Inkontinens
Inkontinens (inkontinent) innebär oförmåga att kontrollera urin (urininkontinens) eller avföring (avföringsinkontinens). Symtomen kan hanteras bland annat med hjälp av inkontinenshjälpmedel, som exempelvis skydd, analpropp, blöja eller kateter. Grundorsaken kan förebyggas eller behandlas med varierande metoder, däribland kirurgi. Kvinnor med urininkontinens kan även använda intravaginala hjälpmedel. Inkontinens eller urinläckage är vanligare än vad många tror, särskilt hos kvinnor. Inkontinens innebär att man kissar på sig eller på annat vis läcker urin. Trots att det är ett vanligt problem, skäms många över sina besvär och söker därför inte vård. Orsakerna till inkontinens kan vara flera olika, men det tyder sällan på någon allvarlig sjukdom. Den vanligaste orsaken är en försvagad bäckenbottenmuskulatur, något som naturligt försvagas med åldern. Det är musklerna i bäckenbotten som hjälper till att hålla upp urinblåsan och urinröret. Muskulaturen kan tränas upp med hjälp av knipövningar. Andra orsaker till inkontinens kan vara nedsatt fysisk rörlighet, medicinsk eller neurologiska åkommor, urinvägsinfektioner, att östrogenmängden minskar i samband med klimakteriet, graviditet, förlossning, övervikt etc. Den vanligaste formen av inkontinens bland kvinnor är den som kallas för ansträngningsinkontinens, vilket innebär att det tryck som urinen skapar i urinblåsan blir för stort och att urinröret öppnas av trycket. Skadade eller försvagade muskler i bäckenet kan vara orsaken till att urinröret inte klarar av att hålla emot. Trängningsinkontinens innebär att man utan vidare känner ett stort behov av att urinera och att man inte kan hålla sig. Denna typ av inkontinens är ofta resultatet av instabilitet i blåsan, vilket gör att muskulaturen blir avslappnad i ett för tidigt skede. Övervikt och graviditet är två faktorer som potentiellt sett kan orsaka trängningsinkontinens, men den kan även komma med åldern. Överflödsinkontinens är okontrollerad tömning av urinblåsan i mindre mängder för att urinblåsan hela tiden är full eller överfull. Detta orsakas oftast av urinstämma. Denna typ av inkontinens drabbar nästan bara män, detta för att kvinnor mycket sällan drabbas av urinstämma. Blandinkontinens kallas det när inkontinensen kan bestå av såväl ansträngningsinkontinens som trängningsinkontinens. Det finns olika sätt att hantera inkontinens beroende på kön, vilken typ av problem man har, hur stora problem man har och om det är tillfälliga eller långvariga problem. Effekten av förebyggande insatser av inkontinens varierar beroende på typ av problem och metod. Träning, kost och toalettvanor kan i många fall få positiv effekt. När det kommer till egenvård rekommenderas bäckenbottenträning vid alla olika inkontinenstyper hos kvinnor. Individer med inkontinens bör ta kontakt med sjukvården eftersom det idag finns både hjälpmedel, behandlingsalternativ och enkla ingrepp som kan minska besvären. Vid förekomst av blod i urinen, svårigheter att tömma urinblåsan, plötsliga och starka träningar eller en neurologisk sjukdom är det lämpligt att omgående kontakta sjukvården, exempelvis husläkare, kontinensmottagningar på vårdcentraler och sjukhus eller gynekolog. Ansträngningsinkontinens. Trängningsinkontinens och överaktiv blåsa. Analinkontinens/avföringsinkontinens. Förebyggande insatser som kost och träning, exempelvis bäckenbottenträning. Absorberande skydd – bindor, blöjor, engångsmadrasskydd och absorberande trosor fångar upp dropparna håller kläder och madrasser torra. Produkterna finns bland annat tillgängliga på apotek och dagligvaruhandeln. För kvinnor med urininkontinens finns intravaginala inkontinenshjälpmedel som förs in i slidan och stöttar slidväggen för att minska risken för urinläckage framför allt vid ansträngningsinkontinens. Dessa hjälpmedel finns tillgängliga via apotek eller kan ordineras av urolog eller gynekolog.
