Bältros
Bältros (latin: hérpes zóster), förr även kallat helveteseld, är en herpessjukdom som orsakas av varicella-zostervirus (VZV), samma virus som orsakar vattkoppor. Man kan bara få bältros om man haft vattkoppor tidigare. Efter en vattkoppsinfektion drar sig viruset tillbaka till nervknutor nära ryggmärgen där det ofta ligger inaktivt livet ut. Hos vissa personer blir viruset dock aktivt igen många år senare och orsakar då en bältrosinfektion. Viruset vandrar utmed nerverna som går från ryggmärgen och ger smärta och blåsor i huden utmed nervernas utbredning. Separata nervknippen löper horisontellt från ryggmärgen ut till vänster och höger kroppshalva, vilket gör att utslagen får den karakteristiska formen av ett bälte runt halva kroppen, aldrig hela. Ibland kan man även få blåsor på trumhinnan. Bältros kan även fås invändigt i bland annat mellanörat, bröstbenet, nyckelbenet, hjärnstammen och andra ställen. Detta då utan utifrån synliga blåsor, vilket innebär att det blir svårare med diagnosen. Detta är dock inte så vanligt, men det förekommer. Diagnosen ställs genom ett ryggmärgsprov. Med magnetresonanstomografi (magnetkamera) i ett tidigt skede kan man se om hjärnstammen är infekterad på patienten. Infektionen som angriper huvudet invändigt leder till halvsides ansiktsförlamning. I en del fall kan hörselnedsättning på det ena örat drabba den sjuke om bältrosen sätter sig på facialisnerven. Små barn kan bli smittade så att de får vattkoppor i kontakt med en äldre person om denne just då har bältros med blåsor. Däremot finns det inga vetenskapliga studier som visar att barn som har vattkoppor kan smitta exempelvis äldre personer, vilket man trodde förr. Bältros kan även förekomma hos personer med nedsatt immunförsvar och får då större utbredning i kroppen och ger högre mortalitet. Effektiva läkemedel finns som lindrar och förkortar läketiden, men mer oklart om detta minskar risken för så kallad postherpetisk neuralgi. Antivirala läkemedel mot bältros är exempelvis valaciklovir och aciklovir. Den så kallade vävnadsskademärtan på huden där blåsorna sitter kan behöva behandlas med receptfria och ibland receptbelagda läkemedel. Diskussion angående införande av en allmän varicella zoster-vaccination (VZV-vaccination) av barn i Sverige pågår år 2018. Ett vaccin bestående av ett levande, försvagat virus finns tillgängligt. Allmän barnvaccination har införts i många länder, däribland USA och Tyskland. Vid utanpåliggande bältros finns för närvarande ingen annan behandling inom medicinvetenskapen än läkemedelsbehandlingen ovan och vila. Vid innanpåliggande bältros som påverkar hjärnstammen och balanssinnet rekommenderas sjukgymnastik med inriktning på balansövningar. I en del fall påverkas ansiktsnerven och leder då till halvsidig ansiktsförlamning, som brukar benämnas som Bells pares. Det kallas även facialispares. Då rekommenderas neuromuskulär ansiktssjukgymnastik. Det innefattar ett träningsprogram med ett antal rörelsemoment för ansiktet som den drabbade skall genomföra dagligen. Vid bältros där det ena ögat är påverkat så till den grad att det ej fuktas kontinuerligt, det vill säga inte stänger och öppnar sig automatiskt genom blinkning, behöver ögat skyddas med urglasförband som också kallas för fuktkammare. Även tårsubstitut är viktigt för ögat som blir torrt vid Bells pares. Cirka tre månader efter bältrosdebuten kan den akuta bältrossmärtan övergå i postherpetisk neuralgi (PHN), med en nervsmärta som vanligen är annorlunda än den akuta bältrossmärtan. Smärtan vid beröring av området kan vara mycket intensiv.
