Alkoholabstinens
Alkoholabstinens är det syndrom som drabbar alkoholberoende personer vid avvänjning från drogen. Symptombilden är komplex och innefattar bland annat (ofta men långt ifrån alltid) epileptiska kramper och delirium tremens. Alkoholabstinens kan till skillnad från den abstinens, som uppstår vid avvänjning från många andra droger, vara direkt livshotande. I äldre tider, då ingen medicinsk behandling var möjlig, var mortaliteten i delirium tremens hög, uppemot 30%. Lindrig alkoholabstinens består främst av ångest, oro, handtremor, svettning, lindriga problem med hjärtklappning, sömnrubbningar och irritabilitet. Symptomen är snabbt övergående, ofta inom några dygn, och kräver i normalfallet ingen särskild behandling. Påtagliga abstinensbesvär bör däremot behandlas farmakologiskt för att undvika att de förvärras vid varje obehandlat tillfälle med ökad risk för abstinenskramper och delirium tremens. Det akuta alkoholabstinenssyndromet består av hjärtklappning och svettningar, handdarrningar, sömnproblem, illamående, övergående hallucinationer härrörande från alla sinnesapparater, ängslan och eventuellt epileptiska anfall. Dessutom finns risk för delirium tremens, det vill säga desorientering utöver de övriga symtomen. Bakgrunden är de efter en längre tids drickande kraftigt uppreglerade receptorerna i framför allt de glutaminerga systemen. Den avbrutna alkoholtillförseln leder till en kraftig generell stimulering och aktivering av centrala nervsystemet inklusive det autonoma nervsystemet med risk för abstinensepileptiska anfall. De kraftigt förstärkta sinnesintrycken kan leda till att man utvecklar ett delirium, det vill säga konfusion betingad av alkoholabstinens. Epileptiska anfall (abstinenskramper) är en fruktad komplikation som beräknas förekomma hos tre procent hos alkoholberoende patienter. Ofta har symtomet föregåtts av flera veckors mycket hög konsumtion av alkohol. Kramperna uppträder vanligen inom de fyra första dygnen av obehandlad nykterhet, men kan komma betydligt senare vid blandmissbruk med bensodiazepiner. Anfallen inträffar abrupt i form av muskelryckningar, så kallade grand mal anfall. Tungbett, fradga, urin- och faecesavgång kan förekomma. I allmänhet föregås dessa anfall inte av den aura som ofta förekommer vid genuin epilepsisjukdom. Behandling med Karbamazepinbaserade läkemedel är effektiv för att undvika dessa kramper. Delirium tremens (DT, "dille") är numera ett tämligen ovanligt tillstånd på grund av effektiv förebyggande behandling. Tidigare var dödligheten närmare tjugo procent i brist på adekvata behandlingsinsatser. Symtomen är varierande medvetandegrad, förvirring, osammanhängande tal, motorisk oro, mycket hög puls, kraftigt förhöjt blodtryck och temperaturstegring. Hallucinationer, i synnerhet visuella och taktila, är vanliga. DT uppträder oftast på andra till tredje dygnet av obehandlad abstinens och föregås inte sällan av abstinenskramper. DT kräver oeftergivligt övervakning och farmakologisk behandling i slutenvård.
