Instruktionsböcker

Synnerligen intressant om Instruktionsböcker


Dokumentation

Dokumentation är en samling dokument som beskriver ett föremål (till exempel en elektronisk apparat, där en instruktionsbok kan ingå i dokumentationen) eller en situation (till exempel en resa, där dokumentationen kan utgöra en reseskildring). Inom förskolan använder man sig av pedagogisk dokumentation, ett sätt att följa, utveckla och utvärdera verksamheten. Dokumentering är skapandet av sådana dokument.

Dieselråttor och sjömansmöss

Dieselråttor och sjömansmöss var SVT:s julkalender 2002. Serien utspelas på ett fartyg där två barn, Ofelia och Philémon, bli krympta och tillfångatagna av ett gäng råttor som bor bland rören i maskinrummet. De blir förvandlade av toalettdykaren Lucky Closett och under nästan hela kalendern är deras mål att bli stora igen. Serien spelades in i Göteborg, med ett datoranimerat fartyg som drev förbi på bild under slutet av varje avsnitt. Själva kalendern ritades av Per Åhlin som också ritade kalendern till julkalendern Herkules Jonssons storverk 1969. Kalendern föreställde själva fartyget. Musik från serien låg 2004 på samlingsalbumet Musik från STIM 2004 : ett urval av svenska kompositörer. Serien utgavs 2003 även på VHS och DVD. DVD:n har bildformatet 16:9 till skillnad från originalproduktionen som hade 4:3. Philemon, spelas av Andreas Haglund. Philemon är Ofelias storebror som tillsammans med henne blir förminskad av toalettdykaren Lucky Closette och förda ner i skeppets maskinrum där de möter Mäster Estragon. Ofelia, spelas av Anna Åström. Ofelia är Philemons syster som tillsammans med honom blir förminskad av toalettdykaren Lucky Closette och förda ner i skeppets maskinrum där de möter Mäster Estragon. Mäster Estragon, spelas av Sven Wollter. Maskinrummets härskare som ger husrum åt de två dammråttorna Penelope och Philadelphia och sitt hittebarn Trassel Mé Trunken. Han sitter fast i en råttfälla som han, Penelope och Philadelphia har gjort om till en rullstol. Han beger sig även ut på en livslång resa till Månen. Lucky Closette, spelas av Elisabet Carlsson. När den elaka och knäppa toalettdykaren Lucky Closette får reda på att avloppen en gång frusit till is, bestämmer sig Lucky Closette för att stoppa fartyget från att komma till Sverige. Men det går inte med en gång. Först måste hon stjäla Instruktionsboken från Mäster Estragon för att kunna hitta stoppknappen. Men när hon väl fått tag i Instruktionsboken så ser hon bara en massa obegripliga stäver. Lucky Closette tvingar Ofelia och Philémon att lära henne läsa, annars kommer hon aldrig att förtrolla dem stora igen. Men som Lucky säger: Löften är till för att brytas. Pappa Ivar Koriander, spelas av Johan Gry. Barnens speltokige pappa som spelar bort både sina och barnens besparingar och som inte tänker ett dugg på sina barn. Men när de försvinner ångrar han sig rejält. Kapten Enok, spelas av Brasse Brännström. Fartygets kapten som vet om allt som händer nere i fartygets maskinrum. Trassel mé Trunken, spelas av Eric Ericson. Trassel är Mäster Estragons hittebarn som är en riktig slarver och en spelare. Otroligt nog är det han som Oraklet i Oljetråget utser att vara hjälten som ska befria fartyget från Kölsvinet. Trots sitt tvivel och rädsla för kölsvinet ger han sig ut för att leta reda på Instruktionsboken och de försvunna människobarnen. Han hittar dem men blir tillfångatagen av Lucky Closette som håller honom som sin hushållslav. Han räddar även den vackra sjömansmusflickan Smultron-Agnes. Don Calzone, spelas av Lasse Brandeby. Den maffiaråtta som lever tillsammans med Lucky Closette men som tröttnar på hennes nedsättande glåpord åt honom och att kidnappa barn så han går och biktar sig hos fader Rafael. Smultron-Agnes/ Fröken Sardin, spelas av Josephine Alhanko. Den vackra sjömansflickan som Trassel mé Trunken räddar från det sjunkande fartyget hon färdades med till Finland. Hon blir förälskad i honom och ger sig av för att leta reda på Trassel som letar efter människobarnen och Instruktionsboken och vrickar foten. Hon blir hittad av Don Calzone som letar efter silver och tar henne till fader Rafael. Fader Rafael, spelas av Ralph Carlsson. Den gamle och blinde kyrkråttan som smider Don Calzone en silversvans och tar hand om den skadade Smultron-Agnes. Övriga: Mikael Riesebeck, Andreas Andersson, Åsa Fång - Pladdermössen.

