Skärmflygning
Skärmflygning (engelska Paragliding) är en flygsport där en flygskärm fotstartas och tar piloten ut i luften. Piloten sitter fastspänd i en sele under ett tygsegel. Med sig har piloten förutom flygskärm och sele också en räddningsskärm, en så kallad nödskärm, som vid nödsituation utlöses av piloten och som då fungerar som en vanlig fallskärm. Ofta förväxlas skärmflygning med både fallskärmshoppning och hängflygning. Skärmflygning utvecklades från början ur fallskärmshoppning men de har i och med utvecklingen inte längre särskilt mycket gemensamt med varandra. En flygskärm är designad för att ha bra glidtal och låg sjunkhastighet så piloten kan hålla sig kvar i luften så länge som möjligt, medan en fallskärm optimeras för att öppna bra i frifallshastighet och snabbt ta hopparen till landningsplatsen. En flygskärm är konstruerad att likna en flygplansvinge med syftet att alstra lyftkraft. Skärmflygning är en relativt ny form av flygning, som på allvar spred sig i slutet av 1980- och i början av 1990-talet. Dittills hade hängflyget stått ensamt vad gäller fotstartade, friflygande farkoster. Idag dominerar skärmflygning den fotstartade friflygsporten, mycket tack vare dess enkla natur, låga kostnader och att det varken krävs mycket tid eller ansträngning för att komma i luften. Det är det billigaste sättet att äga sin egen flygfarkost. En gren inom skärmflyget är paramotor som innebär att piloten förutom flygskärmen dessutom kopplar på sig en ryggsäcksmotor med propeller. Detta möjliggör att start och landning samt flygning över huvud taget kan ske var som helst, utan några höjdskillnader att utgå ifrån. Hela utrustningen får plats i en stor ryggsäck som man bär på ryggen. Vikten för en komplett utrustning är 15–25 kg men kan tack vare lättviktsmaterial hamna under 10 kg. Utrustning som standard kan vara: flygskärm, sele, nödskärm, hjälm, kängor, variometer och flygradio. En komplett och ny sådan utrustning kostar mellan 25 000 och 35 000 kronor (2012). För att få flyga skärm i Sverige krävs att man har licens. Licens fås efter utbildning vid godkänd flygskola. Vid gynnsamma förhållanden tar kursen en vecka och mynnar då ut i en Studentlicens med behörighet att utföra backglidningar. De tre behörigheter som tas inom Studentlicensen är "berg", "vinsch" och "hang". Därefter kommer licensen Pilot 1, efter det fortsätter man att samla flygerfarenhet och kan på så vis börja arbeta sig mot högre licensgrader. Skärmflygning är en risksport och kan liknas vid sportdykning. Att köpa utrustning och lära sig flyga själv kan medföra både allvarliga skador eller dödsfall. Omdöme och respekt samt kunskap är det som avgör hur farlig sporten är för varje utövare. Det finns olika miljöer och flygsätt att framföra flygskärmen på. De första flygen under kursen görs i en backe som är mindre än 100 meter hög och kallas för backglidningar. När man får behörigheten "berg" kan man starta från berg som är högre än 100 meter. Behörigheten "vinsch" gör att man kan flyga med hjälp av vinsch, och är vanligt förekommande där landskapet är flackt. Behörigheten "hang" ger möjlighet att starta från lägre höjder utmed kuster där havsvindar med jämn ström blåser uppför kanterna och skapar ett lyftområde, det kallas hangflygning, ej att förväxlas med hängflygning. I Sverige organiseras skärmflygning via Svenska skärmflygförbundet, SSFF. Inom skärmflyg finns flera sorters tävlingar. Det finns även en stor mängd rekord som Svenska skärmflygförbundet administrerar. Dessa rekord finns i flera varianter: inom Sverige respektive utomlands, öppen för alla eller enbart kvinnor. Fri distans kan även tas av ett tandemekipage, där en pilot och en passagerare flyger tillsammans. Akro - olika manövrar utförs av de tävlande, som ger olika poäng efter svårighetsgrad och utförande. Angivet mål - piloten bestämmer innan start vilket som skall bli målet.
