Barbiedocka
Barbiedocka är en leksak som introducerades i mars 1959. Det är en docka som ser ut som en ung kvinna. Till skillnad från dockor som föreställer småbarn, som kan användas för att leka omvårdande, till exempel mata, byta blöjor eller natta, används barbiedockan mest för mode och skönhetsvård. Det finns en mängd olika kläder, stilar och accessoarer avsedda för denna docka, ungefär som en tredimensionell klippdocka. Hon har också fyra systrar, Skipper som är i tonåren, Stacie som är 7-11 år, Shelly som är 3-5 och Krissy som är spädbarn. Barbies fullständiga namn är Barbara Millicent Roberts. Barbie tillverkas av en av världens största leksakstillverkare Mattel. Det finns även hushållssaker till dockan. Barbie finns även i tidningar och filmer. Ruth Handler fick idén till Barbie, då hennes dotter Barbara hellre lekte med klippdockor än traditionella dockor. Därför köpte hon 1956, under en resa den tysktillverkade dockan Lilli i en schweizisk butik. Lilli var baserad den sexuellt frispråkiga/vågade tecknade serien med samma namn som åren 1952–1961 publicerades i tidningen Bild. Serien, som inte var riktad till en barnpublik och vars titelfigur hade viss likhet med skådespelerskan Marlene Dietrich, blev en stor framgång och ledde till produktion av en docka baserad på titelpersonen. Dockan tillverkades åren 1955–1964 i uppskattningsvis 130 000 exemplar och såldes som skämtleksak för män på barer och i tobaksaffärer. Det gjordes även en tysk filmproduktion (svensk titel: Flickan från storstaden) baserad på den tecknade serien. Barbie-tillverkaren Mattel köpte 1964 rättigheterna till Lilli och avslutade snabbt produktionen av den konkurrerande dockan. Ruth Handler har aldrig erkänt att hon var inspirerad av Lilli och har inte velat diskutera saken. Barbiedockan är för övrigt uppkallad efter paret Handlers dotter Barbara som kallades för Barbie, något denna aldrig uppskattade. Det fanns även en son i familjen, Kenneth, som kallades Ken. Barbieklubben i Sverige startades av Mona Sahlin, sedermera ordförande i Socialdemokraterna. Barbiedockan introducerades i Sverige till julen 1963. På 1970-talet hade Barbie också två andra syskon, Tutti och Todd, men deras produktion slutade snart. Barbie har under lång tid kritiserats för att sprida ett orealistiskt kroppsideal, och under 1970-talet förbjöds dockorna på många förskolor i Sverige. Det har hävdats att hon är så smal att alla hennes inre organ inte skulle fått plats i henne om hon varit levande, och att ungdomar med väldigt smala kroppsideal kan drivas till anorexi och andra ätstörningar. Baserat på midjemått har man beräknat att om Barbie hade varit människa hade hon varit 213 cm lång, men fortfarande med en mindre midja än en normal kvinna. Tillverkningsföretaget Mattel har tidigare slagit undan kritiken med att Barbies kroppsform aldrig varit menad att vara realistisk. Företaget har senare mött kritiken för att sedan 2016 börjat tillverka flera olika typer av Barbiedockor såsom "lång", "kurvig" och "petite". År 2011 utsattes Barbie för en Greenpeace-kampanj, eftersom organisationen sade sig ha bevis för att förpackningen till dockan kommer från skövlad indonesisk regnskog. En Barbiebok med titeln I Can Be a Computer Engineer (Jag kan bli dataingenjör) fick uppmärksamhet på Internet 2014. Kritik riktades mot hur yrket avbildades och hur Barbie behövde hjälp från två män för att klara av jobbet. Efter kritiken drog Mattel tillbaka boken och gav en offentlig ursäkt på Barbies facebooksida. Det är inte bara barn som leker med Barbie, hon är ett populärt samlarobjekt också. Det finns vuxna som betalar stora summor för en viss accessoar, docka eller ett speciellt plagg. En del designar också själva barbiedockor. Även om dockans kropp är märkt "1968" betyder det inte att dockan är tillverkad då. Däremot är själva modellen för den kroppstypen designad under det året, medan dockan i sig kan vara betydligt yngre.
