Gonorré
Gonorré (av grekiska: gono'rrhoia, sädesflytning), förr dröppel, är en sexuellt överförbar sjukdom, som orsakas av den gramnegativa bakterien Neisseria gonorrhoeae. Bakterien är en humanpatogen. Vanliga symtom på gonorré är flytningar från urinröret hos mannen och i slidan hos kvinnan, men även ändtarmen och svalget kan drabbas. Andra symptom inkluderar sveda vid urinering, mellanblödningar och smärta i pungen. Om slidsekret eller sperma har hamnat i ögonen kan dessa svullna upp och bli röda. I mer sällsynta fall kan man också drabbas av feber, smärta i magens nedre del och/eller svullnad eller värk i exempelvis fotleden eller knät. Gonorré ger vanligtvis inte symptom då man har det i svalget. Symptomen framträder vanligtvis inom cirka en vecka från smittotillfället, men kan också framträda senare. Likt andra könssjukdomar överförs gonorré genom oskyddad sex (främst vaginalt eller analt samlag men även via oralsex). Sjukdomen överförs då slemhinnorna får kontakt med varandra under den sexuella aktiviteten, men gonorré kan även överföras via slidsekret och sperma. Därför kan infektionen uppstå i ögon eller mun om dessa kommer i kontakt med könsvätskor. Det finns även en liten risk för smitta om fingrar med könsvätska vidrör en slemhinna, men den bakterie som orsakar gonorréinfektionen dör fort vid exponering för luft. Därför är risken för smitta via fingrar minimal. Andelen symtomfria bärare av sjukdomen ökade från 25% 2008 till 45% 2017. Det är vanligare att vara symtomfri om man får positivt gonorrétest i ändtarm, Livmoderhals eller svalget än i urin eller Urinrör. Vid svårare fall kan även äggledare och stora leder infekteras. Gonorré kan i värsta fall hos kvinnor orsaka infertilitet och utomkvedshavandeskap. Idag smittas omkring 600 personer årligen, varav 80 % är män. Gonorré var i början av 1900-talet en vanlig orsak till medfödd blindhet hos barn och en av anledningarna till att lapisdroppar började användas. Idag sker behandling av gonorré framför allt med antibiotika, mer specifikt makrolider eller kinoloner. Numera finns bara en fungerande antibiotikaklass kvar. bakterien har blivit resistent mot övriga, allt fler fall av helt resistenta bakterier förekommer. Gonorré är i Sverige en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen. Sexuellt överförbar infektion.
Ikväll får 80 svenskar gonorré
Ikväll får 80 svenskar gonorré är en svensk reklam- och sexualupplysningskampanj från RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. Kampanjen lanserades 1969 och byggde på statistik. I inledningsfasen förekom annonsering på stortavlor med följande text: Ikväll får 80 svenskar gonorré. Kondom är det enda preventivmedel som skyddar! RFSU. Gunnar Fältman, Kaj Malmén och Jack Wahl vid reklambyrån Fältman och Malmén stod för kampanjens kreativa del. För detta belönades de med ett guldägg 1970. När det statistiska underlaget förändrades ändrades även reklamtexten för att reflektera detta. I början av 70-talet hade spridningstakten ökat och texten ändrades till "Ikväll får 107 svenskar gonorré". Senare skulle Sven Melanders rollfigur "Berra" i filmen Sällskapsresan från 1980 bära en t-shirt med denna text. Fältman och Malmén fortsatte göra liknande reklam för RFSU. År 1983 förekom exempelvis reklam med meddelandet "Klamydia. Lömskare än gonorré.".