Särskilda operationsgruppen
SOG rekryterar soldater och officerare från hela Försvarsmakten. Förbandet har årligen en uttagning som genomförs under våren. Grundkursen för befattningen specialförbandsoperatör vid SOG är 12 månader som består av tre delar. Samtliga operatörer har grundläggande utbildning i fallskärmshoppning och dykning. Detta medför att operatörerna har en bredare bas än vanliga soldater, men har också ett eller två specialområden där operatören är exceptionellt skicklig. Förutom den individuella patrullspecialiteten finns också en innästlingspecialitet i t.ex. kvalificerad stridsdykning eller kvalificerad fallskärmshoppning (HALO/HAHO) samt en uppgiftsinriktning i antingen strid (Direct Action) eller underrättelseinhämtning (Special Reconnaisance). Särskilda operationsgruppen (SOG) utgör tillsammans med Specialförbandsledningen (SFL) Försvarsmaktens specialförband (FM SF). Kärnförbandet inom specialförbandssystemet är SOG. Utöver detta finns stödjande specialoperationsförbandsenheter (FM SOF) som är särskilt uttagna, utbildade och utrustade stödförband till SOG. SOG består av två så kallade insatsenheter (IE). IE1 fokuserar på stridsuppgifter (Direct Action) och IE2 fokuserar på underrättelseinhämtning (Special Reconnaissance). IE2 utgörs framförallt av underrättelseoperatörer, kraven på den befattningen är något lägre än de på specialförbandsoperatörerna. Flera kvinnor har tjänstgjort som underrättelseoperatörer. En patrull utgör grunden för insatsförbandet. Patrullen består av fyra operatörer, en patrullchef, en signalist, en fältarbetare/forcerare och en sjukvårdare. Tre patruller utgör en tropp som leds av en chef och en ställföreträdande chef. En tropp kan förstärkas med specialister, till exempel prickskyttar, flygkoordinatorer (JTAC), eldledare och experter på spräng- och försåtsladdningar (EOD/IEDD). Förbandets vanligaste användningsområde är att verka inom multinationella insatser för att lösa de primära uppgifterna strid (Direct Action), underrättelseinhämtning (Special Reconnaissance) och militärt stöd (Military Assistance). Operatörens huvuduppgifter varierar beroende på vilken del av förbandet operatören tillhör. Vissa delar av förbandet är mer inriktade på stridsuppgifter (Direct Action) och andra delar av förbandet är inriktade mot kvalificerad underrättelseinhämtning (Special Reconnaissance) på ett stort djup så kallad fjärrspaning. Specialförbandens uppgifter är av militärstrategisk eller operativ betydelse och som inte kan lösas av konventionella förband eller vapensystem. Stridsuppgifterna kan vara att bekämpa mål som har stor betydelse för motståndaren, att frita människor som tagits till fånga eller hålls som gisslan, undsättning (Personnel Recovery), bordning samt att genom strid inhämta tidskritiska underrättelser. Underrättelseinhämtning syftar till att ge information om verksamheter, personer eller annat som har väsentlig betydelse för strategin eller operationen. Specialförband kan också få uppgiften att ge Militärt stöd genom utbildning och råd till andra länders militär eller säkerhetsstyrkor, inom ramen för en multinationell fredsfrämjande insats eller ur ett nationellt perspektiv för att stödja andra förband (t.ex. hemvärnet) med att leda in eld från långräckviddiga vapensystem som flygunderstöd eller artillerield. Förbandet upprätthåller en hög beredskap för att med kort varsel kunna sättas in för insatser inom en radie på 600 mil från Bryssel och verka i öken-, djungel-, subarktiska- eller stadsmiljöer. Förbandets insatser kommer efter förfrågan från FN eller EU, men måste sedan sanktioneras på politisk nivå. Ny lagstiftning från och med juni 2006 ger Försvarsmakten, och därmed SOG, befogenheter att understödja polisen (Nationella insatsstyrkan) vid inrikes terroristbekämpning. Operatörer vid SOG har även genomgått utbildning för att erhålla polismans befogenhet i syfte att kunna verka inom inrikes terrorbekämpning.
