Gallstensanfall
Ett gallstensanfall är när smärta uppstår till följd av att en gallsten tillfälligt blockerar gallgången. Vanligen upplevs smärta i höger övre del av buken och den kan stråla mot axeln. Smärtan håller vanligen i sig mellan en och flera timmar. Anfallen uppstår ofta efter att personen ätit ett stort mål mat eller under natten. Upprepade gallstensanfall är vanliga. Gallsten uppstår som en utfällning av kristaller som klumpar ihop sig och bildar stenar. Den vanligaste formen av gallsten är av kolesterol. Andra typer av gallstenar som kan bildas är de av kalcium, bilirubin, pigment eller blandade gallstenar. Tillstånd som ger liknande symptom till ett gallstensanfall är blindtarmsinflammation, magsår, inflammation i bukspottkörteln och gastroesofageal refluxsjukdom. Behandling för ett gallblåseanfall är oftast operation för att ta bort gallblåsan. Detta kan antingen ske genom att man opererar genom flera mindre snitt (laparoskopiskt) eller genom ett enda större snitt (öppen kirurgi). Öppen kirurgi är förenat med fler komplikationer än laparopskopisk kirurgi. Kirurgin utförs vanligen under narkos. Hos de som inte klarar av kirurgi, kan medicin användas för att föröka lösa upp stenarna eller så kan stötvågsterapi provas. År 2017 fanns inte tillräckligt vetenskaplig underlag för att säga om operation var indicerat för alla som får gallstensanfall. I den utvecklade världen har mellan 10 och 15 procent av den vuxna befolkningen gallsten. Bland de med gallsten, drabbas 1–4 procent av gallstensanfall varje år. Nästan 30 procent av befolkningen har ytterligare problem relaterade till gallsten under året efter ett anfall. Cirka 15 procent av alla som drabbats av gallstensanfall kommer så småningom att utveckla inflammation i gallblåsan om de inte behandlas. Andra komplikationer inkluderar inflammation av bukspottkörteln.
Gallsten
Gallstenen är konkrement i gallan som kan bestå av kolesterol, kalk och bilirubin. Den har alltid bilirubin i mitten. 30% av kvinnorna och 20% av männen i 40-årsåldern har gallsten. De flesta är dock helt symtomfria. Övervikt, höga blodfetter och diabetes ökar risken för att få gallsten. Akut symptomgivande gallsten kallas gallstensanfall och upplevs i form av en mycket kraftig kolikliknande smärta ofta under höger revbensbåge. Diagnos ställs oftast genom ultraljudsundersökning av gallblåsa och gallvägar, vilket kan kompletteras med ett blodprov för att se hur levern fungerar och en ERCP-undersökning. Vid gallstensdiagnos skrivs oftast smärtstillande ut (diklofenakpreparat) för att hantera smärtan. Vid återkommande besvär, eller andra besvär orsakade av gallsten, såsom akut Cholecystit, blir oftast operation, cholecystektomi, aktuell. Operationen innebär att man tar bort gallblåsan. Den kan i dag oftast utföras med titthålskirurgi, och efter en sådan operation är patienten ofta hemma igen dagen efter. En tid därefter bör man undvika fetthaltig kost som friterad mat, bacon, ägg osv. Grönsaker är att föredra framför kolhydratrik kost. Ibland kan också gallstenar leta sig ut i gallgångarna och täppa till, vilket förhindrar galla att flöda ut i tolvfingertarmen. Detta medför gulsotsliknande symtom (hud och ögonvitor färgas gula) och är ett akut tillstånd. Operation, eller ERCP, blir då auktioner/aktuellt/">aktuellt. Ett gammalt namn för gallsten är stenpassion, som också är en beteckning för njursten. Förr kunde sådana sjukdomar inte opereras eller botas och anges ofta som dödsorsak i gammal folkbokföring. Gallsten är en vanlig sjukdom men den exakta förekomsten i den svenska befolkningen är ofullständigt undersökt. Sjukdomen är vanligare hos kvinnor än hos män. I en förhållandevis liten svensk studie av 1 200 personer, 35–85 år gamla, hade 53 procent av kvinnorna och 32 procent av männen antingen gallsten eller var tidigare opererade för en sådan. I en italiensk ultraljudsstudie av 11 229 personer (4 619 kvinnor och 6 610 män) mellan 29–69 år fann man sten i gallblåsan hos 10,7 procent av kvinnorna och 5,4 procent av männen. Av dessa hade 73 procent inga, 12 procent milda och 15 procent svåra symtom. Betydligt fler än de som opereras har mer eller mindre stora besvär från gallvägarna och det är också många som har sten i gallblåsan utan att ha besvär. Gallstensanfall är vanligast och innebär att man får ont i buken i samband med födointag. Oftast släpper anfallet av sig självt eller så kan man behöva en dos kramplösande medicin. Akut gallblåseinflammation (kolecystit) ger ofta feber, värk i buken, blodprover