Nascar
Nascar, akronym för National Association for Stock Car Auto Racing, är en amerikansk motorsportorganisation som bland annat driver serierna Nascar Cup Series, Nascar Xfinity Series och Nascar Gander Outdoors Truck Series. Efter andra världskriget började racing med trimmade standardbilar, så kallad stock-car racing, på allvar bli populärt i USA. Banor anlades över hela landet och dessa drog till sig fler och fler racingsugna förare som körde inför större och större publik. Några gemensamma regler för banorna och tävlingarna existerade dock inte. I december 1947 ordnade därför Bill France Sr. från Daytona Beach i Florida ett möte på Streamline Hotel i staden för att diskutera frågor kring stock-car racing. Efter mötet bildades National Association for Stock Car Auto Racing, Nascar. Få, om ens någon, trodde att den nya organisationen skulle nå någon framgång. Från början så var det spritsmugglare med bilar med stora och starka motorer för att kunna köra ifrån polisen. De började sedan att tävla mot varandra om vem som var snabbast! Och så föddes racingen som blev nascar. Nu hände saker och ting snabbt. Den första tävlingen med tillstånd från Nascar hölls på Daytonas strandbana den 15 februari 1948, två månader efter det första organiserade mötet. 1949 föddes den första tävlingsdivisionen i Amerika, Nascar Grand National, det vill säga den serie som nu kallas Nascar Cup Series. Jim Roper från Great Bend, Kansas, vann den första Nascar Grand National-tävlingen som hölls på Charlotte Fairgrounds i Charlotte, North Carolina. Planer drogs upp för att kunna erbjuda Nascar -publiken större och snabbare tävlingar. Snart öppnades dörrarna till landets första superspeedway med asfalt, Darlington Raceway i South Carolina. Under de första tio åren växte Nascar enormt. Namn som Lee Petty, Fireball Roberts, Buck Baker, Herb Thomas, The Flock Brothers, Bill Rexford, Paul Goldsmith med flera blev lika kända för racingfans som Willie, Mickey och Duke var för basebollfans. Efter framgångarna i Darlington började Bill France Sr. att bygga en fyra kilometer lång superspeedway med doserade kurvor, drygt sex kilometer från stranden i Daytona Beach. I slutet av Nascar:s första tioårsperiod hade staden inte bara hållit fast vid sina tävlingsrötter utan också vuxit ur strandracingen och 1959 flyttat tävlingarna till Daytona International Speedway. Det första Daytona 500-loppet avgjordes först efter tre dagar. Så lång tid tog det nämligen för Nascar-funktionärerna att studera målfotot med Lee Petty och Johnny Beauchamp, innan Petty korades som segrare. 1960 byggdes superspeedways utanför Atlanta i Georgia och Charlotte i North Carolina. 1961 visades ABC Firecracker 400 från Daytona Beach på TV. Publikmassorna på läktarna överträffades flera gånger om av fans framför TV:n hemma. TV-sändningarna hjälpte till att ge Nascar miljontals nya fans, en trend som håller i sig än idag. Nascar är idag USA:s nästörsta TV-sport, endast överträffad av NFL. Richard Petty, Buddy Baker, Cale Yarborough, Ned Jarrett, David Pearson och Bobby Allison var bland de förare som ledde Nascar genom en period som bjöd på mer än 60 tävlingar per år på banor från Florida till Kalifornien till Maine. Intresset växte bland fansen och kraven på större, varför snabbare banor tillkom. France öppnade den 4,28 km långa Alabama International Motor Speedway, numera kallad Talladega Superspeedway, som är den största och snabbaste motorsportbanan i världen. Nya banor tillkom kontinuerligt. Vid millennieskiftet dominerades den högsta serien, Nascar Cup Series (tidigare Winston Cup, Nextel Cup, Sprint Cup och Monster Energy Nascar Cup Series) av både nya och gamla namn. Veteraner som Mark Martin, Michael Waltrip och Ken Schrader kör sida vid sida med unga stjärnor som Kasey Kahne, Ryan Newman, Matt Kenseth, Jimmie Johnson och Carl Edwards.
