Annonsbyråer

Annonsbyrån Svea

Annonsbyrån Svea AB / Svea Reklam AB var en annonsbyrå i Kooperativa Förbundet. Under sin glansperiod vid 1960-talets slut var det Sveriges största annonsbyrå med över 240 anställda. Sveas reklam fick internationellt erkännande och vann priser utomlands. Kända konstnärer hos Svea var Knut Krantz, Harry Bernmark, Björn Pettersson, Paul Persson (som designade KF-logotypen baserad på möbiusbandet) samt Gunnar Orrby. Annons- och Kommissionskontoret Svea grundades som en stiftelse 9 oktober 1897 i Norrköping av Gustaf A Nilsson. Bolagets affärsidé var att bedriva annonsförmedling, bostadsförmedling och försäljning av vanliga handelsvaror på kommission. Då kunderna behövde annonsera i ortstidningen låg en annonseringsbyrå nära till hands. År 1905 köptes Svea av Johan Ehrfrid Rydberg. Annonskontoret Svea kom nu att tillämpa tidningarnas egna auktioner/annonspriser/">annonspriser och erhöll i regel 25 procent provision från tidningen på de kunder de skaffade. Truster och karteller var vid den här tiden en vanlig företeelse för att hålla den allmänna prisnivån uppe. 1915 bildades därför Tariffcentralen som var det första försöket till en gemensam pristaxa för att skapa ordning på konkurrenssituationen. Svea var en av de sex initiativhållarna. Tariffcentralen innebar också att annonsbyråerna fick en auktorisation och endast byråer anslutna till denna fick nu ägna sig åt annonseringsuppdrag. 1916 utkom Tariffcentralens första gemensamma annonstaxa med auktioner/annonspriser/">annonspriser och rabatter för 31 dagstidningar. Första världskriget innebar att inflationen steg, vilket fick en positiv effekt på annonseringen och affärerna. 14 september 1923 blev Svea aktiebolag. 1925 tog Gösta Karlsson kontakt med KF:s VD Albin Johansson kring att kooperationen borde äga sin egen annonsbyrå. Resultatet blev att Karlsson, med hjälp av ett frikostligt lån från KF, köpte upp aktierna i Svea den 1 januari 1926. Samtidigt flyttades verksamheten upp till Stockholm. Under perioden 1926–1930 kom KF utgöra 50 procent av Sveas omsättning. Efter ett flertal försök till gemensam pristaxa fram till 1929 blev marknaden istället fri. Den fria marknaden innebar att priserna på annonsmarknaden föll dramatiskt. Annonskontor kom och gick och gjorde ofta konkurs. Även Svea fick stora likviditetsproblem. Våren 1933 köpte Knut Krantz med viss tvekan upp 624 av 629 aktier efter ett banklån. De övriga aktierna köpte andra anställda upp. Han började omedelbart att skära ned på alla omkostnader och nödvändiga personalindragningar. Under detta år var Sveas mycket nära att försättas i konkurs. Gösta Karlsson gick dock inte lottlös på Sveas försäljning utan fick en slant över och tog sedan anställning i Wilhelm Anderssons Annonsbyrå. Under Krantz ledning började Svea producera egna affischer. Tidigare hade man bara förmedlat annonser. Sveas första anställde konstnär blev Gunnar Orrby som var byråns mest berömda art director. Orrby var mycket produktiv och gav upphov till mer än 400 affischer samt utsmyckningar av butiker och skyltfönster. Vid sidan av Orrby fanns Harry Bernmark, som ofta förknippas med modernismen och tidens framtidsanda. Svea hade visionen att konstnärligt utförda reklambilder var det som bäst sålde butikens varor. Under Krantz ledning växte Svea och var tidvis landets största annonsbyrå vid sidan av Arbmans i Göteborg. I februari anställdes Carl Sundbom från KF:s kaffeavdelning på servicesidan. Ett år senare valde Krantz att sälja Svea till Sundbom. 1960-talet skulle innebära att Sveas omsättning ökade dramatiskt. 1964 påbörjas arbetet med en ny logotyp den liggande åttan – möbiusbandet. Målsättningen var att hela svenska folket skulle känna igen den och förknippa den med KF samt den skulle signalera köptrygghet. Projektet kom att kosta hela 12 miljoner. En oerhört stor summa pengar på den här tiden. Men utvecklingskostnaden var nödvändigt för att möta den ökande konkurrenstrycket på marknaden.

