Naturvårdsverket
Naturvårdsverket är en svensk statlig förvaltningsmyndighet på miljöområdet och ska vara pådrivande och samlande i miljöarbetet. Verkets arbete ska syfta till att främja en hållbar utveckling med utgångspunkt i den ekologiska dimensionen. De miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt och strategierna för att nå målen ska vara vägledande i arbetet. Myndigheten är från 1 oktober 2022 beredskapsmyndighet och ingår i beredskapssektorn livsmedelsförsörjning och dricksvatten. Naturvårdsverket bildades 1967 under namnet Statens naturvårdsverk och fick sitt nuvarande namn 1999. Myndigheten sorterar under Miljödepartementet och dess huvuduppgifter är att. Naturvårdsverket har totalt 750 anställda och leds av en generaldirektör som utses av regeringen. Naturvårdsverket har kontor i Stockholm och i Östersund. Naturvårdsverkets författningssamling (NFS) innehåller myndighetens bindande föreskrifter. Naturvårdsverket har ett bibliotek med svensk och internationell miljöinformation som är stängt för allmänheten. Sedan 2002 hanterar Naturvårdsverket jaktkortsregistret och jägarexamensregistret, nu med samlingsnamnet "Jägarregistret". All information registerförs enligt PUL och gällande dataskyddsregler. Syftet med registret är att hantera inbetalningar av viltvårdsavgiften, det statliga jaktkortet, samt att föra register över samtliga avlagda delprov i jägarexamen. I Jägarregistret ingår också registreringar för licensjakt på vissa rovdjur (varg, lodjur och järv). I oktober 2022 skrev Jägarförbundet att Naturvårdsverket hade drabbats av en hackerattack men att omfattningen av den var okänd. Personuppgifter och adresser till landets alla jägare, 300 000 potentiella vapenägare, kan ha läckt och spridits till främmande makt eller kriminella. Rovbase, som Naturvårdsverket äger tillsammans med norska Miljödirektoratet, innehåller sekretessbelagda personuppgifter på cirka 10 000 jägare som skjutit stora rovdjur vid skydds- och licensjakt. I oktober 2019 rapporterade Svensk Jakt att en utomstående person hade fått tillgång till bland annat för- och efternamn på jaktledare och skyttar vid jakt på rovdjur. Länsstyrelsen ifrågasatte Naturvårdsverkets agerande och brist på handling gällande intrånget i databasen och hänvisade till att det föreligger risk för hot och trakasserier mot rovdjursjägare. I ett brev till Naturvårdsverket frågade Länsstyrelsen varför verket inte hade rapporterat incidenten till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Naturvårdsverket utser sedan 1990 "Årets naturfotograf". vägleda andra centrala, regionala och lokala myndigheter i miljö- och tillsynsfrågor. driva mål och ärenden i domstolar och följa hur miljöbalken utvecklas. föreslå ändringar i lagstiftningen och andra miljöpolitiska styrmedel. övervaka och rapportera om tillståndet i miljön. initiera forskning och tillhandahålla kunskap. fördela medel för skötsel av skyddade områden, kommunernas klimatinvesteringsprogram och efterbehandling och återställning av förorenad mark. svara för frågor om jakt och vilt. svara för avfallsfrågor.