Flyguppvisning
En flyguppvisning är en organiserad uppvisning av flygning i olika former, vanligen för allmänheten, men ibland för särskilt inbjudna. Flyguppvisningar har sedan flygets barndom visat sig intressera en stor allmänhet och ett flertal uppvisningar arrangeras varje år i de flesta utvecklade länder. Flyguppvisningarna i anslutning till Flygvapnets 90-årsfirande på Malmen utanför Linköping i augusti 2016, lockade 130 000 besökare. Förutom de flyguppvisningar som arrangeras i samband med stora flygutställningar (se till exempel Farnborough) arrangeras flyguppvisningar vanligen av en eller flera flygklubbar (för att samla in pengar och öka intresset för den egna flygklubben) eller av Flygvapnet eller av motsvarande flygvapen utomlands (för att göra propaganda). Flyguppvisningarna består vanligen av ett förprogram och markutställningar samt ett huvudprogram, men kan även arrangeras av en flygplanstillverkare som visar upp ett nytt flygplan för särskilt inbjudna eller allmänheten för första gången eller i samband med en försäljning. I det senare fallen kan det eventuella förprogrammet bestå av uppvisning/förbiflygning med tillverkarens tidigare flygplan. Förprogrammets viktigaste uppgift är att sprida ut åskådarnas ankomst till uppvisningen för att förhindra långa köer inför huvudprogrammet. I förprogrammet kan ingå modellflygning, enklare flyguppvisning av en lokal förmåga, uppvisning av brandkår eller annan räddningstjänst, fallskärmshoppning och liknande. Huvudprogrammet, med noggrann tidhållning, har ofta en huvudattraktion, som avslutar uppvisningen. Denna attraktion kan till exempel vara ett nytt intressant flygplan som visas första gången i denna del av landet eller en internationellt känd uppvisningsgrupp. I övrigt kan uppvisningen bestå av uppvisning i avancerad flygning med olika typer av flygplan, förbiflygning av riktigt gamla flygplan från flygets barndom, flygning med person stående på vingen, simulerad luftstrid och annat. Flyguppvisningen sker normalt över en militär eller medelstor civil flygplats och normalt längs med en av flygplatsens start- och landningsbanor. Åskådarna hålls genom avspärrningar på ett säkerhetsavstånd från banan som beror på arten av den flygning som kräver det största säkerhetsavståndet. För att få anordna en flyguppvisning i Sverige krävs tillstånd från polismyndigheten där uppvisningen ska äga rum. Dessutom krävs att en uppvisningsledare, som är godkänd av Transportstyrelsen och har ett giltigt behörighetsbevis, ansvarar för uppvisningen. Transportstyrelsen ges ofta möjlighet att yttra sig över ansökan om flyguppvisningen. Luftfartsstyrelsens (numera Transportstyrelsens) föreskrifter och allmänna råd om flyguppvisning.
Folke Rydén
Folke Rydén, född 17 september 1958 i Uppsala, är en svensk journalist och filmare. Folke Rydén arbetade som USA-korrespondent för Sveriges Television mellan 1989 och 1996. Därefter arbetade han i två år för SVT i Asien. Numera är han bosatt i Sverige och driver ett produktionsbolag i egen regi och producerar dokumentärfilm och samhällsreportage. Rydén har vunnit ett flertal internationella priser för film/dokumentarfilmer/">dokumentärfilmer och reportage. Han var värd för Sommar i P1 den 15 juli 1995. Folke Rydén har fem SM-titlar i fallskärmshoppning och var lagkapten för svenska landslaget i formationshoppning 1984-87. Filmen Amerikas beväpnade stater bidrog till att Rydén 1993 fick Stora Journalistpriset. I dokumentärserien Sagan om Björn Borg (1998) innehöll den tredje delen ett 15 minuter långt avsnitt som fälldes av granskningsnämnden för brott mot kravet på opartiskhet och för brott mot kravet på saklighet. Ett muntligt avtal med företrädare för SVT påstods också ha gjorts, där det lovades att Rapport inte samma kväll skulle presentera fakta som motsade Rydéns dokumentär. Detta förnekades av SVT:s ansvarige chef. Rapport fälldes dock för att ha stoppat en intervju med Ingvar Carlsson som skulle ha sänts samma kväll. SVT:s ledning påpekade att Ingvar Carlsson upprepade gånger vägrat medverka i dokumentären och SVT menade att fällningarna utgjorde ett brott mot informationsfriheten. Filmen Lagen i Laredo (1999), om en på tveksamma grunder dödsdömd minderårig i Texas, fick stor uppmärksamhet i USA och bidrog till att dödsdomen omvandlades till livstidsstraff. Vägen till Malexander (2001) skildrade Malexandermorden 1999. Efter att ha sett filmen erkände en av de tre gärningsmännen, Jackie Arklöv, att det var han som hade avlossat de dödande skotten. Dokumentären granskade även vilken roll Lars Norén och teaterprojekt 7:3 spelade i samband med händelserna. Norén avböjde medverkan i filmen men anmälde den i efterhand till granskningsnämnden. Granskningsnämnden friade filmen. Dokumentären Det sista örådet (2004) om Expedition Robinson är en av Sveriges Televisions mest sedda dokumentärer med 1 845 000 tittare (14 feb 2004). Från Bill till Barack (2008) orsakade rubriker i USA då en medverkande lärare anmäldes för att otillbörligt ha propagerat för Barack Obama inför sina elever. Folke Rydén har bland annat tilldelats följande utmärkelser. Sista ritten till Wounded Knee (1991). Amerikas beväpnade stater (1993). Den stulna drömmen (1995). Sagan om Björn Borg (1998). Vägen till Malexander (2001). Pojken utan ansikte (2003). Det sista örådet (2004). Generation Tsunami (2005). Vägen från vågen (2006). Expedition Linné (2007). Irak under slöjan (2008). Från Bill till Barack (2008). Vårt grisiga Hav (2011). Förgiftad kompromiss (2013). Generation Tsunami - tio år senare (2014). Från Clinton till Clinton (2016). Afrika Med Bruten Nacke (2016). Trump och komikerna (2020). Stora Journalistpriset, 1993. Chicago International TV Awards. International Emmy Award. Monte Carlo International Film och TV, 2012. New York Festivals, 2012. Östersjöfondens stora pris 2016.
