Kasperteater
Kasperteater (kasperdocka) är en sorts dockteater som spelas med hjälp av handdockor. Dockspelaren har sina händer inne i dockorna och döljer sig själv bakom ett skynke eller en mer avancerad scen. Denna sorts teater är besläktad med den mer avancerade marionetteatern där dockorna manipuleras med hjälp av trådar. Namnet kasperteater kommer från Kasperl, det österrikiska namnet på en skälmsk rollfigur i den tyska lustspelstypen Hanswurst. Kasperteatern ersatte denna teatertyp i Tyskland under 1700-talet. Den fasta figuren Kasper motsvaras i fransk tradition av Guignol och i engelsk tradition av Punch. Föregångare till rollfiguren är sannolikt Pulcinella från 1600-talets commedia dell'arte. I engelsk kasperteatertradition heter den ledande duon ofta Punch och Judy ("Punch and Judy" som begrepp). Föreställningen består av korta scener där Punch interagerar med en annan figur, och hela föreställningen spelas ofta av endast en dockspelare. Punch är en pajas och Judy är hans fru. 2013 hade en ny svensk musikal premiär, Tivolisaga av J.C. Schütz och Johan Pettersson, där de två huvudrollerna heter just Punch och Judy och handlingen utspelas på ett resande tivoli.
Dockfilm
Dockfilm, typ av film där motiven är dockor och andra modeller. Dockfilmer kan antingen vara animerade (med stop motion-teknik) eller spelfilmer (då användande sig av dockteaterteknik). Skrotnisse och hans vänner (TV-serie, dockteater). The Nightmare Before Christmas (stop motion). Fablernas värld (TV-serie, stop motion). Flåklypa Grand Prix (stop motion). Mupparna (TV-serier och filmer, dockteater). Mumintrollen (TV-serie, dockteater). Riksorganet (politisk satir).
Lotta Wenglén
Annika Liselott "Lotta" Wenglén, född 27 april 1971 i Möllevångens församling, Malmö, är en svensk låtskrivare, sångerska och gitarrist. I mitten av 1990-talet var Lotta Wenglén medlem i banden Ba-ba-loo och Bobby ray och senare i Up the mountain (tillsammans med bl.a. Bengt Lagerberg, Magnus Sveningsson och Lasse Johansson från The Cardigans), Sunshine Rabbits (tillsammans med Cecilia Nordlund, Petra Lilja och Carolina Carlbom), Den offentliga sektorn (tillsammans med Åsa Gustafsson, Christine Owman och Sverker Stenbäcken), Fullmånen från Helvetet (tillsammans med Cecilia Nordlund, Åsa Gjerstad och Julia Giertz) och Det döda köttet (tillsammans med Cecilia Nordlund och Carolina Carlbom). Från 2015 har Lotta varit aktiv i duon Blind Lake tillsammans med Måns Wieslander. År 2001 släppte Lotta Wenglén sin debutskiva på skivbolaget Adrian Recordings och med på skivan fanns låten "The hard part's to stay" som framfördes och spelades in tillsammans med den amerikanska låtskrivaren Chip Taylor. Wenglén driver sedan 2001 ett eget skivbolag vid namn