som visar på en inflammation i kroppen och ett påverkat allmäntillstånd. Oftast finns det sten i gallblåsan hos de som har akut gallblåseinflammation. Sten i gallblåsan påvisas vanligen med en ultraljudsundersökning. Behandlingen är vanligen operation där gallblåsan tas bort (kolecystektomi) efter det att man kartlagt gallvägarna med en röntgenundersökning under ingreppet (peroperativ kolangiografi). Gallblåsan kan tas bort laparoskopiskt (titthålskirurgi) eller med en öppen operation. I en del fall blir inflammationen så allvarlig att gallblåsan riskerar att spricka vilket är ett allvarligt tillstånd. Inflammation i bukspottkörteln och inflammation i den djupa gallgången, som båda kan vara allvarliga tillstånd, kan vara kopplade till gallstenssjukdomen. Besvär från gallblåsan påverkar patienters livskvalitet och operation botar symtomen hos flertalet av patienterna. Årligen utförs i Sverige fler än 12 500 galloperationer, vilket innebär att ingreppet är bland de vanligast förekommande operationerna inom hälso- och sjukvården.
Gallblåseinflammation
Kolecystit eller cholecystit även kallat gallblåseinflammation, är inflammation i gallblåsan. Symptomen är övre högersidig buksmärta, illamående, kräkningar och ibland feber. Ofta föregås kolecystit av ett akut gallstensanfall. Smärtan vid kolecystit varar längre än vad som är typiskt vid ett gallstensanfall. Utan adekvat behandling är det vanligt med återkommande episoder av kolecystit. Akut kolecystit kan kompliceras av gallstenspankreatit. gallstenar som sätter sig i den gemensamma gallgången (ductus choledoccus). eller inflammation av gallgångarna, så kallad kolangit. Fler än 90 procent av fallen av akut kolecystit orsakas av att gallgången har blockerats av en gallsten. Riskfaktorer för gallsten är bland annat: p-piller, graviditet, en släkthistoria av gallsten, fetma, diabetes, leversjukdom eller snabb viktminskning. Ibland kan akut kolecystit uppstå till följd av vaskuliter, cellgiftsbehandling eller vid återhämtning från större trauma eller brännskador. Kolecystitmisstänke grundas på symptombilden och vissa laboratorietester. Bukundersökning med ultraljud är typiskt sett den metod som används för att bekräfta diagnosen. Behandlingen innebär vanligen att man tar bort gallblåsan med en titthålsoperation, och om det är möjligt görs detta inom 24 timmar. Bildtagning av gallgångarna under kirurgin är rekommenderad. Rutinmässig användning av antibiotika inför kirurgi är kontroversiell. Antibiotika rekommenderas om det inte är möjligt att utföra kirurgi i god tid, eller om fallet är komplicerat. I de fall det förekommer stenar i den gemensamma gallgången, kan dessa antingen tas bort före operation med ERCP eller under operation. Komplikationer vid kirurgi är ovanliga. I de fall där kirurgi inte är möjlig, kan gallblåsan dräneras med så kallad kolecystostomi. Ca 10–15 procent av vuxna i den utvecklade världen har gallsten. Kvinnor har oftare stenar än män och stenar förekommer oftare bland dem som är över 40 år. Vissa etniska grupper drabbas oftare, till exempel drabbas 48 procent av amerikanska indianer av gallsten. Bland dem med stenar, drabbas 1–4 procent av gallstensanfall per år. Bland dem som får gallstensanfall kommer cirka 20 procent att utan behandling utveckla akut kolecystit. Resultatet och prognosen vid borttagen gallblåsa är i regel goda. Utan behandling kan tillståndet övergå till kronisk kolecystit. Ordet kolecystit kommer från grekiskan, cholecyst- betyder "galla" och -it som suffix åsyftar "inflammation". Det är inte klart om alla som haft ett gallstensanfall eller akut gallblåseinflammation behöver opereras. Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma om en operation på grund av akut gallblåseinflammation minskar besvär eller risken för komplikationer jämfört med att inte operera och istället avvakta om nya besvär uppstår. I kliniska studier med uppföljning upp till 14 år där man avvaktat med operation efter ett gallstensanfall och akut gallblåseinflammation finner man att en förhållandevis stor andel patienter inte återkommer med nya besvär. Dock kan i en del fall besvären vara allvarligare vid återfall. Det är dock fördelaktigt att operera akut gallblåseinflammation med laparoskopi i akut skede jämfört med planerat ingrepp i senare skede. Risken för komplikationer förefaller vara densamma. Laparoskopisk operation (titthålsoperation) vid akut gallblåseinflammation minskar den totala risken för komplikationer till hälften jämfört med öppen operation.
