Bröstcancer
Huden kan bli indragen ovanför tumören. Bröstvårtan kan bli indragen. Mastodyni, Smärta i brösten, förekommer oftast inte vid cancer, men kan indikera på annan bröståkomma. I sällsynta fall kan andra bröstsymtom uppkomma, såsom apelsinhud, att ett bröst blir större, att bröstvårtan blir eksematös eller avger blod och var. Inflammatorisk bröstcancer är en svårdiagnostiserad typ av bröstcancer. Symtomen kan likna de vid bröstinflammation med smärta, svullnad, klåda, värmeökning och indragen bröstvårta. Avsaknaden av knöl i bröstet gör att cancer kan missas. Ibland upptäcks inte bröstcancrar förrän tumören har metastaserat. Vilka symtom patienten då uppvisar beror på vilka organ tumören har spridit sig till. De vanligaste organen metastaser sprider sig till är skelettet, hjärnan, levern och lungorna. Bröstcancer kan upptäckas vid cancerutredning om en patient uppvisar B-symtom som nattliga svettningar, feber och viktnedgång. Endast en mindre andel av de knölar som upptäcks i bröstundersökningar visar sig vara bröstcancer. Bröstsymtom orsakas oftare av benigna bröstsjukdomar som mastit eller fibroadenom. Cancercellstypen kan ge olika stora tumörer, de påverkar förloppets hastighet, och tenderar att metastasera till olika organ (som har olika celltyper). Dock krävs ofta undersökning med mikroskop på cancercellen för att avgöra vilken variant det är. Adenoida cystiska carcinom, vilket är en mycket sällsynt variant, tenderar att vara långsamväxande och kräver sällan mastektomi. Angiosarkom i bröstet ger cancerknölar på omkring 4 cm och kan leda till att huden ovanför verkar ha ett blåmärke. Carcinom är den vanligaste cancercellstypen, även vid bröstcancer. Carcinom som uppstår i mjölkgångarna kallas duktala carcinom, och de som uppstår i bröstkörtlarna kallas lobulära carcinom. Många andra varianter av carcinom förekommer som bröstcancer. Duktala carcinom kallas carcinom i mjölkgångarna som är in situ, som kan definieras som en tidigt upptäckt cancer, medan invasiva duktala carcinom är en mera aggressiv variant där cancercellerna brutit sig ut från tumören och vanligen därifrån sprider sig till lymfkörtlarna. Omkring 90 % av all bröstcancer är duktala carcinom, och det är därför ofta den varianten av bröstcancer som diskuteras om varianten inte specificeras. Detta kan också betecknas som bröstcancer NOS (not otherwise specified). Det är också den vanligaste varianten för de män som får bröstcancer. Lobulära carcinom in situ är inte i strikt mening cancer, men kan tyda på en förhöjd risk att drabbas av invasiv cancer. östen. Invasiva lobulära carcinom är däremot bröstcancer, och står för omkring 10 % av fallen. De kan inte alltid upptäckas vid mammografi. Tumören kan kännas som en förtätning av bröstet istället för en knöl. Inflammatorisk bröstcancer kallas en särskild variant, som står för 1–4 % av fallen, som kännetecknas av att brösten blir inflammerade (mastit). Pagets carcinom står för uppåt 4 % av bröstcancerfallen, och börjar i bröstvårtan eller vårtgården, som blir röd, kliande och sårig, och påminner om eksem. Ofta finns en tumör i närheten av bröstvårtan. Tumören kan vara in situ eller invasiv cancer. Bröstcancer kan också uppkomma som sarkom, vilket står för färre än 1 % av fallen, vilka vanligen uppstår i bindväven, eller andra former av mesenkymala tumörer. Granularcellstumör kan i sällsynta fall uppkomma först i brösten och likaså undantagsvis vara malign. Lymfom kan uppkomma i bröstets vävnad. Bröstcancer klassificeras enligt flera olika system. Klassificeringen av tumören har prognostisk betydelse och hjälper till att besluta om behandling. Tumören brukar specificeras enligt följande faktorer.