Margit Music, samt en egen inspelningsstudio, Margit Music Studio i Böste. År 2011 medverkade Lotta Wenglén i Jessica Nettelbladts dokumentärfilm Jag är min egen Dolly Parton som sig själv tillsammans med Nina Persson, Cecilia Nordlund, Helena Josefsson samt Gudrun Hauksdottir och släppte under samma år sitt femte fullängdsalbum Thanks for your generous donations. Wenglén skapar även musik för både film, radio och teater. 2012 hade scenhowen Bättre än så här blir det inte urpremiär på Folkteatern i Göteborg, med musik tonsatt av Wenglén. Musiken framfördes på scen av Den offentliga sektorn med Wenglén som kapellmästare, och släpptes i mars 2014 på skiva med titeln Orsak och verkan. I Lotta Wengléns liveband har bland annat Magnus Sveningsson (The Cardigans), Carolina Carlbom (The Pusjkins) och Måns Wieslander (Elevator Adam, Twin Piloda) ingått. 2015 startade Lotta och Måns Wieslander duon Blind Lake och har gett ut två album sedan dess, On earth 2015 samt Streetlife 2020. 2018 påbörjade Lotta ett samarbete med Lasse Johansson Ståle kring sitt nya material på svenska. Detta samarbete ledde fram till EP:n Alla andra ska dö med release 2020. Lotta kallar själv genren för "palliativ pop". Diskografi (soloalbum, EP). 2011 "Ett skräckscenario", Statsteatern, Malmö. Teater /Lotta Wenglén tillsammans med Cecilia Nordlund). 2011 Thanks for your generous donations. 2015 "Älskade stjärna", "Above all species", Conjunction/Solid Entertainment. 2013 "If there is such a place", Tystnad Tagning. 2011 "Jag är min egen Dolly Parton", Mantaray Film AB. 2011 "Dokumentärt berättande", ABF Play. 2004 "Sunken treasure" i filmen "Six Points", Sonet Film. 2003 "Loveboat", WG Film. 2002 "Vägen till Pärleporten", Lejoni Produktion. 2018 "Slapstick och Storhetsvansinne", Kurage, Gbg. 2018 "Halland Love Stories" Teater Halland, Varberg. 2016 "Vag terräng" Teater Kurage, Gbg. 2016 "För allas trevnad", Vara Konserthus/Storan, Gbg. 2015 "MENS", Teater Tamauer, Gbg. 2013 "Den stora smällen", Statsteatern, Malmö. 2012 "Bättre än så här blir det inte", Folkteatern, Gbg. 2020 "Moderna Tider, Foltkeatern Gbg. 2020 "Bildningsbyrån" mattor till program, UR, Sveriges Radio. 2020 "Ett Drömspel" Helsingborgs Stadsteater. 2019 "Tårtbagaren", Teater Halland, Varberg. 2017 "Skvalpet", Malmö Dockteater, Malmö. 2016 "Bildningsbyrån ljudmattor", UR, Sveriges Radio. 2016 "Pappa är ute och cyklar" Teater 23, Malmö. 2016 "Förslag till framtiden" Teater 23, Malmö. 2015 "Bildningsbyrån signatur och ljudmattor" UR, Sveriges Radio. 2014 "Författarröster om demokrati", UR, Sveriges Radio. 2014 "Monster", Teater 23, Malmö. 2010 "Prick och Fläck", Teater 23, Malmö. 2013 Vinjett "Fräng", SVT Flow. 2016 "Myrorna- det dukade bordet" Myrorna, AOKI, Gbg.