Vattkoppor
Vattkoppor eller vattenkoppor (latin varicella) är en mycket smittsam sjukdom orsakad av ett virus (varicella zoster-virus). Man smittas genom luftburen droppsmitta eller genom kroppskontakt med en smittbärare. Inkubationstiden är 2–3 veckor, vanligast 14–16 dagar. Tiden som man smittar varar frånågon dag före och upp till en vecka sedan man har fått blåsor. Först när alla blåsor är uttorkade och läkta så har man livslång immunitet mot sjukdomen. Det finns dock fall som visar att man kan få det igen. Ibland har man feber någon dag innan man drabbas av kraftigt kliande röda prickar som övergår i blåsor. Dessa utslag visar sig först på bålen och därefter i ansiktet och sist på armar och ben. Även slemhinnor, munhåla, öron, ögonlock och könsorgan kan drabbas. Efter 1–2 dagar övergår blåsorna till skorpor samtidigt som nya blåsor kontinuerligt uppstår under ytterligare 3–4 dagar. Symtomen är i regel mildare ju yngre patienten är. Eftersom den som haft vattkoppor blir immun mot att drabbas av sjukdomen igen, anser vissa det önskvärt att barn får vattkoppor, så att de inte får sjukdomen senare i livet då symtomen i regel är värre. Det finns dock vaccin mot vattkoppor, som då även gör att man inte riskerar att få bältros. Om en gravid kvinna får vattkoppor under sista veckan av graviditeten eller under förlossning]]en kan det nyfödda barnet drabbas av vattkoppor, som då är livshotande för det. Bältros är en sekundär infektion till vattkoppor, som bryter ut av vilande vattkoppsvirus som finns kvar i kroppen sedan man var sjuk. Det innebär att man måste ha haft vattkoppor tidigare i livet för att drabbas av bältros. Således kan inte en person som tidigare haft vattkoppor bli smittad av bältros från ett barn med pågående vattkoppsinfektion, men ett barn kan däremot bli smittat med vattkoppor av en äldre person med bältros. Oftast bryter bältros ut efter man fyllt 50, men små barn som får vattkoppor kan få bältros redan under barndomen drabbas av bältros. Den bakomvarande orsaken till att bältros bryter ut tros vara att skyddet mot VZV blir allt sämre med tiden. Detta är en naturlig process som beror på att immunförsvarets minnesceller har en begränsad livslängd. Detta är orsaken till att det framför allt är hos äldre bältros bryter ut. Av samma anledning är även immunosupprimerade och immundefekta patienter drabbade i högre utsträckning. Folkhälsomyndigheten – Sjukdomsinformation om vattkoppor och bältros.
Postherpetisk neuralgi
I enstaka fall kan bältros ge postherpetisk neuralgi (PHN), en nervsmärta som är annorlunda än den akuta bältrossmärtan och som vanligtvis kvardröjer/uppstår cirka 3-6 månader, men så länge som upp till över ett år, efter att bältrosinfektionen har läkt ut, vilket kan ta många månader. Smärtan vid beröring av området kan vara mycket intensiv. Därav uppstod namnet helveteseld. Smärtan kan vara så svår att det vara mycket obehagligt att ha till exempel kläder nära kroppen. Huden kan vara rödflammig i de påverkade områdena. PHN behandlas huvudsakligen som annan nervsmärta, det vill säga farmakologiskt med exempelvis Saroten och/eller Gabapentin, samt om möjligt med TENS.
