Claes Johansson (journalist)
Claes Johansson, född 1967 i Kisa i södra Östergötland, är en svensk författare och journalist. Claes Johansson har under flera år arbetat som motorjournalist med tyngdpunkt på äldre bilar. Han är nu (2018) redaktör på tidningen Klassiker och har tidigare bland annat arbetat på tidningarna Östgöta Correspondenten, Teknikens värld och Retro. Han har som författare publicerat böckerna Tretti Knyck! (Mopeden i Sverige) och Folkhemmets farkoster som är teknikhistoriska och nostalgiska tillbakablickar mot utvecklingen av speciellt moped och cykel under 1900-talet.
Motorföraren
Motorföraren är en medlemstidning för MHF, MHF Ungdom och MHF Camping Club grundad 1927 som utkommer sju gånger om året, i en upplaga på 16 500 exemplar (2018). Tidningen Motorföraren är en motortidning som särskilt bevakar trafiksäkerhetsfrågor, med tyngdpunkt på trafiknykterhet, trafiksäkerhet och miljö. Tidningen testar och provkör i varje utgåva aktuella bilar, husbilar och husvagnar. Tidningen utdelar årligen, med hjälp av en jury med svenska motorjournalister, priset för Årets familjebil. Chefredaktör för tidningen Motorföraren är sedan 2017 Mikael Lindberg.
Sveriges värsta bilförare 2009
Sveriges värsta bilförare 2009 var den andra säsongen av Sveriges värsta bilförare, som sändes på TV4 med Adam Alsing som programledare, mellan 29 januari och 26 mars 2009. I finalen korades Gurkan Gökhan Gasi till Sveriges värste bilförare. Juryn i 2009 års säsong bestod av. Namnen i liten text är förarnas respektive co-driver. Deltagarna (tillsammans med deras co-driver, en karta och en jurymedlem i baksätet) skulle ta sig från punkt A till punkt B i stadsmiljö. Deltagarna iförda heltäckta glasögon, skulle lyssna på co-drivern när de navigerade bilen genom en slalombana. Deltagarna skulle åka på en smal väg, passera några hinder vid vägen för att slutligen möta en ambulans. På något sätt skulle deltagarna då försöka släppa förbi ambulansen. Deltagarna skulle utföra ett traditionellt moment inom bilkörning, nämligen fickparkering i backe. Deltagarna skulle navigera med en manipulerad GPS till tre adresser, där en bokstav vid varje adress fanns. De som var snabbast klar vann två GPS-mottagare. Deltagarna, tillsammans med sina co-drivers, skulle packa en bil fylld med föremål för att sedan backa ut ur garaget i en slalombana. Deltagarna skulle parkera inuti ett parkeringshus och sedan också ta sig ut ur parkeringshuset. Deltagarna skulle kunna köra bilen upp på en plattform, vända tre gånger och sedan kunna åka ned samma väg. Deltagarna skulle åka på en isbelagd slalombana där det längs banan kommer fram olika föremål och personer. Deltagarna, tillsammans med sina co-drivers, skulle kunna byta ett hjul på bilen och sedan åka ut ur garaget. Deltagarna skulle åka ute i terrängen i en fyrhjulsdriven lätt lastbil. Programmet visade aldrig vem som blev Veckans värsta bilförare. Deltagarna fick nya co-drivers och skulle sedan med sin nya co-driver, navigera i Stockholm, från Frihamnen till Stureplan och tillbaka. Deltagarna skulle navigera genom en hinderbana, med en 100-literstank med vatten fastspänd på taket. Deltagarna skulle göra en vändning på endast ett rattutslag utan att lägga in backen i en form som liknar en glödlampa, därav uppgiftens namn. Veckans bästa bilförare (Eva och Robert) skulle göra en liten version av ett teoriprov för att avgöra vem som kunde åka hem med en bil.Uppgiften var att skriva ned vad de olika skyltar som juryn tagit fram betydde. Deltagarna skulle kunna använda en automatiserad biltvätt. Deltagarna skulle packa en lätt lastbil med ett antal kartonger och kunna klara av minst två av totalt tre moment:En vippbräda, ett trångt utrymme mellan två bilar och en bom, samt att 10 ägg var placerade i en skål på motorhuven. Deltagarna blev testade på hur miljövänligt de kör. Deltagarna skulle utföra en omkörning på en kort utmärkt sträcka i tre olika hastigheter - 30, 50 och 70km/h. Deltagarna skulle köra i varsin bil runt en bana i två heat, där vinnaren fick åka en åktur med jurymedlemmen/rallyföraren Ramona Karlsson. Deltagarna skulle bogsera sina co-drivers genom en slalombana. Deltagarna skulle köra en bil på en bana där det utan deras vetskap fanns en sladdplatta. Deltagarnas reaktion när bilen oväntat fick en sladd bedömdes av domarna. Deltagarna skulle köra in på en mack och parkera bilen på en plattform skulle sedan göra fyra olika saker - Fylla på spolarvätska, olja, kolla luften i däcken och putsa rutorna. Deltagarna skulle köra ut från mål och sedan backa med en husvagn, undvika att backa på en utegrill, utestolarna och sedan backa försiktigt in mellan två bilar och koppla loss husvagnen och köra i mål igen. Deltagarna körde på vinterväglag på grusväg upp till toppen av Högdalstoppen och sedan ned igen. Deltagarna fick köra på en skogsväg i mörker. Momentet avslutades med en frågesport om vad som skett under färden. De två återstående deltagarna Patrik och Gurkan fick som uppgift att backa mellan uppställda gummidäck och sedan fickparkera. Mia Norberg, motorjournalist. Ruben Börjesson, "legendarisk" trafikpolis och racerförare. Ramona Karlsson, rallyförare och rallyinstrutör.