Ibn Rushd (studieförbund)
Ibn Rushd är ett svenskt studieförbund bildat 2001 vars främsta målgrupp är muslimer. Förbundet har fokus på mångfald, rättigheter och livsåskådning. En stor del av verksamheten ligger inom ämnesområdena arabiska språket och religionsstudier, främst islam. Sedan 2008 har förbundet rätt till statsbidrag via Folkbildningsrådet. Ibn Rushd har och är mycket omdiskuterat. Ibn Rushd bilades år 2001 på initiativ av Islamiska förbundet i Sverige. Studieförbundets namn är inspirerat av filosofen Ibn Rushd, ابن رشد, känd i Västvärlden som Averroës (1126-1198) som var verksam i Al-Andalus, dagens Spanien och Portugal som då var underställda Kalifatet Córdoba. Ibn Rushd anordnar studiecirklar, seminarier och kulturarrangemang, ofta tillsammans med sina medlemsorganisationer. Verksamheterna är öppna för alla men Ibn Rushd prioriterar att nå ut till marginaliserade grupper. En kommunjämförelse utförd av Internationella Handelshögskolan i Jönköping visar på flera samband mellan deltagande i Ibn Rushd och kommunernas olika socioekonomiska profiler. Ju större boendesegregationen bland utrikes födda är, ju kortare tid arbetskraften utbildats och ju större andel som är född i andra länder än EU och USA är, desto högre är deltagandet i Ibn Rushd. Något liknande samband står inte att finna mellan dessa kommunfaktorer och de andra studieförbunden. Utifrån ovan nämnda faktorer visar jämförelsen också att Ibn Rushds deltagare har en disponibel inkomst som är cirka 43 procent lägre än deltagare i övriga studieförbund. År 2014 var andelen av studieförbundets utrikes födda cirkeldeltagare 78 procent. Ibn Rushds vision är att muslimer ska vara en självklar del av Sverige. Det förklarar man som att en person ska kunna vara praktiserande muslim och aktiv i det svenska samhället på samma gång. Studieförbundets uppdrag är att. Enligt Folkbildningsrådet är förbundets dominerande utbildningsområde humaniora med underämnet "annan utbildning i religion". Detta ämne svarar för 41 procent av förbundets utbildningstimmar vilket skiljer Ibn Rushd från andra studieförbund där musik är det dominerande området. Ett av Ibn Rushds första projekt var Att främja islamisk fredskultur som 2006-2008 bedrevs med statsbidrag från Allmänna arvsfonden tillsammans med studieförbundet Sensus. Sedan februari 2020 har Ibn Rushd ett formellt samarbete med Amanah, en organisation som arbetar för att motverka antisemitism och islamofobi i Sverige. Ibn Rushd ordnar kurser i främst arabiska, enligt verksamhetsplanen eftersom kunskaper i arabiska är en förutsättning för kurserna i Koran-studier. Ibn Rushd bedriver kurser i Svenska för invandrare som enligt verksamhetsplanen inte syftar till att kursdeltagaren skall kunna gå ut i arbetslivet utan fokuserar på att förenkla myndighetskontakter. Som enda studieförbund ordnar Ibn Rushd utbildning till religiösa predikanter, en form av imam-utbildning. Arabiska bokmässan är ett årligt återkommande kulturarrangemang som startades och återkommande arrangerades samt finansierades av Ibn Rushd sedan år 2017 i Malmö. Initiativet kom från en grupp nyanlända som var engagerade i frågor rörande kultur och litteratur. Arrangemanget syftar till att vara en plattform för att uppmuntra den arabisktalande delen av Sveriges befolkning att läsa och ta del av samhällets kulturarv. Mässprogrammet har innehållit bland annat poesiuppläsning, högläsning för barn, författarsamtal och dockteater. Seminarier som arrangerats har främst inriktats på migration och identitetsskapande. Under 2017 uppskattade Ibn Rushd antal deltagare till cirka 7 500 och 2018 besöktes bokmässan av cirka 3 000 deltagare. I samband med Eid al-Fitr 2020 arrangerade Ibn Rushd ett digitalt firande i form av en tv-sändning med Sarah Ameziane och Melody Farshin som programledare, eftersom Coronapandemin satte stopp för offentliga evenemang. År 2015 bjöd konferesen in Anas Altikriti(en) som då var ordförande för Cordoba Foundation(en).