Astrid Bergman Sucksdorff
Astrid Bergman Sucksdorff, född Bergman den 17 januari 1927 i Solna, död 12 januari 2015 i Skara, var en svensk naturfotograf och författare till bland annat barnböcker. Astrid Bergman Sucksdorff var dotter till den välkände forskningsresande Sten Bergman och hans hustru Dagny. Hon var fotograf och barnboksförfattare med en synnerligen lång karriär. Vägen in till fotografyrket gick via en tjänst som assistent till en Stockholmsfotograf innan hon fyllt 20 år. Som fotograf var hon verksam inom dokumentär-, konst- och naturfotografi. Den första tiden som yrkesfotograf dominerades av uppdrag för dagstidningar och veckopress. Sin sista bok publicerade Sucksdorff endast några få år innan hon avled 2015. Under 1948 formerades en grupp unga fotografer, som hade en gemensam syn på att den då dominerande smakriktningen inom den etablerade svenska fotografin var gammaldags, stelbent och likriktad. I gruppen som kallade sig "De unga" fanns ett flertal av de fotografer som senare kom att dominera svensk fotografi under andra halvan av 1900-talet. Det var namn som Hans Hammarskjöld, Lennart Nilsson, Tore Johnson och Christer Strömholm. Året efter formandet av "De Unga" arrangerades en utställning med titeln "Unga fotografer" som idag betraktas som genombrottet för fotografi som konstform i Sverige. Astrid Bergman ingick som en av tre kvinnliga fotografer i utställningen. 1952 fick Astrid Bergman förfrågan från filmaren Arne Sucksdorff om att bli stillbildsfotograf vid dennes första långfilmprojekt Det stora äventyret. Astrid och Arne delade ett starkt naturintresse och blev snart ett par. I samband med filmningen i de sörmländska skogarna fick Astrid ansvar för en skadad rävunge och detta ledde till det fotoprojekt som resulterade i hennes första fotobok för barn Micki rävungen. Bilderna från den boken är de bilder som senare visats i en utomhusutställning hos Landskrona Foto. Samarbetet med Arne Sucksdorff gjorde att Astrid drogs in i ett flertal filmprojekt. En av filmerna, En djungelsaga, spelades in i Indien och de tillbringade långa perioder där. I början av 1960-talet gick de dock skilda vägar. Efter en lång period av resor och utlandsboende blev Astrid Bergman Sucksdorff bofast i Sverige och förutom uppdrag till tidskrifter inriktades hennes fotografi mot naturfotografi och författande av barnböcker. 1984 tilldelades hon Astrid Lindgren-priset för sina drygt 20 barnböcker där fotografierna var centrala. I sina memoarer "Med livet i fokus", utgivna 1997, berättar hon om ett högst spännande och mångskiftande liv. Astrid Bergman Sucksdorff var dotter till Dagny och Sten Bergman. Hon var gift 1949–1953 med Sven Gillsäter, 1953–1964 med Arne Sucksdorff och från 1967 med Gösta Vogel-Rödin (1924–98). Hon var sista tiden bosatt i Skara och avled 2015. Hennes fotografiska arv förvaltas sedan 2015 av Landskrona museum. 1953 – Micki rävungen. 1959 – Chendru får en tiger, en berättelse om en pojke i den indiska djungeln. 1967 – En bok om rådjur. 1970 – Toni, elefantförarens son, en berättelse från Assam i Indien. 1971 – Tranorna vid Hornborgasjön. 1975 – Förstoringsglaset. 1977 – Till en jaktkamrat. 1988 – Djur i naturen, däggdjur, fåglar, insekter. 1990 – Träd och Blommor. 1990 – Möten med djur i skogar, vid vattendrag, kring hus. 1991 – Mina första vilda djur. 1991 – Mina första små kryp. 1991 – Mina första fåglar. 1991 – Mina första blommor. 1991 – Djur på landet. 1992 – Mina första fåglar vid vattnet. 1992 – Mina första djur på zoo. 1993 – Mina första trädgårdsblommor. 1993 – Mina första husdjur. 1997 – Med livet i fokus (biografi). 1984 – Astrid Lindgren-priset.
Gunnar Westrin
Erik Gunnar Westrin, född 16 maj 1946 på Frösön i Jämtland, är en svensk naturfotograf, författare och föreläsare. Westrin skriver om naturen och fisket i främst Piteälven, samt Norrbottens inland och fjällvärld, bland annat det numera klassiska området norr om Kiruna som kallas "Sandåslandet". Förutom de böcker som Westrin skrivit, medverkar han även i de flesta svenska fisketidningar, skriver artiklar i dagstidningar och håller föreläsningar. Gunnar Westrin, som har släktband till byn Äspnäs, gick sina skolår i Östersund och Strömsund, samt utbildade sig sedan till lärare vid lärarhögskolan i Luleå. Han har sedan 1972 valt att bo i Råneå i Norrbotten för att ha nära till den miljö han beskriver i sina böcker och artiklar. Förutom detta arbetade han under ett tiotal år som lärare i biologi, ekologi och entomologi vid Tornedalens Folkhögskola i Övertorneå, för det mesta med natur- och fiskeguideutbildningarna. Westrin är gränsöverskridande, så till vida att han också har sina föreläsningar i Norge. Över 500 föreläsningar har gjort Westrin både berest och omtalad. Föreläsningarna har en röd tråd av ekologisk kunnighet och förståelsen för alla arters nödvändighet. Westrin har menat att hans flugspö har varit hans pekpinne i livet, en tingest som har tagit honom runt världen. Fantastiska äventyrs- och fiskefängen har upplevts i bland annat Alaska, Sydamerika, Ryssland, Mongoliet, Australien, Nya Zeeland och naturligtvis Island, Norge, Finland och Sverige. Krönikörverksamheten i allehanda dagstidningar, som Östersundsposten, Norrbottens-Kuriren och Norrländska Socialdemokraten. I den sistnämnda skrev han 534 krönikor under en period av 31 år. Under åren 1976–1986 var Westrin mycket aktiv i "Aktionsgruppen mot Råneälvens exploatering" (AMORE), och gruppen lyckades via opinionsbildning att rädda Råneälven. Älven Kallar – En flugfiskares memoarer (2017). Westrins fjällfisketips – Tankar kring ett hållbart fiske (2010). Flugfiske på vindarnas boning – Tankar vid ett vatten (2006). Westrins fjällflugor (2005). En fjällfiskares vandring (2001). Öringarnas dal – En flugfiskares drömmar (1998). Solfisken – Harren som flugfisk (1994). Nordkalottens pärla – En sportfiskares krympande miljö (1992). Främmande stränder – Med flugspö i nordliga vatten (1990). Harrmorgon – En sportfiskares smultronställen (1987). Öringnatt – Fiskeberättelser frånär och fjärran (1983). Hemma hos storharren (1981).
