Ljusterapi
Ljusterapi är en terapiform med ljusbestrålning mot höst- och vinterdepressioner och andra affektiva störningar. Om ljusterapin kombineras med vakenhetsterapi, kallas det kronoterapi. Ljusterapi anses fungera mot depressioner som har samband med bristen på ljus under den mörka årstiden. Man kan också ha nytta av behandling med ljus, till exempel 10 000 lux, om man lider av så kallat försenat sömnfassyndrom, en dygnsrytmsjukdom. Ljusterapi går ut på att man utsätts för kraftigt ljussken under en längre tid, antingen via en ljusbox eller i ett ljusrum (ljusterapirum). Ljusrum finns på flera sjukhus i Sverige. Ljuset i ett ljusrum är indirekt och vanligen används lysrör med hög färgtemperatur och god spektralfördelning som ljuskälla (så kallade dagsljuslysrör eller fullspektrumlysrör). Ljusstyrkan i ett ljusrum ligger normalt mellan 2000-4000 lux, vilket är ca 10 gånger mer än ljuset i ett kontorsrum. Vanligen vistas man i ett ljusrum 1-2 timmar per tillfälle. Det finns även ljuskaféer, där människor kan självmedicinera med ljusterapi. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) utvärderade 2007 systematiskt de vetenskapliga studier av ljusterapi som fanns och drog slutsatsen att det fortfarande saknas tillfredsställande forskningsstudier för att kunna påstå att behandling med ljusterapi har någon effekt på vare sig årstidsbunden depression eller depression. SBU drog slutsatsen att större studier av behandling med ljusterapi behövde göras för att tillförlitliga slutsatser skall kunna dras. Enligt SBU bör behandling i ljusterapirum ses som experimentell, eftersom det inte har visats att behandlingen hjälper bättre än placebo. Befintliga studier visar ingen skillnad gentemot placebo i andel patienter som uppnår en minst 50-procentig förbättring, och resultaten är motstridiga vad gäller andelen som blir helt bra från depressionen. Värdet av ljusterapi kunde år 2007 vare sig förkastas eller bekräftas. Blå ljusterapi är en form av ljusbehandling för mild till måttlig plackpsoriasis. Behandlingen sker med kortvågiga LED-lampor. Den blåa ljusbehandlingen är en UV-fri ljusbehandling för mild till måttlig plackpsoriasis. Ljusbehandlingen kallas blå eftersom dess korta ljusvågor med vågfrekvens 453 nm, ser blå ut för det mänskliga ögat. Ljusstrålarna innehåller inte skadliga UVA och UVB-strålar, som många andra psoriasis ljusbehandlingar och behandlingen är gift- och kemikaliefri samt skonsam mot huden. Uppfinnarna bakom det ursprungliga blåa LED-ljuset tilldelades Nobelpriset i fysik då ljuset är mer energieffektivt och miljövänligt än normalt ljus. Idag får man den blåa ljusbehandlingen genom en bärbar ljuslampa som man kan använda hemma. Lampan behandlar med effekten av 40 små högeffektiva LED-dioder. Hur blå ljusbehandling fungerar. Det blåa LED-ljuset stimulerar en rad naturliga processer, som huden har svårt att själv reglera när man har psoriasis. Ljuset reducerar inflammationstillståndet i huden och dämpar överproduktion av hudceller, keratinocyter, som skapar det fjällande lagret av hud som vanligtvis karakteriserar plackpsoriasis. Härmed minskar de obehagliga symptom såsom förtjockning, rodnad och fjällning av huden på de psoriasisfläckar som behandlas med ljuset. Forskningen bakom blå ljusbehandling. Det blåa ljuset har testats för sina effekter genom en rad medicinska studier. Den första studien visade att blått ljus med våglängden 453 nm har en positiv effekt på plackpsoriasis, som beskrivits ovan. I andra studier följde man patienter och behandlade dem med blått ljus i 4 respektive 12 veckor. Vem kan använda blå ljusbehandling. Vilka biverkningar har blå ljusterapi.
