Mangel
Mangel är den utrustning som ersätter strykjärnets strykning av tvätten. Mangling är i synnerhet lämpligt för textilier av lin men används i stor skala för all slags hemtextilier, till exempel linnevaror som hör till sängkläder och inredningstextilier så länge de är av naturfibrer. Forna tiders kallmangel med stenar i stora träramar som vikter och manuell förflyttning av stenarna över tyget har i modern tid i huvudsak ersatts med varmmangel där ånga står för värmen och elektricitet driver textilierna framåt mellan valsverket som ger den släta struktur som eftersträvas. För hemmabruk finns elektriska kallmanglar. Närmaste föregångare till mangel var kavelbräden (även kallat mangelbräde) som rullades över linnet. Dekorerade kavelbräden var populära friargåvor under 1800-talet. När stenmangeln konstruerades uppstod behovet av avsedda utrymmen för dessa, och mangelbodar omtalas redan på 1600-talet och förekom ända in på 1940-talet i städerna. Innan dess slätströk man linnevarorna genom glättning med slätpolerade glättstenar (gnidstenar) av glas eller sten, försedda med eller utan skaft. Linnet lades på en bräda överdragen med läder. Metoden att glätta linne och i synnerhet spetsar tillämpades långt in på 1800-talet - i Sverige finns en tydlig geografisk skillnad - i norra och mellersta Sverige brukades mangelbräden medan man i Sydssverige främst brukade glättestenar. Glättstenar är funna i gravar från järnåldern och på Birka enligt Nationalencyklopedin. Än idag används liknande metoder när det handlar om antikvarisk vård av gamla textilier. Att hängtorka eller värmebehandla sköra textilier är inte på tal, men torkning på glasskivor ger en slätbehandling som inte är lika påfrestande för produkten.
Mandel
Mandel (Prunus dulcis) är ett träd inom plommonsläktet och familjen rosväxter. Mandelträdet bildar stenfrukter, och inuti kärnan i frukten finns ett frö som är det som går under namnet mandel. Mer än hälften av världens mandelfrukt produceras i USA i Kalifornien, närmare 80%. Mandel räknas som en nöt i EU:s märkningsregler, trots att den inte uppfyller de strikt botaniska kriterierna för detta. Trädet kan bli upp till åtta meter högt och blommar från februari till april med tre till fem centimeter stora, vita eller vitrosa blommor. De slår ut strax efter lövsprickningen, ofta ymnigt. Mandelträdet är till storlek, form och blad likt sin nära släkting persikan men har kala blad. Mandelträdets stenfrukt skiljer sig från persikans genom att den är torr och inte större än sex centimeter. Frukten är grågrön och lika luden som persikan. När frukten mognar sju till åtta månader efter blomningen torkar den ihop och öppnar sig, så att fröet inuti kan falla till marken. Mandel har flera varieteter. Huvudartikel: Bittermandel. Bittermandel är en varietet (var. amara) som endast odlas och innehåller glykosiden amygdalin som ger upphov till giftiga ämnen. I den vanliga sötmandeln brukar det dyka upp en och annan bittermandel, vilket man snabbt känner igen på den bittra smaken och att den är obehaglig att tugga på. Bittermandlar som stöts med vatten ger upphov till en distinkt doft som kommer sig av att det bildas bensaldehyd. Odling av mandel sker numera i stora delar av Medelhavsområdet, inte minst på Mallorca, dit den infördes 1765, liksom i Australien, Iran och USA. Den som besöker Teneriffa under månadskiftet februari-mars har svårt att undgå de planterade rosa fälten av mandelträd exempelvis vid Santiago del Teide. Mandelträdet är härdigt nog att klara klimatet i södra Sverige och på Gotland. Dess ursprung är Asien. Mandelträdet har odlats i tusentals år och odlades av grekerna redan på 