Reklamens historia i Sverige

Reklam har förekommit i tidningstryck i Sverige sedan 1766. Det har förekommit i allt från annonser i tidningar till konstnärliga affischer. Syftet har varit att få sin eller sina produkter sålda. De uttryck man använt i form av bild och färg har ständigt utvecklats. Annonsering i tidningar och tidskrifter är ett av de äldsta sätten att framföra reklam. I och med den svenska tryckfrihetsförordningens införande 1766 dök de första tidningsannonserna upp. De första tidningsannonserna var informativa och innehöll för det mesta information om antingen produkten eller producenten. 1877 öppnade en kvinna vid namn Sofia Gumaelius en annonsbyrå i Stockholm. Hon kom att bli den första kvinnan inom svensk reklam och annonsering, fick snart Hellefors bruk som kund och satte för deras räkning in en annons i flera stora tidningar. Annonsen kostade 217 kronor och 70 öre. Sofia Gumaelius kom senare att starta en egen annonsbyrå samt tidningen "Annonsören" där flera boktryckare annonserade. Mössebergs Vattenkuranstalt beställde "Annonsörens" första helsidesannons. Den skulle införas i 118 olika tidningar. Enstaka teckningar har funnits även tidigare, men nu slår det på allvar igenom med grafik och bilder i annonserna. De drivande är just Sofia Gumaelius Annonsbyrå. I USA fanns redan annonsering och copywrightyrket hade utvecklats. Det i sin tur gav inspiration till Sverige och annonserna började utvecklas och göras moderna med illustrationer och slogans. Under slutet av 1800-talet börjar svenskarna bli allt mer måna om sitt yttre. I och med ståndsriksdagens avskaffande 1866, vilket innebar att adel, präster, borgare och bönder ersattes med tvåkammarriksdag, öppnades nya möjligheter för medelklassen att nå högre social status. Samtidigt gjorde näringsfriheten att många varianter till skönhetsförbättring erbjöds. Annonserna i tidningarna började alltmer handla om skönhets relaterade produkter. I en annons från Dagens Nyheter som publicerades 1884 beskrivs ett medel som på bara några få minuter ska avlägsna hår på ställen man inte önskar. I annonsen använder de exemplet, hår på överläppen hos kvinnor. Det finns även ett flertal exempel på skönhetsoperationer som erbjuds. Bland annat finns det en annons i Svenska Dagbladet från 1918 som erbjuder paraffininjektioner. Det var en metod som senare kom att förbjudas i Sverige. Under slutet 1800-tal och början 1900-tal blir också rubriker allt viktigare och det läggs ned tid på att skapa utstickande rubriker. En del nymodigheter kommer till Sverige under slutet av 1800-talet. Tidningsannonserna börjar skylta med reklam på bland annat den första elektriska lampan, telefonen, och skönare underkläder. Det är under den här tiden som affischer och annonser som är tecknade av kända konstnärer dyker upp. I Sverige börjar kända konstnärer göra konstnärliga affischer som flitigt används. 1892 beställer Stora Bryggeriet i Stockholm ett antal reklamaffischer. En av dessa affischer ritas av Albert Engström. Han var en mycket framgångsrik konstnär men framförallt känd tecknare. Affischerna var på den tiden mycket konstnärliga och med fina detaljer. Det överges däremot ganska snabbt och ersätts av mer iögonfallande affischer med kraftiga färger och enklare linjer. Annonsen skulle uppfattas med ett enda ögonkast, det i syfte att sälja bättre. Det var till fördel att man såg bild och utstickande text i ett. Några år in på 1900-talet sker en förändring bland annonserna. Nu blir de slagkraftiga och ett budskap som snabbt når ut blir allt vanligare. Svenska Dagbladet arrangerade år 1913 en affischtävling som kan anses som genombrottet för den svenska moderna affischen. Vinnaren blir Lydia Skottsberg och i samband med hennes vinst kommer startskottet för att de mer iögonfallande affischerna med kraftiga färger och enklare linjer ta över. Reklamen fortsätter sedan att utvecklas och kommer blir allt mer komplex.