Kolorektalcancer
Kolorektalcancer (även känd som tjocktarmscancer, ändtarmscancer, koloncancer eller tarmcancer) är utvecklingen av cancer i kolon eller rektum (delar av tjocktarmen). Detta sker till följd av onormal tillväxt av celler som har förmågan att invadera eller sprida sig till andra delar av kroppen. Symtom kan omfatta blod i avföringen (melena eller hematochezi), slembildning, anemi, förändrade tarmrörelser eller vanor, tarmvred, viktminskning, och en känsla av ständig trötthet. Dessa symptom behöver inte alltid bero på cancer. Tjocktarmscancer kan uppkomma som adenocarcinom, GIST, med mera. Adenocarcinom är det vanligaste. Adenocarcinom kan utvecklas ur benigna adenom. Kolorectal cancer är den tredje vanligast förekommande cancerformen i världen, efter lung- och bröstcancer, och varje år diagnostiseras 1,2 miljoner personer. Incidensen varierar kraftigt globalt och har kopplats till livsstilen i västvärlden. Kolorektal cancer är vanligast förekommande i Australien, Nya Zeeland och västeuropa medan incidensen i Afrika är betydligt lägre. I Sverige har var nionde person med nydiagnostiserad malignitet en kolorektal cancer. De flesta fallen av kolorektal cancer beror på livsstilsfaktorer och ökad ålder. Ett litet antal beror på ärftliga genetiska sjukdomar. Det är vanligare att män drabbas än kvinnor . Riskfaktorer för kolorektalcancer är viss kosthållning, fetma, rökning och otillräcklig fysisk aktivitet. Dietära faktorer som ökar risken är intag av rött eller processat kött samt alkohol. Andra riskfaktorer är inflammatorisk tarmsjukdom, som Crohns sjukdom eller ulcerös kolit. Några av de ärftliga tillstånden som kan orsaka kolorektal cancer är familjär adenomatös polypos och hereditär icke-polypos kolorektalcancer, men dessa utgör färre än 5 procent av fallen. Sjukdomen börjar oftast som en godartad tumör, ofta i form av en tjocktarmspolyp, som över tid omvandlas till cancerceller. Kolorektalcancer kan diagnostiseras genom att ta ett prov av kolon genom en sigmoideoskopi eller koloskopi. Detta följs sedan av medicinsk avbildning för att avgöra om sjukdomen har spridit sig. Cancerscreening är effektivt på att minska risken för att dö av cancer i kolorektal och är rekommenderat från 50 års ålder fortsatt upp till och med 75 års ålder. Vid koloskopi kan polyper tas bort. Nu finns det ytterligare ett sätt att göra screening för koloncancer nämligen en radiologist metod som heter datortomografi colon. Denna metod kräver en särskilt förberedelse för att tarmen ska vara så ren som möjligt. Acetylsalicylsyra och andra icke-steroida anti-inflammatoriska läkemedel minskar risken. Allmän användning är inte rekommenderat för detta ändamål, på grund av risken för biverkningar. Behandlingar som används för kolorektalcancer kan innefatta en kombination av kirurgi, strålbehandling, kemoterapi och riktad behandling. Cancer begränsad till tjocktarmsväggen kan botas med kirurgi medan cancer som har spridit sig i stor utsträckning oftast är obotlig, och behandlingen fokuseras på att förbättra livskvaliteten och begränsa symtomen. Femårsöverlevnaden i USA är omkring 65 procent. Detta beror dock på hur långt gången cancern är, huruvida cancern kan tas bort med operation, och den drabbades allmänna hälsa. Globalt är tjock- och ändtarmscancer den tredje vanligaste typen av cancer och utgör cirka 10 procent av alla cancerfall. År 2012 diagnosticerades 1,4 miljoner nya fall och det skedde 694 000 dödsfall till följd av sjukdomen. Kolorektalcancer är mer vanligt i de utvecklade länderna, där mer än 65 procent av fallen förekommer. Det är mindre vanligt hos kvinnor än hos män.