Vakenhetsterapi
Vakenhetsterapi är en psykoterapeutisk teknik för behandling av affektiva störningar, som innebär att patienten hålls vaken i antidepressivt syfte. Förr praktiserades även djupsömnsterapi med barbiturat för samma störningar. De första beläggen för att vakenhetsterapi verkade förbättra tillståndet för depressiva personer var på 1970-talet, då man trodde att vakenhet förstärkte medicinens verkan. I Köpenhamn började sedan försök med kombinerad vakenhets- och ljusterapi, vilket numera går under namnet kronoterapi. I anslutning till detta framlades en teori om att varje människa har en kronotyp, en egen dygnsrytm, ett individuellt sömnbehov, och är morgon- eller nattmänniska. Kronotypen är, utgår teorin från, genetiskt bestämd och ändras med åldern. En förklaringsmodell till vakenhetsterapins verkning utgår från att personens kronotyp är störd. Terapiformen används vid affektiva störningar. Vakenhetsterapin kan vara en engångsföreteelse eller upprepas. Likaså kan längden på vakenheten variera, vid total vakenhetsterapi hålls patienten sömnlös en natt för att sedan inte få sova förrän natten därpå. Två andra former är vakenhet under första eller andra halvan av natten. Om det finns behov kan patienten avhållas från att somna med hjälp av ljusterapi eller psykofarmaka (dock inte neuroleptica som ger motsatt effekt). Neuroendokrina studier på melatonin visar att det är skillnad på om vakenhetsterapin utförs under första eller andra halvan av natten. En studie av Wirz-Justice A. et al (2005) påstår att 60% av alla patienter upplever att deras tillstånd förbättrats av vakenhetsterapin. Dock är förbättringen kortvarig.
Atopisk dermatit
Atopisk dermatit (AD), även känd som atopiskt eksem, eller böjveckseksem är en typ av inflammation i huden (en s.k. dermatit). Den orsakar kliande, röd, svullen, och sprucken hud. Klar vätska kan även ses i de drabbade områdena som ofta blir förtjockade med tiden. AD tillkommer vanligtvis i barndomen med varierande svårighetsgrad över åren. Bland barn under ett års ålder kan stora delar av kroppen påverkas. När man blir äldre är det vanligen huden i knävecken och framför armbågarna som drabbas. Bland vuxna drabbas händer och fötter oftast. Att klia förvärrar symtomen och de med tillståndet har ökad risk att utveckla hudinfektioner. Många människor med atopisk dermatit utvecklar hösnuva eller astma. Orsaken är inte känd men tros innefatta genetik, immunförsvsdysfunktion, exponering för vissa miljöer, och problem med permeabilitet i huden. Om enäggstvilling drabbas innebär det en 85% risk att den andra också får tillståndet. De som lever i städer och torra klimat drabbas oftare. Exponering för vissa kemikalier och frekvent handtvätt förvärrar symptomen. Känslomässig stress kan också förvärra symptomen, men orsakar inte tillståndet. Sjukdomen är inte smittsam. Diagnos ställs vanligtvis baserat på symtom. Andra sjukdomar som måste uteslutas innan diagnosen ställs är kontakteksem, psoriasis och seborroiskt eksem. Behandlingen går ut på att undvika saker som förvärrar tillståndet, dagliga bad och bruk därefter av en återfuktande kräm, vissa krämer med steroider kan hjälpa vid skov, samt läkemedelsbehandling mot klådan. Saker som ofta kan förvärra tillståndet är ullkläder, tvål, parfym, klor, damm och cigarettrök. Ljusterapi kan hjälpa vissa. Steroider som tas i tablettform kan ibland sättas in om andra åtgärder inte är tillräckligt effektiva. Antibiotika (antingen i tablettform eller lokalt) kan krävas ifall bakteriell infektion uppstår. Kostförändring är endast nödvändigt om födoämnesallergi misstänks. Atopisk dermatit drabbar ca 20% av befolkningen någon gång i livet. Tillståndet är vanligare hos småbarn. Män och kvinnor drabbas lika ofta. Ett stort antal växer ifrån tillståndet. Atopisk dermatit kallas ibland eksem, som egentligen syftar till en större grupp av hudåkommor. Andra namn är "infantilt eksem", "böj-eksem", "prurigo Besnier", "allergiskt eksem", och "neurodermatit".