Moped
Hastighet på väg får ej överstiga 45 km/t. Skall för att få framföras på allmän väg vara registrerad och ha registreringsskylt. Får framföras av person som fyllt 15 år och innehar körkort med minst klass AM. Max motoreffekt är 4 kW (= 5,44 hk). Klass I-mopeden kallas ofta för EU-moped. Konstruerad för en hastighet av högst 25 km/t med en motor vars effekt inte överstiger 1 kilowatt. Det krävs inget körkort eller förarbevis för att köra en sådan om man har fyllt 15 år före den 1 oktober 2009. Blir man 15 år efter den 30 september 2009 krävs det att man minst har ett förarbevis för moped klass II. Maxhastighet 30 km/t och max motoreffekt är 1 hk (= 0,74 kW). Alla mopeder måste, för att få framföras på väg, vara trafikförsäkrade. Den 1 september 1978 införde Sverige lag om att bära hjälm vid mopedkörning. Denna regel gäller idag inom hela EU. I Finland kan moped alltid köras med en körkort av m-klass, som kan tas från man fyllt 15 år. På Åland fick man även köra moped med traktorkort. Personer födda före 1985 kan köra moped utan licens. Före EU var den högsta konstruktiva hastigheten 40 km/t och massan högst 60 kg. Enligt EU-harmonisering har en moped i kategori L1e en största konstruktiv hastighet 45 km/t och en motor med en slagvolym om högst 50 cm³. Efter EU-medlemskap kom också en definition för "moped med låg effekt" vars högsta konstruktiva hastighet är 25 km/t och vars motor har en största nettoeffekt om högst 1 kW. I USA slog mopeder igenom under 1970-talet, och blev populära bland annat i samband med detta årtiondes energikriser. Efter bland annat lobbying genomförde 30 av USA:s delstater klassificering av mopeder, och 1977 fanns omkring 250 000 mopedägare i USA. Den 23 maj 1952 kom beslutet att så kallad cykel med hjälpmotor skulle undantas från krav på körkort, registrering och fordonsskatt. Lagändringen började gälla den 1 juli samma år. Det nya fordonet kom snart att kallas moped. Från den 1 juli 1961 kunde mopeden förses med kickstart och fotstöd, som ersatte de tidigare pedalerna. En föregångare var de så kallade lättviktarna, trampförsedda lätta motorcyklar med 98 cc motor. Ursprungligen var den maximalt tillåtna hastigheten för en svensk moped 30 kilometer i timmen, och åldersgränsen var 15 år. De mopeder av denna typ som finns kvar i dag (med typintyg utfärdat före den 17 juni 2003) anses tillhöra klass 2. Sedan den 17 juni 2003 får endast mopeder tillhörande klass I och 1 (klass 2 = EU25) köpas som nya. Mopeder tillhörande klass 2 (30-mopeder) får dock köpas och säljas begagnade. Med trimning avses i allmänhet åtgärder för att öka mopedens hastighet. En moped som trimmats så att dess hastighet överstiger den tillåtna, betraktas i lagens mening som lätt motorcykel och får ej framföras utan registreringsbesiktning, motorcykelkörkort och dito försäkring. Undantag görs för områden som inhägnats för ändamålet. Lätt motorcykel får ha en motoreffekt av max 11 kW (= 14,9 hk). Ordet moped myntades 1952 av Harald Nielsen, en svensk motorjournalist för tidskriften Motor med texten. "MOTOR lanserar här ordet moped. Det karakteriserar fordonet exakt*) - motor och pedaler. Är det en motorcykel med hjälppedaler eller en pedalcykel med hjälpmotor? *) Benämningen 'moped' är MOTORs egen ordkonstruktion, inte författarens.". Det kommer av en sammanslagning av orden mo(tor) och ped(al) och är alltså inte ett teleskopord av motor och velociped, vilket många dock tror. Motorvelociped finns väldokumenterat långt före 1952 som synonymt med motorcykel. Ordets etymologiska ursprung (motor + pedaler) är ovanligt väldokumenterad, dels genom den explicita introduktionen 1952, dels genom olika språkvetares hänvisningar till den. Ordet moped har sedan lånats in i flera andra språk, till exempel engelska, tyska, norska och finska. På danska heter moped knallert, men före 1976 användes inom den danska Færdselsloven beteckningen cykel med hjælpemotor om mopeder.