ARE (reklamföretag)

ARE, i dag ARE JCDecaux Aktiebolag men ibland omnämnt som ARE/Decaux Gatumöbler AB är ett företag i reklambranschen. ARE-bolagen (AB Förenade ARE-bolagen) bildades 1947. Det köptes 1997 av JCDecaux. ARE-bolagen (AB förenade ARE-bolagen) bildades 1947. Det var Sven Rydstedt som var dess egentliga grundare. Han drev ett litet reklamföretag, Ryno-Reklam. Han byggde med viss framgång upp reklamtavlor på större arbetsplatser som han sedan sålde för kommersiell reklam. Sven Rydstedt idé var att sätta upp en affischtavla på varje Folkets Hus och en affischpelare i varje Folkets Park. På så sätt skulle Arbetarrörelsen förfoga över Sveriges största reklamföretag. Han lyckades intressera Sven Andersson, som då var ombudsman (S) i Göteborg, för denna affärsidé. En avdelning inom Folkrörelsernas Program AB bildades med namnet Folkreklam som blev upphovet till ARE. Redan efter ett års verksamhet omsatte Folkreklam mer än programbolaget. Under slutet av 1940-talet slöts en rad avtal med bland annat SL och Göteborgs spårvägar om reklamrätten på bussar och spårvagnar. Under 1950-talet startades bland annat lokalkontor i Göteborg och Malmö. Nya grenar på verksamheten utvecklades. Bland annat bildades reklambyrån Nu-Reklam. Folkreklam drev nu en rad olika verksamheter bland annat spårvägsreklam, utomhusreklam, screentryckeri och dekorateljé. 1960 bytte företaget namn till ARE. Bolaget fortsatte att växa och flera uppköp gjordes av andra affischeringsföretag. 1963 lämnade Sven Rydstedt bolaget för att bli direktör på nystartade göteborgstidningen Ny Tid. Han efterträddes av den socialdemokratiske partikassören Ernst Nilsson. Under Nilssons ledning startades 1965 reklambyrån ARE-film som sedermera bytte namn till ARE Idé 2. Känd för sina framgångsrika valkampanjer för Socialdemokraterna och chefer som till exempel Sven O. Andersson, EU-parlamentarikern Göran Färm och Kjell Larsson. 1970 förvärvade Socialdemokratiska partiet samtliga aktier som tillhört Folkets Husföreningarnas Riksorganisation och fördelningen av aktieinnehavet blev 85 % Socialdemokraterna och 15 % Folkparkernas Centralorganisation. 1971 utsågs Allan Arvidsson, före detta partikassör i Socialdemokraterna, till vd. Ordförande i ARE-bolagen var dåvarande partikassören Nils-Gösta Damberg. Under Allan Arvidssons ledning utvecklades företaget mycket positivt. En rad nya företag både i Sverige, Danmark och Tyskland köptes upp, främst för att stärka ARE:s ställning på utomhusreklammarknaden. Under 1970-talet gjorde ARE flera företagsförvärv, bland annat direktreklamföretaget Direktus. Ett fastighetsbolag bildas också. 1983 efterträddes Kjell Larsson av Harald Ullman som chef för reklambyrån ARE Idé 2. Ullman var bland annat reklambyråansvarig för de Socialdemokratiska valkampanjerna 1985-1994. Samma år förvärvade ARE bokförlaget Tiden med Ebbe Carlsson som vd. 1989 avgick Allan Arvidsson som vd och ersattes av Börje Svensson som vd. Allan Arvidsson ersatte Nils-Gösta Damberg som styrelseordförande. Samma år försökte JCDecaux med grundaren Jean-Claude Decaux i spetsen köpa ARE-bolagen men det avvisades av ARE:s styrelse. Efter hårda förhandlingar bildades bolaget Gatumöbler med Tomas Larsson som vd. Bolaget ägdes med 50 % vardera av JCDecaux och ARE. JCDecaux:s affärsidé var att utan kostnad erbjuda kommuner olika nyttigheter mot att man fårätt att sätta upp reklamtavlor i kommunen. Nyttigheter kunde vara busshållplatser, kommunala affischtavlor, avancerade självrenande toaletter, gatubelysning, papperskorgar etc. 1990 under Börje Svenssons ledning köptes utomhusreklamföretag i Finland, Norge och Sverige. 1991 slogs ARE idé 1 ihop med ARE Idé 2 och antog namnet ARE Annonsbyrå AB. Reklambyrån blev då en av de större i Sverige. Till vd utsågs Harald Ullman. 1997 beslutade Socialdemokraterna med partisekreterare Ingela Thalén att sälja ARE-bolagen till JCDecaux.

