Märklin
Märklin (Gebr. Märklin och Cie GmbH) är en tysk leksakstillverkare, grundad år 1859 av Theodor Friedrich Wilhelm Märklin, med huvudkontor i Göppingen. Till en början tillverkade man främst tillbehör till dockhus, ångmaskiner och kraftiga leksaker i gjutjärn. Med tiden kom man att bli mer känd för tillverkningen av modelltåg och idag utgör huvuddelen av produktionen modelltåg och modelljärnvägar. För vissa är namnet Märklin synonymt med modelljärnväg. Företaget fick stora ekonomiska problem under slutet av 2000-talet och den 4 februari 2009 ställde företaget in betalningarna. Den 6 februari samma år begärdes företaget i konkurs, och drevs vidare av en konkursförvaltare. Denne meddelade dock i juli 2010 att företaget åter gick med vinst, trots att inget nytt kapital tillkommit. År 1891 började man tillverka ett urverksdrivet leksakståg med skenor som gick att sätta ihop till olika spårplaner, vilket blev en succé. Senare kom en eldriven variant där modelltåget drevs med 110 volt och skenorna kopplades direkt till vägguttaget, något som självklart ledde till att barnen emellanåt fick kraftiga stötar när de lekte med tåget. 1926 kom en ny variant med en transformator som ledde ut 20 volt till skenorna och därför inte riskerade barnens liv. 1935 skedde en viktig förändring då man satsade på mindre modelltåg än tidigare och introducerade ett system med lok, vagnar och skenor i skala 00, 1:76. Tre år senare blev det möjligt att fjärrstyra körriktningen och samma år kom kontaktledningen som gjorde det möjligt att köra flera tåg oberoende av varandra på samma sträcka. I princip är dessa system fortfarande kompatibla med dagens modelltåg, även om man senare bytte skalan på lok och vagnar från 1:76 till 1:87, H0, och dagens modeller har olika finesser som kommit med framför allt digitalteknikens intåg. Av de olika skalor man tidigare haft tillverkning i återstår numera 1, H0 och Z. Det klart största sortimentet finns i H0. Bland Märklins övriga tillverkning märks bland annat metallbyggsatser av Meccano-typ, fint detaljerade ångmaskiner och bilbanor med namnet Märklin-Sprint, vilka utmärktes av nästan samma känsla och kvalitet som modelltågen. Tillverkningen av de senare lades ner 1982 då lågprismärken konkurrerade ut Märklin på detta område. Det system Märklin använder sig av i H0 utmärker sig bland modelltågstillverkare genom att använda ett speciellt system för att strömförsörja tågen. Alla andra större tillverkare använder ett system med likström och två räler (plus och minus), men Märklin använder ett växelströmssystem med punktkontakter som sticker upp ur sliprarna. Punktkontakterna är kopplade till fasen. Under loken och i vissa fall vagnarna finns en så kallad släpsko som står i kontakt med punktkontakterna. Rälerna är kopplade till nollan. Vid drift används en reglerbar växelspänning. Den kan regleras mellan cirka 5 Volt och 16 Volt. För att växla körriktning ges en spänningsstöt på cirka 24 Volt som påverkar ett speciellt relä i loket. Spänningsstöten medför att reläet växlar kontakt mellan de två fältlindningarna för fram- respektive backgång. Fördelarna med Märklin-systemet är den exceptionellt goda elektriska kontakten och tåligheten mot smuts och oxider på spår och punktkontakter samt enkelheten vid byggande av till exempel vändslingor. Nackdelen är en något högre ljudnivå vid gång samt en lägre grad av realism i lokens undersidor. Före 1953 tillverkades plåtskenor med heldragen mitträl på ovansidan, men detta år introducerades en mer realistisk skena där ledaren satt på undersidan och hade piggar som stack upp ur banvallen. Skenan fick samtidigt en mer realistisk brun målning. Denna skena brukar kallas M-skenan och tillverkas inte längre. M-skenan tillverkades i ett flertal olika varianter fram till år 2001. Förutom raka och böjda bitar finns ett antal olika växlar, korsningar, broar, järnvägsövergångar och annat till de olika skentyperna.
