Novellfilmer

Synnerligen intressant om Novellfilmer


Novellfilm

En novellfilm är en längre kortfilm. Som novellfilm brukar räknas kortfilmer från cirka 20 minuter och upp till långfilmslängd. Vanligtvis är en novellfilm dock knappt 30 minuter, för att passa TV-kanalernas tablåsättning. Novellfilm har under 2000-talet marknadsförts av Svenska Filminstitutet under namnet "Svensk novellfilm". Enligt Svenska Filminstitutets normer ska en novellfilm ha en speltid på 28 minuter. Den röda ballongen (1956). Uppehåll i myrlandet (1965). Final Fantasy VII: Last Order (2005).

Flickan med svavelstickorna (film)

Flickan med svavelstickorna (franska: La Petite marchande d'allumettes) är en fransk novellfilm från 1928 i regi av Jean Renoir och Jean Tedesco, med Catherine Hessling i huvudrollen. Den handlar om en flicka som försöker sälja tändstickor på nyårsafton och hallucinerar om en leksaksbutik. Filmen bygger på H.C. Andersens saga "Flickan med svavelstickorna". Inspelningen ägde rum från augusti 1927 till januari 1928. Utomhusscenerna är inspelade i Marly, Nord och ateljéscenerna hos Théatre du Vieux-Colombier i Paris. Filmen hade premiär 8 juni 1928. Catherine Hessling som Karen. Jean Storm som den unge mannen och soldaten. Manuel Raaby som polisen och döden. Amy Wells som den mekaniska dockan. Comtesse Tolstoï som damen med hunden.

I rymden finns inga känslor

I rymden finns inga känslor är en svensk kortfilm och långfilm från 2010 av Andreas Öhman. Långfilmen hade premiär i Sverige den 3 september 2010. Den gjordes först som en novellfilm, som visades på SVT den 13 juli 2010. Filmen släpptes på bluray och DVD den 26 januari 2011. Artonårige Simon lever i en lägenhet med sin bror Sam och hans flickvän Frida. Simon har Aspergers syndrom och kräver ett inrutat schema varje dag för att må bra. När någonting blir honom övermäktigt gömmer han sig i sin egen rymdkapsel, en tunna, för där, i rymden, finns inga jobbiga känslor. När Sams förhållande med Frida tar slut raseras ordningen för Simon som beslutar sig för att hitta en ny flickvän till Sam. Han hittar Jennifer, en tjej som enligt Simon skulle vara perfekt för Sam, då Sam och Jennifer är helt olika och därför borde dras till varandra. Simon bestämmer sig för att arrangera en romantisk supé i stadsparken för Jennifer och Sam så att de kan träffas. Men Sam är motsträvig och vill inte träffa någon. Simon kidnappar därför Sam och för honom till parken så att han och Jennifer ändå träffas. Men de blir inte kära så som Simon hoppats på. Filmen slutar med att Simon som inte kan hantera misslyckandet med Sam och Jennifer åter gömmer sig i sin rymdkapsel, övertygad om att Jennifer som han trots allt fått ett band till nu är borta för alltid. Sam är utanför, och de diskuterar varför Simon gjort allt det här för Sam och Jennifer. Jennifer kommer in i rummet och lyckas övertyga Simon om att hon inte kommer att försvinna och Simon tittar till sist försiktigt ut ur sitt gömställe. Och fast Simon i normala fall avskyr beröring drar han sig inte undan när Jennifer rör vid hans hand. Att döma av det inzoomade jordklotet i filmens början utspelar sig handlingen i Sollefteå, på samma plats som filmen delvis är inspelad i. Filmen finns i två versioner: En kortfilmsversion på 29 minuter och en långfilmsversion på 85 minuter. Kortfilmsversionen visades den 4 februari 2010 på Göteborg International Film Festival och på SVT den 13 juli 2010. Långfilmsversionen hade biopremiär den 3 september 2010. Filmen var Sveriges bidrag till Oscarsgalan 2011. Till Guldbaggegalan 2011 var filmen nominerad i kategorierna bästa film, bästa manus, bästa manliga huvudroll och bästa kvinnliga biroll. Den vann dock ingen guldbagge. I filmens DVD-utgåva ingår en extrafilm med titeln Långt ifrån lagom, där fem personer med Aspergers syndrom intervjuas. Bill Skarsgård – Simon. Martin Wallström – Sam. Cecilia Forss – Jennifer. Mats Qviström – Arbetsledaren. Lotta Tejle – Simons mamma. Ingmar Virta – Simons pappa. Sofie Hamilton – Frida. Kristoffer Berglund – Peter. Susanne Thorson – Jonna. Per Andersson – Den 'franska' kocken.

