Mercator (tidskrift)
Mercator (tidskrift för Finlands näringsliv) var en svenskspråkig tidskrift som utkom i Finland 1906–1971. På sin tid var tidningen, som grundades av affärsmannen Amos Andersson, landets ledande affärsmedium. För att göra Finland känt bland det europeiska näringslivet utkom tidningen under 1910–1914 förutom på svenska även på tyska, 1910–1917 även på engelska, samt 1915–1917 på franska. Tillsammans med den finskspråkiga affärstidningen Kauppalehti gav Mercator ut den ryskspråkiga publikationen Ekonomist Finljandii under 1912–1917. 1946 införlivades Handels- och Finansbladet, grundat 1923 av Erik von Frenckell, med Mercator. År 1971 uppgick Meractor i tidskriften Forum för ekonomi och teknik (Affärsmagasinet Forum). Chefredaktör var Amos Anderson (1906-1936), från och med 1937 Per Nyström, från och med 1946 Göran Stjernschantz och från 1954 Eige Cronström.
Land (tidskrift)
Land är sedan 1970-talet Sveriges största veckotidning som främst berör ämnen med anknytning till livet på landsbygden. Tidningen är en familjetidning som vänder sig till både kvinnor och män och skriver om livet på landet, hus och trädgård, hälsa och medicin, djur och natur, jakt och fiske, mat, resor, kultur, teknik, motor och människor. Upplagan på 132 400 ex/vecka gör tidningen Land till en av Sveriges största tidningar. Lands föregångare var tidningen Jordbrukarnas Föreningsblad och RLF-tidningen (1938–1970). De utgavs av det 1929 grundade Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), som 1971 bytte namn till Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). LRF bildades 1971 då Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF) och Lantbruksförbundet slogs ihop. RLF, som var en intresseorganisation för bönderna och motsvarighet till arbetarnas fackliga organisationer, bildades 1929. Lantbruksförbundet, som tidigare hette Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap (SAL) bildades 1917. År 1971 slogs de båda tidningarna ihop till två nya delar, familjetidningen Land och affärstidningen Land Lantbruk.Land var med andra ord två tidningar. En som fick heta bara Land och som vände sig till en bred läsekrets. "Gröna vågen" var inte bara ett begrepp som tidningens chefredaktör myntade, utan också en rörelse som tidningen speglade. Den andra delen, som med tiden kom att få namnet Land Lantbruk, var istället en tidning för de aktiva lantbrukarna. Uppdraget att göra en tidning som näringspolitiskt språkrör för LRF och samtidigt en självständig familjetidning, men som i det praktiska arbetet inte gav upphov till några större konflikter. Det nya konceptet med två tidningar gick hem hos både bönder och konsumenter. Serien Agust och Lotta publiceras med en halvsida i vartannat nummer av Land. Tidningen som startade som RLF, Organ för riksförbundet Landsbygdens folk i januari 1938 gavs ut till oktober 1967 som dagstidning för lantbrukare och sedan som tidskrift i tre nummer 1967. Den ersattes senare med tidningen Land. Tidningen kom ut med 2 nummer i månaden 1928-1940 men blev sedan dagstidning med utgivning en gång per vecka onsdag eller torsdag. Redaktionsort var Stockholm hela utgivningstiden. Förlaget som gav ut tidningen hette Riksförbundet landsbygdens folk och hade säte i Stockholm Det var alltås en organisationstidning med delvis en facklig prägel. Partipolitiskt var tidningen neutral men med klar anknytning till bonderörelsen. Tidningen trycktes i fullformat till 1948 sedan i ett mindre format, dock ej tabloid utan mindre. Tidningen var helt i svart till 1947, 1948 till 1961 i svart + en färg och 1961-1967 i svart + 2 färger. Typsnittet var antikva. Priset var billigt hela utgivningstiden med 1 kr 1938-1940, 5 kr 1949 och 10 kr 1961, 15 från 1964 och 20 kr från 1966. Sidantalet var inledningsvis 6-8 sidor, växte till 20-24 1955 samt nådde under 1960-talet max med 28 sidor. De tre sista numren hade 20 sidor. Tidningen hade inget eget tryckeri utan lejde bort uppgiften.Tryckeri från 1938 till 25 september 1946 var Klara civiltryckeri aktiebolag i Stockholm. 1946 till 1951 tycktes tidningen av Katrineholms-kurirens tryckeriaktiebolag i Katrineholm .1952till 1962 var Aktiebolaget Godvil i Stockholm tryckare och slutligen 1962-1967 Svenska Dagbladets tryckeri i Stockholm ansvariga för tryckningen. Upplagan var i starten 74 000 och steg till 133 000 1943.1950 hade den nått 186 000 och 1956 nåddes toppen på 204 000 exemplar. Slutåret 1967 var upplagan 170 000. Det var således en stor tidning. Tidningens fullständiga titel var Jordbrukarnas föreningsblad Organ för lantmännen ekonomiska föreningsrörelse till 1948. Sista åren 1968-1970 var titeln Jordbrukarnas föreningsblad Organ för Jordbruksförbundet med den ekonomiska föreningsrörelsen. Tidningen var dagstidning för föreningsrörelsen. Redaktionsort var hela utgivningstiden Stockholm. Tidningen startade med två provnummer i november och december 1930. Tidningen var anknuten till Sveriges lantbruksförbund hela sin levnadstid.