Ticket to Ride (brädspel)
Ticket to Ride är ett brädspel utvecklat av Alan R. Moon. Den första versionen av spelet släpptes 2004. Ticket to Ride vann pris för "Best Board Game of 2004" och det tyska Spiel des Jahres samma år. Spelplanen består av en karta med städer och järnvägslinjer mellan dessa. Spelet går ut på att muta in dessa järnvägssträckor och på så sätt få sammanhängande sträckor mellan specifika städer. Första versionen av spelet har USA och södra Kanada som karta. För denna utgåva är den rekommenderade åldern från 8 år, 2-5 spelare kan delta och speltiden är beräknad till 30-60 minuter. Senare versioner innehåller nya kartor och även nya (ofta mer komplicerade) regler och poängberäkningsmetoder. Ticket to Ride (2004) (Spelbrädet föreställer USA och södra Kanada.). Ticket to Ride: Europe (2005) (Spelbrädet föreställer Europa och introducerar koncepten färjor, tunnlar och stationer.). Ticket to Ride: Märklin (2006) (Spelbrädet föreställer Tyskland och introducerar bland annat sträckor mellan länder i tillägg till bestämda städer. Dessutom tillkommer passagerare som kan transporteras mellan städer för att ge extrapoäng.). Ticket to Ride: Nordic countries (2007) (Spelbrädet föreställer Norden, inklusive Tallinn och Murmansk. Versionen är avsedd för 2-3 spelare.). Ticket to Ride: The Card Game (2008) (Denna variant av spelet är en kortspelsversion.). Zug um Zug: Deutschland (2012) (Samma karta som för Ticket to Ride: Märklin återanvänds men med delvis förändrade regler. Versionen är endast avsedd att säljas i Tyskland och Österrike, varför den inte har fått något engelskt originalnamn.). Ticket to Ride: USA 1910 (2006) (Expansion till originalutgåvan, med nya biljett- och tågkort.). Ticket to Ride: Switzerland (2007) (Expansion med nytt spelbräde och nya biljettkort. Spelbrädet föreställer Schweiz. Versionen är avsedd för 2-3 spelare.). Ticket to Ride: The Dice Expansion (2008) (Expansion som ersätter tågkorten från andra utgåvor med tärningar.). Ticket to Ride: Europa 1912 (2009) (Expansion främst avsedd för Europaversionen, med nya kort samt konceptet lagerhallar och vagnstall (eng: warehouses and depots).). Ticket to Ride: Alvin och Dexter (2011) (Expansion som ger spelarna möjlighet att "spärra" vissa städer.). Ticket to Ride Map Collection: Volume 1 – Team Asia och Legendary Asia (2011) (Expansion till original- och Europaversionerna. Brädet har två spelsidor, föreställande hela respektive delar av Asien, där den ena varianten är anpassad för spel mellan 2 och 3 tvåmannalag.). Ticket to Ride Map Collection: Volume 2 – India och Switzerland (2011) (Expansion till original- och Europaversionerna. Brädet har två spelsidor, föreställande respektive Indien och Schweiz, där den sistnämnda är en nyutgivning av Ticket to Ride: Switzerland.). Ticket to Ride Map Collection: Volume 3 – The Heart of Africa (2012) (Expansion till original- och Europaversionerna. Till skillnad från de tidigare upplagorna av Map Collection finns här endast en karta, föreställande södra hälften av Afrika. I stället tillkommer terrängkort.). Ticket to Ride Map Collection: Volume 4 – Nederland (2013) (Expansion till original- och Europaversionerna. Denna version, med en karta över Nederländerna, introducerar tullbroar och marker som används för att betala dessa.). Ticket to Ride Map Collection: Volume 5 – England och Pennsylvania (2015) (Expansion till original- och Europaversionerna. Denna version, med en karta över Storbritannien på ena sidan och amerikanska delstaten Pennsylvania på andra sidan, introducerar teknikkort som förbehåll för expansion i bygget på brittiska öarna samt aktiehandel för poängräkning för Pennsylvania.).