Barbie: Life in the Dreamhouse
I serien får man följa Barbie, hennes systrar, vänner och husdjur i en dockversion av Malibu. Alla invånare är dockor, vilket ofta refereras till på olika sätt, men de beter sig annars som människor. Centrumet för handlingen är ofta Barbies rosa Drömhus, där det finns allt man kan tänkas behöva och lite till. Serien använder formatet av ett reality-program där rollfigurerna lämnar olika kommentarer mellan scenerna. Den bygger mycket på en slags självparodi och använder sig ofta av slapstick och populärkulturella referenser. Barbie Roberts bor i det enorma Drömhuset med sina yngre systrar och sina husdjur (katten Blissa, hunden Taffy och hästen Tawny). Hon har haft över 150 yrken och är en modeikon i Malibu. Många skämt i programmet cirkulerar kring att hon är perfekt och har allt man kan tänka sig, men trots att hon är rik och berömd är hon vänlig, ödmjuk och vill allas bästa. Skipper Roberts är Barbies tonåriga syster. Hon är kreativ och tycker om teknik, musik och film. Stacie Roberts är Barbies näst yngsta syster. Hon är organiserad och älskar sport och att planera saker strukturerat. Chelsea Roberts är Barbies yngsta syster. Hon gillar att leka med husdjuren och brukar utnyttja sitt gulliga utseende för att få som hon vill. Ken Carson är Barbies pojkvän och finns alltid där för henne när hon behöver hjälp. Han gillar att uppfinna saker, även om det ibland går på tok. Teresa är en av Barbies bästa vänner. Hon är pratglad, lite flamsig, tror på det mesta hon hör och läser, och säger alltid vad hon menar, även om det inte alltid är det optimala. Nikki är en av Barbies bästa vänner och är nära vän till Teresa. Hon är kreativ, modeintresserad, frispråkig och har en egen blogg. Raquelle är kompis till Barbie, men ser henne egentligen som sin rival, bland annat avundas hon hennes relation med Ken. Hon är fåfäng och självcentrerad, och försöker göra allt för att överglänsa Barbie. Raquelle är dock ganska klumpig och misslyckas ofta med sina planer mot henne. Ryan är musiker och Raquelles tvillingbror. Han är förälskad i Barbie och försöker ofta imponera på henne, vilket gör att han brukar komma i konflikt med Ken. Midge Hadley är Barbies barndomsbästis från Willows, Wisconsin, där allt är svartvitt och fortfarande som på 60-talet. Hon är lite gammaldags av sig och litar inte på moderna prylar. Introduceras i säsong 3. Summer är ytterligare en av Barbies bästa vänner. Hon är väldigt energisk och atletisk, och gillar att tävla. Introduceras i säsong 4. Grace är Barbies nyaste bästis. Hon är väldigt intelligent och är intresserad av vetenskap. Introduceras i säsong 6. Garderob är en robot skapad av Ken som bor i och tar hand om Barbies enorma garderob. Den har en knapp som gör den ond, vilken ibland råkar användas, till dockornas besvär.
Barbie i Nötknäpparen
Barbie i Nötknäpparen är en animerad film från 2001 med dockan Barbie. Barbie i Nötknäpparen handlar om Clara som får en nötknäppare i julklapp. På natten vaknar nötknäpparen till liv för att slåss mot Råttkungen och av en förtrollning krymper Clara. Tillsammans med nötknäpparen och några fler skall Clara hitta Prinsessan Sockersöt som är den enda som kan kämpa mot Råttkungen, men Prinsessan Sockersöt visar sig vara Clara själv. Kommer hon att kunna vinna över onda kungen. Dubbnings studio: Sun Studio Sverige. Översättning: Robert Cronholt/Medieværket. Indspelningstekniker: Lawrence Mackrory. Mixtekniker: Diresh Mirchandani. Produktionskoordinator: Anne Kennedy. Producent: Svend Christiansen och Sun Studio.
