Mixer
Mixer (köksmaskin) – en köksmaskin bestående av ett kärl med motordrivna mycket vassa knivar. Mixer (elektronik) – en krets som blandar två frekvenser. Mixerbord – en enhet för att styra hur ljud från olika ljudkällor. Ljudmix – en procedur oftast utförd av ljudtekniker där elektroakustiskt ljud mixas ihop till en helhet. Mixer - ett yrke, se ljudtekniker.
Mixerbord
Mixerbord eller mixer (den sistnämnda ofta en mindre variant av mixerbord) är en enhet för att styra hur ljud från olika ljudkällor summeras innan de skickas vidare till exempelvis högtalare, bandspelare eller dator. Grundfunktionen är att styra hur starkt var och en av de olika ljudkällorna ska höras då de hörs tillsammans. Ljudkällor kan till exempel vara mikrofoner, skivspelare eller inspelade ljudkanaler. En modern mixer innehåller ofta många fler funktioner än att bara styra ljudvolymer. Panorering är en funktion att styra ljudet åt vänster eller höger högtalare och är idag standard på alla studio- och livemusik-relaterade mixerbord. Med inbyggd equalizer på varje ljudkanal kan frekvensområden höjas eller dämpas, vanligen ljudets bas, mellanregister och diskant. Mixern har även möjlighet att ansluta och balansera yttre effekter i en port som kallas AUX. En annan typ av port som ger samma möjlighet att ansluta yttre effekter, men utan balanseringsmöjlighet, kallas insert. Digitala mixerbord brukar ofta ha många effekter inbyggda, som reverb, eko eller distortion. Ofta har mixern möjlighet att ge strömförsörjning till mikrofoner, kallad fantommatning. Ljudsignalen som då kommer in måste förstärkas vilket görs med ljudkanalens förförstärkare, oftast kallad preamp. En mixer avsedd för DJ-bruk begränsar sig ofta till två kanaler anslutna till var sin skivspelare. DJ-mixern saknar ofta många funktioner som inte är nödvändiga i DJ-sammanhang. Det viktigaste kontrollverktyget på DJ-mixern är cross-fadern, ett reglage som panorerar mellan de två ljudkällorna.
Fan (person)
En eller ett fan, från engelskans "fanatic", är en person som mycket entusiastiskt ägnar sig åt idoldyrkan av ett kulturellt fenomen som en musikgrupp, genre, person, bok, film, fiktiv rollfigur och liknande. Kollektivet av fans för en specifik företeelse utgör dess "fanbase" eller fandom. Fans kan uttrycka sin entusiasm på många olika sätt. Exempelvis kan de främja och göra reklam för företeelsen, vara medlem i en fanklubb, delta eller arrangera konvent eller skriva brev till personen i fråga. Fans kan också ägna sig åt kreativa aktiviteter som att skapa fanzines, skriva fanfiction eller skapa fanart. Inom vissa genrer kallas kvinnliga fans för fangirls. Begreppet kommer ursprungligen från engelska, och användes först om sportentusiaster, exempelvis inom baseball. I Sverige kallas ofta anhängare av sportklubbar och idrottare för supportrar. Fandom betecknar både hängivna studier av ett kulturellt fenomen men är också en beskrivning på kollektivet av fans som gillar samma sak. Ordet är bildat av "fan" och affixet "-dom", som i kingdom, dukedom, osv. Fans har ofta namn kopplade till fenomenet, som One Directions fans som kallar sig Directioners, Little Mix-fansen som kallar sig Mixers och Fifth Harmony och deras Harmonizers. En fanklubb, eller fan club är en organiserad grupp med fans. Fanklubbar kan antingen vara ideella föreningar som drivs av fansen själva eller vara organiserade av företag, då ofta kallade för officiell fanklubb, kopplade till företeelsen som fansens hänger sig åt. Förr gav fanklubbar ofta ut tidningar eller fysiska nyhetsbrev, men idag driver många fanklubbar sin aktivitet på internet, bland annat genom egna webbplatser och sociala medier som facebook och twitter.