Trolleri

Trolleriföreställningar kan delas in i tre grupper. Andra specialiteter och nischer har dock skapats. De grundtyperna används för att skapa många olika illusioner. Vanligtvis vägrar trollkarlar att avslöja metoderna bakom tricken för publiken – och ibland även för varandra. Orsakerna till det är bland annat att. Inträde i många trolleri-föreningar kräver ofta att den tilltänkte medlemmen svär "Trollkarlseden", som kan variera, men ser ut ungefär så här. Att svära trollkarlseden är dock mest avsett för att få nykomlingar att respektera andra artister och deras kreationer, för att som nykomling plötsligt få tillgång till nästan obegränsade resurser gör att personen gärna vill förmedla sina upplevelser till vänner, oavsett om det rör sig om en välkänd gammal teknik eller något nyskapande som förmedlats i förtroende. En trollkarl som avslöjar tekniken bakom en annan trollkarls kreation antingen medvetet, eller genom att inte ha övat tillräckligt, blir ofta utesluten eller får svårt att hitta andra trollkonstnärer att byta tricks med. Vissa trollkarlar har blivit kontroversiella på grund av sin inställning att avslöjandet av vissa tricks hemligheter kan öka publikens uppskattning av hur smart tricket är. Penn och Teller till exempel framför ofta trick med genomskinlig rekvisita som avslöjar hur tricket utförs, även om de nästan alltid har med ett extra oförklarat mirakel i slutet som görs ännu mer svårförklarligt med den genomskinliga rekvisitan. Ofta är det som ser ut att vara ett avslöjande bara en annan typ av vilseledning. Till exempel kan en trollkarl förklara för en frivillig ur publiken att två metallringar "har ett hål" och ge honom eller henne de två olänkade ringarna, varpå ringarna har länkat ihop sig. Då pekar magikern på ringarnas mitt ("hålet i ringen") och förklarar att "när man väl håller ögonen på hålet så är det inte så svårt". Som antyds i trollkarlseden är det dock tillåtet att avslöja hemligheter för individer som har bestämt sig för att lära sig magi och bli trollkonstnärer. Hemligheterna bakom nästan alla trick finns tillgängliga för allmänheten via otaliga böcker och tidskrifter. Det finns webbsidor med videor, DVD:er, och instruktionsböcker. Få av de klassiska illusionernas hemligheter är bevarade - men det verkar inte ha minskat föreställningarnas popularitet, delvis därför att hemligheterna bakom trolleri bara är en av lockelserna: tajmingen i framförandet, fingerfärdigheten, och föreställningens röda tråd är minst lika viktig. Dessutom är trolleri en levande konstform. Nya illusioner uppfinns regelbundet (det finns speciella effektmakare). Ibland bygger "nya" illusioner på en illusion som är så gammal att den har blivit okänd igen. Många grundprinciper som tricken vilar på är uråldriga. Fortfarande utförs en hel del trick med speglar, fast inte så ofta man skulle kunna tro då rekvisitan är utrymmeskrävande och besvärlig att rigga. Principen Peppers spöke, som uppfanns i 1800-talets London, kräver till exempel en specialbyggd teaterscen. Närtrolleri (även kallat "close-up", "mikromagi" eller "bordstrolleri") bygger ofta på fingerfärdighet. Med fingerfärdighet menas skicklig hantering av spelkort, mynt eller annan rekvisita, till exempel så att det verkar som att någon sak har försvunnit. Det kan genomföras genom att saken hålls på ett sätt så att den inte är synlig för publiken och att handen verkar tom. Detta kallas palmering (efter engelskans ord för handflata), och det finns flera sorter, inklusive den något motsägelsefullt benämnda metoden handryggspalmering. Det finns många grundläggande fingerfärdighetstekniker beskriven i instruktionsböckerna för hur man trollar bort, fram eller byter plats på mindre föremål. Numera använder väldigt få trollkonstnärer metoden att gömma saken innanför skjortärmarna, eftersom det har blivit en sådan kliché.

