlöpare och hästarna som går närmast vagnen, stånghästar. Vid enkelt spann, så kallad tandem, kallas den häst, som går mellan skaklarna, gaffelhäst, och vid sex- eller åttaspann kallas de mellersta hästarna mellanhästar. Vid spannkörning placeras hästarna på flera olika sätt. Trojka är ett trespann och är i Ryssland det nationella anspänningssättet med hästar framför vagn eller släde. Trojkan körs med tre hästar i bredd och i regel med mitthästen i trav och de båda ytterhästarna i galopp. Ascot - Kusken har mörk kostym och vagnen är mörk och av engelsk typ. Lantlig typ - Kusken bär brun eller grön twedkostym eller blazerbyxor. På huvudet får kusken ha en passande keps eller brun kubb, även filthatt tillåts. Groomsmännen ska även de vara klädda i liknande stil. Vagnarna ska vara träfärgade och inte ha riktigt lika mycket utsmyckning som i Ascot. Svensk typ - Kusken och groomsmännen kan vara klädda i lantlig stil eller mörk kostym med en svart kubb på huvudet. Jaktdress är strängt förbjuden. Groomsmännen får även vara ridklädda. Vagnen ska vara av svensk typ, till exempel smålandstrilla eller charabang. Tandem eller enkelt spann, där hästarna går på rad istället för sida vid sida. Randem, då tre hästar spänns på rad framför vagnen. Trespann, då två hästar går vid stången och den tredje som förlöpare. Detta kallas även kronspann eller unicorn. Fyrspann, med två stånghästar och två hästar bredvid varandra som förlöpare. Femspann, då två hästar går vid stången och tre som förlöpare. Sex- och åttaspann, med två och två hästar framför, det främsta parets förlöpare styrs av en på vänsterhästen ridande jockey, spannridare.
Irmelin Sandman Lilius
Rut Irmelin Sandman Lilius, född Sandman 14 juni 1936 i Helsingfors, är en finländsk författare, konstnär och översättare. Irmelin Sandman-Lilius är dotter till ingenjören Bruno Sandman och författaren Rut Forsblom-Sandman. Hon gifte sig 1957 med skulptören och författaren Carl-Gustaf Lilius (1928–1998) och i biografin Sjutusen år I–IV (2003–2017) berättar hon om honom. Hon debuterade år 1955 med diktsamlingen Trollsång. Hon är känd för böckerna om Tulavall i bland annat Öppna min sjösäck (1998) samt för bilderböckerna Katten på stranden (1997), Lille Ville äter frukost och bilderboken Apelsinträdshuset (1984). Hennes mest kända böcker utspelas i den fiktiva staden Tulavall vid Finska vikens kust. Hennes böcker följer den anglosaxiska fantasylitteraturens principer och varvar olika tids- och medvetandenivåer. Flera böcker hänger samman, som Kapten Grunnstedt (1974), där en matta hittas och följs upp i Mattan från Kars (1989), där huvudpersonerna i sin tur dyker upp igen i Hästen hemma (1991). Den till vuxna riktade romanserien Främlingsstjärnan (1980), Främlingsvägen (1982), Främlingsstaden (1985) och Främlingsbilden (1990), handlar om kärlekshistorien mellan en ung kvinnlig målare och en diktare i slutet av 1800-talet. De träffas i närheten av Tulavall, skiljs under studieårens resor till Karelen, Italien och Paris, men träffas igen i hemlandet. Verket är en romantisk skildring av konstnärskallet. Några av hennes många bilderböcker, illustrerade av henne själv, är Tomteluvan (1979), Kubb Karagg (1981), Bonadeas båt, Apelsinträdshuset (1984), Observatoriet (1985) och Löpande Ormen (1988). Irmelin Sandman Lilius behandlar med förkärlek äventyr till havs, överraskningar, metamorfoser och våld och diskuterar livet, döden och det gudomliga - böckerna är inte renodlade barnböcker utan riktade till alla åldrar. Särskilt Observatoriet kan upplevas väl svår för barn, även om den är utgiven på Bonniers juniorförlag. Sandman Lilius har skrivit en självbiografisk bok med titeln Hand i hand (1985) tillsammans med sin syster Heddi Böckman. Hon har ett rikt språk med många finlandssvenska uttryck och arkaismer. I dag är hon en av de mest kända barnboksförfattarna i det svensktalande Finland, men hon skriver även för vuxna. Hon är även konstnär och illustrerar bilderna som finns i hennes böcker. Hon har gett ut dikter, noveller, reseskildringar, romaner, bilderböcker, sagor, berättelser och memoarer. Sandman Lilius' ståndpunkt påminner om Tove Janssons. Göran Schildt har jämfört Tove Jansson och Irmelin Sandman Lilius, han skriver att om Jansson är mästare på det psykologiska planet är Sandman Lilius poesins utvalda. Enligt hans åsikt kan de jämställas, eftersom de är lika fenomenala i fråga om att skapa särpräglade figurer och en levande sagomiljö. Hennes egenart kom till uttryck i sagorna Enhörningen (1962), Maharadjan av Scha-Scha-Scha-Slé (1964), Om Härligas Hus (1966) och Morgonlandet (1967). Huvudpersonerna är små flickor som beger sig på utfärder från hemmet till det hemlighetsfulla gränslandet nära skogen, ån och havet. De upplever äventyr, hemligheter och hot. 1969 – Litteraturfrämjandets stipendiat. 1965 – Statens litteraturpris 1987. 1970 – Längmanska kulturfondens stipendium. 1970 – Statens barnbokspris. 1971 – De Nios stipendium. 1972 – Nils Holgersson-plaketten. 1976 – Astrid Lindgren-priset. 1978 – Svenska Kulturfondens pris. 1985 – Statens barnkulturpris. 1986 – Bonniers stora barnbokspris. 1987 – Statens litteraturpris. 1987 – Svenska Akademiens pris. 1987 – Signe Ekblad-Eldhs pris. 2003 – Tove Jansson-priset. 2005 – Tollanderska priset. 2007 – Längmanska kulturfondens litteraturpris.