Fysioterapi i Sverige
Sjukgymnastik i Sverige har funnits under en längre tid. Pehr Henrik Ling grundade 1813 Kungl. Gymnastiska centralinstitutet (CGI) som var en statlig institution som utbildade sjukgymnaster efter dåtidens forskningsrön. Vid denna tid kallades sjukgymnastiken även mekanisk medicin och ansågs kunna bota även inre kroppsliga problem som hjärtsvaghet och gonorré. De svenska sjukgymnasterna var vid denna tid män som tillhörde samhällets övre sociala skikt, ofta officerare, och de bar ofta titeln gymnastikdirektör. De blev mycket populära runt om i världen och på 1830-talet utgjorde de och sjukgymnastiken en stor kulturell export från Sverige. Ett exempel är Henrik Kellgren, som bedrev institut i flera europeiska storstäder och i Sanna utanför Jönköping. Vid denna tid uppstod en konflikt mellan läkarna och sjukgymnasterna i och med att läkaren Nils Åkerman, Sveriges förste ortoped, grundade ett privat institut, där han bland annat började behandla patienter med en egen utarbetad sjukgymnastik. Detta fick CGI att protestera i form av bland annat tidningsartiklar och riksdagsmotioner eftersom Åkerman med sitt institut utmanade CGI:s utbildningsmonopol. Konfliken löstes först 1864 då CGI fick ensamrätt att utbilda sjukgymnaster men läkarna fick samtidigt insyn i verksamheten. Samma år öppnade även en sjukgymnastikutbildning för kvinnor, vilket var en av de första yrkesutbildningarna i Sverige för kvinnor. Detta ledde på sikt till en statussänkning och på 1930-talet då yrket helt dominerades av kvinnor så ansågs det inte heller ha någon vetenskaplig tyngd. En av dåtidens största kritiker var Patrik Haglund, förste professor i ortopedi vid Karolinska Institutet som menade att "riktig sjukvård" skulle utföras av läkare. 1934 beslutade riksdagen att yrket skulle splittras upp i två olika grenar: sjukgymnastik och gymnastik för friska. Utbildningen fortsatte att drivas i CGI:s regi under överinseende av Karolinska Institutet. För att få utbilda sig till gymnastiklärare måste man ha en gymnasieexamen medan det bara krävdes en grundskoleutbildning för sjukgymnasterna. Detta ledde till en än större könsuppdelning där männen blev gymnastiklärare och fick behålla titeln gymnastikdirektör, medan kvinnorna blev sjukgymnaster. Först på 1960-talet började män återigen utbilda sig till sjukgymnaster och 1977 återfick utbildningen högskolestatus. 1 januari 2014 byttes yrkestitel från sjukgymnast till fysioterapeut. Det är en yrkestitel skyddad i lag och får bara användas av de som legitimerats av socialstyrelsen. Fysioterapeutprogrammet är i dag en universitetsutbildning på 180 hp (högskolepoäng) vilket ger en kandidatexamen: man kan därefter ta magisterexamen (60 hp), licentiatexamen (120 hp) samt doktorsexamen (240 hp). Utbildningen finns på flera orter, i Västerås, Göteborg, Lund, Luleå, Stockholm, Umeå, Linköping och Uppsala. Ansökan om specialistkompetens kan göras då man uppfyller kraven med bland annat magisterexamen och publicerad vetenskaplig artikel eller framträtt i större akademiska sammanhang. Specialistkompetens finns inom en rad områden, bland annat pediatrik, ortopedi, ortopedisk manuell terapi (OMT), smärta, andning. På flera sjukhus har inrättats specialisttjänster. Det finns flera professurer inom ämnet fysioterapi/sjukgymnastik. Som sjukgymnast kan man arbeta inom många olika områden exempelvis sjukhus, företagshälsovård, habilitering, rehabiliteringsklinik, primärvård, idrottsklinik, ergonomi och personlig tränare.
Venereolog
Venereolog avser en läkare som är specialist i dermatovenereologi, det vill säga hudsjukdomar och sexuellt överförbara infektioner, till exempel syfilis och gonorré. Venereologmottagningar finns i anslutning till hudkliniker på sjukhus runtom i Sverige. Venereologer diagnosticerar och behandlar olika typer av sexuellt överförbara sjukdomar, som klamydia, gonorré, syfilis, kondylom, herpesvirus, flatlöss, ospecifik uretrit och cervicit samt på en del mottagningar även HIV. En venereolog träffar både manliga och kvinnliga patienter, till skillnad från gynekologer, som bara har kvinnor som patienter, och androloger, som bara har män som patienter. Skillnaden mellan en venereolog och en gynekolog är att venereologen är specialistutbildad gällande genitala infektioner och hudsjukdomar i underlivet, medan gynekologi kan innefatta kirurgi eller andra specialkunskaper om kvinnans underliv.
Äggstocksinflammation
Äggstocksinflammation, ovarit eller ooforit är en gynekologisk sjukdom som kännetecknas av att en äggstock är inflammerad. Äggstocksinflammation uppkommer ofta till följd av infektion, och tillsammans med äggledarinflammation (salpingit) eller bäckeninflammation (adnexit). Det finns också en ovanlig autoimmun sjukdom som ger äggstocksinflammation och prematur ovarialsvikt. Äggstocksinflammation kan orsaka utomkvedshavandeskap och infertilitet. När äggstocksinflammation uppkommer till följd av en infektion, brukar den börja med att livmodern inflammeras och bakterierna sedan letar sig upp mot äggstockarna. Äggstocksinflammation uppkommer ofta sekundärt till gonorré och klamydia, men orsakas i de fallen av andra bakterier som får fäste av den första infektionen. Det kan också uppkomma om immunförsvaret är nedsatt. Symtomen är magsmärta, flytningar, feber och illamående.