Tre små grisar (film)

Tre små grisar (engelska: Three Little Pigs) är en amerikansk animerad kortfilm från 1933. Filmen ingår i Silly Symphonies-serien. Filmen kostade 22 tusen dollar att göra och drog in 250 tusen dollar. De tre små grisarna bygger var sitt hus, den ena bygger av halm, den andra av pinnar och den tredje av tegel, varpå han blir retad av sina två bröder. Men när stora stygga vargen kommer och blåser ner de två första husen blir de två grisarna tvungna att fly till sin bror. Vargen försöker blåsa ner den tredje grisens hus men misslyckas. Filmen är animatören Eric Larsons första arbete för Disney och kom sedan att bli benämnd som en av Disney's Nine Old Men. Filmen har visats flera gånger på svenska biografer. Den första svenska visningen ägde rum annandag jul 1933 på biografen Rita i Stockholm och ingick i kortfilmsprogram bestående av flera andra Disney-kortfilmer. Den 5 december 1949 visades filmen på Sture-Teatern och ingick i ett nytt kortfilmsprogram, Kalle Anka och tre små grisar. Den 13 augusti 1966 hade filmen ännu en ny premiär och visades nu med svensk dubbning. Filmen visades vid detta tillfälle tillsammans med novellfilmen Nalle Puh på honungsjakt. I filmen förekommer en scen där vargen klär ut sig till borstförsäljare med ansiktsmask. I originalversionen talade han med en dialekt som skulle vara typisk judar. Denna scen ansågs efter andra världskrigets slut vara för kontroversiell och inför nypremiären 1948 tecknades scenen om med nytt utseende på vargens förklädnad, varpå man även bytte ut den ursprungliga repliken mot en ny. När filmen senare gavs ut på VHS var den ursprungliga animationen av scenen tillbakainfogad, dock med 1948 års ljudversion. Filmen belönades med en Oscar 1934 för bästa animerade kortfilm. Tack vare filmens stora framgång efterföljdes den av tre uppföljare, Den stora stygga vargen eller Tre små grisar på nya äventyr som kom 1934, Tre små vargar som kom 1936 och Tre små grisar på vift som kom 1939. I filmen spelas och sjungs sången Who's Afraid of the Big Bad Wolf som skrevs speciellt för filmen av Frank Churchill. Sången blev populär och har givits ut på skiva. Filmen är en av titlarna i boken The 50 Greatest Cartoons från 1994. Två svenska dubbningar har gjorts av filmen. En äldre dubbning från 1966 med Hasse Funck som vargens röst, och en nyare från 1990-talet som getts ut på VHS och DVD. Dorothy Compton – Bror Hurtig. Mary Moder – Bror Lustig. Pinto Colvig – Bror Duktig. Billy Bletcher – Stora stygga vargen. Liza Öhman – Bror Hurtig. Monica Forsberg – Bror Lustig. Bertil Engh – Bror Duktig. Jan Koldenius – Stora stygga vargen.