Tvillingdetektiverna
Tvillingdetektiverna (eller Tvillingdeckarna), Klas och Göran Bergendahl, är två fiktiva unga detektiver som figurerar i en serie ungdomsböcker av Sivar Ahlrud, vilken är en kollektiv pseudonym för författarna Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud. Böckerna om Tvillingdetektiverna hör till de mest lästa svenska ungdomsböckerna under 1900-talet. Första boken, 'Tvillingdetektiverna', kom redan 1944, men det var under 1950-, 60- och 70-talen som böckerna rönte sin största popularitet. I den samlade produktionen kan den historieintresserade följa en stor del av Sveriges utveckling under 1900-talet. De aldrig åldrande Klas och Göran är två rufsigt rödhåriga, fräkniga enäggstvillingar som bor i den fiktiva Norrlandsorten Vindsele (baserad på Rommeruds hemort Vindeln). Tvillingdetektiverna är de klassiska "busgrabbarna", något av en dubbel upplaga av Anderssonskans Kalle i modern tappning. De har en osviklig förmåga att hamna i trubbel, ställa till med otyg, men också att upptäcka och inte minst lösa mysterier och brott av alla de slag. Klas är i många (men inte alla) böcker den äldre av de två. Han är också mer ekonomisk (snål) och den som är snabbast att hitta på lösningar när veckopengen inte räcker eller är indragen. Han sägs också vara mer diplomatisk. Hur mycket än tvillingarna bråkar inbördes så håller de alltid en enad front. Hur mycket bus de än hittar på så har de goda själar och hjälper gärna faster Hanna med disken, även om det inte alltid är uppskattat. Tvillingarnas skolgång är oftast inte överst på deras prioritetslista. Trots det har de (till Huberts stora förvåning) aldrig behövt gå om en klass. I 'Mysteriet med Silverkulan' går Hubert höstterminen i samma klass som de. Tvillingarnas kusin, Hubert Norlén eller Hubertus Baltzar Holmfrid Norlén, av sina vänner mot sin vilja kallad "Hubbe" (ett öknamn som han avskyr), är tvillingarnas totala motsats. Prydlig, intelligent, vetgirig, glasögonprydd, kostymklädd, lossar aldrig på skjortkragen och slipsen om han kan undvika det. Han är måttlig road av sina mer vildsinta kusiners upptåg, men liksom tvillingarna kan han inte undvika mysteriernas värld ens om han skulle vilja det. Hubert bor på Kaptensgatan 13 på Östermalm i Stockholm. Hans pappa Arvid Norlén dog enligt 'Sedel-mysteriet' när Hubert var fem år, och Huberts mamma heter Hanna. Huberts stora svaghet är "vackra flickor", speciellt blondiner. I de flesta böckerna nämns det att han har svårt att prata med flickor. I 'Ishockey-mysteriet' börjar Hubert som konståkare för att en av tjejerna vid namn Lissi, som kan få alla pojkar att smälta som vax, bad honom att gå med i klubben. Hubert skulle utan problem kunna anmäla sig till fallskärmshoppning om hon så bad honom om det. En annan tjej vid namn Virginia Steam är dotter till en svensk-amerikan som har anlitat Hubert som privatlärare i svenska språket. Virginia är det närmaste en riktig flickvän som Hubert har kommit, och om henne kan man läsa i 'Ångbåts-mysteriet'. Hubert är minst lika mycket huvudperson i böckerna som Tvillingdeckarna själva, och en läsarfavorit hos många. Hubert har toppbetyg i alla ämnen utom gymnastik och sång där han bara har B. I 'Grott-mysteriet' sprayar sig Hubert med DDT en lång stund för att undkomma mygg och knott. I vissa böcker bär han hornbågade glasögon, inte för att han behöver det utan för att de får honom att se intelligentare ut. Andra personer som figurerar flitigt i bokserien är tvillingarnas föräldrar, makarna Bergendahl, Huberts mamma Hanna Norlén, Huberts överviktige kompis Frippe Jonsson, samt ett gäng av tvillingarnas kompisar och fiender och Huberts alla romanser. Efter Ivar Ahlstedts död 1967 skrev Rommerud böckerna ensam fram till 1974. Efter Rommeruds frånfälle dök det under 1980-talet upp fyra nya böcker, utgivna på licens, men fortfarande under pseudonymen Sivar Ahlrud. Dessa var skrivna av Dag E Hogsten, Börje Isakson och George Johansson. Frimärksmysteriet på Loberga (1949).