Älgtest
Ett älgtest är ett undanmanöverprov som tidningen Teknikens Värld brukar utföra på bilar. Under perioden 1980-2001 ingick testformen i alla nybilstester utförda av Trafikmagasinet i Sveriges Television. Älgtestet standardiserades av motorjournalisten Christer Glenning som arbetade för Trafikmagasinet, Teknikens Värld och Vi Bilägare. Testet utförs på torr asfalt med bilen lastad upp till maxgränsen. Sedan kör man bilen på en S-formad konbana i allt högre hastigheter för att se hur den beter sig om man skulle behöva göra en snabb undanmanöver. Testet blev internationellt känt 1997 då en Mercedes-Benz A-klass oväntat välte under älgtest utfört av Teknikens Värld. Testet ifrågasattes av Mercedes-Benz som menade att det var riggat och att det inte alls var något fel på bilen. Efter att företaget på eget initiativ upprepat testet med samma resultat, förändrades modellens konstruktion. Mercedes-Benz hotade stämma Sveriges Television på miljonbelopp när A-klassens svagheter visades i Trafikmagasinet. När ytterligare bilar av samma modell oväntat vält drogs hotet tillbaka. Namnet Älgtest infördes av en tysk tidning 1997. Redan 1979 välte en testbil av märket Škoda i det s.k. älgtestet. Testförare var Björn Svallner, Vi Bilägare, på uppdrag av Trafikmagasinet. Modellen återkallades och försäljningen upphörde i Sverige under ett år, tills nya tester kunde visa att modellens körsäkerhet förbättrats. Teknikens Värld publicerar numera hur snabbt olika bilar tar sig igenom älgtestet, både gamla och nya. Se länk nedan.
Opel Insignia
Opel Insignia är en bil från Opel som premiärvisades den 22 juli 2008 på London Motor Show, även kallad British International Motor Show. Bilen tillhör storleksmässigt den större mellanklassen och konkurrerar därmed med bilar som Audi A6, Ford Mondeo, Peugeot 407, Volkswagen Passat, med flera. Förhandsvisningen den 21 juli 2008 av Insignia inför 300 inbjudna gäster, flertalet journalister, vid Tower Bridge i London var en spektakulär premiär. Bilen var från början på en höjd av 45 meter upp i luften och väl dold i en metallglob stor som hela bilen. När det väl var dags att visa bilen öppnades globen och Insignia nästan slungades ner till marken på sex sekunder, väl fastspänd med säkerhetslinor. Insignia börjades säljas i slutet av 2008 och början av 2009, då som sedan- och halvkombi-modell. Senare under våren 2009 lanserades kombiversionen på marknaden, kallad Opel Insignia Sports Tourer. Sex motoralternativ fanns att välja mellan vid den svenska introduktionen, fyra bensin- och två dieselmotorer och dessa kompletterades med en fabrikstrimmad OPC-version av 2,8 liters V6-motorn (325 hk) under sommaren 2009. En kraftfullare 2,0 liters dieselmotor med dubbelturbo (190 hk) har blivit försenad, men kommer troligtvis att lanseras till modellår 2011. Fyrhjulsdrift från svenska Haldex, av Opel kallad 4x4, är tillgänglig med 2,0T- och 2,8T-bensinmotorer samt 2,0-diesel från år 2010. Den nya och avancerade teknologin och det nyskapande som Opel Insignia kom med, var några av motiveringarna till varför Insignia blev vald till Årets bil. Insignia blev nominerad till Årets bil i Europa 2009 Car Of The Year och blev av de 59 deltagande motorjournalisterna från 23 länder, utsedd till en av de sju finalisterna i tävlingen. Den 17 november kom resultatet och Opel Insignia stod som vinnare till Årets bil 2009. Insignia var dessutom nominerad till titeln Car Design Of The Year (CDOTY) 2008 inom kategorin "Best Production Design". Insignia fick 16 procent av rösterna och tog därmed tredje platsen, efter betydligt mer exotiska Chevrolet Camaro och Fisker Karma. Som fick 26 respektive 19 procent av rösterna. 