Bröstvårta
Bröstvårta är hos människor och andra däggdjur en lätt utbuktande, konisk del av bröstet som finns hos både hanar och honor, och som hos människan omges av en pigmenterad vårtgård. När kvinnor och honor ammar eller ger di, är det från bröstvårtan som mjölken kommer ut från bröstkörtlarna. Liksom vårtgården är bröstvårtan något mer pigmenterad än huden i övrigt. Färgen beror på genetiska anlag, men påverkas också av graviditet. Bröstvårtan har små öppningar längst ut, genom vilka mjölken ska kunna utsöndras. Vårtgården har glatt muskulatur som reagerar på bl.a. kyla, för att underlätta amning. När musklerna drar ihop sig, skjuts bröstvårtan ut. Hos flickor i puberteten brukar som regel bröstvårtorna bli större och utstående, men storleken och längden de står ut från vårtgården varierar mycket. Någras bröstvårtor påverkas dock inte av puberteten, och kan fortsätta vara flata, som männens bröstvårtor. Det förekommer att flickors bröstvårtor buktar inåt och att vårtgården är mer utskjutande, vilket kan orsaka problem för framtida amning. Om bröstvårtan blir indragen i vuxen ålder, kan det däremot vara ett symtom på en sjukdom. Bröstvårtan är mycket känslig för smärta, temperatur och beröring. Vid puberteten blir den ännu känsligare för flickor, och blir särskilt känslig vid ägglossningen och under menstruationen. De sista veckorna innan förlossning är gravida kvinnors bröstvårtor mycket okänsliga, men känsligheten tilltar när det börjar bli dags för att amma, under vilken tid känsligheten är mycket hög. Omkring 5 % av den mänskliga populationen har en extra bröstvårta. Vid stimulering av bröstvårtan (beröring eller sugande) kan oxytocin och prolaktin utsöndras. En amerikansk studie har visat att omkring 40 % icke gravida kvinnor får en ökad utsöndring av oxytocin genom stimulering, och omkring 20 % icke gravida får högre värden prolaktin. Under graviditet utsöndras oxytocin hos nästan samtliga kvinnor av stimulering. Hos ammande kvinnor utsöndras alltid oxytocin vid stimulering, eftersom oxytocinet får bröstmjölken att utsöndras från bröstvårtan. Oxytocinutsöndring sker också när kvinnor hör barngråt. Oxytocin stimulerar till sammandragningar vilket iakttagits vid förlossning, och krystningar har iakttagits hos gravida kvinnor vilkas bröstvårtor stimulerats. Bröstvårtorna tillhör både kvinnors och mäns erogena zoner, och kan erigeras vid sexuell upphetsning. En studie, som bygger på självuppskattning, fann att ungefär 80 % av alla kvinnor i sexuella sammanhang blir mer sexuellt upphetsade av beröring av bröstvårtorna, medan omkring 7 % förlorar sin sexuella upphetsning av sådan beröring. Omkring hälften av alla män sade sig bli mer sexuellt upphetsade av stimulering av bröstvårtorna, medan 7 % uppgav att deras sexuella upphetsning avtog. Vid amning är det vanligt att kvinnor får problem med bröstvårtorna. Problemen kan ge erytem, brännande smärta av minsta beröring, vita fläckar där mjölken stockar sig, skavsår, sår, och i värsta fall att bitar från bröstvårtorna lossnar. Kvinnor som inte är gravida eller ammar, kan ibland drabbas av utsöndringar från bröstvårtan, antingen genom att bröstvårtan lämnar ifrån sig vätska eller att vätskan täpper till vårtans öppningar. Detta kan vara bröstmjölk och bero på för höga värden av prolaktin (galaktorré), men om färgen avviker från mjölk kan det vara orsakat av en sjukdom. Mjölkutsöndring utan graviditet kan också vara ett symtom på bröstcancer.
