Hans Alfredson
Hans Folke "Hasse" Alfredson, ursprungligen Alfredsson, född 28 juni 1931 i Sankt Pauli församling i Malmö, död 10 september 2017 på Lidingö, var en svensk komiker, filmskapare, författare, skådespelare, dramatiker, regissör, scenograf och översättare. Han var främst känd för sitt mångåriga samarbete med Tage Danielsson under benämningen Hasse och Tage, men hade även en omfattande självständig produktion. Han var chef för Skansen i Stockholm åren 1992–1994. Hans Alfredson föddes i Malmö som son till annonschefen Folke Alfredson (1900–1946) och Aina Eriksson (1905–1996). När han var sju år gammal flyttade familjen till Helsingborg. Alfredson gick på S:t Jörgens skola i norra Helsingborg och bodde inte långt ifrån Pålsjö skog, på Karl X Gustavs gata 65 på Tågaborg. Hans Alfredson tog studentexamen vid Hälsingborgs högre allmänna läroverk för gossar (Gossläroverket) i Helsingborg. Alfredson debuterade 1948 som skribent på Helsingborgs-Posten, där han bland annat skrev filmrecensioner under signaturen Simson. Efter studier, avslutade med en fil. kand.-examen 1956, och studentspex i Lund kom han till dåvarande Radiotjänst 1956. Han fick inledningsvis ett vikariat i Stockholm, efter att han känt sig "snuvad på ett vikariat" på Radiotjänst i Malmö. Vid Radiotjänst producerade han bland annat Sveriges bilradio och började sedan samarbeta med Tage Danielsson. Tillsammans gick de under benämningen Hasse och Tage och 1961 bildade de nöjesföretaget AB Svenska Ord. De producerade revyer och filmer, och gav ut skivor på etiketten Svenska Ljud, och deras samarbete är en del av svensk humor- och teaterhistoria. Efter Danielssons död 1985 samarbetade Alfredson med bland andra Povel Ramel (Tingel Tangel på Tyrol 1989–1990), Gunnar Hellström (Solskenspojkarna 1996) samt Peter Dalle och Tina Ahlin (Prins Korv under taket 1999). Alfredson gjorde sina första revysketcher tillsammans med Martin Ljung ("Guben i låddan", 1960, i revyn Karl Gerhards Jubelsommar). Han gjorde sig känd för sin improvisationsförmåga som han bland annat visade upp i Lindeman-intervjuerna i revyerna Gröna Hund, Gula Hund, Lådan och Under dubbelgöken. Denna snabbtänkthet utnyttjade han även senare i radioprogrammet På minuten. På 1970-talet kom Alfredson att arbeta med allvarligare, mer svartsynta projekt, där ett exempel är filmen Den enfaldige mördaren (1982) som bygger på ett kapitel i hans bok En ond man. Han visade även intresse för kriminalgenren, bland annat med samlingen av deckargåtor i novellsamlingen Lagens långa näsa (1983). En av dessa kriminalnoveller gav uppslaget till thrillern Falsk som vatten (1985). Bakom hans framgångar som humorist och underhållare låg en klar vänstermoralistisk linje och ett engagemang i politiska ämnen, som också visade sig i hans arbete för Amnesty och mot kärnkraft, miljöförstöring, fascism och främlingsfientlighet. Romanen Attentatet i Pålsjö skog (1996) är en kontrafaktisk berättelse om hur det kunde ha gått om Hitlers Tyskland hade anfallit Sverige under andra världskriget, med tydlig adress mot nynazismen. Han var även aktiv i kampanjen Artister mot nazister. Bland Alfredsons bestående bidrag till svenskt kulturliv kan särskilt nämnas hans insatser som barnviseförfattare ("Blommig falukorv", "Styrman Karlssons äventyr med porslinspjäsen" med flera), som dramatisk skådespelare (till exempel i Ingmar Bergmans Skammen och Jan Troells Utvandrarna), som pjäsförfattare och regissör på Dramaten från 1983 och som chef för Skansen i Stockholm 1992–1994. Det var under Alfredsons tid som Skansenchef som Nika och Shiva, elefanterna på Skansen, skänktes till en djurpark i England, trots att elefanthuset där var hälften så stort som Skansens. Avvecklingen av Skansens elefanter är beskriven i Ian Wachtmeisters bok Sotarna, utgiven 2014. Samtliga med regi av Tage Danielsson. 1960 – 16 år (TV-serie). 1973 – Kvartetten som sprängdes (TV-serie). 1975 – Ägget är löst. 1982 – Den enfaldige mördaren.