400-talet f.Kr, vilket ledde till att romarna så småningom lärde känna mandeln. På 1300-talet nådde kunskapen om mandeln Norden och senare på 1500-talet började den importeras som konfektyr. Ur den skalade mandeln utvinns den väldoftande mandeloljan som används i mediciner och hudkräm. Mandel kan ätas som den är med sitt tunna bruna hölje. Det bruna höljet kan tas bort och den kallas då skalad mandel, ett vanligt sätt är att skålla mandeln i kokhett vatten, resultatet kallas följaktligen för skållad mandel. Mandel används även till konfektyr, bakverk, matlagning och glass. Mandel är emellertid också en vanlig allergen och även spår av mandel kan orsaka kraftiga allergiska reaktioner. Hela skalade mandlar eller mandelspån används som dekoration på bakverk. Bittermandelolja kan tillsättas bakverk för att ge den speciella bittermandelsmaken, till exempel i mandelkubb. Mandel kan förädlas till mandelmassa eller marsipan genom att man krossar, maler eller manglar mandeln. Bearbetningen kan göras ihop med socker, mandeloljan och sockret tillsammans gör att massan håller ihop bra. Brända mandlar som ofta säljs som marknadsgodis, är mandel som blandats i varmt, karamelliserat socker. Även saltade mandlar säljs som tilltugg. I Sverige är det tradition att lägga en skalad mandel i julgröten innan den serveras. Den som får mandeln i sin gröttallrik får sedan, beroende av tradition, en mandelgåva, önska sig något, bli gift till sommaren eller kanske rent av "äran" att diska efter julbordet. Om man i en mandel hittar två kärnor kan man med dessa spela filipin. Per 100 g torkad sötmandel (källa: Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas, version 04.1). Bittermandel (P. amygdalus var. amara). Sötmandel (P. amygdalus var. dulcis). Krakmandel (P. amygdalus var. fragilis). Energi: 595,1 kcal/2490,1 kJ. Fett: 52 g varav mättat: 4,93 g, enkelomättat: 33,9 g, fleromättat: 11 g, kolesterol: 0 mg. Kolhydrater: 13,3 g, varav sockerarter: 6,6 g. Vattenlösl. vitaminer: folat: 59 µg, niacin: 3,4 mg, B2: 0,78 mg, B1: 0,21 mg, B6: 0,11 mg.
Kvarteret Ångtvätten
Kvarteret Ångtvätten är ett tidigare industriområde beläget på norra Stora Essingen i Stockholm. Kvarteret har sitt namn efter aktiebolaget Essinge Ångtvätt som hade sin verksamhet där mellan 1910 och 1963. Mellan 1940- och 1980-talen uppfördes flera industri- och kontorshus för bland annat Philips, Sparbanken Sverige och Sveriges Lärarförbund. För närvarande (2020) pågår planarbete med att möjliggöra en omvandling från kontor / industri till i huvudsak bostäder. Området ligger inom riksintresse för Mälaren med öar och strandområden. Det geografiska område som idag består huvudsakligen av kvarteret Ångtvätten var för cirka 1 500 år sedan en självständig ö, som genom landhöjningen växt samman med huvudön. Än idag kan man ana det tidigare sundet mellan de båda delarna som ungefär följer Essingeringens sträckning. Under 1800-talets slut fanns här bara en villa, kallad Källberg. År 1909 etablerade sig Essinge Ångtvätt på området och startade sin verksamhet den 24 januari 1910 med att tvätta för bland annat hotell, sjukhus, kungliga hovet och privatpersoner. Företaget var under lång tid Stora Essingens enda större industri och ägde även två ångbåtar för varu- och persontransporter, Essinge Ångtvätt I och Essinge Ångtvätt II. Anläggningens höga skorsten kom att bli ett landmärke som syntes från Lilla Essingen, Alvik, Traneberg och Fredhäll. Företaget bidrog även till att ön fick elektricitet 1920. Ångtvätten gav upphov till 14 tvättrelaterade kvartersnamn på norra delen av Stora Essingen, utöver Ångtvätten bland annat kvarteren