Platons grottliknelse
Platons grottliknelse (Staten, Bok 7, 514a–521b), är en liknelse i Platons dialog Staten. En grupp människor sitter fastkedjade i en grotta, med ansiktena vända mot grottans inre. Bakom dem finns en mur, och bakom muren brinner en eld. Mellan muren och elden går människor, som håller upp föremål ovanför muren, som i en dockteater. Elden kastar skuggor på grottväggarna, och dessa skuggor är de enda föremål fångarna i grottan kan se, och de roar sig med att diskutera skuggornas utseende. Om någon av fångarna nu skulle kunna lösgöra sig från sina bojor, och passera förbi muren och elden och genom grottmynningen ut i den verkliga världen, skulle han omedelbart bländas av solen, som han aldrig hade sett förr. Men när hans ögon vant sig vid ljuset, skulle han kunna se de verkliga föremålen, vars skuggor han tidigare sett, och han skulle förstå att hans liv hittills varit ett sken. Skulle han dock av någon anledning välja att vända tillbaka in i grottan, skulle han ha mycket svårt att övertyga fångarna i grottan om vad han sett, och därtill skulle hans ögon, nu ovana vid mörkret, ha svårt att peka ut skuggorna på väggarna, och han skulle göra sig till åtlöje. Grottliknelsens syfte är att illustrera Platons teori om idéer: att alla existerande föremål och egenskaper av ett visst slag har del i en gemensam idé (så har till exempel alla hästar del i Hästens idé, medan alla röda saker har del i Rödhetens idé). Platon skiljer skarpt på sinnevärlden, där de föremål vi kan observera med sinnena finns, och idévärlden (eller formvärlden) där idéerna finns. Föremålen i sinnevärlden är endast ofullständiga avbildningar av de verkligt existerande tingen, idéerna, på samma sätt som en cirkel ritad för hand alltid måste vara en ofullständig avbildning av den matematiskt definierade cirkeln. Kunskap om idéerna får man genom att nå kunskap om det Godas idé, som är den högsta av alla idéer. Platon är tämligen vag när det gäller detaljer om exakt hur detta ska gå till, men han antyder att det förmodligen inbegriper ett omfattande matematiskt studium. Fångarna i grottan är alltså vi vanliga människor, fångade i vår sinnevärld. De skuggor som föremålen kastar är blott ofullständiga avbildningar av de verkliga föremålen, på samma sätt som de föremål vi kan se bara är ofullständiga avbildningar av de verkliga idéerna. Processen att ta sig upp och ut genom grottan ska motsvara den process vi måste gå igenom för att få kunskap om det Godas idé, medan den verkliga världen, utanför grottan, är idévärlden. Föremålen däri är idéerna, och solen som belyser idéerna är det Godas idé. Människan som tar sig ut ur grottan är filosofen, och svårigheterna han möter i att övertyga sina medfångar i grottan motsvarar de svårigheter filosofen möter i att övertyga vanliga människor, som saknar kunskap om idéerna, om att formläran ärätt. Och på samma sätt som den som har återvänt ner i grottan har svårt att peka ut skuggorna på väggarna och gör sig till åtlöje, får filosofen höra att han har huvudet "uppe i det blå" och inte bryr sig om eller förstår sig på världsliga saker.
Marionett
En marionett är en ledad docka som med hjälp av trådar eller liknande styrs av en människa så att den ser ut att röra sig av egen vilja. Marionetter kan efterlikna djur eller människor och används i marionetteater, en form av dockteater. Marionetter är ofta tillverkade av lindträ som är tillräckligt mjukt för att enkelt kunna bearbetas och tillräckligt hårt och hållbart. Trådarna är fästa i marionettens ledade delar och så fina att de på avstånd förefaller osynliga. I motsats till vad som gäller för handdockor kan hela figuren framställas och röras, alltså även benen. Därigenom verkar figurerna och deras rörelser mycket naturtrogna. Marionettspelets konst är dock mycket svårare än handdockspelet, eftersom flera kroppsdelar måste sättas i rörelse samtidigt med flera trådar. Ordet marionett kommer från franskans marionette med samma betydelse. Det är en diminutivform av Marion, en avledning av Marie (franskans namnform för Maria). Marionett kan användas i överförd betydelse, i sammanhang där någon eller något styrs eller låter sig styras av andra (jämför nickedocka). En regering kallas marionettregering om den i själva verket styrs av en annan stat och bara existerar för syns skull.