Nascar Sprint Cup Series 2009
Nascar Sprint Cup Series 2009, körs över 36 omgångar, 26 i grundserien och tio i The Chase for the Sprint Cup. Jimmie Johnson hade inför säsongen chansen att bli den förste föraren någonsin att vinna serien fyra gånger i rad, vilket han också lyckades med efter en remarkabel avslutning på säsongen.
Danica Patrick
Danica Patrick, född 25 mars 1982 i Beloit, Wisconsin, är en amerikansk före detta racerförare. 2008 vann hon som första kvinna ett IndyCar-lopp. Hon har efter det kört Nascar i Xfinity Series och Nascar Cup Series. Patrik körde sin sista hela säsong 2017 i Stewart-Haas Racing och avslutade karriären definitivt 2018 med loppen Daytona 500 och Indianapolis 500. Danica Patrick inledde sin karriär i Storbritannien, där hon som sextonåring 1998 blev tvåa i Formula Ford Festival bakom Jenson Button. Hon tävlade därefter i Toyota Atlantic Championship för Rahal Letterman Racing, och slutade trea i mästerskapet 2004, dock utan att vinna några tävlingar. Hon avancerade till IndyCar Series säsongen 2005 och blev fyra redan i sin fjärde start på Twin Ring Motegi. Det följande racet var Indianapolis 500. Där skapade Patrick stor uppståndelse genom att kvala in som fyra och genom att leda tävlingen under 17 varv, då hon hade valt en okonventionell bränslestrategi. Hennes insats skulle dock inte räcka till för att vinna, utan hon blev omkörd av Dan Wheldon, Vitor Meira och Bryan Herta mot slutet av tävlingen, efter att ha försökt spara bränsle för att överhuvudtaget komma i mål. En gul flagga mot slutet på grund av en krasch av Sébastien Bourdais räddade hennes fjärdeplats. Det var den överlägset största framgången för en kvinna på en racingbana, och hon blev känd över hela USA i efterspelet till loppet. Den resterande delen av säsongen blev inte lika lyckad. Hon blev till slut tolva i sammandraget, dock före 2003 års mästare Scott Dixon. Det var den bästa placeringen för en kvinna inom amerikansk formelbilsracings högsta serier. Patricks prestationsnivå var betydligt jämnare under 2006, som kom att bli hennes sista säsong med Rahal Letterman. Hon blev fyra vid två tillfällen, vilket räckte till en niondeplats i kombination med jämna resultat i övrigt. För säsongen 2007 skrev Patrick på ett välbetalt kontrakt med Andretti Green Racing, där hon fick mobiljätten Motorola som huvudsponsor. Patricks debutsäsong blev relativt lyckad. Hon kunde visserligen inte matcha sina två erfarna stallkamrater Dario Franchitti och Tony Kanaan. Likafullt tog hon tre pallplaceringar, samtidigt som hon passerade den tredje stallkamraten Marco Andretti i sammandraget. Den 20 april 2008 blev hon den första kvinnan att vinna ett IndyCar-lopp, genom seger i Japan Indy 300 där hennes konkurrenter tvingats i depå för tankning i slutet av loppet. Hon följde upp vinsten med sin mästerskapsmässigt dittills bästa säsong. I sammandraget nådde hon en sjätteplats, även om poängskörden var lägre än året innan. Säsongen 2009 innebar ännu ett steg framåt, då hon lyckades komma på prispallen i Indianapolis 500 samma år. Hennes tredjeplats uppmärksammades dock paradoxalt nog mindre än hennes fjärdeplats 2005. Det berodde på att vinnaren Hélio Castroneves bara en månad innan tävlingen frikänts från skattefiffel och vid sin återkomst vann tävlingen. Patrick visade under säsongen en stor jämnhet och låg i sammandraget ständigt bland de fem främsta – trots att hon inte nådde någon ny pallplats. Under säsongen 2009 ryktades det att Patrick skulle vara på väg till NASCAR för att på längre sikt tävla i Sprint Cup. Hon satte press på Andretti Green, när kontraktet skulle gå ut, och krävde möjligheten att tävla på deltid i mindre NASCAR-serier parallellt med IndyCar under 2010. Detta var också något som Chip Ganassi Racing var beredda att erbjuda henne. Det hela fick dock deras tvåfaldige mästare Scott Dixon att offentligt hota att lämna stallet, då han såg sin egen plats hotad. Patrick kom till slut överens med AGR om ett nytt kontrakt, där hon skulle starta utvalda tävlingar i NASCAR Nationwide Series och NASCAR Camping World Truck Series under 2010. Hon har givit ut en självbiografi, Danica: Crossing the Line, 2006.