Karin Ehrnberger
Karin Ehrnberger, född 10 juni 1977, är en svensk industridesigner och forskare inom fältet "Design som social aktör". Karin Ehrnberger är utbildad på Konstfacks program för Industridesign och doktorerade på KTH inom design och genus med avhandlingen "Tillblivelser - En trasslig berättelse om design som normkritisk praktik". Ehrnberger disputerade i mars 2017. Ett tidigt projekt var "the Mega Hurricane Mixer and the drill Dolphia", där Ehrnberger tog två genuskodade produkter - stavmixern och borrmaskinen - och bytte design och form på de två. Ett annat medialt uppmärksammat projekt är "Androstolen", den manliga motsvarigheten till gynekologstolen. Androstolen är enligt Erhnberger utformad efter kvinnors negativa erfarenheter av gynstolen. Androstolen är inte tänkt att användas i verkligheten utan designad för att ifrågasätta gällande normer kring gynekologi och andrologi. Karin Ehrnbergers doktorsavhandling har under våren 2017 blivit uppmärksammad i ett flertal stora medier, så som Sveriges Radio, Expressen och ETC.
Milkshake
Milkshake är en dryck som består av mjölk som mixats ihop med exempelvis frukt, bär, juice eller saft och ofta även glass, för att sedan serveras väl kyld, ibland med sugrör. Milkshake går att göra hemma, exempelvis med en mixer.
Creamers
Creamers är en ungdomsorkester från Pargas. Idén att bilda ett band föddes redan i slutet av 1975 och bandets första namn var The Crazy Creamers. Men det räckte inte med bara dragspel (Ridberg) och akustisk gitarr (Andersson), det behövdes en trummis och basist för att det skulle bli ett riktigt band. Via rykten hörde de talas om en gitarrist i Skräbböle, som kontaktades. Han (Söderblom) hade redan en elgitarr så Andersson fick (måste) bli basist. Det visade sig att Anderssons granne (Johansson) hade ett trumset, så han anlitades också. Ridbergs pappa köpte en blå elorgel åt sin son, och bandet var bildat. The Creamers gjorde sin första gemensamma övning i januari 1976 i Ridbergs källare i Pargas med sammansättningen Jan "Janne" Andersson (bas), Tom "Riddo" Ridberg (orgel), Tryggve "PK" Söderblom (gitarr) och Jan "Conna" Johansson (trummor). Redan i februari 1976 gjorde The Creamers sin första spelning. Ordet "Crazy" hade tagits bort från namnet och spelningen skedde i Manegen i Pargas. Ridberg var då 15 år, Andersson och Söderblom 14 och Johansson 13 år. Efter några månader kom också Ralf "Rappe" Ahlbäck med i bilden. Han fungerade först som "roudare" och ljusmästare, senare avancerade han till chaufför, ljudtekniker och allt-i-allo. Han hängde med ända tills bandet lade av 1985. Under en kort tid (1976) hade bandet också två kvinnliga solister, Kerstin Stubb och Annika Eklund. Söderblom var den som framgångsrikt skötte bokningar och marknadsföring och snart hade bandet spelningar flera gånger i månaden, främst i Åboland, under de första åren. Houtskär, Iniö, Nagu, Dragsfjärd, Kimito, Korpo, Hitis, Högsåra och Pargas för att nämna några platser. I maj 1978 besöktes Bromarv i Västra Nyland och Pjelaxen i Södra Österbotten och i augusti samma år uppträdde bandet i Ulsteinvik i Norge. 1977 köpte Creamers sin första riktiga "keikkabuss", (spelning, gig) en Mercedes-Benz L319, årsmodell 1961. Innan dess hade bandet transporterats i paketbil (Fiat 238) och personbilar. Runar Ridberg fungerade under alla år som mekaniker för bandets fordon, de första åren var han också chaufför. Repertoaren var under åren 1976–1979 mycket varierande. Rock'n'roll, tryckare, svensktoppen och gammeldans stod på låtlistan. Spelningarna var också av varierande slag, bordsfest, ungdomsdans, jul- och luciafest, firmafest, utekonsert, midsommardans, nyårsdans, med mera. Creamers höll en "skapande paus" hösten 1979 till hösten 1980, då Ridberg gjorde sin värnplikt och Andersson och Söderblom skrev studenten. På hösten 1980 fortsatte bandet sin verksamhet och då med en ny sammansättning. Ridberg fortsatte som klaviaturspelare, Andersson övergick från bas till gitarr, Söderblom breddade gitarrspelandet med tenorsax och tvärflöjt, Vesa "Tappi" Lindgren ersatte Johansson på trummor och Niclas "Nicke/Putte" Gestranius kom med som basist och huvudsolist. Bandet hade klara målsättningar. Creamers skulle från och med nu enbart fungera som ett ungdomsdansband, så nästan ingen svensktopp eller gammeldans fanns längre med på repertoaren. På låtlistan fanns aktuella pop- och discolåtar, varvat med gamla rock-klassiker. Stor PA-anläggning med mixern i salen, riktiga spotlights och en 11 m:s buss (Volvo Wiima årsmodell 1967) skaffades. Förutom färgglada scendräkter ingick rökbomber och gimmicks i spelningarna. Att dela ut prinskorvar under Köppäbävisan ("Fån't ja en körv, så huppa ja i älva ...") visade sig vara ett uppskattat påhitt. Söderblom fortsatte som bandets "keikkaförsäljare", och under åren 1980–1985 hade bandet många spelningar även i Norra Österbotten, Östra Nyland och på Åland, förutom de "gamla" ställena bandet hade uppträtt på under tidigare år. När Creamers 1981 uppträdde på Iniö, besöktes kommunen för första gången av en buss. Både Åbo Underrättelser och Hufvudstadsbladet skrev om händelsen. "Kvistigt för orkesterbussen" var Hbl:s rubrik. Jan "Janne" Andersson (bas). Tom "Riddo" Ridberg (orgel).