Göran Gillinger

Anders Göran Gillinger, född 13 februari 1973 i Vaxholm i Stockholms län, är en svensk skådespelare. Gillinger studerade vid Teaterhögskolan i Stockholm 1999–2003. År 2001 gick han en kurs vid Stella Adler Academy of Acting och Theatre i Los Angeles. Gillinger blev känd som Raspen i TV-serien Rederiet 1993–1994. Han spelade sedan huvudrollen i långfilmen 30:e november. I komediserien En fyra för tre spelade han rollen som Tobias. I dramaserien Kommissionen (2005) spelade han pressekreteraren Nils Folkesson. Sedan 1997 har han sommartid spelat först Kung Birger, sedan Hertig Erik i det historiska spelet Nyköpings Gästabud på Nyköpingshus. År 2006 gjorde Gillinger rollen som Horace i Molières Hustruskolan på Stadsteatern i Stockholm. År 2005 spelade han huvudrollen i En Svensk Tiger och samma roll på engelska (A Swedish Tiger) i Washington sommaren 2007. I novellfilmen Att bli med barn (2010), spelade han mot Lisa Henni. År 1995 startade Gillinger företaget Reell Recett i vilket han bedriver sin artistiska verksamhet. Han har även röstskådespelat till diverse barnprogram på Barnkanalen. Gillinger är sedan hösten 2014 gift med musikalartisten Jenna Gillinger (fd. Åhrén). 1990 – Storstad (TV-serie). 1996 – En fyra för tre (TV-serie). 1996 – Cluedo – en mordgåta. 1997 – Ture Jonsson tänder till (reklamfilm). 2005 – Herbie: Fulltankad. 2005 – Berättelsen om Narnia: Häxan och Lejonet. 2008 – Asterix på olympiaden (röst). 2009 – Lasse på utflykt. 2010 – Dumma mej (röst som Vector). 2010 – Below The Beltway. 2010 – Att bli med barn. 2011 – The Looney Tunes Show (röst som Daffy Anka). 2012 – Äkta människor. 2012 – Röjar-Ralf(röst som Fixar-Felix Jr.). 2013 – Halvvägs till himlen. 2013 - Legends Of Chima (svensk röst till Razar, Plovar, Eglor, Gorzan, Crawley med flera). 2015 – Snurre Sprätt och hans vänner (röst som Daffy Anka). 2016 – Beck – Steinar. 2016 – Jävla klåpare (TV-serie gästroll). 2016 – Trolljakten (röst som James "Jim" Lake Jr.). 2018 – Röjar-Ralf kraschar internet (röst som Fixar-Felix Jr.). 2020 – Åreakuten (TV-serie). 2021 – Space Jam: A New Legacy (röst som Daffy Anka).

