Metropol-Palais
Metropol-Palais (även Metropolpalatset) var en biograf vid Sveavägen 77 i Stockholm. Biografen som efter 1932 hette Lyran öppnade 1927 och stängde 1985. Idag drivs konferens och event verksamhet i lokalerna av Lyran Konferens Fram till 2012 under namnet Polstjärnan. 2013 efter en större renovering med bland annat mycket ny teknik nyöppnades anläggningen återigen under namnet Metropol-Palais! 2014 är en ny restaurang under öppning i samma lokaler, bredvid Hard Rock Café, återigen med namnet Metropol Palais. I början av 2018 togs lokalerna över av Stureplansgruppens italienska restaurang L'Avventura. Hörnhuset Sveavägen/Surbrunnsgatan uppfördes 1927 på platsen för det tidigare Asylet för Pauvres Honteux efter ritningar av arkitekt Björn Hedvall. Byggnaden kallades även Metropolpalatset och skulle bli Vasastadens stora nöjespalats. Den första ägaren var godsherren Frans Nilsson som 1926 hade startat kvartersbiografen Enskede Kvarn i Gamla Enskede. Entrén bestod av tre valvformade portar i ek och ovanför byggnadens bottenvåning fanns en långsträckt ljusramp med biografens namn. Det fanns inte mindre än åtta biografer i kvarteren kring Metropol-Palais. Då gällde det att överträffa konkurrenterna i bekvämlighet och lyx. Salongen var mycket påkostad och gestaltad i pompejanskt och tjugotalsklassicistiskt stil. För utsmyckningen stod konstnären Nils Asplund, Jöns Thulin och stuckatören Augusto Conte. Asplund utförde 13 väggfält med pompejanska motiv, medan Thulin stod för den övriga dekorativa målningen. Salongens tak bars upp av en rad kolonner och i takets mitt anordnades ett tunnvalv med ornament i stuck och omgivet av en kraftig ornerad stucklist utfört av Conte. Tak och väggar dekorerades rikt. Den rödbruna bröstningen i stucco lustro utformades med växlande runda och rektangulära fält i blått och svart. Salongen hade vid invigningen den 3 september 1927 plats för 708 besökande. Premiärfilm var "Don Juan" med Alan Crosland. Ursprungligen var det meningen att även kunna spela revyer och teater i lokalen, men Metropol-Palais blev aldrig godkänt för det och ägaren Nilsson kände sig lurad och startade en process mot fastighetsägaren Fastighets AB Polstjärnan. När Nilssons femårskontrakt löpte ut 1932 sålde han sitt biopalats till Svensk Filmindustri (SF) som ändrade namnet till Lyran. SF förvandlade även den tidigare premiärbiografen till kvartersbiograf för Vasastan. I samband med det sänktes platsantalet till 650 och senare till 402. I mars 1985 upphörde filmvisningarna, trots att Lyran gick med vinst. Anledningen var att dåvarande fastighetsägare Svenska kommunalarbetareförbundet ville disponera lokalen för sin egen verksamhet. När biografen lades ned 1985 hade den en helt intakt inredning. Byggnaden är blåklassad av Stockholms stadsmuseum vilket innebär att det kulturhistoriska värdet anses motsvara fordringarna för byggnadsminne. Hörnhuset Sveavägen/Odengatan ritades även det av Hedvall och fick en liknande utformning. Byggherre var restauratören Emil Cornell som hade bestämt sig för att öppna Vasastans första guldkrog. I byggnadens gatuplan inreddes restaurangen Metropol med restaurangdel, kafé, konditori och festvåning. Inredningen var mycket påkostad, med höga paneler, helboaserade väggar och kassettak. För den konstnärliga utsmyckningen,bland annat i form av en serie stockholmsallegorier, svarade Einar Forseth. Restaurangen blev snabbt en samlingsplats för stadens byggmästare, varav många använde den som kontor och satt och ritade bland restaurangborden. Björn Hedvalls bror, journalisten och författaren Yngve Hedvall förlade senare handlingen i deckaren Tragedin i villa Siola till restaurangen. Interiörerna var mycket välbevarade fram till 1984 då de ombyggdes för Hard Rock Café. Forseths målningar flyttades då till biograffoajén.