Reglementerad prostitution
Reglementerad prostitution var under 1800-talet ett reglementeringssystem för prostituerade med syfte att minska den pågående spridningen av veneriska sjukdomar genom registrering och tvångsundersökningar av prostituterade. Ett flertal länder hade under 1800-talet reglementeringssystem, bland annat det Tyska kejsardömet, Ryssland, Frankrike samt Storbritannien. Reglementerad prostitution infördes även i Sverige under 1800-talet. Före 1800-talet existerade inget uttryckligt förbud mot prostitution som sådant i Sverige, däremot var sex utanför äktenskapet förbjudet oavsett om det var frågan om prostitution eller inte, och bestraffades med antingen böter eller kroppsstraff inom kyrkoplikten, en lag som drabbade både som sålde eller köpte sex. Från 1724 och framåt kunde kvinnor i Stockholm, som inte kunde visa papper på att de hade försörjning genom ett lagligt yrke, förmögenhet eller någon som gick i god för dem, bli placerade på Långholmens spinnhus för att förhindra att de försörjde sig "osedligt", vilket i praktiken syftade på prostitution. 1734 års lag var den första lag som uttryckligen nämnde prostitution i någon mening: enligt denna kunde bordellverksamhet eller prostitution inom en bordell bestraffas med hudstrykning eller allmänarbete. Detta gällde oavsett om man som kvinna sålde sex eller om man som man köpte sex. I 1700-talets Stockholm misstänktes kaffehus, som drevs av före detta älskarinnor till rika män, ofta för att vara maskerade bordeller, och det förekom att pigorna på sådana etablissemang, liksom på krogar och värdshus, ibland utsattes för medicinska tvångsundersökningar för att förhindra spridningen av könssjukdomar, men detta skedde då utan stöd av någon specifik lag. I början av 1800-talet började nya lagar ta form då myndigheterna började oroa sig spridning av de obotliga könssjukdomarna syfilis och schanker samt gonorré, som även den var obotlig då antibiotikan och penicillinet ännu inte fanns. 1812 års cirkulär krävde inspektioner av människorna i de lägre samhällsklasserna. Lagen var en tydlig klasslag då könssjukdomar förknippades med underklassen. Både män och kvinnor inspekterades, men speciellt pigor, värdshuspigor samt de som sålde egna varor på marknaden som kaffekokerskor och cigarrförsäljerskor. Även de män och kvinnor som hade yrken där det krävdes att resa runt i Sverige inspekterades. Fram till år 1860 krävdes inrikes pass för resande inom landet, och för att få resa behövde den resande i samband med pass intyga med ett sundhetsbevis. Detta visade att denna genomgått en undersökning och blivit friskförklarad av läkare. Hade den resande inte sundhetsbevis kunde den få reseförbud samt tvingas till vård, detta för att inte sprida runt någon sjukdom. De som utförde dessa inspektioner var i första hand provinsläkare, fjärdingsmän, landshövdingar och präster. Fram till 1818 utförde även polisen razzior på olika näringsställen där större grupper kvinnor, ofta pigor, undersöktes av stadsläkare. Dessa kvinnor antecknades inte vid namn i polisens diarium utan vid nummer. Som en lösning på problemet av de alltmer spridda könssjukdomarna startade myndigheterna 1838 två kommunala bordeller i Stockholm: Stadt Hamburg på Järntorget och London på Skeppsbron. Där var tanken att friska kvinnor skulle prostituera sig till friska män och att de regelbundet kunde inspekteras och undersökas av fattigläkare. Kaffehus hade liksom cigarettaffärer ryktet att de bedrev prostitution med anställda. Detta år (1838) fick då två kaffehus semiofficiella tillstånd att "hålla hus" vilket på den tiden menades prostitution. År 1847 infördes medicinsk reglementering som påstods handla om smittrisk och smittskydd. Kvinnor som sålde sex eller troddes sälja sex blev då inskrivna i besiktningsbyrå där de regelbundet tvingades genomgå gynekologundersökningar. Om en kvinna var smittad hamnade hon på kurhus. År 1864 avkriminaliserades utomäktenskapliga sexuella umgängen.
Bitestikelinflammation
Bitestikelinflammation, epididymit, är en inflammation i bitestiklarna. Bitestiklarna sitter på baksidan av testiklarna och är en del av mannens reproduktionsorgan. När en inflammation uppstår i bitestiklarna blir dessa varma, svullna och smärtar. Orsaker till sjukdomen är oftast en infektion orsakad av bakterier. Hos yngre och sexuellt aktiva män orsakas den vanligen av gonorré eller klamydia medan den hos äldre och medelålders män vanligen orsakas av urinvägsbakterier. Symptom på sjukdomen är hög feber och smärtor i ena sidan av pungen. Behandlas med smärtstillande medel och antibiotika. Symptomen på bitestikelinflammation är plötslig smärta i ena eller bägge testiklarna. Pungen känns varm, öm och svullen. I vissa fall kan vätska samlas kring testikeln. Detta tillstånd kallas för en hydrocele och är ett godartat tillstånd som känns som en svulst eller klump. Flytningar från penis kan förekomma, vilket kan tyda på att den bakomliggande orsaken till bitestikelinflammationen är en könssjukdom. En person som har drabbats av bitestikelinflammation kan ha svårt att kissa, eller behöva kissa oftare, vilket kan tyda på en urinvägsinfektion.