Egmont Kids Media Nordic
Egmont Kids Media Nordic var fram till hösten 2013 en förlagsdivision inom den skandinaviska mediakoncernen Egmont, (i Sverige) bildad 2003. Bolaget har verksamhet i Danmark, Norge och Sverige. Den svenska verksamheten har tidigare hetat Egmont Kärnan (sammanslagning av Kärnan och Egmont Serieförlaget) och producerade framför allt serietidningar, barn- och ungdomstidningar och leksaker. Sitt nuvarande namn fick företaget 2013. Dess omsättning har uppgått till 550 miljoner SEK, och man har 110 anställda. November 2013 slog Egmont samman sina båda förlagsdivisioner Egmont Magazines och Egmont Kids Media till en division under namnet Egmont Publishing. Företagets svenska historia går tillbaka till 1948 då veckotidningen Hemmets Journal och bokförlaget Richter, båda dotterbolag till den danska Gutenberghus-koncernen (sedermera omdöpt till Egmont) inledde utgivningen av serietidningen Kalle Anka och C:o. Utgivningen av Hemmets Journal och Kalle Anka och C:o blev grogrunden till Hemmets Journals förlag, vars serieutgivning under 1980-talet avknoppades till ett eget förlag. Detta hette först Serieförlaget, senare Egmont Serieförlaget, därefter – efter 2003 års fusion med leksaksföretaget Kärnan – Egmont Kärnan och sedan 2013 Egmont Kids Media Nordic. Under lång tid bestod utgivningen i allt väsentligt av Disneyserier, det första stora undantaget var Bamse som man tog över utgivningen av år 1990. 1997 köpte man dock upp huvudaktören på den svenska seriemarknaden, Semic Press, och sedan dess är man det utan konkurrens största svenska serietidningsförlaget. Efter att den huvudsakliga konkurrenten Atlantic förlag meddelade sin nedläggning 1999, hade förlaget under några månader i det närmaste monopol på svenskt serietidningsutgivning. Detta bröts dock när den norska mediekoncernen Schibsted startade Full Stop Media – sedermera Schibsted förlagen – år 2000. Efter att Schibsted avslutat sin svenska serietidningsutgivning 2009 har dock Egmont återigen intagit en i det närmaste monopolställning. Bolaget hade 2013 105 anställda på dess båda kontor i Malmö (huvudkontoret) och Stockholm. Omsättningen noteras till cirka 530 miljoner kronor. 20 november 2013 meddelade Egmont att man slår samman sina förlagsdivisioner Egmont Magazines och Egmont Kids Media. Den nya förlagsdivisionen kommer att få namnet Egmont Publishing. Förutom de serietidningar som listas nedan ger förlaget även ut många seriealbum och serieböcker. Dessutom finns ytterligare systertitlar till ovan nämnda tidningar. Förutom serietidningar ger förlaget även ut ytterligare tidskrifter: tjejtidningen Julia, hockeytidningen Pro Hockey, fotbollstidningen Goal, och husdjurstidningen Pets, samt systertidningar. Företaget har även en betydande bokutgivning och merchandise-produktion, med kända figurer som Bamse, Alfons Åberg, Kalle Anka, Lilla spöket Laban, Smurfarna, Star Wars, Barbie, Hello Kitty, My Little Pony, med flera.
Meteor Garden
Meteor Garden (traditionell kinesiska: 流星花園, pinyin: Liúxīng Huāyuán) är en taiwanesisk TV-serie som sändes på CTS från 12 april till 16 augusti 2001. Serien är baserad på den japanska mangan Hana Yori Dango och huvudrollerna spelas av Jerry Yan, Vic Zhou, Vanness Wu, Ken Chu och Barbie Xu. Meteor Garden är en av Asiens mest populära dramaserier någonsin, inte bara i Taiwan. I Filippinerna hade de fyra manliga huvudrollerna, med sitt band F4, en utsåld konsert strax efter att serien uppmärksammats. På grund av dess popularitet gjordes de två uppföljarna Meteor Rain och Meteor Garden II. Jerry Yan som Dao Ming Si. Vanness Wu som Mei Zuo Ling. Zhang Ruo Zhen som Qianhui. Wang Yue som Shan Cais mamma. Tung Chi Cheng som Shan Cais pappa. Zhen Xiu Zhen som Daoming Feng. Winnie Qian som Tengtang Jing. Mary Hsu som Dao Ming Zhuang. Shan Cai är en fattig tjej vars föräldrar ständigt ställer till nya problem för henne. Eftersom hennes föräldrar vill att hon ska gifta sig med någon rik, går hon på en skola för överklassen. Hon är en stark person som inte låter sig bli nedtryckt av någon, men hon är obeslutsam och ibland väldigt lättmanipulerad. Dao Ming Si är ledare för de populära elevernas grupp som kallas F4. Gruppens föräldrar äger skolan. Motsätter sig någon Dao Ming Sis regler får de en röd varningslapp i sitt skåp och alla elever på skolan börjar mobba personen. De flesta som blir mobbade slutar på skolan inom en vecka. När Shan Cai ger Dao Ming Si en rejäl utskällning och dessutom inte låter sig tryckas ned av mobbningen från de andra eleverna står han handfallen. Hua Ze Lei är en av F4:s medlemmar. Som ung levde han i sin egen värld och när han var ledsen kunde endast Tengtang Jing trösta honom. Därför har han utvecklat en stark kärlek till sin barndomsvän. Xi Men är kortsiktigt romantiskt framgångsrik, men hans förhållanden håller aldrig mer än en vecka. Han och Mei Zou är båda lättfotade och utnyttjar sin höga status bland de andra ungdomarna. Mei Zuo är den glade killen som slänger ur sig en harang på engelska då och då. Han är som tidigare nämnts ganska lättfotad, men håller sig i bakgrunden vid stora tillställningar.