1,6 liter (115 hk) - Ej lanserad i Sverige. 1,6 liter (180 hk) Turboladdad. 2,0 liter (220 hk) Turboladdad. 2,8-liters V6-motor (260 hk) Turboladdad. 2,8-liters V6-motor (325 hk) Turboladdad - OPC-version, lanserades under sommaren 2009. 2,0 liter (110 hk) Turboladdad - Ej lanserad i Sverige. 2,0 liter (130 hk) Turboladdad. 2,0 liter (170 hk) Turboladdad. 2,0 liter (190 hk) Dubbel-turboladdad - Lansering uppskjuten. "Opel Eye". Är en högteknologisk och innovativ kamera som läser av vägskyltar, hastighetsskyltar och väglinjer. Så om man kör för fort eller kör utanför den markerade väglinjen, varnas föraren. "AFL-strålkastare" (Adaptive Forward Lightning). Beroende på miljö och körförhållande finns det nio olika inställningar för hur ljuskäglorna ska röra sig. Käglorna anpassar sig automatiskt. "Adaptive 4x4-System". Bilen har ett chassi kallat FlexRide som beroende på körförhållande kan ändras. Föraren bestämmer helt själv hur chassit ska vara. Bilen kan även fås med det system för fyrhjulsdrift som baseras på en haldexkoppling och sedan tidigare används i Saab 9-3. Minimalt luftmotstånd. För att ge låg bränsleförbrukning har Insignia ett ovanligt lågt luftmotstånd, det så kallade Cw-värdet är för EcoFlex-modellen bara 0,26. Detta kan till exempel jämföras med konkurrenten Citroën C5 vars Cw är 0,27. 2007 - Konceptbilen av Opel Insignia kallad GTC Concept visas vid bilsalongen i Genève. Oktober 2008 – Opel Insignia Sports Tourer premiärvisas på Bilsalongen i Paris. November 2008 – bilen kommer ut på den brittiska bilmarknaden, som Vauxhall Insignia. Februari 2009 – bilen lanseras i Sverige. April 2009 – Sports Tourer lanseras i Sverige. Slutet av 2009 – Insignia Coupé premiärvisas/lanseras.
Iva Maasing
Iva Maasing, född 3 september 1930 i Estland, död 11 november 2012 i Viken, var en svensk motorjournalist. Han var en ikon inom de svenska flyg- och motorfordonsbranscherna. Iva Maasing flydde 1939 från Estland när landet invaderades av Sovjetunionen. Hans far Richard Maasing var överste i Estniska Generalstaben och även aktiv inom den estniska motståndsrörelsen. Efter Beskowska skolan och studier vid Kungliga Tekniska högskolan, utexaminerades han som civilingenjör inom flyg och maskinteknik. Han började sin bana som journalist på Motormännens tidskrift Motor där han var i nästan 45 år. Under åren skrev han dessutom ett 30-tal handböcker om olika fordon, exempelvis Ford, Opel, Volvo och VW. Han skrev även om Säkerhetskörning (tillsammans med C-G Hammarlund med flera), Biltekniskt lexikon och utbildningsböcker om fordonsteknik för gymnasiet samt handböcker om båtmotorer och sportbåtar. Han startade säkerhetskörningskurser på 1960-talet för bland andra bilskollärare, trafikinspektörer och utbildare för utryckningsfordon (polis-, ambulans- och brandfordonsinstruktörer) i ett 20-tal år. Iva Maasing var även med om att starta de första TV-programmen om bilar och andra fordon i Sverige på 1960-talet. Under 1950- och 1960-talet anlitades han bland annat av Volkswagen och SAAB som teknisk konsult, där han bl.a. var med om att utveckla SAAB 99. Efter det befordrades han till chefstekniker och var inblandad i SAAB:s efterföljande framgångar. Vid bokförlaget Bra Böckers utgivning av lexikon var han teknisk redaktör. Han satt även med som teknisk expert för TV-programmet Fråga Lund. Iva Maasing var med i den svenska juryn för Årets Bil under ett trettiotal år och även i den internationella juryn för "Årets bil".