Riverside International Raceway
Riverside International Raceway var en amerikansk racerbana baserad i Riverside i Kalifornien. Banan var i bruk mellan 1957 och 1989 innan den stängdes och byggdes om till ett köpcenter. Banan hade en lång sträckning som var 5,26 km lång, en kortare version på 4 km, samt en sträckning på 4,22 km som användes för Nascar-tävlingar. Banan var snabb, och hade en raksträcka på mer än 1,5 km, med ett flertal snabba kurvor. En ombyggnad 1969 gjordes för att göra den farliga banan säkrare, men ändå skedde dödsolyckor på banan, den mest kända var den egendomliga olyckan som drabbade Joe Weatherly, som inte hade något skyddsnät för fönstret på bilen, och dog när han kraschade och huvudet slog mot en barriär. A.J. Foyt hade en allvarlig krasch där 1965 efter ett fel på bromsarna, men han överlevde mirakulöst, vilket däremot inte Ken Miles gjorde i en olycka med en Ford GT40 året efter. Även i banans allra första race 1957 dog John Lawrence, på grund av att det inte fanns någon barriär där han kraschade. I banans tidiga historia arrangerade man USA:s Grand Prix i formel 1 1960, vilket var finalen på den säsongen. Formel 1 flyttade dock till Watkins Glen International året efter, och kom aldrig mer tillbaka. Istället arrangerade Riverside två årliga tävlingar i Nascar, samt Can-Am och IMSA GT Championship. Formelbilar tävlade ibland på banan, men i slutet av banans historia var CART arrangörer för en årlig tävling. 1983 skedde en dödsolycka som var den enda fatala olyckan i IMSA GT-historien, då Rolf Stommelens Porsche tappade sin bakvinge, vilket ledde till att en maktlös Stommelen kraschade och avled i en horribel serie volter. Riverside hotades av 1980-talet av nedläggning under flera års tid, men banan överlevde flera års spekulationer, och till slut omnämndes tre raka Nascar-race på banan som det sista racet. I banans allra sista tävling avled klubbföraren Mark Verbovsky. Efter det byggdes banan om till ett köpcenter, och bit för bit försvann alla byggnader, varav kontrolltornet först 2005. Banan skördade inte så många dödsoffer under sina sista 20 år, och kunde inte sägas vara farligare än andra amerikanska banor. Hade pengar och vilja funnits hade den utan problem kunnat byggas om till en säkerhetsmässigt acceptabel bana, men bristen på sådana ambitioner gjorde att den stängdes. Riverside ses som en av den amerikanska racinghistoriens klassiska banor, och det har till och med funnits planer på att bygga en identisk bana på en annan plats i Kalifornien, även om det aldrig har blivit verklighet.