Herpes (sjukdom)
Med herpes avses vanligen en infektion av herpes simplex-virus. I vidare bemärkelse skulle det egentligen också kunna beteckna infektionssjukdomar orsakade av andra typer av herpesvirus, även om det inte är brukligt. Det finns många olika herpesvirus, varav några kan infektera människor. De vanligaste av dessa är. Herpes simplex överförs vanligtvis mellan två personer genom fysisk kontakt, eller att man delar ett föremål såsom en tandborste eller rakhyvel med en smittbärare. Även djur kan smittas av herpesvirus. Det virus som smittar hundar med herpes heter Canine herpesvirus=CHV-1. Genom att undersöka blodprov från hundar i vissa europeiska länder kunde man konstatera att 40 procent av de testade nederländska hundarna och 88 procent av de testade brittiska hundarna hade utvecklat antikroppar mot detta virus, vilket innebär att de smittats med det. Även i Sverige verkar många vuxna hundar ha antikroppar mot herpesvirus. Man uppskattar att dessa antikroppar förekommer hos cirka varannan vuxen hund. herpes simplex 1 och 2, som orsakar munsår och könsherpes. Vid munsår, vanligast vid typ 1, är symptomet röda blåsor i munnen och i området runt omkring denna. Herpes i underlivet, även kallad genital herpes eller könsherpes, är vanligast vid typ 2. Det är en mycket vanlig könssjukdom som cirka var tredje individ har, men alla drabbade uppvisar inte symptom på sjukdomen. Symptomen vid herpes i underlivet är sår eller små blåsor som förekommer på könsorganen eller runt omkring dessa. varicella zostervirus, som orsakar vattkoppor och sekundärt även bältros. Även vid bältros är symptomet röda blåsor, men vid denna sjukdom förekommer blåsorna istället i ett band på ena sidan av kroppen. Den drabbade kan även uppleva svår nervsmärta, och innan utbrottet även en brännande eller stickande känsla på det område som drabbats av bältrosinfektionen. Epstein-Barr-virus, ett mycket vanligt virus som ger körtelfeber men ofta infekterar redan i småbarnsåldern och då inte ger några kraftiga symptom. cytomegalovirus, också ett vanligt virus som de flesta drabbas av någon gång. Kan ge alltifrån obemärkt infektion till ett antal veckors febersjukdom med organpåverkan.
Ansiktsförlamning
Ansiktsförlamning eller facialispares är nedsättning eller avsaknad av muskelaktiviteten i ena eller båda ansiktshalvorna till följd av neurologisk skada eller nedsättning. Förlamningen är vanligen enkelsidig och drabbar den s.k. mimiska muskulaturen. Den kan vara central eller perifer. Vid central facialispares finns skadan i hjärnhalvan motsatt förlamningen. Skadan kan till exempel bero på stroke eller trauma. Vid perifer facialispares har själva ansiktsnerven, nervus facialis, blivit påverkad, antingen i sin kärna i hjärnstammen eller utåt ansiktet till. Det senare sker vid Bells pares men kan också orsakas av till exempel borrelia, varicella zoster-virus (som förkortas VZV och som också orsakar bältros) eller herpes simplex. Skadan sitter på samma sida av huvudet som förlamningen gör. Vid perifer facialispares där ansiktsnerven har påverkats utåt ansiktet till och då det inte går att hitta någon etiologi till paresen benämns den Bells pares. Den drabbar i regel ena sidan av ansiktet och är den vanligaste varianten av ansiktsförlamning. Dock brukar patienten ha haft en virusinfektion innan själva förlamningen. Det är lätt att skilja på central och perifer facialispares (så länge den är enkelsidig). Man ber den drabbade rynka pannan eller lyfta på ögonbrynen: Kan pannan höjas är skadan central, medan skadan är perifer om denna funktion är drabbad. Den gren av facialis-nerven som går till pannan blir nämligen helt kompenserad av andra ansiktshalvans nerv vid central facialispares. Evidensbaserad behandling saknas. En stor skandinavisk studie visar att om patienten tidigt behandlas med en kortisonkur så återfår hela 72 procent av patienterna normal rörlighet i ansiktet. Om man behandlas med en kortisonkur i form av läkemedlet prednisolon så är det viktigt att behandlingen bara varar i tio dagar. Utsättning av läkemedlet måste ske under de sista fem dagarna som det tas. De första fem dagarna intages dosen 60 mg på morgonen, ej på kvällen. Detta eftersom en bieffekt är att man blir mycket pigg och hungrig. Om läkemedlet intages på kvällen förstörs sömnrytmen, vilket också är viktigt att motverka för bibehållandet av ett tillfrisknande. Efter utsättningen av läkemedlet är det viktigt att man fortsätter med den antivirala läkemedelsbehandling, om man har fått Bells pares på grund av bältros, i ytterligare två dagar. Annars finns risk att infektionen återkommer. Ett sjukgymnastikprogram för ansiktet är också verksamt, då med inriktning på neuromuskulär ansiktssjukgymnastik. Internationellt förekommer behandling ibland med steroider, fastän det saknas övervägande fakta att dessa hjälper. Vid upptäckten av ansiktsförlamning är det viktigt att man kommer till läkare snabbt för sjukdomskontroll i form av lumbalpunktion och magnetresonanstomografi. Melkerson-Rosenthals syndrom.
