Modelljärnväg

Synnerligen intressant om Modelljärnväg


Modelljärnväg

En modelljärnväg är en skalmodell av en järnväg med dess lok, järnvägsvagnar och räls i förminskad skala. För att betraktas som en modelljärnväg krävs att dessa lok och vagnar kan röra sig längs rälsen. I modelljärnvägen kan det också ingå modeller av stationshus, godsmagasin, lokstall med mera. Även det landskap som järnvägen löper igenom kan återges. Det finns en stor spännvidd när det gäller realismen på olika modelljärnvägar: allt ifrån de modellrallare som tillfälligt bygger upp sin "tågbana" på golvet när de vill köra en stund till de som eftersträvar en mycket hög grad av förebildstrohet hos såväl lok och vagnar som i stationsmiljöer och landskapsbygge i övrigt. Den senare gruppen brukar lite retfullt kallas "niträknare" av de som inte är lika ortodoxa, men kan å sin sida använda benämningar som "gladbyggare" om de som bygger det som faller dem in, utan stora krav på överensstämmelse med något som finns i verkligheten. Modelljärnvägar förekommer i olika skalor. Den vanligaste skalan är H0 ("hå-noll"). Utöver skalorna ovan finns ett antal kombinationer där skenor till en viss skala används till lok och vagnar i en annan skala för att skapa en modell av en smalspårig järnväg. Ett exempel är skalan H0 (1:87) där spårvidden normalt är 16,5 mm vilket stämmer bra med en normalspårig förebild, normalspår är spårvidd 1435 mm och 16,5 mm * 87 = 1435,5 mm. För att återge ett smalspår kan man använda skenor till TT-skalan vilka normalt har spårvidden 12 mm vilket i H0 motsvarar 1044 mm, vilket ligger nära både spårvidd 1000 mm och spårvidd 1067 mm, två spårvidder som förekommer i verkligheten. Denna kombination brukar kallas H0m där m:et står för meterspår. Om man önskar smalare spår kan man använda skenor till N-skalan som normalt har spårvidd 9 mm. I skala H0 motsvarar detta 783 mm i verkligheten och kombinationen brukar kallas H0e där e:et står för tyska engspur. Med ursprung i Amerika förekommer också modellspårvidden 10,5 mm som motsvarar 3 ft i verkligheten och därför benämns HOn3 (HO narrow 3 ft). Den motsvarar mycket väl även de svenska 3-fotsbanorna som har/hade spårvidd 891 mm, som Roslagsbanan och många andra (10,5*87=913). På motsvarande sätt betecknas andra smalspårsmodeller med exakta spårviddsmått i förhållande till verkligheten, t.ex. On3, On2, HOn2, Sn2 osv. En modelljärnvägsförening som heter MJf Smalspårsfrämjandet ger ut tidningen Smalsparigt som handlar om smalspåriga modelljärnvägar. Skala H0 är den med störst spridning, och här finns också flest tillverkare, vilket bland annat också resulterat i att det finns många olika skentyper. Till exempel finns skenor med eller utan banvall, i olika färger, med olika spårvidd och med olika skenprofil (i första hand är det höjden på själva rälsen som varierar). En del tillverkare har långa böjbara skenor, så kallade flexskenor, som ger en större frihet i modelljärnvägens utformning. Även höjden på själva rälerna kan variera, och används för att efterlikna det faktum att man på riktiga järnvägar använder olika kraftig räls på olika typer av banor. Kraftigare räler används där påfrestningarna och slitaget är större (huvudbanor) medan klenare räler användas på bibanor och sidospår. I modellsammanhang anges rälhöjden i tusendels (amerikanska) tum, och benämns "Code". Till exempel benämns räls med höjden 0.083 tum för "Code 83". I skala H0 har Code 100 varit den vanligast förekommande, medan "niträknarna" vanligen anser att Code 83 och 70 är mer realistiskt. Även Code 55, och till och med 40, förekommer. I skala N används vanligtvis räls i Code 80, men även Code 55 och 40. I stället för att uteslutande använda sig av skenorna för strömdistribution kan man även använda sig av en fungerande kontaktledning, där en pol tas upp med hjälp av på taket placerade strömavtagare. Viktigaste fördelen är att loken är mycket enkla, de innehåller oftast en direktkopplad likströmsmotor.