Alkoholism
Alkoholism (skåpsupa) (alkoholberoende) är en term med flera och ibland motsatta definitioner. I allmän och historisk användning refererar alkoholism till ett tillstånd av fortsatt konsumtion av alkoholdrycker trots de hälsoproblem och negativa sociala konsekvenser det orsakar. Inom hälso- och sjukvården är alkoholism inte ett vedertaget begrepp eller diagnos, man särskiljer substansrelaterade tillstånd genom definierat missbruk (för fysiologin, fysiken eller psyket skadligt bruk av alkohol) alternativt beroende. Även termen riskbruk används inom sjukvården för att definiera ett riskabelt bruk av alkohol, där personen inte uppfyller kriterier för vare sig missbruk eller beroende. Bruk av alkohol betraktas inom sjukvården som en livsstilsfaktor i likhet med kost, motion och tobaksanvändning. Begreppet alkoholism kan i vissa sammanhang referera till en dragning åt konsumtion av alkohol och/eller en förhindrad förmåga att känna igen de negativa effekterna av överdriven alkoholkonsumtion. Även om inte alla dessa definitioner specificerar pågående och fortgående alkoholbruk så gör vissa det, och kan också ta upp konsekvenser av långvarigt alkoholmissbruk såsom fysiskt beroende och abstinens. Även om intag av alkohol, per definition, är nödvändigt för att utveckla så kallad alkoholism, är inte alkoholbruk i sig en indikator för utveckling av tillståndet. Kvantiteten och frekvensen på alkoholkonsumtionen som krävs för att utveckla vad som oftast avses med alkoholism varierar stort från person till person. Även om de biologiska mekanismerna som ligger bakom tillståndet är oklara, så har vissa faktorer, inklusive social omgivning, emotionell hälsa och genetisk predisposition, identifierats. Betydelsen av begreppet alkoholism karakteriseras av ökande psykiska, fysiska och sociala problem. De flesta så kallade alkoholister är socialt förankrade, det vill säga har ett socialt nätverk och ett arbete. Oavsett blir intag av alkohol alltmer överskuggande om inte processen hejdas i tid. Detta leder till att personens sociala situation kompliceras, frånvaron från arbetet ökar och sjukvårdsbehovet växer, på längre sikt hotas personer med överkonsumtion av alkohol av en förtidig död. Tungt eller långvarigt alkoholberoende kan leda till epileptiska kramper eller delirium tremens vid plötsligt avbrott. En tumregel är att motsvarande 70 cl starksprit per dag utan avbrott i tre veckor ökar risken för epileptiska krampanfall och delirium tremens, vilka båda är så kallade abstinenskomplikationer. En person med utpräglat alkoholberoende skall alltid bedömas av läkare med erfarenhet av beroendeproblematik för att utröna om det finns risk för abstinenskomplikationer. På mindre orter där specialiserad beroendevård inte finns är det vanligt att psykiatriker gör sådana bedömningar. Omkring 90 procent av den vuxna befolkningen konsumerar alkohol och av dessa uppskattas ungefär 10 procent ha en problematisk alkoholkonsumtion. Enligt Missbruksutredningen från februari 2011 uppskattas 4,4 procemt eller 330.000 svenskar uppfylla kriterier för alkoholberoende. Den begreppsförvirring som råder inom detta fält gör att personer med beroende felaktigt definieras som det mångtydiga begreppet "missbrukare" eller tvärt om. Det finns ett behov av ökad samsyn kring den terminologi som används rörande substansrelaterade tillstånd, något som uppmärksammats av bland annat Socialstyrelsen, se nedan. Lars Forsberg, en svensk alkoholforskare, har översatt ett antal frågor hämtade från the CAGE test utvecklad av John Ewing, grundare av Bowles Center for Alcohol Studies, University of North Carolina at Chapel Hill. CAGE är ett internationellt använt instrument för identifiering av personer med riskbruk, missbruk eller beroende. Det används exempelvis inom primärvård och CAGE har översatts till åtskilliga språk. En SBU-rapport från 2015 fann stöd för vissa program inom skola och samhälle för att förebygga framtida missbruk.