Tvålen, Tvättkorgen, Tvättbrädan, Tvättbaljan, Bykkaret, Mangeln och Rotborsten. Även två gatunamn har anknytning till Essinge Ångtvätt: Strykerskevägen och Tvätterskevägen. Själva ångtvätten förstördes 1963 i en brand och verksamheten lades ner. Söder om kvarteret planerades på 1960-talet Brommagrenen, en stadsmotorväg som skulle gå från Essingeleden via Stora Essingen och sedan på en bro över till Alvik och vidare till Bromma flygplats. Brommagrenen skulle ta en del av ångtvättens gamla tomt i anspråk och det blev en av anledningarna att inte återuppbygga tvätteriet. Området förvärvades 1964 av byggföretaget ABV. Motorvägen och bron till Bromma blev aldrig byggda men i deras trafikreservat anlades Tvärbanan med Alviksbron och hållplats Stora Essingen, invigd i juni 2000. Söder om Essinge Ångtvätt tillkom under 1940-talets början ett kontors- och industrihus (dagens Ångtvätten 12) ritat av arkitekt Carl-Evin Sandberg och till en början kallat Ferodo-huset. Företaget Ferodo tillverkade bland annat bromsbackar. Därefter hade flera olika företag sina verksamheter i Ferodo-huset. Idag går byggnaden under benämningen Alca-huset efter företaget Alcadon som startades här 1988 och tillverkar produkter för tele- och datakommunikation. I början av 1950-talet uppfördes ytterligare ett kontors- och industrihus (dåvarande Ångtvätten 15, del av dagens Ångtvätten 22, hus B) efter ritningar av arkitekt Carl Westerlund. Hit flyttade Philips Teleindustri som tillverkade bland annat avancerad elektronik för svenska försvaret. Senare tog Philips även sin kommersiella avdelning för telekommunikation till kvarteret Ångtvätten. För den verksamheten nyttjades efter 1962 större delen av före detta Ferodo-huset som sammanfogades med en länkbyggnad med Ångtvätten 15. År 1968 flyttade Philips från Stora Essingen. Därefter förvärvades Ångtvätten 12 och 15 av ABV. Nu ägde ABV nästan samtliga fastigheter i kvarteret Ångtvätten och till Ångtvätten 15 (före detta Philips-huset) flyttade man även sitt huvudkontor. År 2019 lämnade Swedbank fastigheten Ångtvätten 22 som samtidigt förvärvades av fastighetsbolaget Areim för omkring 700 miljoner kronor. Tidigare planer på att riva kontorshuset och bygga bostäder skrinlades. Areim kommer att rusta upp fastigheten och hyr ut den som kontor med arbetsplatser för upp till 4 000 personer.
Arboga Mekaniska Verkstad
Arboga Mekaniska Verkstad (AMV) var en större mekanisk verkstad som bildades 1858 i Arboga och lades ned på 1980-talet. Verkstaden som uppfördes på den plats där tidigare Arboga myntverk legat, var Arbogas första egentliga industri i modern mening. AMV är också känd för att vara den första verkstaden i Sverige som installerade en elektrisk motor som drev den centrala remdriften. Företaget sysslade länge huvudsakligen med tillverkning av maskingjutgods som exempelvis turbinhus. Produktionens inriktning ändrades med åren till att tillverka specialmaskiner till järn- och gruvindustrin och tillverkning av järnvägs- och spårvagnshjul skedde också i en större skala, innan gjuteriet lades ned 1967. Verkstaden samarbetade tidigt med Qvist och Gjers konstruktionsbyrå som bildades 1876 och utvecklade med tiden samarbete också med andra konstruktörsfirmor som bland annat stod för material till specialmaskiner till industrin. Arboga mekaniska verkstads verksamhet kunde delas upp i de två huvudsakliga grenarna maskingods och handelsgods. I den första kategorin hamnar maskiner, verktyg, järnvägsgods och broar, medan den andra kategorin innefattar tröskverk, strykjärn, manglar och gravstaket. Företagets gjutningsverksamhet utförde både kokill och sandgjutning tills att verksamheten lades ned 1967.