Biografer i Stockholm
På 1920-talet blev det även vanligt att med hjälp av mycket ljusreklam, neonslingor och stora baldakiner väcka uppmärksamhet. Biografentréernas glitter blev ett nytt inslag i Stockholms stadsbild. I slutet av 1920-talet hade Stockholm cirka 75 biografer. Med televisionens intåg i Sverige 1954 började biografernas publiksiffror sjunka dramatiskt. Nu kunde man se på bio hemma och i Stockholm sjönk antalet biobesök från toppnoteringen 16,8 miljoner per år 1956 till 10,5 miljoner per år 1959 och 6,2 miljoner per år 1969. För att locka tillbaka publiken prövades nya visningsformat med 70 mm film som Cinemascope, Cinerama, Todd-AO och ljud i stereo. Todd-AO presenterades 1958 första gången i Stockholm i Nya Ritz med filmen Jorden runt på 80 dagar (1956). Men den nya tekniken lyckades inte locka publiken tillbaka, under 1950-talet lades 13 biografer ner i innerstaden och under 1960-talet ytterligare ett trettiotal. I ett försök att locka publiken tillbaka till salongen började man visa porrfilmer i vissa biografer, exempelvis i Hollywood, London, Woodstock och Zita, men det var ingen beständig lösning av problemet. Även porrbiograferna drabbades så småningom av biografdöden. Det krävdes helt nya grepp och 1969 gav Sandrews arkitekt Fredrik von Platen i uppdrag att undersöka problemet. Resultatet blev utredningen "Den lilla biografen". Den gick ut på att flera salonger med olika storlek kunde rymmas i befintliga lokaler. Så kunde en film bli längre kvar i repertoaren, genom att visningen trappades ner från största till minsta salongen. Första biografen som byggdes om efter denna princip blev "Grand 1, 2, 3" på sommaren 1970. Konceptet var lyckat och nu följde många stockholmsbiografer och byggde, delvis rätt hårdhänt, om sina salonger till flera mindre. Även denna gång spolierades värdefulla interiörer. Biografdöden fortsatte: på Kungsholmen, som en gång hade 18 biografer, stängde 1996 Draken, stadsdelens sista bio. Vid 1970-talets slut hade antal stockholmsbiografer sjunkit till 56 stycken. En intressant och omtyckt satsning gjorde Naturhistoriska riksmuseet 1993 med film/cosmonova/">Cosmonova, även kallad Planetariet film/cosmonova/">Cosmonova. Det är en kombinerad IMAX-biograf och ett av Europas främsta planetarier. film/cosmonova/">Cosmonova är en av Sveriges tre IMAX-anläggningar. År 2008 uppgraderade film/cosmonova/">Cosmonova sin planetarieteknik till så kallad "fulldome video", och samtidigt introducerades digital 3D. Basen i filmutbudet är föreställningar inom naturvetenskap. I Norrköping invigdes 2010 det nya Visualiseringscenter C som inhyser en av norra Europas modernaste domteaterar för tillfället. Idén med flerbiografer eller multibiografer utvecklades under 1980- och 1990-talen. Biografsalongerna koncentrerades till nya stora anläggningar tillsammans med andra nöjen. "BioPalatset" öppnade 1992 samtidigt med Söderhallarna (den övertogs 2007 av SF). Filmstaden Sergel med 14 salonger fulländade stadsbilden kring Hötorget 1995. År 2001 gjorde USA:s filmjätte AMC Entertainment International inc. (American Multi-Cinema) en storsatsning på Stockholm och ett etableringsförsök i Sverige. Företaget byggde 18 film/biosalonger/">biosalonger med sammanlagd 4 166 platser i det nya nöjescentrumet Heron City vid Kungens kurva. Etableringen misslyckades, delvis beroende på SF:s ovilja att distribuera film till AMC. Det slutade med att SF tog över och ändrade namnet till Filmstaden Heron City. På Tekniska museet öppnades den 12 januari 2007 Sveriges första 4D-biograf under namnet Cino4. Flera nya "filmstäder", alltså SF:s koncept med multibiografer, öppnade sina portar. Namnet Filmstaden härrör från SF:s legendariska studioanläggningar Gamla Filmstaden i Råsunda och användes första gången 1980 för biografen i hörnet Mäster Samuelsgatan och Regeringsgatan. Som förled finns beteckningen i Stockholmsområdet numera i Filmstaden Sergel, Filmstaden Söder, Filmstaden Heron City, Filmstaden Kista, Filmstaden Råsunda, Filmstaden Scandinavia, Filmstaden Sickla, Filmstaden Täby och Filmstaden Vällingby.