Märklin

Märklin (Gebr. Märklin och Cie GmbH) är en tysk leksakstillverkare, grundad år 1859 av Theodor Friedrich Wilhelm Märklin, med huvudkontor i Göppingen. Till en början tillverkade man främst tillbehör till dockhus, ångmaskiner och kraftiga leksaker i gjutjärn. Med tiden kom man att bli mer känd för tillverkningen av modelltåg och idag utgör huvuddelen av produktionen modelltåg och modelljärnvägar. För vissa är namnet Märklin synonymt med modelljärnväg. Företaget fick stora ekonomiska problem under slutet av 2000-talet och den 4 februari 2009 ställde företaget in betalningarna. Den 6 februari samma år begärdes företaget i konkurs, och drevs vidare av en konkursförvaltare. Denne meddelade dock i juli 2010 att företaget åter gick med vinst, trots att inget nytt kapital tillkommit. År 1891 började man tillverka ett urverksdrivet leksakståg med skenor som gick att sätta ihop till olika spårplaner, vilket blev en succé. Senare kom en eldriven variant där modelltåget drevs med 110 volt och skenorna kopplades direkt till vägguttaget, något som självklart ledde till att barnen emellanåt fick kraftiga stötar när de lekte med tåget. 1926 kom en ny variant med en transformator som ledde ut 20 volt till skenorna och därför inte riskerade barnens liv. 1935 skedde en viktig förändring då man satsade på mindre modelltåg än tidigare och introducerade ett system med lok, vagnar och skenor i skala 00, 1:76. Tre år senare blev det möjligt att fjärrstyra körriktningen och samma år kom kontaktledningen som gjorde det möjligt att köra flera tåg oberoende av varandra på samma sträcka. I princip är dessa system fortfarande kompatibla med dagens modelltåg, även om man senare bytte skalan på lok och vagnar från 1:76 till 1:87, H0, och dagens modeller har olika finesser som kommit med framför allt digitalteknikens intåg. Av de olika skalor man tidigare haft tillverkning i återstår numera 1, H0 och Z. Det klart största sortimentet finns i H0. Bland Märklins övriga tillverkning märks bland annat metallbyggsatser av Meccano-typ, fint detaljerade ångmaskiner och bilbanor med namnet Märklin-Sprint, vilka utmärktes av nästan samma känsla och kvalitet som modelltågen. Tillverkningen av de senare lades ner 1982 då lågprismärken konkurrerade ut Märklin på detta område. Det system Märklin använder sig av i H0 utmärker sig bland modelltågstillverkare genom att använda ett speciellt system för att strömförsörja tågen. Alla andra större tillverkare använder ett system med likström och två räler (plus och minus), men Märklin använder ett växelströmssystem med punktkontakter som sticker upp ur sliprarna. Punktkontakterna är kopplade till fasen. Under loken och i vissa fall vagnarna finns en så kallad släpsko som står i kontakt med punktkontakterna. Rälerna är kopplade till nollan. Vid drift används en reglerbar växelspänning. Den kan regleras mellan cirka 5 Volt och 16 Volt. För att växla körriktning ges en spänningsstöt på cirka 24 Volt som påverkar ett speciellt relä i loket. Spänningsstöten medför att reläet växlar kontakt mellan de två fältlindningarna för fram- respektive backgång. Fördelarna med Märklin-systemet är den exceptionellt goda elektriska kontakten och tåligheten mot smuts och oxider på spår och punktkontakter samt enkelheten vid byggande av till exempel vändslingor. Nackdelen är en något högre ljudnivå vid gång samt en lägre grad av realism i lokens undersidor. Före 1953 tillverkades plåtskenor med heldragen mitträl på ovansidan, men detta år introducerades en mer realistisk skena där ledaren satt på undersidan och hade piggar som stack upp ur banvallen. Skenan fick samtidigt en mer realistisk brun målning. Denna skena brukar kallas M-skenan och tillverkas inte längre. M-skenan tillverkades i ett flertal olika varianter fram till år 2001. Förutom raka och böjda bitar finns ett antal olika växlar, korsningar, broar, järnvägsövergångar och annat till de olika skentyperna.