Majken Johansson
Som 13-åring flyttade Majken Johansson till sin biologiska mor efter ett ingripande från barnavårdsnämnden. Efter krigsutbrottet vistades hon hos släktingar på landet i Småland under flera månader. Där lärde hon känna sina morföräldrar där särskilt mormodern Augusta förmedlade kärlek, ömhet och gudsfruktan och där varje kväll avslutades med familjeandakt. Skolan blev en tillflyktsort från det oroliga fosterhemmet. Majken Johansson var duktig i skolan, och efter folkskolan fortsatte hon sina studier och tog realexamen 1947. Därefter började hon gymnasiestudier vid Katedralskolan i Lund. Gymnasiet läste hon in på två år och tog studenten våren 1949. Hösten samma år började hon sina studier vid Lunds universitet. Hon läste engelska, teoretisk filosofi, pedagogik och nordiska språk och avlade filosofisk ämbetsexamen 1954. Sedan början av tonåren led Majken Johansson av ångest och depression. Redan under gymnasietiden grundlade hon ett alkoholberoende som kom att prägla återstoden av livet. 1951 gjorde hon ett noga övervägt självmordsförsök. Efter avlagd akademisk examen flyttade hon till Stockholm, där missbruket fortsatte och ett nytt självmordsförsök följdes av en vistelse på Beckomberga mentalsjukhus. En viss stabilitet uppnåddes genom att en äldre arbetskamrat under en tid öppnade sitt hem för Majken Johansson och ordnade en anställning som korrekturläsare och översättare vid Norstedts förlag. Genom en kontaktannons 1955 gjorde Majken Johansson bekantskap med en många år äldre, i yrkeslivet väletablerad kvinna. De inledde en kärleksrelation som stundtals var stormig och som fick ett dramatiskt slut genom kvinnans självmord ett år senare. Sorgen kom att sätta stor prägel på Majken Johanssons fortsatta liv och litterära produktion. 1958 anslöt sig Majken Johansson till Frälsningsarmén. 1959–1960 genomgick hon frälsningsofficersutbildning och placerades för tjänstgöring i Alingsås. Johansson blev i och med sitt intensiva arbete inflytelserik i att "tvätta [...] bort tråk-och-präktstämpeln" på Frälsningsarmén, men hon var samtidigt en omstridd företrädare, delvis på grund av sitt missbruk. Efter ett mentalt sammanbrott och sjukhusvistelser bodde hon under några år på Dalarö folkhögskola där Karin Hartman som var en av skolans grundare, var verksam som rektor. Från 1970-talet och fram till Majken Johanssons död kom den sjutton år äldre Karin Hartman att utgöra hennes ständiga stöd och under många år bodde de tillsammans. Från 1970-talet och framåt var Majken Johansson generös med intervjuer i såväl press som radio och TV och vittnade öppenhjärtigt om såväl sin tro som sin livshistoria. Hon var också efterfrågad och uppskattad diktuppläsare och kåsör. De sista åren av sitt liv var Johansson nykter. Hon avled 1993 av toxisk kardiomyopati. Majken Johansson är gravsatt i minneslunden på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm. Majken Johansson började tidigt uttrycka sig i litterär form. Som tolvåring fick hon en dikt publicerad i en Malmö-tidning och blandat med dagboksanteckningar finns dikter från tonårstiden. Under universitetsstudietiden var Majken Johansson aktiv i Litterära studentklubben i Lund. Till medlemmarna som senare kom att benämnas Lundagruppen hörde bland andra Göran Printz-Påhlson, Ingemar Leckius, Anna Rydstedt, Åsa Wohlin och Bo Strömstedt. Klubben gav ut den litterära årskalendern Vox och dess medlemmar medverkade också flitigt i studenttidningen Lundagård och i Malmötidningen Kvällsposten. I den litterära studentklubben provade de unga författarna nya poetiska uttrycksmedel med inspiration från modernisterna och tillämpning av "the new criticism" där man tog avstånd från termer som "form" och "innehåll". Ironi, stilbrytningar och lekfullhet kännetecknade gruppens poesi.
Jacob Smitaren
Jacob Smitaren är en svensk dramafilm från 1983 i regi av Göran du Rées. I rollerna ses bland andra Roland Janson samt de relativt okända skådespelarna Carina Eriksson och Elvy Wallöf-Eriksson. Janson skrev även filmens manus tillsammans med du Rées och Christina Olofson. Inspelningen ägde rum under tre veckor i Göteborg med Olofson som producent och du Rées som fotograf. Göran Lagerberg komponerade musik till filmen och Olofson var klippare. Filmen premiärvisades den 11 februari 1983 på biograferna Cosmorama i Göteborg, Spegeln i Stockholm, Spegeln i Umeå samt Camera i Växjö. Filmen var en av huvudattraktionerna på Göteborgs filmfestival i februari 1983. Den fick genomgående negativ respons från kritikerna. Jacob Andersson har successivt hamnat i ett alkoholberoende, vilket gör att hans fru lämnar honom med parets barn. Jacob har efter skilsmässan inte träffat dottern Camilla trots att han tänkt tanken att han borde. En dag nås han av meddelandet att hon är död, vilket först leder till ett sammanbrott och sedan till insikten om att han har kastat bort sitt liv. Jacob drivs nu av vrede och vill till varje pris hämnas sin dotters död. Roland Janson – Jacob Andersson. Carina Eriksson – Camilla Andersson. Elvy Wallöf-Eriksson – Lilly Andersson. Margita Ahlin – Karin Sandström. Stellan Johansson – utesovaren. Sven Wollter – läkaren. Lars Alerås – prästen.