La Châtre
Början av 1600-talet I gränsen mellan zoner med lågt skattetryck och högskatteområden, utvecklades staden till en garnisons- och ämbetsmannastad som kom att uppföra 'privatpalats' (stora privathus), vilket kom att avsevärt förändra stadsbilden. 1788: Stadens lekmän beslöt detta år att riva stadens portar eftersom muren redan till tre-fjärdedelar var förstörd. 1800-talet Detta sekel utmärktes av skinn- eller läderindustrin. I ett landskap som bl.a. präglades av gårdar med stora boskapsuppfödningar, med riklig tillgång till vatten via Indre, existerade redan under Medeltiden ett stort antal garverier. En fjärdedel av stadens kvarter har bevarat namn som minner om denna verksamhet. 1800-talet präglades även av George Sands närvaro. Författarinnan begav sig ofta till La Châtre för att träffa sina vänner, även om hon sade sig beklaga stadens konformitet. Via sitt hus i Nohant (Viq), några få km från La Châtre, var det nära till staden och både La Châtre och Berry/Indre utgör de främsta källorna till de böcker hon skrev, som tilldrog sig i det landskap hon älskade så högt. 1960-tal La Châtre upplevde stora förändringar under detta decennium: Hela kvarter skapades omkring den 'gamla staden' vilket gjorde att bebyggelsen växte och med detta följde inflyttning av människor som kom att verka och bo i eller omkring staden. Idag är La Châtre en dynamisk sous-préfecture med omkring 4 500 invånare. Förutom dessa specifika byggnader och monument finns ett stort antal gamla stenhus från medeltid till 1800-tal, de senare de första 'borgerliga palatsen' som byggdes under stadens ekonomiskt expansiva period. Staden uppvisar en stor variation i de arkitektoniska stilar som finns representerade i och omkring densamma. Dock dominerar den medeltida prägeln fram till 1800-tal. Författaren George Sand (Amantine Aurore Lucile Dupin) bodde under långa tider i en by i kommunen (Nohant) och hennes hus är öppet för besökare. Hon föddes i Paris, men huset tillhörde hennes familj och kallas därför också 'Domaine George Sand'. Där kan man se hur hon bodde , hennes sovrum, arbetsrum, 'musikrum' med den Pleyel-flygel hon köpte till Chopin, ett matsalsbord på vilket man finner bordsplaceringsetiketter med namn på många av hennes prominenta gäster bland författare och musiker. Till detta finns också en teater och en dockteater att beskåda. La Châtre har en biograf, Cinéma Lux, som också fungerar som teater. Historiskt sett är kronologin dock den motsatta. Biografen/teatern är inrymd i en vacker byggnad som tidigare var ett kapucinerkloster (grundat av de ovan nämnda kapucinerna under 1200-1400-talen) men som under slutet av 1700-talet omvandlades till teaterbyggnad. I början av 1900-talet utvecklades denna och man lät även inrymma kommunens biograf i samma lokal. Biografen drivs idag (2012) fortfarande av en av de sista individuella biografägarna, Didier Godet. De flesta biografer ägs annars av stora bolag eller av föreningar och organisationer, så som är fallet i de flesta länder. Biografen visar två filmer per vecka, både franska och internationella filmer. Dessa visas antingen i 'version francaise' eller 'version originale' (förstnämnda vanligast). Man visar också matinéfilmer för barn, skolungdomar och gymnasieelever. Under hösten 2011 visades bl.a. den svenska filmen Låt den rätte komma in av Tomas Alfredson och kortfilmen Aldrig som första gången av Jonas Odell inom ramen för gymnasieskolevisningarna. Till detta kommer också evenemang knutna till Jacques Tati (som spelade in sin sista långfilm, Parade på Cirkus i Stockholm) till vilkens ära ett museum till minne av inspelningen av Fest i byn invigdes 2009 i Saint-Sévère, staden i vilken filmen spelades in 1947. I samband med olika Tati-retrospektiver eller visande av filmer gjorda av regissörer som verkar i samma anda, brukar Cinéma Lux deltaga.