Skalmodell

En skalmodell är en förstorad eller förminskad framställning i annan skala av något som existerar, har funnits eller är under planering/bygge. Storleksförhållandet uppges som bråkdel av originalens mått. I en modell om 1:10 är alla mått en tiondel av originalets, medan en molekylmodell kan tillverkas i skala 10 000:1 och då bli synlig. En sådan fysisk avbildning av ett verkligt eller tänkt motiv kan utföras som hobby, experiment eller beskrivning ofta med pedagogiskt presentations- eller annat förklarande syfte. Modeller kan byggas för att presentera en ny produkt (till exempel en bil) eller ett byggprojekt. De finns bland annat på museer. Man kan också bygga modeller för experiment i till exempel en vindtunnel. I modeller av molekyler, atomer, atomkärnor, kvarkar, solsytemet eller hela universum är det oftast omöjligt att samtidigt visa alla delar i samma skala. Det är vanligt att bygga modeller som hobby. Populära former av modellbygge är till exempel modelljärnväg, flaskskepp och dockskåp. Utövare av sådan hobby kallas modellbyggare.

Storm på Lugna gatan

Byn styrs officiellt av kommunfullmäktige som representeras av Sven, men den som verkligen har makten är hans snobbiga fru Lussan. Varje år inför julen har de i byn något som heter Julkampen. I nio år har Lussan vunnit denna varje gång. Även detta år är hon mycket säker på att vinna. Det visar sig efter ett tag att Lussan är väldigt angelägen om att vinna. Barnen har också upptäckt att Lussan fuskar i tävlingen. Järnkroken ligger vid en järnväg som är i drift. Men byns järnvägsstation har varit stängd i 20 år. Istället går det en motorväg vid Järnkroken som åtminstone kommunfullmäktige tycker ersätter järnvägsstationen. Det planeras att bygga om järnvägsstationen till ett museum. Första pris i Julkampen kommer att bli att få bestämma hur museet i järnvägsstationen kommer att se ut. Av någon anledning är Lussan angelägen om att vinna denna tävling, så angelägen att hon fuskar. Troligen för att få bestämma över den gamla järnvägsstationen. Eventuellt har hon redan innan ens tävlingen avgjorts anlitat snickare som ska bygga om stationen efter hennes önskemål. Barnen lyckas spionera på Lussan och det visar sig att hon har hemska planer för stationshuset. Hon tänker riva det och bygga ett stort parkeringshus i betong vid namn Lussan Tower som troligen kommer att bli fult. Eskil som visat sig vara den före detta stinsen på den gamla järnvägsstationen brukar på nätterna gå in i stationen och pyssla med saker, men vad han gör var något som barnen funderade på länge. Eskil visade sig vara väldigt snäll. Eskil bär på en sorg. Han förlorade sina föräldrar när han var liten. Han hade även en lillasyster. Men var hans lillasyster tagit vägen är det ännu ingen som vet. Inne i stationshuset har Eskil byggt ett modellandskap med en modelljärnväg. Detta landskap föreställer Järnkroken i miniatyr. Han har till och med avbildat gården där familjen Storm bor. När barnen får reda på Eskils hemligheter förstår de att det är ännu viktigare att vinna tävlingen och stoppa Lussans planer. Lussan gör allt för att vinna tävlingen till varje pris. För henne är det otroligt viktigt att vinna för att sedan få riva stationshuset och bygga sitt betonghus. Men varför detta är så viktigt för Lussan har ännu ingen lyckats räkna ut. Sanna Storm försöker skriva på sin bok men det går inte så bra. Hon är energisk och tävlingsinriktad. Hon avskyr att bli jämförd med sin mamma som också är författare. Trond Storm gör vad han kan för att hålla sina barn i styr, men lyckas inte alltid. Han är den som sätter gränser men han gör ibland saker utan att tänka efter, t ex när han på en julmarknad/loppis köper tavlor med citat från deras konkurrent Lussan. Trond är lärare och väldigt passionerad i sina ämnen. Han är pysslig och gillar att baka och fixa. Leo Storm och Vilja Storm är syskon, barn till Sanna och Trond. Leo är 11-12 år gammal. Vilja är 5-6 år. I början är ingen av dem glada över att ha flyttat till Järnkroken. Lussan är en bestämd och snobbig människa som älskar att skryta om sina priser och pokaler från diverse tävlingar. Hon är nedlåtande mot de flesta. Lussan klär sig ofta i pälsar och dyra kläder efter senaste mode. Hon är gift med Sven och de har sonen Sylvester.