GS Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch

GS, Facket för Skogs-, Trä- och Grafisk branch är en arbetstagarorganisation inom Landsorganisationen (LO) för anställda inom skogsbruk, träindustri, tryckerier och grafiska designföretag. GS bildades 1 juni 2009 genom en sammanslagning av Grafiska Fackförbundet Mediafacket och Skogs- och Träfacket. Förbundet har ca 50 000 medlemmar och 15 olika avtalsområden. Ledningen för organisationen består av ordföranden Per-Olof Sjöö och två vice ordförande: Madelene Engman (avtalssekreterare) och Jörgen Johansson. Den första ordinarie kongressen hölls i maj 2011. 2011 tog GS avstånd från den jämlikhetspott som LO i avtalsrörelsen skulle använda för att höja lönerna fortare i låglöneyrken. Förbundet organiserar anställda inom branscherna annonsbyråer, bokbinderier, förlag, kuvert- och påsfabriker, lyxpappersfabriker, papp- och pappersemballagefabriker (utan anslutning till papp- och papperstillverkning), pre-pressföretag, redaktioner, screenföretag, skogsbruk, sågverk, tapetfabriker, tryckerier, virkesmätning och träindustri.

Leon Nordin

Leon Georg David Nordin, född den 17 juli 1930 i Åtvidaberg, död den 21 januari 2016 i Oscars församling, Stockholm, var en svensk reklamman. Under 1960- och 70-talen förnyade han som copywriter svensk reklam tillsammans med art directorn Alf Mork på byrån Arbmans. Leon Nordin växte upp på Södermalm i Stockholm. Han gick kemisk-teknisk linje och blev gymnasieingenjör. Han arbetade sedan på Statens Skogsindustriers forskningslaboratorium samtidigt som han studerade reklam på Institutet för högre reklam- och kommunikationsutbildning. Han anställdes 1955 på Arbmans. Under 1960- och 70-talen förnyade Nordin som copywriter svensk reklam tillsammans med art directorn Mork. Duon Nordin/Mork fick sitt genombrott med den Guldäggsbelönade reklamen för Philishave 1965. Bland annat producerade de uppmärksammade kampanjer där Renault 4 lanserades som Skrytbilen. De beslutade sig för att använda samma grepp som Volkswagen och deras byrå DDB gjort i USA några år tidigare – att lansera Renault 4 som "antibil". Genom att i annonserna och utan omsvep fastställa att det var fråga om en liten, långsam, primitiv och ganska ful bil skrev Arbmans med kreatörerna Leon Nordin och Alf Mork i spetsen svensk reklamhistoria. Idén var att genom ärlighet vinna kundernas förtroende och sedan kunna framhålla de fördelar som faktiskt fanns och vända det som enligt gängse normer uppfattades som nackdelar som ytterligare argument att slå till. Stor uppmärksamhet väckte en annons i Dagens Nyheter 13 oktober 1964 där Nordin proklamerade en önskan om att få ta bort bruttopriserna på annonsutrymme och istället ta betalt för att ta fram reklamen, själv tankearbetet. Det blev starten för uppdelning mellan annonsbyråer och reklambyråer. När Stig Arbman gick i pension 1966 tog Nordin över som företagets VD. År 2004 belönades han med Stora annonsörpriset, den svenska annonsörföreningens pris till en person som bidragit till annonsörernas möjlighet att bättre föra ut sitt budskap. Leon Nordin var styrelseledamot i flera svenska bolag, bland dem Spendrups, Åke Larsson byggare, svenska McDonald's och Fermenta. Tillsammans med sonen Peter Nordin övertog han 1986 ledningen av Restaurang Prinsen i Stockholm. Leon Nordin är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Arbmans