Filmtipset
Filmtipset drivs delvis med hjälp av dedicerade användare, och finansieras med reklam. Till och med 2017 även med frivilliga medlemsavgifter. Webbplatsen är anpassad för datorer och mobila enheter. Utöver webbplatsen fanns en tid även appar för Android och Iphone, skapade av medlemmar på Filmtipset. Förutsagda betyg går ut på att användaren betygsätter filmer som den har sett (skala 1-5) och sedan automatiskt generera betyg som den förväntas sätta på andra filmer. Filmtipset använde ett rekommendationssystem för att automatiskt matcha användarens filmprofil mot andra användare med liknande filmprofil för att generera förväntade betyg för filmer som användaren inte betygsatt. En förutsättning för att få personliga filmtips och betyg som var pricksäkra var att användaren betygsatte många sedda filmer. Funktionen slutade fungera och 2019–2020 skapades en ny från grunden. Användare med användarkonto får tillgång till en egen användarsida och kan bland annat betygsätta filmer, få personliga filmtips, skriva filmkommentarer och filmrecensioner, skapa filmpaket (listor), skicka interna meddelanden till andra användare, lägga in filmer i databasen samt diskutera film och annat i diskussionsforumet. Tidigare innehöll webbplatsen även nyhetsartiklar, kolumner, listor med aktuella filmer på bio, DVD och TV, samt tävlingar med priser och omröstningar. Genom att erlägga en frivillig månads- eller årsavgift kunde en registrerad användare bli så kallad "plusmedlem" (hette "stödmedlem" till och med hösten 2012) och därmed få tillgång till ytterligare funktioner samt undgå bannerreklam. Sedan januari 2018 går det inte längre att bli ny plusmedlem eller förlänga plusmedlemskapet. Inför nylanseringen av Filmtipset i september 2019 fick tidigare plusmedlemmar tillfälligt plusmedlemskap för att kunna spara personlig statistik. I samband med nylanseringen av Filmtipset avskaffades stödmedlemskap. I mars 2008 fick webbplatsen ny utformning, vilken inledningsvis var tillgänglig som betaversion i några månader. I juli 2010 inleddes ett samarbete med Nyheter24 i syfte att få fler filmnyheter på Filmtipset. I samband med det infördes även en önskelista i forumet, där användare kunde ge förslag på hur Filmtipset kunde förbättras, diskutera och rösta för eller emot förslag. Resultatet från önskelistan låg till grund för Filmtipsets framtida förändringar. I november 2012 stängdes önskelistan ned. Samma månad fick det frivilliga betalmedlemskapet ny prägel och namnet ändrades från "stödmedlemskap" till "plusmedlemskap". Den 4 januari 2017 meddelades på webbplatsen att den skulle läggas ned helt den 31 mars 2017 om ingen var villig att ta över driften och kostnaderna. 23 mars 2017 meddelade Filmtipsets admin att förhandlingar med intressenter pågick och att webbplatsen tills vidare inte skulle stängas. Den 12 september 2017 flyttade webbplatsen till Amazon Clouds, vilket inte skulle medföra några förändringar för användarna. Den 9 oktober samma år meddelades att webbplatsen fått en ny ägare, företaget SESN AB. "Sidan kommer i övrigt att fortsätta att drivas med samma syfte" enligt en nyhetsnotis på webbplatsen. Webbplatsen har därefter dragits med åtskilliga buggar som drabbat användarna. Den 10 juni 2019 gavs information på webbplatsen om planer på att bygga om Filmtipset helt och hållet under sommaren 2019. Enligt ägaren var det en förutsättning för att kunna bli av med buggarna och framtidssäkra webbplatsen. Förändringen skulle medföra avveckling av vissa användarfunktioner. I samband med nylanseringen uppstod nya buggar. Det kunde även konstateras att ytterligare användarfunktioner försvunnit, att filmtipsfunktionen fått ett nytt utseende och att webbplatsens samlade FT-betyg ersatts av ett sifferbetyg med en decimal. Enligt information på webbplatsen kommer vissa funktioner att vara begränsade tills utvecklaren "hinner ikapp med all kod som ska skrivas".