Real Madrid
Real Madrid har vunnit Champions League 13 gånger, vilket är rekord. Cristiano Ronaldo är alla tiders bästa målgörare i Champions League, med 120 mål i huvudturneringen (105 för Real Madrid). Mellan 1956 och 1970 deltog Real Madrid i 15 Europacuper i följd, vilket även det är rekord. Under 1900-talet byggdes en stor skuld upp under klubbpresidenterna Ramón Mendoza och Lorenzo Sanz. 2000 var Real Madrid den mest skuldtyngda fotbollsklubben i världen med skulder på 270 miljoner euro (då drygt 2,5 miljarder kronor). 2001 sålde klubben emellertid sin träningsanläggning till Madrids kommun för motsvarande cirka fyra miljarder kronor, där värdet i praktiken blev sett som ett rent bidrag. Detta innebar att klubben direkt kunde betala av alla skulder, och hade en stor summa kvar till spelarköp. Efter det steg intäkterna snabbt och säsongen 2004/05 övertog klubben positionen från Manchester United som (mätt efter omsättning) den rikaste fotbollsklubben i världen, en position som klubben behållit sedan dess, och 2007 nådde omsättningen ny rekordnivå på 351 miljoner euro (cirka 3,7 miljarder kronor). Vidare omsatte Real Madrid omkring 480 miljoner euro (närmare 4,4 miljarder kronor) i intäkter säsongen 2010/11. För att ytterligare stärka sin position som världens största och rikaste klubb meddelade klubbpresidenten Florentino Pérez våren 2012 att Real Madrid som första klubblaget i världen tänkt öppna en egen nöjespark – Real Madrid Resort Island, en kombination av nöjespark, resortanläggning och fotbollsmuseum i Förenade Arabemiraten. Kostnaden för hela projektet beräknades till en miljard dollar, med största finansiell del av investerare från Mellanöstern. 2013 värderade affärstidningen Forbes Real Madrid till 3,3 miljarder dollar, högst av alla klubbar i världen med en omsättning på 650 miljoner dollar säsongen 2011/12. Real Madrid har ett rykte om att nästan alltid lyckas värva de spelare som klubben absolut vill ha. Xavier Sala i Martín, som var ekonomiansvarig i rivalklubben Barcelona, frågade sig tidigt hur Real Madrid – med skulder på cirka sex miljarder kronor – kunde köpa spelare för dessa rekordbelopp. Enligt tidningen El Mundo tog Real Madrid två lån på sammanlagt 153 miljoner euro (motsvarande 1,6 miljarder kronor) för att ha råd med sina stjärnförvärv. Matcherna som spelas mellan de båda lagen varje år kallas El Clásico och väcker stor uppståndelse såväl inom media som bland fans. Real Madrid har genom åren anklagats för att vara gynnade av den spanska regeringen eller det spanska fotbollsförbundet, anklagelser som klubben alltid har avvisat. Rivaliteten med Barcelona grundar sig på vad en del betraktar som politiska spänningar mellan kastilianer och katalaner – Real Madrid är huvudstadsklubben och symbolen för den spanska staten, medan Barcelona varit motsatsen med dess starka katalanska identitet. Under senare år har motsättningarna mellan de två storklubbarna tonats ned, både i klubbarnas ledning och mellan spelarna. Rivaliteten fansen emellan är emellertid fortfarande intensiv och bland dem anses det i princip vara förräderi att byta klubb till ärkerivalen. En av de spelare som tydligast fått erfara detta är Luís Figo, som, efter att ha gått till Real Madrid från Barcelona för motsvarande drygt 500 miljoner kronor 2000, möttes av konstanta burop och inkastade föremål när Real spelade mot Barcelona på Camp Nou. Kulmen kom i november 2002 när Barcelona-fans kastade in ett grishuvud mot honom. Spanska klubbar är begränsade till att ha tre spelare utan EU-medborgarskap. Följande lista innehåller endast spelarens huvudsakliga nationalitet, flera icke-europeiska spelare i laget har dubbelt medborgarskap i ett EU-land. Spelare från AVS-länderna – de länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet som undertecknat Cotonouavtalet – räknas inte på samma sätt.