Stadieindelning av tumörsjukdomar
Systemen för stadieindelningen måste vara anpassade separat för varje typ av cancer (till exempel bröstcancer eller lungcancer). Även om det finns flera skilda system för några typer av cancer är TNM-systemet, som tagits fram inom UICC och som har arbetats samman med det från AJCC det system som har accepterats universellt för de typer av cancer som det täcker. Här nedan listas de system som är tillämpliga för några tumörlokalisationer. För solida tumörer är TNM det system som nästan uteslutande kommer till användning, i vissa fall med specifika anpassningar. De detaljerade stadierna delas in i större grupper för att beskriva cancerns framåtskridande. Detta system använder romerska siffror I, II, III och IV plus 0 som beteckningar. Beteckningarna är avsedda att innebära. Inom TNM-systemet kan cancer också klassificeras som återfall, vilket innebär att sjukdomen åter uppträtt efter att ha varit i remission eller efter det att all påvisbar tumörväxt eliminerats. Återfall kan antingen vara lokalt, vilket innebär att det uppträder på samma ställe som den ursprungliga primärtumören, eller spridd sjukdom, vilket innebär att det uppträder på något annat ställe i kroppen. TNM används för solida tumörer och är akronym för orden "Tumör", "Noder" och "Metastaser". Var och en av dessa parametrar anges separat med en siffra för att ange stadiet med avseende på denna parameter. Stadium T1 N2 M0 skulle alltså ange cancer med primärtumör enligt kriterierna för T1, angripna lymfkörtlar enligt kriterierna för N2 och inga fjärrmetastaser enligt kriterierna för M0. Detta kallas på engelska "Stage migration" och kan bero på antingen ändringar av definitionerna inom systemen själva eller på utveckling av de diagnostiska tekniker som används för att upptäcka och karakterisera sjukdomen ( till exempel insatsen av magnetkamera som kan ge högre känslighet för upptäckt av spridd sjukdom). Sådana ändringar av definitionerna av stadierna kan orsaka oväntade statistiska effekter, till exempel Will Rogers fenomen. Lymfom: Ann Arbor stadier. Hodgkins sjukdom: Stadieindelning i en skala från I till IV med tillägg A eller B, beroende på om patienten har symptom, till exempel feber. Detta system betecknas Cotswold-systemet eller Modifierede Ann Arbor-systemet. Bröstcancer: TNM används. Cervix-cancer och ovarialcancer: FIGO-systemet från International Federation of Gynecology and Obstetrics har arbetats in i TNM-systemet. För premaligna dysplasier används ett grading-system CIN (Cervical Intraepithelial Neoplasia). Colorectal cancer: klassades tidigare i stadier A, B, C eller D (Dukes stadieindelning). Nu används nästan helt TNM-systemet. Njurcancer: TNM används. Cancer i struphuvudet: TNM används. Levercancer: har ett eget system för stadieindelning med stadier I till IV. Lungcancer: TNM används. Melanom: TNM används, kompletterad med "Clark-nivå" och "Breslow-djup" som är relaterade till hur djupt tumören har nått. Prostatacancer: TNM används (i USA används ibland ett annat system). Hudcancer utom melanom: TNM används. Blåscancer: TNM används. Stadium 0: Carcinom in situ. Stadium I: Cancer strikt begränsad till ett organ. Stadium II och Stadium III: Lokalt framskriden cancer. Om cancern betecknas som stadium II eller stadium III kan bero på den specifika typen av cancer. Så klassificeras Hodgkins sjukdom som stadium II om angripna lymfkörtlar påträffas endast på ena sidan av diafragma (mellangärdet), medan sjukdomen är stadium III om angripna lymfkörtlar påträffats både nedanför och ovanför diafragma. De specifika kriterierna för att skilja stadium II och stadium III är alltså olika för olika typer av cancer. Stadium IV (spridd sjukdom) definieras i allmänhet som cancer som har metastaserat och spritt sig till andra organ i hela kroppen. T hänför sig till primärtumören och klassas i en skala från 1 till 4.