Livia Millhagen

Livia Maria Millhagen, född 23 maj 1973 i Storkyrkoförsamlingen, Stockholm, är en svensk skådespelare. Millhagen, som är dotter till konstnären Lars Millhagen och konstvetaren Beate Sydhoff, växte upp i Gamla stan i Stockholm och en tid i Washington D.C., där modern var kulturattaché vid Sveriges ambassad. 1995–1999 studerade hon vid Teaterhögskolan i Malmö och gjorde sin praktik på Kungliga Dramatiska Teatern 1997, varvid hon medverkade i Strindbergs Fadren i regi av Staffan Valdemar Holm. 1999–2002 var hon verksam på Uppsala Stadsteater i bland annat Ur funktion och Elektra, båda i regi av Birgitta Englin. Våren 2008 spelade hon huvudrollen Lydia i Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken på Stockholms Stadsteater (regi Daniel Lind Lagerlöf). Hon tillhör sedan 2003 Dramatens fasta ensemble. Där har hon bland annat spelat i Bertolt Brechts Mor Courage och hennes barn (regi Anders Paulin), i Shakespeares Lika för lika (regi Yannis Houvardas) och i Frank Wedekinds Lulu (regi Ole Anders Tandberg). Sedan 2007 har hon framför allt kreerat ett flertal ledande och uppmärksammade roller i regi av Stefan Larsson, däribland Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap (även på Sveriges Television) mot Jonas Karlsson, Fanny och Alexander, Christopher Hamptons Farliga förbindelser, Ibsens Rosmersholm och Yukio Mishimas Markisinnan de Sade. Våren 2016 följde titelrollen i Euripides Medea i en dansk-svensk samproduktion mellan Betty Nansen-teatern i Köpenhamn och Dramaten. Hösten 2017 spelade Millhagen rollen som Anna Karenina efter boken med samma namn på Dramaten. På film har Millhagen gjort den kvinnliga huvudrollen Carola i Miffo och Ylva i Buss till Italien, båda i regi av Daniel Lind Lagerlöf. För rollen i Miffo nominerades hon till en Guldbagge i kategorin "Bästa kvinnliga huvudroll". På Sveriges Television har hon medverkat i novellfilmen Rubinbröllop (regi Joachim Siegård) och i serien Mästerverket (regi Linus Tunström) samt 2013 i serien Molanders som Fanny Molander. 2004 – Guldbagge-nominerad i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll för rollen som Carola i Miffo. 2006 – Gunn Wållgren-stipendiet (motivering: "Livia Millhagen har under de senaste året spelat så vitt skilda roller som Isabella i 'Lika för lika' på Stora scen, Gertrud 'I skuggan av Hamlet' för unga på Lejonkulan och 'Lulu' just nu på Lilla scen. Det som slår en med Livias begåvning, utöver en närvaro och en ärlighet i skådespeleriet, är att hon nästan omärkligt lyckas gestalta dessa roller så olika."). 2009 – Oscar Lindgrens stipendium. 2013 – Carl Åkermarks stipendium av Svenska Akademien. 2015 – Litteris et Artibus. 2019 – Svenska Dagbladets Thaliapris. 1996 – Fisherman's Friend (kortfilm). 2002 – Beck – Annonsmannen. 2005 – Buss till Italien. 2005 – Rubinbröllop (kortfilm). 2005 – 27 sekundmeter snö. 2006 – Mästerverket (TV-serie). 2008 – Häxdansen (TV-serie). 2008 – Maria Larssons eviga ögonblick. 2009 – Wallander – Prästen. 2012 – Berättelsen om Pi (röst som Gita Patel). 2013 – Molanders (TV-serie). 2015 – Den gode dinosaurien (röst som mamma Ida). 2016 – Finaste familjen (TV-serie). 2017 – Veni Vidi Vici (TV-serie). 2018 – Systrar 1968 (TV-serie). 2019 – Lejonkungen (röst som Shenzi). 2019 – Fågelfångarens son. 2020 – Bäckström (TV-serie). 2020 – Själen (röst som doktor). 2021 – Raya och den sista draken (röst som hövding Virana). 2021 – Young Royals (TV-serie).

Göran Norström

Göran Norström, född 1 maj 1928 i Sandviken, död 25 oktober 2016 i Sandviken, var en svensk författare, journalist, konstnär och jazzpianist. Norström debuterade med 1966 års novellsamling Promenaderna. Därefter följde några års tystnad innan han 1974 utkom med Glasburen. Samma år fick han Rörlingstipendiet. Utgivningen fortsatte och 1976 kom Syrenbersån och andra noveller, 1978 Svinskogen och 1979 Bilder från bruket. I slutet av 1980-talet inledde Norström en serie barn- och ungdomsböcker med titeln Tepper-gänget. Först ut var Tepper-gänget och spionen (1987), följd av Tepper-gänget och stickspåret (1988), Tepper-gänget och soldaten (1988), Tepper-gänget och skådespelaren (1989) samt Tepper-gänget och sextetten (1990). Norström skrev även böckerna Skördefesten (1990), Tunneln (1991), Morfar och Daniel (1991) och Smugglare (1993) under samma period. I sina böcker använde Norström ömsint och ärligt gästrikemiljön kring Gävle, födelsebruket i Sandviken och i synnerhet trakterna kring Järbo och Kungsfors med vilka han var mycket förtrogen sedan sin tid som ortskorrespondent för Gefle Dagblad. I framförallt de många novellerna skildrar han människans utsatthet, oavsett om den yttre miljön är Järboskogen eller en syrénberså på Götgatan i Sandviken. I romanen Pukevind och honung (1981) skildrar han i mytens form och med stor humor människorna i byarna runt Kungsberget och låter dessa uppleva makalösa ting i sin vardag. Göran Norström har också skrivit ett tjugotal TV-, radio- och scenpjäser samt ett antal novellfilmer där han också svarat för regi. Filmerna har bland annat visats i svensk television. Bland novellfilmerna finns Syrenbersån och Sportfiskaren. 1974 – Rörlingstipendiet. 1989 – Östersunds-Postens litteraturpris.