Trix
Trix är ett varumärke som ägs och tillverkas av det tyska leksaksföretaget Märklin. Dels tillverkas modelljärnvägståg i skala H0 för likström under detta namn, ofta med samma chassi och lok- eller vagnkorg som Märklintåg och Märklinvagnar, dels tillverkas N-skalamateriel under namnet Minitrix. Trix har genom åren utmärkt sig med att introducera avancerad teknik för flertågsdrift, och även för tågmodeller med hög detaljeringsgrad och god kvalitet. På 1950- och 1960-talet använde man 3-rälsteknik i kombination med likström för att köra flera tåg oberoende av varandra under varumärket Trix Express. 1964 kom den första Trix-modellen som drevs av 2-räls likström. 1983 introducerades digitalsystemet Selectrix. Sedan Märklin köpt företaget har man ändå behållit sitt varumärke. Vissa modeller i H0 har tillverkats under namnet Märklin för 3-rälsversionerna och Trix för 2-rälsversionerna. I N-skalan finns inga Märklin-modeller, så där används varumärket Minitrix. De båda märkena har efter hand närmat sig varandra när det gäller digitalsystemen, och numera finns inte så stora skillnader förutom själva strömupptagningen från rälsen. Märklins C-räls har också kommit i en version utan punktkontakter för att användas under Trix varumärke.
Banankontakt
Banankontakt är ett enpoligt kontaktdon som är vanligt inom forskning och experiment med elektronisk apparatur. Banankontakter finns i ett flertal färger. Röda och svarta är dock vanligast för att markera vilken pol de ansluter till. Moderna banankontakter har ett hål för ytterligare en banankontakt så att förgreningar lätt kan åstadkommas. Före 1960-talet var nästan alla anslutningar på radio- och TV-apparater gjorda för banankontakter. Det gällde exempelvis anslutning för antenn och jord, uttag för extra högtalare och ingång för grammofon. Banankontakten passade även i de vanliga vägguttagen för el som på den tiden inte var petsäkra. Apparater och eluttag kunde alltså anslutas hur som helst med varandra, vilket kunde medföra skador på apparaterna och ibland även orsaka brand eller elektriska stötar. Modelltåg av fabrikatet Märklin använder miniatyrversioner av banankontakten för alla elektriska anslutningar.
Nanna Nore
Nanna Nore, född i mars 1977, är en svensk skådespelerska bosatt i Malmö. Hon är dotter till författaren Marita Jonsson och arkitekten Jon Jonsson. Nore började redan som sexåring sin skådespelarbana genom gycklargruppen PAX där hon spelade en "farlig" brunbjörn. Hon har under åren både spelat in film, teater och radioteater, illustrerat en bok och mycket annat. 1997 – Tigern av Dario Fo, regi Christer Hall, Teatergiveriet, Gotland. 1998 – Jungfruleken av Jean Genet, regi Christer Hall, Teatergiveriet, Gotland. 1999 – Kvinnornas decamerone av Julia Voznesenskaja, regi Catarina Gnosspelius, Teater PomoDori, Stockholm. 2000 – Tiggare/Flykting, Andre Advokaten i Den Kaukasiska kritcirkeln av Bertolt Brecht, regi Martha Westin, Sommarteater på Krapperup, Skåne. 