Åryds socken
Åryds socken i Blekinge ingick i Bräkne härad, uppgick 1967 i Karlshamns stad och området ingår sedan 1971 i Karlshamns kommun och motsvarar från 2016 Åryds distrikt i Blekinge län. Socknens areal är 90,74 kvadratkilometer, varav land 86,55. År 2000 fanns här 980 invånare. Tätorten Åryd med Åryds kyrka ligger i denna socken. Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Åryds församling och för de borgerliga frågorna till Åryds landskommun. Landskommunen inkorporerades 1952 i Hällaryds landskommun och uppgick 1967 i Karlshamns stad som 1971 uppgick i Karlshamns kommun. Församlingen uppgick 2021 i Karlshamns församling. 1 januari 2016 inrättades distriktet Åryd, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000. Socknen har tillhört fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Bräkne härad. Socken indelades fram till 1901 i 35 båtsmansshåll, vars båtsmän tillhörde Blekinges 5:e (3:e före 1845) båtsmanskompani. Åryds socken ligger öster om Karlshamn och sträcker sig från kusten med skärgård nästan upp till smålandsgränsen. Socknen består av bergshöjder i kustlandet, smala dalbygder i söder och skogsbygder i norra delen. Byar, gårdar och torp enligt kyrkoböckerna: Eriksberg (med Adolfsberg, Allbölelund, Björnahemmet, Bokhagen, Båtshakelund, Carl Stellans Park, Charlottenberg, Christineberg, Draget, Dragsö, Dragsölund, Färsksjötorpet, Greppahemmet, Gräsvik, Hallarummet, Horsö, Horsösund, Högaholm, Johanneshem, Karlsborg, Kohagen, Korran, Kroksvik, Kvarnslätt, Kyrkostadskälla, Kyrkostadslund, Lugnet, Lusthagen, Markaledet, Planthagen, Reinholdsdal, Rosenborg, Rävakås, Sandslätt, Skolhuset, Skärydstorpet, Slätten, Stenhuggeriet, Stenås, Svensborg, Svenstorp, Sågtorpet, Tegelbruket, Törnholmssund), Rörvik (med Skogsmotorpet), Guemåla, Åryd (med Galtalid, Galtatorp, Garveriet, Grinden, Korslien, Kvarnen, Lastageplatsen, Skolhuset, Sockenhuset), Guö (med Bernts villa), Guövik, Köpegårda, Björnö, Tjärö, Turajorden, Turakvarn, Skepparslätt, Edstorp, Skiftesholmen, Gundlatorp, Djurtorp, Tockarp, Märserum (med fattigstugan, Kroken), Hätteboda, Havakulle, Gunnarstorp, Haga, Törneryd (med Mejeriet, Skolhuset), Halahult, Högahult, Svarvaremåla (med Kvarnen), Borvidsmåla (med skolhuset), Hjärtsjömåla, Bökemåla, Bökemåla Bygge, Öjasjömåla, Tyskamöllan. Enmansgravar från stenåldern finns vid Tockarp och Törnryd. Gravrösen finns på bergen i kustlandet, där också ett tiotal uppallade stenar ingår. Namnet (1400-talet Arydh), taget från byn med detta namn, innehåller å syftande på vattendraget i kyrkbyn och ryd, röjning. Eriksbergs viltpark som ligger på Eriksbergs herrgårds marker vilken zoologen, författaren och naturfotografen Bengt Berg köpte 1938 för att använda för forskning om bland annat kronhjort. Eriksbergs viltpark är nu möjlig att besöka för att se djurlivet, naturen och resterna av de torp som fanns. Det finns även möjlighet till boende på herrgården. Åryds Sparbank, som framgångsrikt bedrivit lokal bankverksamhet sedan 1881, ingår numera i Sparbanken Eken. 1951 1.681 (sista året för Åryds kommun).