Kiropraktik
Kritik har framförts med argumenten att det saknas vetenskapligt stöd och välgjorda studier för metoden. Det finns inte någon dokumenterad effekt på andra åkommor än muskuloskeletala besvär. Kiropraktikens behandlingsmetoder har viss vetenskaplig grund för smärtor i nedre delen av ryggen. Det finns visst vetenskapligt stöd även för effekt vid nackrelaterad huvudvärk och yrsel samt vissa smärtbesvär i extremiteter, men full konsensus råder ej om detta. Schismer och oenighet mellan olika skolbildningar var vanliga under 1900-talet, med NCA (senare ACA) och ICA som två ledande aktörer. Schismerna har ibland beskrivit som en kamp mellan mer renläriga Palmerister, och mer vidsynta "mixers", men utvecklingen var mer komplicerad än så. Parallellt med de organisatoriska striderna spred sig kiropraktiken över världen, och blev en populär och efter hand mer och mer accepterad behandlingsmetod. Framförallt från 1970-talet och framåt har kiropraktiken blivit mer "mainstream" och är nu en accepterad del av sjukvården i många länder, åtminstone som behandling för ryggbesvär. 1975 hålls den första interdisciplinära konferensen om "Research status of Spinal Manipulative Theraphy". Det blir begynnelsen på den kiropraktiska forskningen, och starten på vetenskapliga bedömningar av behandlingsresultaten, som ett led i en strävan göra kiropraktiken till en evidensbaserad behandlingsform bland andra. Både ACA och ICA har uttalat stöd för att kiropraktik skall vara evidensbaserad. World Federation of Chiropractic bildades 1988, och har medlemsförbund i 60 länder, och verkar för införandet av evidensbaserade behandlingsmetoder i medlemsländernas förbund. Det övergripande syftet med kiropraktisk behandling kan sägas vara att återställa normal funktion i leder, muskler och nervsystemet. Den huvudsakliga behandlingsmetoden är kiropraktisk justering som består av olika handgrepp för att mobilisera en led eller ett område. Justeringarna syftar att återställa ledfunktionen. Kiropraktorer utför behandlingen primärt med händerna och är därmed en behandlingsform vilken kan jämföras med taktila rehabiliteringsmetoder som massage och sjukgymnastik. Kiropraktorutbildningar godkända av kiropraktorernas eget internationella kontrollorgan Council on Chiropractic Education finns i Danmark, England, Frankrike, USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien. Utbildningen i Danmark vid Syddansk Universitet i Odense, går under namnet klinisk biomekanik är akademiskt godkänd och leder till en Master (Anglosaxisk examen) i biomekanik. Kiropraktorer i Sverige som har en akademisk examen har bildat organisationen LKR som består av ca 300 praktiserande medlemmar. Idag finns det ingen godkänd akademisk högskoleutbildning till kiropraktor i Sverige. Kiropraktorer har sedan 1983 utbildats vid Skandinaviska Kiropraktorhögskolan i Solna. Kiropraktorbildningen är inte reglerad i högskoleförordningen men är underställd Högskoleverkets tillsyn, och har vid granskning av Högskoleverket befunnits inte uppfylla kraven på högskolemässighet. Utbildningen ger inga akademiska poäng och är inte godkänd av CCE. Studenterna på skolan får statliga studiemedel samt CSN:s merkostnadslån för kursavgiften. Utbildningen omfattar fem års heltidsstudier inklusive allmäntjänstgöring. Därefter kan kiropraktorn ansöka om legitimation hos Socialstyrelsen. Legitimationen gör att den svenska utbildningen anses internationellt godkänd, så till vida att dess medlemmar kan arbeta i de övriga nordiska länderna, det internordiska samarbetet samt i de länder som saknar lagstiftning gällande kiropraktorer. Kiropraktorer som är utbildade i Sverige är anslutna till branschorganisationen Kiropraktiska Föreningen i Sverige, KFS]. KFS har cirka 350 praktiserande medlemmar.