Mona Andersson

Mona Margareta Andersson, född 17 augusti 1936 i Göteborg, är en svensk skådespelare. Hon var tidigare gift med Olof Thunberg och är nu sambo med Peter Edding. Andersson är mor till skådespelaren Svante Thunberg, svärmor till operasångerskan Malena Ernman och farmor till bland annat klimataktivisten Greta Thunberg. 1956 - Sista paret ut, gymnasist. 1959 - Brott i Paradiset, servitris på Paradiset. 1960 - Domaren, åhörare i rättssalen. 1961 - Pongo och de 101 dalmatinerna. 1961 - Testfilm Dramatenelever 1960. 1962 - Raggargänget, Maggan, raggarbrud. 1962 - Vaxdockan, Expediten. 1963 - Adam och Eva, fröken Nätt på Hjälpo. 1966 - Adamsson i Sverige, fröken Blomgren, maskinskriverska. 1966 - Ön, fru Eriksson. 1968 - Korridoren, Lise Granell, patient. 1968 - Vindingevals, Doris, hemmadotter. 1972 - Statistik för Svensson, mamman. 1975 - Garaget, hårfrisörskan. 1975 - Barnen från vildmarken, Naome Sager. 1976 - Ansikte mot ansikte, en patient i drömmen. 1977 - Tabu, Aina Eriksson, Lennarts fru. 1977 - Peter och draken Elliott, svensk röst som Lena Gogan. 1983 - Fanny och Alexander, Karna, piga. 1992 - Stortjuvens pojke, hälerskan. 1994 - Stockholm Marathon, Hellströms fd svärmor. 1997 - Chock, liftarflickan. 1999 - Hälsoresan – En smal film av stor vikt, Gudrun. 2001 - Barnsäng, Gerda, mamman. 2006 - Final Curtain Call (Novellfilm av Jan-Eje Ferling), Elin Drotter, huvudroll. 2009 - Ella, Ella, Prix d'interprétatio för rollen, 25ème Festival Européen du Film Court, Brest, Frankrike. 1963 – Topaze, andre maskinskriverska. 1968 – Lärda fruntimmer, Martine. 1968 – Lekar i kvinnohagen, Maja Svensson. 1970 – Ett dockhem, Kristine. 1970 – Körsbärsträdgården, Dunjusjal, hembiträde. 1972–1974 – Bröderna Malm (TV-serie), en kvinna. 1973 – Ett köpmanshus i skärgården (TV-serie), Pernilla. 1974 – Straffet, Elsa Knutsson. 1974 – Rulle på Rullseröd, faster Ingeborg. 1978 – Kärlek genom ett fönster. 1980 – Styv kuling, fru Lind. 1982 – Polisen som vägrade svara. 1982 – Dubbelsvindlarna. 1994 – Tre Kronor, Gunvor Gustavsson. 2016 – Vårdgården, (gästroll). 2017 – Syrror, (gästroll). 2018 – Sommaren med släkten (TV-serie).


Novellfilmer