Urininkontinens
Urininkontinens är en form av inkontinens som innebär oförmåga att kontrollera urin. Symtomen kan hanteras med hjälp av inkontinenshjälpmedel, som exempelvis blöja, kateter eller intervaginala hjälpmedel. Grundorsaken behandlas med kirurgi eller förebyggande metoder som bäckenbottenträning. Urininkontinens brukar indelas i ansträngningsinkontinens och trängningsinkontinens. Det förra innebär läckage av mindre mängder i samband ansträngning eller kontinuerligt läckage. Trängningsinkontinens innebär plötslig tömning av urinblåsan. Blandinkontinens är en kombination av ansträngnings- och trängningsinkontinens, ofta är symtomen av den ena sjukdomen mer framträdande än den andra. Ansträngningsinkontinens drabbar främst kvinnor och orsakas ofta av uttänjda muskler och ledband i bäckenbottnen. Även män kan få ansträngningsinkontinens, men det är mycket ovanligt. Då är det vanligen i samband med prostatasjukdomar eller efter kirurgiska ingrepp i prostata och urinblåsa. Ansträngningsinkontinens uppstår ofta som en följd av graviditeter och förlossningar. Graviditeten innebär förändrade hormoner i kroppen vilket medför att muskler och bindväv uppmjukas för att förbereda kroppen för förlossningen. Under förlossningens slutfas medför krystvärkarna ännu en påfrestning för vävnaderna. Efter graviditeten återställs hormonbalansen, men vissa vävnadsförändringar kan kvarstå. Forskning visar att den första graviditeten innebär störst risk för urinläckage. Trängningsinkontinens kan delas in i fyra grupper beroende på vad som är den bakomliggande orsaken , orsakad av avflödeshinder, orsakad av sjukdom i nerver, ryggmärg, hjärnstam etc, orsakad av sjukdom i stora hjärnan eller slutligen utan påvisbar orsak (idiopatisk). Trängningsinkontinens kan bland annat orsakas av bakterier i urinen, stenbildning i urinblåsan eller prostataförstoring. Behandlingsalternativ är öppna skydd, blöja, blåsträning, bäckenbottenträning, livsstilsförändring, översyn av blåsbeteendet, uridom (gäller män), läkemedel och kirurgi. Val av behandling beror på typ av urininkontinens. Det är viktigt att hitta en lösning som passar personens individuella situation för att förhindra att personen anpassar sig efter inkontinensproblemen med tex social isolering som konsekvens. Det är nödvändigt att motivera individen dels att långsiktigt behandla grundorsaken och dels att använda olika inkontinensskydd. Det är viktigt för den drabbade att våga söka vård, de flesta blir botade eller får sina symtom lindrade. Tappningskatetrar är engångskatetrar som förs in i urinröret för att tömma urinblåsan. När blåsan är tom avlägsnas katetern och kasseras. Tappningskatetrar används främst vid retention (oförmåga att tömma blåsan), men kan även användas för att minska/undvika inkontinens. För personer som lider av inkontinens finns det i Sverige kostnadsfria hjälpmedel att få. Exempel på detta är intravaginala hjälpmedel, katetrar, uridom samt absorberande skydd och plastbyxor. Hjälpmedlen skrivs ut av distriktssköterskor eller annan sjukvårdpersonal med utbildning i inkontinensvård. Man kan även köpa intravaginala hjälpmedel och inkontinensskydd på apoteket och dagligvaruhandeln. Absorberande produkter (skydd, skyddande underkläder, vuxenblöjor) är de mest kända hjälpmedlen för att hantera inkontinens. De är i allmänhet lätta att få tag på via apotek eller dagligvarubutiker. Fördelarna med att använda dessa är att de knappt behöver någon anpassning eller introduktion av sjukvårdsspecialist. Nackdelarna är att de kan vara skrymmande, läcka, avge lukt och orsaka hudskador. En urindroppsamlare/uridom (för män) ansluten till en urinuppsamlngspåse är en lösning för män med urinläckage som vill hålla huden torr hela tiden. Individanpassad storlek på urindroppsamlaren är viktigt för att den ska fungera optimalt.