Indycar Series
Indycar Series, officiellt NTT Indycar Series av sponsorskäl, är den främsta serien sanktionerad av Indy Racing League och körs på konventionella racerbanor, stadsbanor och ovalbanor främst i USA mellan mars och oktober. Seriens premiärevenemang är Indianapolis 500. 1994 annonserade Tony George, president på Indianapolis Motor Speedway, att han planerade att starta sin egen serie för formelbilar, som ett billigare alternativ och mindre teknologiskt avancerat än CART, som var den officiella serien då. Han drog tillbaka Indianapolis 500 från CART-schemat, och inkluderade den i sin nya serie som till en början helt enkelt hette Indy Racing League. I början av seriens historia var det inte särskilt kända förare och team som deltog, förutom ett par äldre förare som CART-stallen inte längre vill ha kvar. Efter sex år i relativ anonymitet förutom under Indydagen, klev serien in i rampljuset när Penske meddelade att de bytte till serien 2002. Året därpå flyttade Chip Ganassi Racing och Andretti Green Racing till serien, vilket gjorde den till den ledande serien inom amerikansk formelbilsracing. Andretti Green Racing blev det mest framgångsrika teamet under de följande säsongerna, med Tony Kanaan, Dan Wheldon och Dario Franchitti alla som mästare för teamet. Den första säsongen med de kända överhopparna från CART, 2003, vanns av Scott Dixon från Nya Zeeland i Ganassi, som även vann titeln 2008, och var en av decenniets mest framgångsrika förare. Sam Hornish Jr. var dock decenniets allra mest framgångsrika förare, då amerikanen vann serien 2001, 2002 och 2006, innan han bytte till NASCAR. 2008 tog IndyCar över Champ Car, sedan serien var på väg att gå i konkurs, vilket gjorde att det bara blev en högklassig formelbilsserie i USA, vilket ansågs nödvändigt för formelbilsracingens framtida intresse. George och IRL har ofta fått skulden för intressetappet sedan splittringen, och serien står i skuggan av NASCAR när det gäller sponsorintäkter och förarlöner. Den kvinnliga stjärnan Danica Patrick har dock fått intresset för serien att öka i USA, liksom det faktum att den tvåfaldige vinnaren av Indianapolis 500, Hélio Castroneves vann Dancing with the Stars 2007. Tack vare dessa har intresset ökat, och Indianapolis 500 2008 var nästan fullsatt för första gången på länge. Serien kör med chassin från Dallara och motorer från Honda och Chevrolet. Genom åren har ett antal chassitillverkare varit med, noterbart Panoz, vilka blev mästare med Scott Dixon 2003, och även Toyota som motortillverkare har tävlat i serien med framgång. Efter Panoz tillbakadragande 2005 beslutades att Dallaran skulle bli standardchassi i serien, och när även Toyota drog sig tillbaka efter att ha blivit förbisprungna av Honda har serien varit en specserie (alla har formellt samma material). Bränslet är en blandning mellan metanol och etanol. Motorn har ungefär 650 hk, och kan på Indianapolis nå 370 km/h. Bilen är dock ganska osmidig på vanliga racerbanor jämfört med en formel 1-bil, och även en Champ Carbil. Serien kördes under de första nio säsongerna enbart på ovalbanor, vilket klart skilje den från CART. Den första säsongen pågick bara våren 1996, och besökte bara tre banor: Walt Disney World Speedway utanför Orlando, Phoenix International Raceway i Phoenix i Arizona och även Indianapolis 500. Det innebar två korta ovaler och en superoval. Den andra säsongen gick mellan 1996 och 1997, och bestod av tio omgångar, varav fem på korta ovaler, fyra på mellanovaler och ett race på en superoval. Efter det utökades serien till elva omgångar 1998, innan tävlingskalendern bantades något de två följande säsongerna. Samtidigt blev Texas Motor Speedway säsongfinal, vilket den var fram till 2004. Long Beach och Edmonton lades snabbt till, vilka säsongen 2009 följdes av Torontos Grand Prix. Säsongen 2009 innehöll sammanlagt 17 tävlingar, tio på ovaler och sju på racerbanor. Följande banor har genom åren deltagit. Charlotte Motor Speedway.