2001 – Flickan/Sekreterare 1 i Natt klockan 12 på dagen av Sidney Kingsley, regi Georg Malvius, Stockholms stadsteater. 2001 – Väninnan/Städerskan/Hund/Sjuksköterska i En dåres anteckningar av Nikolaj Gogol, regi Petra Berg Holbek, Stockholms Stadsteater. 2001 – Dockspelare i Peter och vargen och vänner av Sergej Prokofjev, Stockholms Akademiska orkester. 2001 – Recitatör i Förklädd Gud av Lars-Erik Larsson, Malmö Akademiska Kör och Orkester på turné i Italien. 2002 – Noaks Bror av Dick King-Smith, regi Christer Hall, Teatergiveriet, Gotland. 2003 – Pukka Chukka, dansprojekt av Öllegård Goulos, regielev på teaterhögskolan i Malmö. 2003 – Nativity av David Farr, regi Sture Ekholm, Varietéteatern Barbès och Teater Sagohuset. 2003 – Häxa 3/Donalbain/Macduffs dotter/Lady Macbeth i Macbeth av William Shakespeare, regi Anette Norberg, Diplomarbete Teaterhögskolan i Malmö. 2003 – Tredje kvinnan: modern i Välkommen till 2003 av Zawistowski, Levin m.fl, regi Marek Kostrzewski, Diplomarbete Teaterhögskolan i Malmö. 2003 – Boan/Flyktingflickan i Kort besök i repornas land' (Eget projekt på Teaterhögskolan inspirerad av och framförd på Sopstationen, återvinningsvaruhus, i Malmö). 2004 – Nativity av David Farr, regi Sture Ekholm, Varietéteatern Barbès och Teater Sagohuset. 2004 – Homo Ludens av Sachs, regi Christer Hall, Teatergiveriet, Gotland. 2004 – Amman i Julia och Romeo av Sergej Prokofjev, koreografi/regi Roberto Galván, Skånes dansteater, turné i Ungern. 2004 – Lyckad landning? av Christina Ouzounidis, regi Eva Wendt Robles, Malmö Dramatiska Teater. 2005 – Jag älskar detta landet av Peter Turrini, regi Melanie Mederlind, Malmö Dramatiska Teater. 2005 – Jojo- frilansjournalist i Den ärlige lögnaren av Klas Abrahamsson, regi Aslak Moe, Intiman. 2005 – Agnes, m.fl. i Ett sekel utan ord Idé och Regi Kjell Stiernholm, Moomsteatern, Malmö. 2009 – Jag är bland dem som knappast finns och bara vet och bara minns av Nanna Nore, regi Nanna Nore, Trio Idun, Malmö. 2010 – Vinden och Havet av Dan Svensson, regi Pelle Öhlund/Nanna Nore, Trio Idun. Malmö. 2013 – Den sovande prinsen, regi Margareta Larsson, Koreografi Lotta Lagerström-Dyrssen, Teater Sagohuset. 2014 – Märklin och Turbin av Ulf Stark, regi Stalle Ahrreman, Teater Sagohuset. Husbonden (SVT) Anna Lohman Regi Kjell Sundvall (1989). The girlfriend story av Sara Jordenö (elev på Konsthögskolan i Malmö) (2000). PiratTV (SVT Malmö) Mamman i mimfamiljen Regi Gorki Glaser Müller (2000). A commedy of masks (engelskproducerad kortfilm inspelad i Venedig om de olika karaktärerna i Commedia dell'arte.) Colombina, Regi Katriona Munthe. (2003). On the way to Fårö av Runa Islam, konstfilm i samarbete med Dunkerska kulturhuset i Helsingborg. (under arbete) (2004). Maria Wern - Dit ingen når (2016). 1999-2003 Skådespelarutbildning 160p, Teaterhögskolan i Malmö. 1997-1999 Studier vid Stockholms universitet, bland annat teatervetenskap 50p och italienska 18p. 1995-1997 2-årig skådespelarutbildning på Scuola Teatrale Giovanni Poli, Teatro a l'Avogaria, Venedig.