Urinretention
Urinretention, urinstämma, urinblåseobstruktion, innebär svårighet att tömma urinblåsan. Det kan bero på sjukdom eller uppstå som biverkan av ett läkemedel. Tillståndet kan vara antingen akut eller kroniskt. Akut urinretention inträffar plötsligt och varar endast under en kort tid. Patienter med akut urinretention kan inte urinera överhuvudtaget, även om deras urinblåsa är full. Akut urinretention är ett potentiellt livshotande sjukdomstillstånd som kräver omedelbar akut behandling. Tillståndet kan orsaka betydande obehag eller smärta. Tillståndet behandlas till exempel genom transuretral katetersättning. Kronisk urinretention kan vara ett livslångt sjukdomstillstånd. Personer med kronisk urinretention kan urinera, men tömmer inte all urin ur blåsan. Personer med detta tillstånd är ofta inte medvetna om att de är drabbade förrän de utvecklar ett ytterligare problem, till exempel inkontinens eller urinvägsinfektion.
Mölnlycke Health Care
Mölnlycke Health Care är ett svenskt företag som tillverkar engångsprodukter för operation och sårbehandling och erbjuder servicelösningar för den professionella hälsosektorn. Företaget har 7 500 anställda som arbetar på tjugotre kontor spridda över Europa, Mellanöstern och Afrika och med två kontor i Nordamerika samt fem kontor i Asien/Stillahavsregionen. Produktionsanläggningar finns i Belgien, Tjeckien, Polen, Finland, USA, Frankrike, Malaysia, Thailand och Storbritannien. Mölnlycke Väfveri AB grundades 1849 av Gustav Ferdinand Hennig (1786-1853), född i Marienberg, Sachsen den 7 november 1786 och död den 2 september 1853. Han led skeppsbrott på den bohuslänska kusten och anlände till Göteborg 26 år gammal och enligt legenden endast medförande sin bibel. Han fick hjälp av en grosshandlare Melin att studera i Tyskland och England. Vid återkomsten startade han en egen grosshandel och gifte sig med Melins dotter. Genom sin handel blev han intresserad av textilbranschen och köpte år 1823 mark vid Mölndals vattenfall, Mölndals Kvarnby, och anlade ett bomullsspinneri med garnfärgeri och en oljekvarn. 1832 anlade han ytterligare ett för tiden mycket modernt spinneri, Rosendahls Spinneri och Färgeri, också vid Mölndals Kvarnby. 1847 sålde Hennig fabrikerna i Mölndal och avsåg att dra sig tillbaka. Men han trivdes inte med sysslolösheten, utan köpte istället 1849 Råda säteri, en herrgård i Råda socken i Härryda kommun öster om Göteborg av friherrinnan Martina von Schwerin. Vid säteriets vattenfall anlades bomullspinneri, blekeri och färgeri. Ett väveri stod klart 1853 och samma år fick han hjälp att driva fabriken av sin måg Bruno Wendel. Strax därefter den 2 september avled Hennig. Kort efter Hennigs död brann nästan hela spinneriet och en stor del av väveriet ned. Arvingarna sålde alla egendomar och fabriker på auktion. Fabriksföreståndaren Bruno Wendel (1823-1893) och grosshandlaren Carl Johan Dymling ropade då in Mölnlycke med hemmanen Hönekulla och Hulebäck och därpå befintliga industrier. Väveriet återuppbyggdes 1855, men inte spinneriet. Företagen ingick från 1856 i det nybildade aktiebolaget Mölnlycke Manufaktur AB. 1861 drabbades företaget åter av en brand som omfattade nästan hela anläggningen. Men fabriken återuppbyggdes genast och utvidgades så den kom att omfatta 370 vävstolar. 1876 anlade Wendel för egen räkning ett nytt väveri, den s.k. Hulebäcksfabriken. Efter en oavbruten expansion bör företaget omkring 1880 ha varit ett av landets modernaste textilfabriker. Men därefter ledde sämre konjunkturer till en nedgång. Bruno Wendel, av folket kallad "gamle patron Wendel", avled 1893. Han var en patriark av den gamla stammen och även kommunalt intresserad och många år ordförande i Råda sockens kommunalstämma. Därtill var han starkt engagerad i tillkomsten av Göteborg-Borås järnväg, som invigdes ett år efter hans död. Sönerna Arthur och Richard övertog chefskapet, men redan efter två år inköpte Arthur samtliga aktier och drev företaget ensam. Han sökte modernisera fabriken, men lågkonjunkturen efter sekelskiftet ledde till allt sämre resultat. Änkefru Wendel offrade sin förmögenhet för att rädda bolaget, men 1906 blev läget ohållbart och företaget måste gå i konkurs. År 1906 förvärvade Claes Johansson och Co Väfveri AB i Mölndal en större aktiepost och 1915 även de återstående aktierna. Arvid Mark utsågs till disponent och denne fortsatte att modernisera fabriken. Efterkrigsdepressionen 1920 drabbade Mölnlycke mycket hårt och till slut övertog bolagets bank Skandinaviska Kreditaktiebolaget 1925 alla aktier i såväl Mölnlycke som Claes Johansson och Co. 2003 delades företaget i en del för personliga hygienprodukter (inkontinens- och barnblöjor, samt menstruationsskydd) och en mjukpappersdel.