Olle Hammarlund
Olle Hammarlund, född 17 september 1918 i Kristianstad, död 30 juli 1976 i Lund, var en svensk journalist och författare. Han skrev personliga krönikor med drag av essä och kåseri bland annat i tidskrifterna Industria, Böckernas Värld och Vi. Olle Hammarlund växte upp i Kristianstad som son till journalisten och författaren Karl Oskar Hammarlund, redaktör på Kristianstads Läns Tidning. Fadern var bekant med författare som Nils Ludvig, Gabriel Jönsson och Albert Henning och uppmuntrade sonens litteraturintresse. Redan som tonåring skrev Olle notiser i faderns tidning om ortens föreläsningsförening och om skolans idrottstävlingar. Som student i Lund läste han sedan statsvetenskap och litteraturhistoria samtidigt som han skrev filmrecensioner i Sydsvenskan och arbetade på studenttidningen Lundagård. Under beredskapstiden tjänstgjorde han på Statens informationsstyrelse. 1945 blev han anställd som redaktör på tidskriften Textil och konfektion, organ för textilindustrin i Sverige. I slutet av 1950-talet började Olle Hammarlund att skriva för Svenska Arbetsgivareföreningens tidskrift Industria. Här kunde han under många år publicera kåserier under rubriken Lugna gatan. Efter några år hamnade han i tidskriftens redaktion. Bokförlaget Forum uppmärksammade hans texter om Shakespeares piprökande och Samuel Johnsons snusande och bad honom att skriva en bok om tobak. Rökringar (1961) blev därmed hans debut som författare. Det dröjde sedan till 1967 innan nästa bok kom ut, Fårets gröna öga, en essäsamling om Fårö, där Olle Hammarlund och hans hustru hade ett sommarhus. Boken blev en stor framgång och har kommit ut i ett flertal upplagor, senast 2003. Han har också många gånger återkommit till ämnet, Fårö, i andra böcker. Totalt gav han ut ett tiotal böcker, mest essäsamlingar men också en roman, skrönan Onkel Enoks hus. Olle Hammarlund var mycket beläst vilket avspeglade sig i hans böcker. Dessa kunde handla om allt mellan himmel och jord, både näraliggande saker som barndomens Kristianstad och om historiska gestalter ("Det fanns inte en snillrik dårfink i världen eller historien som Olle inte umgicks med") och annan kulturhistoria. Skånes litteraturhistoria kallar honom "essäist med det kulturhistoriskt underhållande [- - -] som specialitet" och jämför honom med en annan mångkunnig författare, men "hans skrivsätt var mer journalistiskt än akademiskt och så långt ifrån Frans G. Bengtssons som gärna är möjligt.". Rökringar: en liten bok om tobak (1961). Fårets gröna öga: en bok om Fårö (1967). Stjärnornas barn: meditationer och okynne (1969). Resan till paradiset: om resan som mål och äventyr (1970). Samtal på jorden: essayer och tankeflygningar (1971). Röster i vinden: samtal och tankeflygningar (1973). Lilla klokboken - Tusen kortfattade klokheter (1973). Samtal pågår: ett år med bokstävlarna (1975). Onkel Enoks hus: en okynnesroman (1975). Stjärnornas barn: Meditationer och okynne (1976).