Dagsljus
Dagsljus är det ljus som finns naturligt under den ljusa delen av dygnet. Det har sitt ursprung från solen, och kan bestå av direkt strålning, refraktion och reflektion. Dagsljuset har ett kontinuerligt spektrum, vilket innebär att det innehåller elektromagnetisk strålning av alla våglängder inklusive osynlig ultraviolett och infraröd strålning. Dagsljus kännetecknas av stora variationer över dygnet och året och varierar även mer tillfälligt beroende på vädret. Dess färgtemperatur varierar mellan ca 2500 kelvin (solnedgång) och mer än 10 000 kelvin (klarblå himmel), och dess intensitet mellan ca 40 lux (soluppgång och -nedgång, mulen himmel) och mer än 120 000 lux (klar himmel med solen nära zenit). Längden på dygnets ljusa del varierar med årstiden. Längden på dygnets ljusa del varierar med årstiden. Kartor som visar var på jorden det för tillfället råder dag kallas för dagsljuskarta. Ordet dagsljus används även för artificiellt ljus från till exempel lysrör. Ordet dagsljuslysrör används olika i olika sammanhang och kan syfta på antingen färgtemperaturen (minst 5300 K) eller färgåtergivningsindex (Ra minst 90). I båda fallen är skillnaden stor mot det naturliga dagsljuset. Med hjälp av LED kan man komma närmare det naturliga dagsljusets kontinuerliga spektrum. Den internationella belysningskommissionen CIE har fastställt ett antal standardiserade dagsljus som definieras av sin spektralfördelning och används för vetenskapliga ändamål. Det finns dock ingen kommersiell ljuskälla som till fullo uppfyller CIE:s definition av dagsljus. Hälsofördelarna med dagsljus har varit kända sedan början av människans civilisation. Redan under det antika Romarriket och under Grekernas stormaktstid dyrkade man sina solgudar. Under 1900-talet blev dagsljus en viktig del av hälsa och vård. Ljusterapi användes för att behandla hudsjukdomar och andra besvär. Dessutom blev solbrännan extrem trendig och ansågs som ett bevis på rikedom och hälsa. Dagsljus har ett brett utbud av element som influerar människor utöver vårt behov av ljus och syn. Dagsljus påverkar vår hälsa, balans och fysiologiska regleringar, både vårt nervsystem och det endokrina systemet. Samtliga nämnda exempel stimuleras positivt av dagsljus. Forskning har konstaterat att dagsljus innehåller naturliga antidepressiva beståndsdelar som hjälper oss människor att synkronisera med den naturliga livsrytmen. Det finns forskningsunderlag som stödjer att man genom att exponera sig för direkt dagsljus kan minska risken för vinterdepressioner. Det finns många andra aspekter med dagsljus som bland annat berör psykologiska faktorer. Människan lever efter en 24-timmarsrytm, som har en stor påverkan på vår hälsa och vårt välmående. Vår rytm kontrollerar vår sömn, vårt uppvaknande, vår reaktionsförmåga, våra prestationer, vår temperatur, och så vidare. Ännu viktigare är att dagsljus styr vår produktion av hormonerna melatonin och kortisol. För lite dagsljus kan påverka förmågan att sova, stressnivån samt humörsvängningar vilket i värsta fall kan leda till cancer. Mer dagsljusexponering kan även ha positiva effekter för patienter efter operationer. Många aktörer arbetar därför för att dagsljus ska bli en del av inredningen vid renovation och nybyggnationer av sjukhus. Genom olika studier har forskare tittat på sambandet mellan produktivitet och dagsljus. Man har främst undersökt hur yrken så som kontorsarbetare, industriarbetare och butiksförsäljare har reagerat på en ökad tillförsel av dagsljus. Studierna konstaterade att produktiviteten ökar med upp till 15% på platser med ett mer generöst utbud av naturligt dagsljus. Andra studier inom ämnet har visat att om en byggnad fårätt mängd naturligt ljus ökar känslan av komfort. Genom dagsljusberäkningsprogram kan man simulera distributionen av dagsljus i ett enskilt rum eller i en hel byggnad.