Mölnlycke (företag)
Mölnlycke Väfveri AB grundades 1849 av Gustav Ferdinand Hennig som en väverirörelse i Råda socken, öster om Göteborg. I början på 1900-talet förvärvades Mölnlycke av Claes Johansson och Co Väfveri AB i Mölndal. På 1930-talet kompletterades sortimentet av vävda tyger med sytråd. Under andra världskriget tillkom menstruationsbindor av engångstyp. Produkter inom hygienområdet ökades med barnblöjor, inkontinensprodukter och mjukpapper. De sista delarna av textilrörelsen avvecklades under 1950-talet. Åren 1987 respektive 1994 såldes Mölnlycke Sytråd AB och AB Melka. Sönerna Arthur och Richard övertog chefskapet, men redan efter två år inköpte Arthur samtliga aktier och drev företaget ensam. Han sökte modernisera fabriken, men lågkonjunkturen efter sekelskiftet ledde till allt sämre resultat. Änkefru Wendel offrade sin förmögenhet för att rädda bolaget, men 1906 blev läget ohållbart och företaget måste gå i konkurs. 1906 förvärvade det 1893 grundade Claes Johansson och Co Väfveri AB i Mölndal en större aktiepost och 1915 även de återstående aktierna. Arvid Mark utsågs till disponent och denne fortsatte att modernisera fabriken. Efterkrigsdepressionen 1920 drabbade Mölnlycke mycket hårt och till slut övertog bolagets bank Skandinaviska Kreditaktiebolaget 1925 alla aktier i såväl Mölnlycke som Claes Johansson och Co. Banken drev nu igenom en fusion av de båda företagen som kom att kallas Clas Johansson-Mölnlycke AB. Men namnet ändrades redan 1933 till Mölnlycke Väfveri AB. Under 1930-talet koncentrerades produktionen så att inte samma slags arbete utfördes på olika ställen och man rationaliserade sortimentet med färre men längre serier. Man började också tidigt att använda konstfiber och cellull vävdes vid Mölnlycke redan 1933. Forskning och utveckling på området ledde till Mölnlyckes vaxduk, chintz, sportrockstyg och sjukvårdsplast. Man tog även fram teknik för skrynkelfribehandling. Sortiment av vävda tyger kompletterades på 1930-talet med sytråd och under andra världskriget även med menstruationsbindor av engångstyp. Efter detta så ökades mängden produkter inom hygienområdet med barnblöjor, inkontinensprodukter och mjukpapper. Under 1950-talet avvecklades textilrörelsen - de sista delarna, Mölnlycke Sytråd AB och AB Melka såldes 1987 respektive 1994. Huvudägare kom från 1949 att vara investmentbolaget Custos. Omkring 1960 noterades Mölnlycke på Stockholmsbörsen, för att 1975 förvärvas av Svenska Cellulosa AB SCA, och kom att utgöra starten på detta företags hygienrörelse. 1997 bildades SCA Hygiene Products AB genom en sammanslagning av SCA Mölnlycke AB och SCA Hygiene Paper, ett tyskt företag som förvärvats av SCA detta år. SCA Hygiene Paper hette ursprungligen Papierwerke Waldorf-Aschaffenburg, PWA. SCA Hygiene Products AB:s huvudkontor förlades till München och chef blev österrikaren Alfred Heinzel. Under Heinzels ledning expanderade företaget kraftigt, främst genom skickligt genomförda företagsförvärv, de flesta utanför Europa. Heinzel efterträddes av Stefan Angwald, men denne lämnade (ofrivilligt) företaget 2003. 2003 delades företaget i en del för personliga hygienprodukter (inkontinens- och barnblöjor samt menstruationsskydd) och en mjukpappersdel. Verksamhetsområdet sårvårdsartiklar, engångsprodukter för operationer samt annan sårvårdsutrustning sammanslogs 1998 med finländska Kolmi-Set varvid Mölnlycke Health Care AB bildades.