Översättare

En översättare (översättarinna) arbetar med översättning, av till exempel texter eller filmer, från ett språk till ett annat. Om översättningen är muntlig och situationsbunden kallas översättaren tolk, ett ord som också kan användas vid översättning av diktverk. Den som översätter film, skriver antingen textning (undertexter) eller översätter filmmanusets repliker för dubbning av filmen. Översättarnas skyddshelgon är kyrkofadern och bibelöversättaren Hieronymus. Facköversättare specialiserar sig på ett eller flera ämnen, till exempel handel eller ekonomi, medicin eller farmakologi, inom ett tekniskt område eller inom rättssystemet. Facköversättningar utgör den i särklass största andelen av översättningsmarknaden. Det bör noteras att en översättare inte nödvändigtvis blir skickligare ju fler ämnen denne är verksam inom, eftersom det är mycket tidskrävande att hålla sig ajour med utvecklingen. Till professionella översättare räknas också de juridiska översättarna. Dessa översätter till exempel avtal eller andra typer av juridiska dokument. I Tyskland anlitas till exempel de juridiska översättarna av tingsrätterna som genom edgång förbinder sig att genomföra korrekta översättningar. Då översättaren fått ett sådant tillstånd kan de bekräfta riktigheten och fullständigheten av översättningen till målspråket. Denna bestyrkta översättning är giltig som skriftlig bevisning vid prövning av myndigheter och i domstol, till exempel då medborgare av olika nationalitet skall ingå äktenskap. En annan undergrupp översättare är de tekniska översättarna, som till exempel används vid översättning av programvaror, instruktionsböcker och anvisningar som skall anpassas till en lokal marknad. I arbetet ingår inte bara att översätta själva texten, utan även att göra nationella anpassningar, till exempel hur datum skrivs eller användningen av lokala symboler och kulturella begrepp. En sådan översättning kan vara nödvändig för att en leverantör skall kunna ta sig in på en ny marknad. Litterära översättare översätter litteratur, t.ex. romaner, lyrik och serier, men även faktaböcker eller tidskriftsartiklar. De litterära översättningarna är i praktiken av mindre ekonomisk betydelse, men uppmärksammas betydligt mer än vad andra översättarinriktningar gör. En litterär översättning är på samma sätt som den ursprungliga texten skyddad av upphovsrätt. Terminologer skapar och underhåller olika terminologiska databaser, till exempel för stora företag, myndigheter och branschorganisationer. En terminologidatabas innehåller alla nödvändiga och specifika termer för ett bolags eller en myndighets verksamhet med motsvarigheter på andra språk. Många svenska översättare av skönlitteratur och facklitteratur är medlemmar i Översättarsektionen inom Sveriges Författarförbund och/eller Översättarcentrum. Översättare för film och TV företräds fackligt av en avdelning inom Teaterförbundet, några är medlemmar av Filmöversättarnas förening (FÖF). Facköversättare kan bli medlemmar i Sveriges facköversättarförening (SFÖ). Auktoriserad translator är en av Kammarkollegiet auktoriserad översättare. Kammarkollegiet utfärdar auktorisation efter ett kunskaps- och färdighetsprov. Auktorisation utfärdas för ett främmande språk till svenska eller från svenska till ett främmande språk. Provet för auktorisation som translator är ett skriftligt översättningsprov med tre delar: ett med juridiskt, ett med ekonomiskt och ett med allmänt innehåll. Kraven för att godkännas i provet är höga. En auktoriserad translator kan bli medlem i Föreningen Auktoriserade Translatorer (FAT). Biografier över översättare är mer sällsynta än över författare. De återfinns i vanliga uppslagsverk och i översättarföreningarnas medlemsmatriklar, men det finns också några specialiserade förteckningar över översättare.