Förhandling
Förhandling (affärsförhandling) är en överläggning för att nå en överenskommelse och/eller fatta olika beslut. Mangling, eller mer specifikt nattmangling, är en mer informell beskrivning av en tuff förhandling som drar ut på tiden. Ordet mangling är en bildlig beskrivning av pressen i en mangel och hur en fråga bearbetas fram och tillbaka. Förhandling är namnet på processen där de inblandade parterna löser dispyter och meningsskiljaktigheter, förhandlar för individuella eller kollektiva fördelar eller försöka göra upp om utgifter, inkomster alternativt andra åtaganden med framåtriktade åtgärder som möter parternas gemensamma intressen. Flera skäl till att förhandlingar inte blir av är att motparterna är oense om hur en lösning skall se ut därför kan till exempel direkta konflikter eller strejker blossa upp ganska hastigt. Detta händer ibland inom näringslivet, politiken eller mellan arbetsgivare och arbetstagare, det senare alternativet ofta i samband med årliga löneförhandlingar. Många förhandlingar går därför under namnet "Ge och ta", detta för att båda parter skall känna sig nöjda med resultatet av förhandlingen och de beslut som tagits där, det vill säga att man uppnår en så kallad "vinn-vinn-situation", en lösning som gör alla nöjda.
Varmbadhuset, Söderhamn
Söderhamns varmbadhus, Lönnen 7, var under åren 1905–1980 ett badhus beläget i kvarteret Lönnen vid Kungsgatan i Söderhamn. Varmbadhuset uppfördes av AB Söderhamns Badinrättning och bygget inleddes sommaren 1904 och öppnades i maj 1905. Det uppfördes efter stadsingenjör Gustaf Hultquists planritningar, medan fasaderna och den maskinella inredningen var ritad av arkitekt Wilhelm Klemming i Stockholm. Då de inkomna anbuden visade sig vara alltför kostsamma uppfördes det genom styrelsens försorg med stadsingenjören som byggnadskontrollant och kostnaden för byggnaden uppgick till omkring 23 000 kronor. Badhuset som var uppfört i tegel, cement och järn, inrymde i källarvåningen den för uppvärmning av vatten och värmeledning erforderliga lågångtryckspannan, så konstruerad att den automatiskt reglerades, varigenom särskild maskinist blev obehövlig. Pannan levererades av Söderhamns Mekaniska Verkstad och betingade ett pris av 18 900 kronor. I källarvåningen fanns även badhuset tvättinrättning, med torkinrättning och mangel samt en varmvattencisternrymmande 4 kubikmeter vatten och förrådsrum för bland annat bränsle. Bottenvåningen innehöll bostad för badmästaren, tre karbadhytter med avklädningsrum, turkiskt bad, finsk bastu, tio avklädningshytter, simhall med bassäng av betong, duschar och ett större väntrum. I våningen en trappa upp fanns första klassens bad i huvud inrett i likhet med det nedre. Där fanns ett rymligt väntrum hållet i grönt med grönlaserade bambumöbler, fyra karbadhytter med sex avklädningshytter, turkiskt bad, finsk bastu, tolv avklädningshytter, hållna i mahognylasering, duschar samt simhall med bassäng. Den senare upptog omkring 40 kvadratmeter och var invändigt klädd med grönfärgade porslinsplattor. Inredningen utfördes helt av lokala firmor i Söderhamn. De elektriska installationerna utfördes av Per August Johansson i Söderhamn och cementarbetena av AB Skånska Cementgjuteriet i Stockholm. Den totala kostnaden uppgick till 68 000 kronor, till detta lämnade Söderhamns spritbolag ett anslag på 16 000 kronor, Söderhamns Sparbank 10 000 kronor, medan Söderhamns stad tillhandahöll fri tomt. Bolagets egna kapital uppgick till 10 000 kronor. Under årens lopp varmbadhuset genomgick endast vissa mindre förändringar. Bland annat avskaffades på 1940-talet första klass, varefter det var dambad på övre våningen och herrbad på nedre. Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund genomförde 1974 en byggnadsinventering i Söderhamns kommun, enligt vilken varmbadhuset ansågs ingå i ett ur kulturhistorisk synpunkt värdefullt och sammanhängande miljöområde. Trots detta beslutade kommunen 1979 att riva de fyra byggnaderna i kvarteret Lönnens norra del för att ge plats åt ett byggnadskomplex innehållande bland annat apotek, arbetsförmedling, försäkringskassa och hälsocentral, något som genomfördes året därpå. Varmbadhuset ersattes av en ny simhall vid Hällåsen.