Gallblåsecancer
Gallblåsecancer är en tämligen ovanlig form av cancer, vilken utgår från gallblåsan. Vid misstanke om gallblåsecancer lider patienten i de flesta fall av gallsten. Vid tumörmisstanke kan datortomografi och ultraljud av gallblåsan göras. Behandling är vanligen bortoperation av gallblåsan. Cirka 9 av 10 av alla fall av gallblåsecancer är så kallade adenocarcinom. Det innebär att cancern påbörjas i celler med körtelliknande egenskaper. Papillär adenocarcinom, även kallat papillär cancer, är en annan form av gallblåsecancer. Papillär gallblåsecancer, som motsvarar ungefär 6 procent, växer inte lika ofta in i lever eller lymfkörtlar. Denna cancerform ger även en ljusare prognos än många andra slags gallblåsecancer.
Charcot (olika betydelser)
Jean Martin Charcot (1825–1893), fransk läkare och neurolog. Jean Baptiste Charcot (1867–1936), fransk polarforskare. Charcots fot - komplikation vid diabetes mellitus. Charcots intermitterande gallvägsfeber - gallsten i gallgången med feber och frysningar. Charcot-Marie-Tooths sjukdom - grupp sjukdomar med ärftlig polyneuropati. Charcots sjukdom – amyotrofisk lateralskleros (ALS) en neurodegenerativ sklerotisk nervsjukdom. Charcots triad - neurologisk symtomkombination vid exempelvis multipel skleros. Charcot Island – en ö. Charcot (udde i Antarktis) – en udde. Charcot, bahía – en vik. Charcot, puerto – en vik.
Kolecystektomi
Kolecystektomi (eller cholecystektomi) är ett ingrepp som innebär bortoperation av gallblåsan, till exempel vid cholecystit (gallblåseinflammation), gallblåsecancer eller – vanligast – gallsten. Operationen utförs idag oftast med titthålskirurgi (laparoskopi). Det görs först ett snitt precis under naveln, genom vilket det förs in en liten kamera för att kirurgen ska kunna se operationsområdet under operationen. Man leder även in ljus genom optiska fibrer för att kunna se samt pumpar upp magen med koldioxid för att få arbetsutrymme. Patienten är under narkos, då operationen genomförs. Genom ytterligare snitt förs diverse instrument in i magen. Man brukar även göra en röntgen av gallträdet för att kontrollera så att inga gallstenar har tagit sig ut i gallgångarna. En sådan bild finns att beskåda till höger. Kirurgen skär sedan loss gallblåsan från levern och sätter metallclips på gallgången (ductus cysticus) som går mellan ductus choledochus och gallblåsan och artären som försörjer gallblåsan med blod (arteria cystica). Ductus cysticus och arteria cystica skärs sedan av och gallblåsan läggs i en plastpåse och extraheras ur en av öppningarna på magen. Vid ungefär en av tio laparoskopiska ingrepp tvingas kirurgen konvertera till en traditionell, öppen operation. Anledningar kan vara gallstenar i gallvägarna, avvikande anatomi eller gallblåsecancer. Ett 15–20 cm snitt läggs då på magen på patienten, och gallblåsa och eventuella stenar avlägsnas. Betydligt fler än dem som opereras har mer eller mindre stora besvär från gallvägarna och det är också många som har sten i gallblåsan utan att ha besvär. Gallstensanfall är vanligast och innebär att man får ont i buken i samband med födointag. Oftast släpper anfallet av sig själv eller så kan man behöva en dos kramplösande medicin. Akut gallblåseinflammation (kolecystit) ger ofta feber, värk i buken, blodprover som visar på en inflammation i kroppen och ett påverkat allmäntillstånd. Oftast finns det sten i gallblåsan hos dem som har akut gallblåseinflammation. Sten i gallblåsan påvisas vanligen med en ultraljudsundersökning. Behandlingen är vanligen operation där gallblåsan tas bort (kolecystektomi) efter det att man kartlagt gallvägarna med en röntgenundersökning under ingreppet (peroperativ kolangiogra). Gallblåsan kan tas bort laparoskopiskt (titthålskirurgiskt) eller genom öppen operation. Om man alls behöver operera patienter efter ett okomplicerat gallstensanfall, beror på naturalförloppet. Samma gäller för patienter med akut gallblåseinflammation. En galloperation är inte helt utan risker. Alternativet till operation kan vara att man avvaktar och patienten uppmanas att återkomma om nya besvär uppstår. Risken om man avvaktar med operation är att patienten vid ett återfall kan vara i ett sämre tillstånd till följd av högre ålder, komplikationer etc. Det är vanligt att patienter med akut gallblåsesjukdom som inte opererats efter första episoden av gallstensanfall eller akut gallblåseinflammation heller inte opereras inom de närmaste åren. Patienter som från början hade svåra symptom behöver oftare opereras i ett senare skede än de med milda eller inga symptom. Vid ett laparoskopiskt ingrepp kan patienten ofta åka hem redan samma eller nästa dag beroende på hur väl man återhämtat sig efter operationen. Väl hemma klarar patienten sig oftast med paracetamol och/eller ibuprofen, men Tramadol och liknande starkare smärtstillande kan också skrivas ut. Senast en vecka efter operationen brukar patienten vara helt smärtfri och återställd. 10–30 procent av alla gallstenspatienter inom den svenska vården blir förr eller senare föremål för bortoperation av gallblåsan. Patienter med akut gallblåseinflammation kan opereras i akut skede, inom några dygn, utan att risken för komplikationer ökar. Om fler opereras i akut skede istället för vid ett senare tillfälle, skulle det gå åt färre resurser i hälso- och sjukvården.
Bukspottkörtelinflammation
Bukspottkörtelinflammation (pankreatit) är en inflammation i bukspottkörteln, pankreas. Sjukdomen delas upp i två olika former, akut pankreatit samt kronisk pankreatit. Båda formerna är ofta, men inte alltid, utlösta av alkoholkonsumtion: den akuta formen genom att vid ett tillfälle dricka för mycket och den kroniska formen av att dricka alkohol ofta. Incidensen är ca 1 per 2000, och dödligheten kring 2 %. Det finns många olika orsaker till pankreatit, gemensamt är att det har skett en obstruktion av flödet av digestionsenzym ut till tarmen. Dessa enzym befinner sig normalt i en inaktiv form som kallas proenzym. Av en eller annan orsak kan digestionsenzymet trypsin aktiveras, vilket inducerar en kaskad av händelser där flera andra typer av enzym blir aktiva. De två dominerande orsakerna är alkohol och gallsten. Mindre vanliga orsaker är: idiopatisk pankreatit (ca 10 % av fallen), hypertriglyceridemi, påssjuka, trauma, ERCP, hyperkalcemi eller läkemedel (bland annat NSAID, steroider och diuretika). Även medfödd missbildning av pancreas, pancreas divisum, förekommer. Symtomen på inflammation i bukspottkörteln skiljer sig åt beroende på hur akut tillstånd det är. Vid den kroniska formen har personen ofta buksmärta, malabsorption och diabetes. Buksmärtan är vanligen belägen i den övre regionen men kan stråla ut därifrån till rygg, upp mot axlarna och ner mot nedre delen av buken. Smärtgraden varierar vid den kroniska formen. Det finns två varianter av akut bukspottkörtelinflammation varav en är allvarlig och den andra mer övergående. Den allvarliga formen av akut bukspottkörtelinflammation kännetecknas av ett mycket hastigt insjuknande med buksmärta som ovan, en smärta som förvärras av att röra sig. Det är inte smärtgraden som skiljer den allvarliga formen från den mindre allvarliga. Andra symtom är kräkningar, illamående och aptitlöshet. buksmärta förenlig med akut pankreatit. Amylas i serum minst 3 ggr referensvärdet. DT förenlig med pankreatit.