Fair use
För att avgöra om användning av ett skyddat verk kan användas baserat på fair use skall man ta hänsyn till. Lagen och olika rättsfall har gjort att det ofta kan vara lätt att avgöra om en viss användning är att betrakta som fair use. Det är möjligt att citera ur ett verk för att kritisera eller kommentera det, en lärare kan använda en dikt i undervisningen för att beskriva en diktares teknik, en litteraturkritiker i en tidning kan återge ett stycke av en författares verk även om tidningen publiceras i vinstsyfte. Ett varumärke som är skyddat kan användas även av andra för att referera till varumärkets produkter eller företaget självt, till exempel när man berättar om företaget och dess produkter. En förutsättning är att användningen inte vilseför konsumenterna och att man inte använder mer av varumärket än vad som är strikt nödvändigt. I svensk och finländsk lagstiftning är de närmaste motsvarigheterna till fair use citaträtten och återgivningsrätten. Det finns också andra lagrum på basen av vilka man får göra kopior av verk utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd. Den specifika innebörden av fair use eller de motsvarande rättigheterna varierar starkt från land till land. Att en del av det skyddade verket återges för att beskriva eller kritisera detta verk. Återgivningen kan bestå av några meningar, en beskuren bild, en bild med lägre upplösning, en snutt av ett musikstycke, en bild eller filmsekvens från en video eller film. Denna användning tillåts så att inte rättighetsinnehavaren ska kunna använda upphovsrätten för att hindra negativ kritik. Att ett skyddat verk parodieras även om rättighetsinnehavaren ogillar att verket parodieras men samhället i stort gynnas av detta. Rapgruppen 2 Live Crew parodierade Roy Orbisons Oh, Pretty Woman och vid en senare domstolsförhandling gav domstolen dem rätt till det med hänvisning till fair use. Publiceringen av boken The Wind Done Gone ansågs också av domstolen vara rimlig då den parodierade karaktärer och händelser ur Margaret Mitchells bok Borta med vinden. Ändamålet med användningen. Används materialet i syfte att ge vinst eller ej? Det kan göra skillnad om man använder bilder ur en film i en filmrecension i ett medlemsblad eller om man använder samma bilder i en bok om årets storfilmer som man säljer i avsikt att tjäna pengar. Att det är kommersiellt innebär dock ej att det automatiskt inte är fair use. Omvänt kan även icke kommersiella produkter dömas att ej vara fair use. Egenskaper hos det skyddade verket. Här kan det spela roll om det skyddade verket är till exempel en skönlitterär bok eller en fackbok och om det skyddade verket har publicerats. Upphovsrätten är inte till för att skydda fakta utan för att skydda idéer och man kan anta att en domstol lättare skulle anse en användning vara fair use om det skyddade verket är en fackbok än om det är en skönlitterär text. Användningens omfattning. Hur mycket av det skyddade verket används i det nya verket? Om man till exempel vid en bokrecensionen återger några få strofer är möjligheten större att detta kan anses vara fair use än om man återger ett helt kapitel. Hur användningen återverkar på det skyddade verket. Ett skyddat verk ska normalt säljas på en marknad och om denna marknad rycks undan är det möjligt att en domstol inte skulle anse att användningen är att betrakta som fair use. Ett konkret rättsfall är när en person gjorde inofficiella trailers till kommande biograffilmer vilket förstörde marknaden för officiella trailers. Detta gäller dock bara vid verk som ersätter verk med samma syften -- att marknaden påverkas negativt av till exempel negativa recensioner eller parodi, är inte relevant. "Om ett verk har copyright kan man inte återge det som fair use." En förutsättning för fair use är att det återgivna verket skyddas av upphovsrätten, annars är det helt enkelt "public domain" och kan användas fritt.