The Real Housewives of Miami
I november 2020 svarade Cohen på rykten om att RHOM skulle komma tillbaka åtta år efter nedläggningen: "Jag vet inte hur mycket jag får säga men jag har verkligen velat få Miami att komma tillbaka. Seriens fans är fortfarande väldigt högljuda och vill se nya avsnitt så jag har legat på om att återuppta inspelningarna igen." Den 3 februari 2021 meddelade US Magazine att The Real Housewives of Miami skulle komma tillbaka med en fjärde säsong. En källa uppgav till tidskriften: "Producenterna är väldigt nära att bestämma sig för en rollista efter många intervjuer. Målet är att ha en väldigt mångfaldig ensemble." Phil Collins exfu Orianne Cevey och den mexikanska sångerskan Paulina Rubio uppgavs av Daily Mail som potentiella medverkande. I jämförelse med andra Housewives-serier som vanligtvis marknadsförs i två månader innan säsongsstarten var marknadsföringen till första säsongen av The Real Housewives of Miami knapphändig och började endast 19 dagar innan premiäravsnittet. En trailer och en lista över medverkande släpptes av Bravo den 3 februari 2011. Andra säsongen av serien började marknadsföras av Bravo den 25 juli 2012 med en trailer och lista på medverkande. Black, de Moura, Patton, Echevarria, Hochstein och Krupa medverkade i reklamfilmen A Dream Wedding Becomes A Nightmare som marknadsförde tredje säsongen av The Real Housewives of Miami. I filmen ses Krupa gå mot ett altare i brudklänning men upptäcker att de Moura redan står där, också i brudklänning. Echevarria syns som blomsterflicka och Hochstein som präst medan Black och Patton betraktar händelseförloppet. Mot slutet av filmen vaknar Krupa och inser att det hela bara var en mardröm. Enligt webbplatsen Metacritic, som samlar ihop recensioner och räknar ut genomsnittliga betyg, har The Real Housewives of Miami fått betyget 41 av 100, vilket indikerar "blandad eller medelmåttig kritik". Valarie Kellogg från webbplatsen Newsday gav serien betyget B+ och konstaterade: "Bortsett från att vara vackrast av alla "hemmafruar" är de här kvinnorna också förmodligen minst osäkra." Kellogg fortsatte: "Dynamiken i den här serien är så pass annorlunda att Housewives-fans kommer vilja ge Miami en chans. Men tiden kommer utvisa om handlingen kommer få tittarna att behålla intresset." Tanner Stransky från Entertainment Weekly gav betyget B och skrev: "Efter att ha sett det första avsnittet av franchisens sjunde(!) serie kommer du utan tveka säga: Var är bråken? Var är de högljudda konversationerna? Var är bordvältandet? Inget sånt försiggår här... än.". Mark A. Perigard, skribent för tidskriften Boston Herald avfärdade The Real Housewives of Miami och skrev: "Kvinnorna är så desperata efter uppmärksamhet att de återanvänder delar från andra serier." Ginia Bellafante från New York Times ansåg att "The Real Housewives"-formulan började kännas "tråkig". Hon skrev: "På samma sätt som Housewives of New Jersey har italiensk-amerikanska hemmafruar som sitt signum ger Real Housewives of Miami en glimt av stadens latinamerikanska kultur genom förutsägbara stereotyper." Bellafante fortsatte: "Ett exempel är Alexia, en slags nytappning av Charo som lagar frukost till sin tonårsson i en outfit som skulle kunna antyda 'Efter den här omeletten ska jag på audition för en kickboxningsvideo regisserad av Larry Flynt.' Det tar inte lång tid för Alexia att identifiera sig som en "kubansk barbie" eller för Adriana, en brasilianska med en suspekt exmake, att verka totalt galen. Alla kvinnorna har stora egon - större än vad deras talanger berättigar till. Här har vi också Larsa, gift med Chicago Bulls-stjärnan Scottie Pippen, som tar sin roll som troféfru lika seriöst som om hon skulle driva Microsoft: 'Man måste vara i form och se söt ut om man är gift med Scottie', förklarar hon. Och det är bara början av hennes kostnadsanalys".