Roparnäs kyrka
Roparnäs kyrka (finska: Huutoniemen kirkko) är en kyrkobyggnad i finländska Vasa. Den används av Vasa svenska och finska församlingar inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Kyrkan är ritad av arkitekten Aarno Ruusuvuori och uppförd i en minimalistisk, modernistisk stil typisk för 1960-talets arkitektur. Den invigdes 1964 och renoverades 2001. Obehandlad betong är det byggnadsmaterial som använts mest. Kyrksalens väggar är av poröst special tegel med goda akustiska egenskaper, men som samtidigt konsekvent följer arkitektens strävan efter det avskalade, vilsamma helhetsintrycket. Tegelgolvens djupt varma röda ton bildar en effektiv kontrast till de gråa väggytorna. Kyrksalen har 350 sittplatser. I anslutning till kyrksalen finns det två församlingssalar med 120 respektive 100 sittplatser. Kyrksalen har en säregen, levande prägel, som på ett vackert sätt hör ihop med resten av byggnaden. Ljuset tittar in genom de högt belägna triangelformade fönstren direkt ner på altaret. Altarbordet och dopfunten är av ljusrosaskiftande marmor från Carrara. Bänkarna är av romanskt syrabehandlad ek. Kyrkan har en orgel med 23 stämmor (Kangasala orgelfabrik) och piano finns i salarna. Kyrksalen har ljudåtergivningssystem med mixer och induktionsslinga. Till kyrkoanläggningen hör även två församlingssalar.
Elvisp
En elvisp är en elektrisk köksmaskin med vispar. Den är ett handburet redskap. En elvisp har ett par vispar, som roterar åt motsatta håll drivna av en eller flera elmotorer. Men hastigheten i elmotorer är mycket hög och motorerna alstrar värme, vilket ställer krav på kylning. En snäckväxel används för att driva visparnas axlar, och en fläkt som är fäst vid motoraxeln blåser luft över motorn. I svenska språket används elvisp om en handhållen elektrisk apparat. I engelska språket ses ofta denna produkt som en electric mixer, ett begrepp som inkluderar en stor mängd matberedare av olika storlek. Ibland kan electric beater syfta på det som i svenskan benämns elvisp.
Potatismos
Potatismos eller potatispuré är en maträtt bestående av kokt och mosad potatis som blandas med smör och mjölk eller grädde. Det är fördelaktigt att använda "mjöliga" potatissorter, medan färskpotatis ska undvikas. Vanligen kryddas potatismoset med salt, vitpeppar och eventuellt mald eller riven muskotnöt. Potatismos kan serveras tillsammans med exempelvis korv, köttbullar eller fiskpinnar, ingår i maträtten lapskojs och ett viktigt tillbehör till maträtter som plankstek. I Sverige är det även en huvuddel av gatukökens mål mosbricka och ingår ofta i en tunnbrödsrulle. För att tillaga potatismos kan man antingen använda en potatisstöt, en potatispress eller en elvisp. Använder man mixer eller matberedare kan den höga hastigheten göra att stärkelse utvecklas och moset blir klistrigt. Maträtten säljs även som halvfabrikat, vardagligt kallat pulvermos, i form av pulver som ska röras ut med vatten och/eller mjölk. Engelsmännen åt pulvermos i ökenkriget under 1940-talet. Och efter att den svenska armén haft problem med potatisförsörjningen började Herbert Felix, som drev en gurkindustri, tillverka pulvermos i en fabrik i England under 1950-talet. Till en början uppfattades företagets pulvermos som nästan oätligt av militärer och det dröjde till 1960-talet innan det ansågs helt ätbart.