Lista över biografer i Göteborg
Biografer i Göteborg har funnits sedan 1902. Under början av 1900-talet öppnades ett stort antal biografsalonger. Under slutet av 1900-talet lades många biografer ned eller ersattes av multibiografer (biografer med en mängd olika salonger). Under 2010-talet finns multibiografer i centrala Göteborg samt ett antal kvarvarande singelbiografer. Dessutom finns biografverksamhet bland annat i de olika kulturhusen i Göteborgs förorter. 27 juli 1902 öppnade Arkaden i en källarlokal i det nuvarande kvarteret Arkaden. Detta var Sveriges första permanenta biograf. Redan i december 1896 hade dock de första filmvisningarna ägt rum på Valand, och under de kommande åren skedde ett antal filmvisningar i olika lokaler i Göteborgstrakten. Vid den första filmvisningen inleddes programmet av kortfilmen Ett järnvägståg anländer till stationen ("Arrivée d'un train – gare de Vincennes" eller "Gare de Joinville"). Enligt rapporter blåste biomaskinist Rehn i en signalpipa när tåget närmade sig, varvid åskådarna antingen hukade sig i bänkraderna eller störtade iväg i panik. I dag kan alla lokaler visa film, digitalt, men det är fel att därför kalla dem för biografer, och att välja ut just dessa därför att de vid något tillfälle visat film. Folkan, Hagateatern, Handels, Kåren, Pustervik, Scandinavium, Stadsbiblioteket, Stadsmuseet och Stora Teatern (och andra lokaler) har visat film under Göteborg Film Festival vid flera eller enstaka tillfällen, men det betyder inte att de kan betraktas som biografer. Kåren och Stadsbiblioteket har antagligen kvar sina projektorer och har, till skillnad från de andra i listan, visat en hel del film, precis som KFUM, arbetarföreningar och andra gjort sedan stumfilmstiden. Valand är en undervisningslokal med digital visning, och det vimlar säkert av dem vid universitet och på skolor. Bergakungen, Filmstaden, Skånegatan 16. Biopalatset, Filmstaden, Kungstorget 3. Hagabion, Folkets Bio Göteborg, Linnégatan 21. Roy, Folkets Hus och Parker, Kungsportsavenyen 45. Göta, Filmstaden, Götaplatsen 9. Bio Aftonstjärnan, Folkets Bio Göteborg, Plåtslagaregatan 2. Angereds Bio, Folkets Bio Göteborg, Blå stället, Angereds torg 13. Draken, Heurlins plats 15. Chalmersbion, Chalmers kårhus, Chalmersplatsen 1. Frölundabion, Folkets Bio Frölunda, Frölunda Kulturhus, Frölunda torg 5A. Vingen, Vingens kulturhus, Amhults torg 7. Artisten, Sjöströmsalen, Artisten, Fågelsången 1. Asperö, Asperösalen, Folkets Hus, Olof Palmes plats 2. Atalante, Övre Husargatan 1. Chalmers 2, Palmstedtsalen, Chalmers kårhus, Chalmersplatsen 1. Folkan, Röda Scenen, Folkteatern, Olof Palmes plats 4. Hagateatern, Södra Allégatan 2. Handels, Malmstensalen, Handelshögskolan, Vasagatan 1. Kåren, Lingsalen, Studenternas Hus, Götabergsgatan 17. Lorensberg, Lorensbergsteatern, Karl Gerhards plats 1. Konserthuset, Stora salen, Göteborgs konserthus, Götaplatsen 8. Pedagogen, Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen, Västra hamngatan 25. Pustervik, Järntorgsgatan 14. Scandinavium, Valhallagatan 1. Stadsbiblioteket, Hörsalen, Götaplatsen 3. Stadsmuseet, Wallenbergssalen, Göteborgs stadsmuseum, Norra Hamngatan 12. Stenhammarsalen, Göteborgs konserthus, Götaplatsen 8. Stora