Chilipeppar
Chilipeppar, chilepeppar eller endast chili är dels en sortgrupp inom arten spanskpeppar (Capsicum annuum), dels ett generellt samlingsnamn på arter och sorter inom släktet spanskpeppar (Capsicum) och då i synnerhet dess frukter. Från arterna i detta släkte kommer många starksmakande kryddor som till exempel paprika, habanero och tabasco. Frukterna används i matlagning hela eller i delar, färska, torkade eller rökta (chipotle), till exempel i chili con carne. Chilifrukten innehåller capsaicin som gör att den smakar starkt. Hettan mäts i enheten scoville. Paprika ligger på mellan noll och 100 scovillegrader, jalapeño på 2 500–5 000 och rent capsaicin på 16 miljoner. Den starkaste chilin sedan 2013 är enligt Guinness World Records Carolina Reaper som uppmätts i medeltal till 1 569 300 SHU och max ca 2 200 000 SHU. De största mängderna capsaicin återfinns framförallt i fruktens fröfäste och mellanväggarna. Det går ofta enkelt att minska styrkan genom att skära bort dessa delar av frukten. Äter man regelbundet chilipeppar ökas successivt toleransnivån för dess styrka. De största producentländerna är (2005) USA och Chile. Capsicum används även i liniment som djävulsbalsam och capsika-gel. Chili har ätits av människan i Amerika sen 7500 f.Kr. Det finns arkeologiska fynd i sydvästra Ecuador som visar att chili odlades för mer än 6000 år sedan. Den är en av de första grödor som odlades i Central- och Sydamerika med självpollinering. Christopher Columbus var en av de första européer som upptäckte chilin i Västindien. Han kallade dem för "peppar" eftersom de precis som vanlig peppar hade en kryddig, varm och stark smak. När chilipepparn infördes i Europa odlades den som botaniska kuriositet i spanska trädgårdar och portugisiska kloster. Munkarna experimenterade med chilins kulinariska potential och upptäckte att den kunde bli en ersättning för svartpepparn. Peppar var på den tiden så dyrt att det användes som lagligt betalningsmedel i vissa länder. En läkare vid namn Diego Álavrez Chanca följde med Columbus på en andra resa till Västindien 1493. Det var då chilipepparn medfördes för första gången till Spanien. Diego Álavrez Chanca skrev om de medicinska effekterna 1494. Efter det började chili att odlas runt om i världen. Spridningen av chilin till Asien var en naturlig följd av att Lissabon var en vanlig anhalt för spanska fartyg som seglade till och från Amerika. Kryddans handelsvägar i Asien dominerades av portugisiska och arabiska handelsmän. Spanjorerna kände till chilins handelsvärde och förstod att det skulle främja landets handel i Asien. Det finns ett samband mellan chilins geografiska spridning, konsumtionen i Asien och närvaron av portugisiska handelsmän. Indien och Sydostasien är uppenbara exempel. En hel chili (skida) används ofta färsk eller torkad. Torkad chili har längre hållbarhet och mals ofta till pulver. I många mexikanska rätter använder man dock hela torkade chilifrukter. Många färska chili som poblano har ett hårdare skal som inte kokar sönder vid tillagningen. Chili används ibland hela eller i stora rostade skivor. Bladen från en chiliväxt är milt bittra och inte alls lika starka som frukten. De används i det filippinska köket där man ofta kokar dem. Det kallas dahon ng sili som betyder chiliblad. De används i t.ex. kycklingsoppan tinola. Chiliblad används även i japanska och koreanska köket, t.ex. i tsukudani och kimchi. Chili är en stapelvara i Bhutan. Man kan alltid hitta chili på den lokala marknaden, där den förekommer i många olika färger och storlekar, och i färsk eller torkad form. I Bhutan kallar man denna gröda för "ema" på dzongkha eller "solo" på sharchop. Maträtten ema datshi är helt gjord av chili med ost. Chili är en väldigt viktigt ingrediens i nästan alla curryrätter och recept från Bhutan. Capsaicin är ett säkert och effektivt smärtstillande medel mot bland annat artrit, bältros, diabetisk neuropati, mastektomi och huvudvärk.