The Ark

Under 1999 fick bandet skivkontrakt för tre album med Grand Recordings, som snart skulle komma att slås samman med Virgin Records, och förberedelserna inleddes för inspelning av ett debutalbum. På P3 Guld 2003 vann The Ark priset Guldmicken för bästa liveakt. Bandet gjorde sin sista konsert för In Lust We Trust i Florens den 3 februari 2004. Den 21 februari 2005 på Cirkus i Stockholm inledde bandet sitt turnerande för albumet och skulle sammanlagt under 2005 och 2006 göra fler än 120 konserter. Det har kommit att förbli deras mest omfattande turnerande under en albumcykel. I slutet av 2006 blev Jens Andersson ny medlem i The Ark. Han hade då arbetat med bandet i många år och hade spelat med dem på de flesta av deras turnéer. På annandag jul 2006 avslöjade SVT i sin årskrönika för Melodifestivalen att The Ark var en av fyra akter som bjudits in som jokrar till nästa års tävling. The Ark skulle senare berätta att de valt att tacka ja till Melodifestivalen för att det var Sveriges största TV-program vilket innebar att de skulle få presentera sin nya singel inför cirka 4 miljoner tittare, och eftersom Melodifestivalen dominerade mycket av media under hela vintern avsåg de fräckt att dominera programmet och därmed dominera media. När Melodifestivalen drog igång deltog bandet som åttonde och sista akt under deltävling 2 som hölls i Scandinavium. Deras bidrag "The Worrying Kind" fick sammanlagt 185 858 telefonröster under deltävlingens två omgångar, och gick direkt till finalen i Globen som hölls den 10 mars. The Ark var återigen sist ut i startfältet, som låt nr 10. "The Worrying Kind" vann finalen med totalt 248 poäng, mot tvåans 189 poäng ("A Little Bit of Love" av Andreas Johnson). The Ark hade fått 492 180 telefonröster (mot Måns Zelmerlöws 402 133), vilket var nytt röstningsrekord för tävlingen, och 116 jurypoäng (mot Andreas Johnsons 101). Efter vinsten uppstod diskussioner kring låtens likheter med "Love Grows (Where My Rosemary Goes)" från 1970 med den engelska gruppen Edison Lighthouse. Bland andra Aftonbladets musikjournalist Markus Larsson hade påpekat likheterna i Aftonbladet den 9 februari samma år. Barry Mason som skrev "Love Grows" sa i en intervju med Expressen 10 februari 2007 att han funderade på att stämma The Ark. Detta skedde aldrig. Den 12 maj tävlade The Ark för Sverige i Eurovision Song Contest 2007 i Helsingfors med "The Worrying Kind", där de hamnade på 18:e plats. Låten gick in som 5:a på svenska singellistan och klättrade andra veckan upp på första plats och blev därmed bandets första listetta. The Ark framförde även låten i en reklamfilm för klädföretaget MQ som bandet blev modeller för under våren. Den 24 mars blev The Ark den första svenska artisten som låg både etta och tvåa samtidigt på radiokanalen Sveriges Radio P3:s program Trackslistan. "The Worrying Kind" låg etta och "Absolutely No Decorum" tvåa. Efter de intensiva framgångarna under 2007 meddelade gruppen att man skulle ta en längre ledighet från bandet. Under 2008 gjordes endast två konserter, den ena på Gatufesten i Sundsvall den 4 juli och den andra på Provinssirock i Finland den 5 juli. Trots detta vann bandet den 24 januari 2008 en Rockbjörn i den nya kategorin "Årets bästa liveakt". När arbetet med ett femte album så småningom började ta form planerade Salo först att The Ark skulle göra en countryplatta. Efter de stora succéerna som stor rockstjärna hade han nått en ny fas i livet, med hus på landet och inget intresse i att upprepa The Arks tidigare koncept. Han hade egentligen aldrig varit något stort fan av country, men han hade alltid älskat hur gitarrerna lät. Redan under turnerandet 2007 hade han köpt sig en Telecaster och några instruktionsböcker för att ha som hobby att sitta på hotellrummet och öva country. Hans andra hobbyprojekt hade varit att lyssna igenom all klassisk musik av Gustav Mahler.


Instruktionsböcker