Urinvägsinfektion
Den vanligaste bakterien som orsakar urinvägsinfektion är E. coli, men andra bakterier eller svampar kan orsaka UVI. De bakterier som förorsakar urinvägsinfektioner tar sig vanligtvis in i blåsan via urinröret. Infektion kan emellertid även komma via blodet eller lymfan. Man tror att bakterierna vanligtvis överförs till urinröret från tarmen, vilket betyder att kvinnor löper större risk på grund av det minskade avståndet mellan anus och urinmynning. När E. coli har tagit sig in i urinblåsan kan bakterierna sätta sig på urinblåseväggen för att där bilda en biofilm som kan motstå kroppens immunförsvar. Eftersom en kvinnas östrogennivåer minskar i och med menopausen, ökar hennes risk att drabbas av urinvägsinfektioner på grund av förlust av skyddande bakterieflora i vaginan. I vanliga fall av okomplicerad UVI går det att ställa diagnos och ge behandling enbart utifrån symptom och utan ytterligare bekräftelse från provtagning. I komplicerade eller tvivelaktiga fall kan det vara till hjälp att bekräfta diagnosen med hjälp av urinprov, där man kontrollerar förekomst av nitriter och vita blodkroppar (leukocyter) eller leukocytesteras (ett enzym som finns i vita blodkroppar och vid analysen indirekt ger indikation om deras förekomst) i urinen. Vid mikroskopi av urin undersöks förekomsten av röda blodkroppar, vita blodkroppar eller bakterier. En bakterieodling av urinen kan påvisa förekomst av bakterier. Resistensbestämning för relevanta antibiotika sker rutinmässigt vid urinvägs- och blododling. Eftersom symptomen kan vara vaga och testerna för urinvägsinfektioner inte är tillförlitliga kan det vara svårt att ställa en diagnos hos äldre människor. En urinvägsinfektion kan påverka enbart nedre urinvägarna och kallas då blåskatarr eller cystit. Alternativt kan den inbegripa de övre urinvägarna och kallas då njurbäckeninflammation eller pyelonefrit. Om urinen innehåller en avsevärd mängd bakterier, men inga symptom föreligger, benämns tillståndet asymptomatisk bakteriuri. Om en urinvägsinfektion påverkar de övre urinvägarna, och personen har diabetes mellitus, är gravid, är man, eller har försämrat immunförsvar, bedöms fallet vara komplicerat. I annat fall, om en kvinna är frisk och ännu inte kommit in i klimakteriet, bedöms fallet vara okomplicerat. Hos barn som har en urinvägsinfektion med feber bedöms det som en övre urinvägsinfektion. För att ställa diagnosen urinvägsinfektion hos ett barn måste man med tanke på de ofta ospecifika symptomen i regel ta ett urinprov för att styrka diagnosen. Kontamination av hudbakterier utgör ofta ett problem och är delvis beroende av insamlingsmetod. Därför anpassas också bedömningen av provets bakteriekoncentration efter vilken provtagningsmetod som använts. Användning av "urinpåsar" för provtagning avråds av Världshälsoorganisationen på grund av den höga kontaminationsfrekvensen vid odling, och kateterisering är att föredra i de fall då barnet inte själv kan gå på toaletten. Hos kvinnor med inflammation i livmoderhalsen (cervicit) eller inflammation i vagina (slidkatarr) och hos unga män med UVI-symptom, kan infektion av Chlamydia trachomatis (klamydiainfektion) eller Neisseria gonorrhoeae (gonorré) misstänkas vara orsaken. Slidkatarr kan även bero på svampinfektion. Interstitiell cystit (kronisk smärta i blåsan) kan övervägas hos personer med flera episoder av UVI-symptom, men vars urinodlingar förblir negativa och inte förbättras med antibiotika. Inflammation i prostata (prostatit) kan också övervägas i differentialdiagnostiken. Obekräftade faktorer som anses kunna påverka förekomsten av UVI är bland annat användning av p-piller eller kondomer, urinering direkt efter samlag, vilken typ av underkläder som bärs, bristande personlig hygien efter urinering eller tarmtömning eller vana av att bada respektive duscha. Likaså saknas det belägg för att kvarhållning av urin, användning av tampong och sköljning skulle ge någon effekt.