Pete Doherty
Dock eskalerade Dohertys droganvändande och tärde på de två stjärnornas förhållande både privat och professionellt. Livvakter fick anlitas under gruppens studioinspelningar för att skydda Doherty från vad Barât kallade Dohertys "harpies" (drogvänner) från att dyka upp i studion. Kort efter de första inspelningarna petades Doherty återigen från gruppen, eftersom han tre gånger misslyckats med att trappa ner på droganvändandet genom rehab. Medan Doherty rymde från Wat Tham Krabok, ett kloster i Thailand känt för att rehabilitera drog- och alkoholberoende, släpptes bandets andra album, The Libertines, som gick rätt in på förstaplatsen på den brittiska albumlistan. Där stannade det i ungefär fyra veckor och sålde platina både i Storbritannien och USA. Doherty har efter uppbrottet med The Libertines format en egen karriär, helt utan hjälp från Carl Barât. Bland annat gästade han Wolfman på singeln "For Lovers" (släpptes när Doherty var medlem och nominerad till Ivor Novello Awards för 2004 års bästa sång), sedan släppte han singeln "Babyshambles" och bildade sedermera bandet med samma namn, vilket från början var till för att tjäna pengar till droger. Bandet har sedan dess släppt singeln "Killamangiro" och turnerat runt om i Storbritannien. I december år 2004 misslyckades de att inta scenen på London Astoria, vilket ledde publiken till uppror. Den 3 februari 2005 arresterades Pete Doherty för att ha misshandlat dokumentärfilmaren Max Carlish på ett hotell i Islington. Mot sitt nekande och efter misslyckade försök att skrapa ihop 150 000 pund till borgen fängslades han återigen, anklagad bland annat förån och utpressning, anklagelser som senare togs tillbaka. Doherty har opererat in en Naltrexone, vilken förhindrar honom från att bli "hög" av heroin. Den 2 juli 2005 uppträdde Doherty på Live 8-konserten i Hyde Park i London, där han tillsammans med Elton John gjorde en duett med sången "Children of the Revolution". Flera brittiska tidningar kallade uppträdandet för "shambolic". Pete Doherty har senare hävdat att det dåliga framträdandet berodde på chocken han fick efter de kommentarer sir Bob Geldofs dotter, Peaches, gav honom alldeles innan han skulle gå på scen. I juli 2005 skulle Doherty och Babyshambles backa upp bandet Oasis under deras Storbritannien-turné. De misslyckades att dyka upp, något som skylldes på att Doherty inte kunde ta sig hem från Frankrike i tid. Den 13 augusti 2005 stoppades Pete Doherty i tullen på Oslos flygplats Gardermoen efter att de hade hittat små mängder heroin i hans kläder. Babyshambles var bokade att spelade på Øyafestivalen i Oslo klockan 17:05, men Doherty hölls kvar i tullen i tre timmar. Han släpptes efter att festivalarrangörerna betalat 8 000 norska kronor i böter för hans droginnehav. När bandet slutligen dök upp på scenen var Doherty sjuk och spydde på scen efter 20 minuter. Han hällde ut en flaska vodka över publiken och visade upp ett tomt cigarettpaket, vilket ledde till att publiken började kasta upp cigaretter på scen. På grund av att elektriciteten stängdes av 23:00 kunde Babyshambles inte spela mer än 30 minuter. Den 15 augusti 2005 släppte Babyshambles sin andra singel "Fuck Forever", vilken nådde fjärde plats på den brittiska singellistan. Senare samma månad var Pete Doherty involverad i en uppgörelse med sin tidigare vän och bandmedlem, Razorlightsångaren Johnny Borell. Uppgifter gör gällande att Doherty skulle ha skallat Borell efter deras uppträdande på Leeds-festivalen av oklara skäl. Den 16 juni 2006 klockan 01:15 skulle Pete Doherty och hans band Babyshambles ha sin första svenska spelning på Hultsfredsfestivalen, Hultsfred. Han blev dock stoppad av tullen på Arlanda flygplats efter misstankar om att han var drogpåverkad. Babyshambles var inte uppe på scenen förrän klockan halv tre på natten. Det var egentligen meningen att han skulle vara inlagd på ett rehabiliteringshem i Portugal.