Teatern, Kungsparken 1. Valand, Bio Valand, HDK-Valand, Storgatan 43. Volvohallen, Gunnar Engellaus väg 2. Alhambra, Arkaden – 16 september 1904–1917 – tidigare namn: Arkaden. Ägd av F W Edholm. Upphörde vid dennes död 1917. Allé-biografen, Norra Allégatan 6 – 11/3 1916 – 15/1 1922. Ägare var Gustaf Smith senare namn: Folkbildningsbion. Annedals-Biografen, Övre Husargatan 16 – 15/2 – åtminstone november 1907. Apollo, Torggatan 19 – 26/11 1904–1905/06 – 8/12 1907 – 16/8 1908 – det har varit omöjligt att fastställa under vilken av de två perioderna som denna biograf hette Nordstadens Kinematograf respektive Apollo - egentligen rör det sig om två biografer eftersom huset revs och ett nytt kom i dess ställe under mellanperioden – senare namn: Biograph-Teatern. Backa Folkets Hus Bio, Granåsgatan 2.
Batman – återkomsten
Batman – återkomsten (engelska: Batman Returns) är en amerikansk-brittisk actionfilm från 1992 i regi av Tim Burton som bygger serierna om Batman, skapad av tecknaren Bob Kane och författaren Bill Finger. Den hade biopremiär i USA den 19 juni 1992. Från ingenstans dyker plötsligt Pingvinen (Danny DeVito) upp ur en kloak, som räddaren till borgmästarens spädbarn som just rövats bort. Pingvinen har levt nere i kloakerna sedan hans föräldrar hade försökt göra sig av med det missbildade monster de fått som son. I ett övergivet zoo har Pingvinen fötts upp av en flock pingviner, och efter 33 år börjar Pingvinen smida ondskefulla planer att hämnas sitt öde. Han slår sig ihop med miljonären och industrimagnaten Max Shreck (Christopher Walken) för att förverkliga sina planer. I tron att han kan få som han vill med Pingvinen som borgmästare startar Shreck en kampanj för nyval. När en av hans anställda, den unga Selina Kyle (Michelle Pfeiffer), upptäcker hans onda planer ser han till att hon dödas. Istället för att dödas återföds Selina dock som Kattkvinnan. Batman (Michael Keaton) begriper att något lurt är i görningen när Shreck, och Pingvinen tillsammans med sina cirkusartister skapar kaos på stadens gator. Men det är inte bara Shreck och pingvinen som gör gatorna osäkra, Kattkvinnan syns också ute på gatorna om kvällarna. Batman inleder en komplicerad relation: Kattkvinnan är visserligen fiende, men hennes civila alias Selina dejtar ovetandes Batmans civila alias Bruce Wayne. Michael Keaton tackade nej till att spela huvudrollen i uppföljaren Batman Forever, trots att han erbjöds flera miljoner dollar för att göra rollen. Denna film var då den kom ut i mitten av 1992 först med tekniken Dolby Digital. Filmen hade premiär den 31 juli 1992 på ett antal film/biografer-i-sverige/">biografer i Sverige, i Stockholm visades den på Spegeln, Filmstaden, Rigoletto, Saga, Biopalatset och Rival i Stockholm. Filmen gavs ut på VHS och laserdisc i oktober 1992, och på DVD 1997. Michael Keaton – Bruce Wayne / Batman. Danny DeVito – Oswald Cobblepot / Pingvinen. Michelle Pfeiffer – Selina Kyle / Catwoman. Christopher Walken – Max Shreck. Michael Gough – Alfred Pennyworth. Pat Hingle – Kommissarie James Gordon. Michael Murphy – Borgmästaren. Cristi Conaway – Isprinsessan. Andrew Bryniarski – Charles "Chip" Shreck. Vincent Schiavelli – Pingvinens hantlangare. Paul Reubens - Pingvinens far.