Terje Hellesø
Terje Hellesø, född 27 april 1964 i Bergen, är en norsk-svensk fotograf som sedan 1987 är bosatt i Sverige. Hellesø började fotografera 1973 och blev yrkesfotograf 1983. Hellesø har varit medlem i Norska Naturfotograferna/NN (1984-1996) och var medlem i Naturfotograferna/N 2006 till 2011, då han lämnade föreningen. Hellesø startade föreningen PhotoNatura 1988 där han var hedersmedlem fram till september 2011. Hellesø är en av grundarna till föreningen Förenade Naturfotografer/FN och även initiativtagare och projektledare för Mullsjö International Photo Festival. Han har publicerat böcker, bilder och texter under flera år i Sverige och utomlands och har varit föredragshållare på fotoklubbar. Han har också bedrivit naturfotokurser, bland annat i Grövelsjön. År 1987 blev Hellesø "Årets Naturfotograf" i Norge. I maj 2011 utsågs Hellesø till "Årets Naturfotograf 2010" av Naturvårdsverket, men fråntogs senare titeln. Hellesø anlitades ofta som föredragshållare och workshopledare. Han förespråkar en mer estetisk och subjektiv naturfotografi. Mellan 2005 och 2011 hade Hellesø ägnat sig åt omfattande bildfusk, genom att i datorn manipulera ett antal naturbilder, bland annat på lodjur, mårdhund och grävling. Till bilderna bifogades uppdiktade historier om mötena med vilda djur. Hellesø hade klippt ut djur från andra fotografers bilder utan tillstånd och klistrat in i sina egna landskapsbilder. Fusket uppdagades i ett blogginlägg av en jaktvårdskonsulent på Jägareförbundets webbplats i slutet av augusti 2011, vilket ledde till en intensiv debatt om Hellesøs bilder på bland annat Internetforumen Flashback och Fotosidan. Hellesø tillbakavisade först misstankarna, men efter att bildbevis hittats medgav han i mitten av september 2011 att han manipulerat åtminstone 100 bilder sedan 2005. I en intervju i september 2011 i fotomagasinet Kamera och Bild gav Hellesø sin version kring det inträffade och de bakomliggande orsakerna till denna. Hellesøs montage av en bild föreställande en mårdhund blev särskilt uppmärksammat eftersom mårdhund kan vara bärare av rabiessmitta. Den falska mårdhundsbilden samt Hellesøs uppdiktade historia om mötet med mårdhunden i skogarna utanför Mullsjö, fick Länsstyrelsen i Jönköpings län att lägga ner stora resurser på att spåra djuret. Hellesø blev senare polisanmäld för bedrägeri. Förutom Länsstyrelsen, Naturvårdsverket och Jönköpings-Posten drabbades PhotoNatura som åsamkades ekonomiska förluster. I november 2011 vann Flashbackgrävarna, som genom ett omfattande detektivarbete avslöjade bildmanipulationen, Sveriges Radios nyinstiftade journalistpris, Årets medieorm, som år 2011 delades ut för första gången. Den 2 mars fick avslöjandet ytterligare ett journalistpris: Terjadefoton och grävarna tilldelades, för avslöjandet om Terje Hellesös fotofusk, ett hedersomnämnande av juryn för Guldspaden. Efter erkännandet om fusk i september 2011 vårdades Hellesø en period på psykiatrisk klinik. Två år senare, 2013, beskrev han en period som han upplevde varit en hetsjakt och ett näthat, där människor helt lade fokus på hans fusk och glömde bort det han genom åren bidragit med inom naturfotografi. Ytterligare några år senare intervjuades han 2017 i Kropp och Själ och berättade om tiden efter avslöjandet. Han har fortsatt att fotografera och publicerar återkommande bilder på sin blogg, och har arbetat med en utställning "Bara en naturfotograf" som skulle haft premiär den 28 mars 2020 på Galleri m i Göteborg, som dock blivit uppskjuten på grund av coronapandemin. 2020 släpptes dokumentärfilmen "Terje – fotografen, lögnen och sanningen" av Andreas H Nilsson och Gustav Hugosson på SVT Play. 2020 - Bara en naturfotograf (framflyttad p.g.a. coronapandemin). Naturen som fotomotiv (1992), en lärobok i naturfoto. Min plats i ljuset (2005). Året (2008), en bok som visar ett helt år i bilder. Svartvita landskap (2013), en bok med enbart svartvita landskapsbilder.