Dygnsrytm
Dygnsrytmer eller cirkadianska rytmer (från latinets circa dies, "ungefär en dag") är de processer hos levande organismer, som är inbyggda och regelbundet cykliska med en period av ungefär ett dygn. Sådana rytmer finns hos ett mycket stort antal organismer, från enkla organismer som cyanobakterier, till svampar, växter och djur. Dessa inre biologiska klockor styr ett antal andra processer, som ämnesomsättningen, födointaget och växlingar mellan vila och aktivitet. Centrala egenskaper hos dygnsrytmer är att de har en periodlängd på cirka ett dygn och att de kan anpassa sig efter intryck från omgivningen, så kallade zeitgebers, men även fortgå om organismen befinner sig i en miljö utan dem, genom att organismen själv fortsätter att generera signalerna autonomt, så kallad free-running. Människor uppvisar individuella skillnader i dygnsrytm och kan delas in i kronotyperna morgonmänniskor (A-människor – kvällströtta, morgonpigga), natt-/kvällsmänniskor (B-människor, "nattugglor" – som är piggast på kvällen och föredrar att gå till sängs sent) respektive varken eller. Indelningen baseras på hur hormonnivå, kroppstemperatur, kognitiva förmågor, hunger och sömnighet varierar under dygnet. En förekommande förklaring är att vissa personer har en inre klocka med periodicitet som är längre än 24 timmar och därför tenderar att förskjuta dygnsrytmen. Störd dygnsrytm är en diagnos som ingår i sömnstörningar enligt standarden DSM-IV och kan leda till sömnbrist. Problem med dygnsrytmen kan förorsakas av en diagnostiserbar sjukdom, och även påverkas av livsstil, exempelvis nattligt datoranvändande, bristande sömnvanor, skiftarbete, jetlag, kaffe, rökning, alkohol och narkotika. Förskjuten dygnsrytm kan förorsakas av brist på ljus dagtid, exempelvis vintertid i områden långt från ekvatorn eller till följd av blindhet. Problem med dygnsrytmen kan förorsakas av insomni (sömnlöshet), vilket i sin tur kan bero på stress (exempelvis arbete strax innan man går till sängs) och depression, liksom på schizofreni, och kan förvärra bipolär sjukdom. Exempel på behandlingar som förekommer är motion, bokläsande, ljusterapi, KBT, melatonin och sömnmedel. Kombinerad ljus- och vakenhetsterapi kallas kronoterapi, och används i antidepressivt syfte. Även om mekanismerna för kroppens urverk varierar mellan olika organismer så har den vissa egenskaper som är gemensamma hos många olika arter. Hos djur, växter och svampar avläser (transkriberar) celler en eller flera "daggener" och producerar proteiner enligt instruktionen. Dessa proteiner får cellen att öka mängden av andra proteiner, som i sin tur hämmar bildningen eller aktiviteten hos de förstnämnda proteinerna. Cellens koncentration av de olika proteinerna kommer att pendla fram och tillbaka. Den exakta periodlängden kan variera något beroende på art, men ligger vanligen mellan 22 och 25 timmar. Då de olika klockproteinerna påverkar andra processer i cellen kommer deras pendling att skapa en dygnsrytm. Eftersom det är en inre process som fortgår av sig själv behöver organismen inga signaler från omgivningen för att följa sin egen rytm. Klockproteinerna kan dock (indirekt) påverkas av externa stimuli, så kallade zeitgebers (tyska för tidgivare). Den process genom vilken externa stimuli ställer om dygnsrytmen kallas för entrainment (synkronisering). En cirkadiansk rytm kännetecknas av att den har en bestämd periodlängd, det vill säga att varje upprepning tar en viss tid. Periodlängden betecknas ofta med den grekiska bokstaven tau (τ), och är för de flesta organismer ungefär 24 timmar. Om en organism hålls i konstanta förhållanden, det vill säga med en konstant ljusmängd och temperatur dygnet runt, kommer djuret att följa ett dygn vars längd beror på dess inre klockas egen periodlängd. Med tiden kan således organismens inre klocka successivt avvika allt mer från den verkliga tidens förlopp.