Arbmans (Stig Arbman annonsbyrå AB) är en svensk reklambyrå som hade sin storhetstid under 1960- och 70-talen. Arbman var en av de reklambyråer som gick i bräschen för den kreativa revolutionen som hämtades från den amerikanska reklamvärlden. Byrån grundades 1953 i Stockholm av Stig Arbman med kontor på Valhallavägen. Bolaget hette då Arbman och Hallberg. Stig Arbman hade en lång karriär på Esselte Reklam bakom sig. 1955 anställdes Leon Nordin. Arbmans med dotterbolaget PR-produktion köptes upp av Säljinstitutet AB 1962. Leon Nordin och Alf Mork var två av byråns kreatörer under denna period. Under 1960- och 70-talen förnyade Nordin som copywriter svensk reklam tillsammans med art directorn Mork. Bland annat producerade de uppmärksammade kampanjer där Renault 4 lanserades som Skrytbilen. De beslutade sig för att använda samma grepp som Volkswagen och deras byrå DDB gjort i USA några år tidigare – att lansera Renault 4 som "antibil". Genom att i annonserna och utan omsvep fastställa att det var fråga om en liten, långsam, primitiv och ganska ful bil skrev Arbmans med kreatörerna Leon Nordin och Alf Mork i spetsen svensk reklamhistoria. Idén var att genom ärlighet vinna kundernas förtroende och sedan kunna framhålla de fördelar som faktiskt fanns och vända det som enligt gängse normer uppfattades som nackdelar som ytterligare argument att slå till. Mork blev en av de stora förnyarna av den svenska reklamformen under 1960- och -70-talen och vann totalt elva guldägg. Duon Nordin/Mork fick sitt genombrott med den Guldäggsbelönade reklamen för Philishave 1965. Stor uppmärksamhet väckte en annons i Dagens Nyheter 13 oktober 1964 där Nordin proklamerade en önskan om att få ta bort bruttopriserna på annonsutrymme och istället ta betalt för att ta fram reklamen, själv tankearbetet. Det blev starten för uppdelning mellan annonsbyråer och reklambyråer. När Stig Arbman gick i pension 1966 tog Nordin över som företagets VD. Arbmans kom att bli en plantskola för en rad svenska reklamskapare: Ove Pihl, Lars Falk, Hans Brindfors och Christer Wiklander. Ove Pihl anställdes 1968 på Arbmans och han blev delägare 1969. Han skapade framgångsrika reklamkampanjer för bland andra Gulf, Semper och Expressen. Andra stora kunder var Flora, Pripps (med Three Towns och Lyckholms), Statens Järnvägar (SJ), SAS och Ikea. Arbmans låg bland annat bakom lanseringen av Flora med reklamfilmer med Ernst-Hugo Järegård och Margareta Krook. Arbmans var 1970 Skandinaviens största reklambyrå. År 1967 öppnades under John Melins ledning även ett kontor i Malmö, Arbman 2, och detta kontor är vad som idag återstår av Arbmans. Ytterligare kontor öppnades bland annat i Stockholm (Arbman 3 och Arbman 4), Göteborg (Arbman 5) och Köpenhamn (Arbman 6). Arbmans storhetstid varade fram till 1972 då medarbetarna Ove Pihl och Lars Falk lämnade byrån för att bilda Falk och Pihl. 1973 startade Jan Cederquist reklambyrån Hall och Cederquist tillsammans med art directorn Lars Hall. 1977 lämnade Leon Nordin Arbmans.