Kungstorget, Göteborg
Kungstorget är ett torg inom Vallgraven i centrala Göteborg. Vid torget ligger bland annat Göteborgs största och äldsta saluhall, Stora Saluhallen, invigd 1889. Torget har alltid varit ett marknadstorg och år 2006 var det grönsaksmarknad alla vardagar i veckan. Kungstorget uppmättes år 1900 till 10 726 kvadratmeter. Kungstorget, även Salutorget (1871), är inte ett av de ursprungliga torgen i Göteborgs stadsplan utan anlades först 1847 efter att stadens befästningar raserats. Magistraten fastställde namnet 1852. På platsen för torget fanns från början bastionen Johannes Dux, en del av de starka befästningarna runt staden. Bastionen stod på det trekantiga området som sticker ut i Vallgraven. Närmast bakom bastionen gick Larmgatan från Kungsporten österut till bastionen Carolus Dux västerut. De riktiga kvarteren började inte förrän vid Vallgatan ytterligare en bit in i staden. Efter att fästnings- och vallraseringarna hade påbörjats 1807, togs torget ganska omgående i bruk som saluplats för timmer eller virke och gick därför under namnet Trädtorget (1811 och 1846), Nya Torget är också ett gammalt namn (1857). Därefter stod området tomt fram till dess att staden lade ut Södra Larmgatan. Ett torg planlades som sträckte sig från Larmgatan ner över det trekantiga området vid Vallgraven. Längst ner mot Vallgraven drogs Basargatan fram i en halvcirkel, så att den stora torgytan skildes från gatan och Vallgraven med en halvcirkelformad upphöjning. År 1850 uppfördes halvcirkelformade bazarlängor vid torgets södra del, i dessa kom att finnas 76 st. butiker, vilka främst ägdes av vävare från Marks härad. För att säkerställa en bättre hygienisk miljö ur livsmedelssynpunkt, byggdes 1888 Bazar Alliance med sin glasövertäckta gård. Som mest hade torget 650 platser för handel. Den 21 november 1966 påbörjades rivningen av Kungstorgsbasaren. I mitten av 1850-talet uppfördes den träbro över Vallgraven, som 1883 fick namnet Bazarbron. 1848 flyttades stadens marknadsplats hit från Stora Torget, som från 1854 heter Gustav Adolfs torg. Här hölls marknad varje onsdag och lördag, tre gånger om året var dessutom speciella marknadsdagar: vårmässan den 16 april, Larsmässan den 10 augusti och Mattsmässan den 21 september. Fram till mitten av 1870-talet var Kungstorget stadens enda salutorg. Innan hotellet Park Avenue kom till, fanns det långt gångna planer på ett hotell på Kungstorget. Även namnet var fastställt – Johannes Dux. Kungstorget är också känt på grund av den veckolånga ockupationen i november 1976, då det ockuperades av ett stort antal miljöaktivister som motsatte sig det parkeringsgarage som skulle byggas under torget. Slutligen gav politikerna med sig och stoppade dessa planer. Vid Kungstorget 14 låg musik- och nattklubben Cue Club 1968-71. Vid Kungstorget ligger numera ett av Göteborgs två stora bioanläggningar – Biopalatset.