Faller

Faller är en tysk tillverkare av plastmodeller i staden Gütenbach. Familjeföretaget "Gebrüder Faller GmbH" grundades 1948. De är mest kända för sina modeller avsedda för modelljärnvägar i olika skalor. Under branschens omstrukturering under tidigt 2000-tal köpte man bland annat konkurrenten Pola. Faller lämnade in en konkursansökan den 28 augusti 2009 och en rekonstruktion slutfördes i april 2010. Husmodeller - i skalorna H0, N, TT, Z och G. Modelltåg - man har under åren haft flera program med leksakståg: Hittrain, Playtrain, eTrain. Bilbana - AMS (Auto Motor Sport), spårstyrd bilbana i skala H0 för modelljärnväg. Bilbana - Faller Car System, magnetstyrd "fri" bilbana i skala H0 och N. Flygplansmodeller - i den udda skalan 1:100.

Leksakståg

Leksakståg är leksaker som föreställer tåg, till exempel BRIO-tåg. Gränsen mellan leksakståg och modelljärnväg är flytande, och handlar till stor del om att modelljärnvägar har en äldre målgrupp, medan lekskståget säljs till lägre pris.

Tidö leksaks- och seriemuseum

Tidö leksaks- och seriemuseum var ett museum som låg vid Tidö slott strax utanför Västerås. Det flyttades till Stockholm 2017 och bytte namn till Bergrummet – Tidö collection of toys and comics. Museet är efter flytten beläget i Skeppsholmens bergrum på Skeppsholmen. Tidö leksaks- och seriemuseum skapades 1974 av dåvarande ägaren till Tidö slott, Carl-David von Schinkel och invigdes av kung Carl XVI Gustaf. Det innehöll då bara leksaker. Museet flyttades år 2010 från slottsbyggnaden till det så kallade stenstallet nära slottet och kompletterades med ett serietidningsmuseum med originalteckningar och miljöer från seriernas värld, det serierelaterade museimaterialet kom från det då nedlagda seriemuseet i Comic Land i halländska Köinge. Museet innehöll även information om Team Tidös rallybilsverksamhet. Leksaksmuseet innehöll en stor mängd leksaker. Vid ingången fanns åkdon som cyklar, bilar, häst och vagn, flygplan. Inne i lokalen fanns leksaker utplacerade i montrar. Här kunde man hitta tennsoldater, dockskåp, bilar, båtar, flygplan, modelljärnvägar. Här fanns flera leksaker som ägts av kungafamiljen, till exempel en trampbil som använts av kung Carl XVI Gustaf när han var barn. Seriemuseet innehöll originalteckningar och kopior från serier från Sverige och andra länder. Det fanns en läshörna att sjunka ner i. Kända figurer från serietidningsvärlden fanns som statyer, till exempel Bamse, Asterix, Obelix, Lucky Luke, Kronblom och 91:an Karlsson. Team Tidö, som bedriver rallybilsverksamhet, hade några bilar utställda i museet i Tidö.


Modelljärnväg