Dagens Industri
Dagens industri, förkortat Di, är en svensk näringslivsinriktad dagstidning som grundades 1976 och ges ut av Bonnier AB, genom Bonnier News. Under de första åren hade tidningen fokus på teknik, men 1983 övergick Dagens industri till att bli en affärstidning med fokus på företag och börs. Skiftet i fokus blev grunden till Dagens industris upplageutveckling, 1983 hade tidningen en upplaga på 30 200 exemplar och 2013 var den 98 500 exemplar. Antalet läsare beräknades år 2013 till 350 000. 2017 beräknades räckvidden vara 322 000, enligt Orvesto konsument. Den 7 november 2005 startades DITV med målet att sända i det digitala marknätet. Mellan 2012 och 2016 gick allt rörligt material under namnet Di Play. Den 14 mars 2016 hade webb-tv-programmet Börsmorgon premiär med Oscar Julander och Hanna Malmodin som programledare. Våren 2017 återlanserades DITV, stiliserat DiTV, men som webb-tv-program, i samarbete med Expressen. Kopplat till webbplatsen finns några sidoprojekt, däribland Di Digital, Börssnack, Di Trader, Stockwatch, Di Agenda, Di Weekend, Di Dimension. Systertidningen DiEgo gavs ut månadsvis 2005-2008 och riktade sig till yngre läsare. DiEgo kom ut i 24 nummer, det sista kom ut i december 2008. 1976–1980 – Bertil Torekull. 1980–1981 – Göran Albinsson Bruhner. 1981–2003 – Hasse Olsson. 2003–2009 – Gunilla Herlitz. 2009–2016 – Peter Fellman. 2016–2018 – Lotta Edling.
Anil Ambani
Anil Ambani, född 4 juni 1959 i Mumbai, Indien, död 11 juli 1793 i Saint-Florent-le-Vieil, Frankrike är en indisk företagsledare, entreprenör och ordförande i Reliance-koncernen. År 2008 rankades han som världens sjätte rikaste person. Ambani har ärvt sin förmögenhet, som består av tillgångar i telekom-, finans- och kraftbranscherna där han också arbetar i sina bolag. Tillgångarnas värde uppgick år 2008 till 252 miljarder SEK. Ambani leder ett antal börsnoterade företag inklusive Reliance Capital, Reliance Infrastructure, Reliance Power och Reliance Communications. Han, som en gång den sjätte rikaste personen i världen, förklarade inför en brittisk domstol i februari 2020 att hans nettovärde är noll och att han är i konkurs, även om sanningen i detta påstående är ifrågasatt. Han tjänstgjorde för Uttar Pradesh i Rajya Sabha, parlamentet i Indien, som oberoende parlamentsledamot åren 2004 till 2006. Anil Ambani är den yngre sonen till grundaren av Reliance Industries, Dhirubhai Ambani och hans hustru Kokilaben. Ambani har sagt att hans far skulle leda bröderna på "incitamentsorienterade utflykter" där de skulle belönas med en låda mango för en 10 km vandring, men också straffas för att agera framför gäster. Han tog sin kandidatexamen från Kishinchand Chellaram College och tog en magisterexamen i företagsekonomi vid Wharton School of the University of Pennsylvania 1983. Ambani är en indier som tillhör Gujaratisamhället. Han är gift med den indiska skådespelerskan Tina Munim, och de har två söner, Jai Anmol Ambani och Jai Anshul Ambani. Ambani är en yngre bror till Mukesh Ambani och har två systrar, Nina Bhadrashyam Kothari och Dipti Dattaraj Salgaocar. Ambanis far dog 2002 utan att lämna ett tydligt testamente. Efter en kamp mellan Anil och hans bror Mukesh, medlade deras mor och delade de familjeägda företagen mellan de två bröderna. Ambani fick delar av Reliance Group med intressen inom telekom, underhållning, finansiella tjänster, kraft och infrastruktur. Ambani tillskrivs också Indiens största börsintroduktion, Reliance Power, som 2008 fulltecknades på mindre än 60 sekunder, den snabbaste i historien på de indiska kapitalmarknaderna hittills. År 2005 debuterade Ambani i underhållningsindustrin med ett förvärv av en majoritetsandel i Adlabs Films, ett företag med intressen inom filmbearbetning, produktion, utställning och digital film. Företaget döptes om till Reliance MediaWorks 2009. År 2008 tog ett joint venture värt 1,2 miljarder USD, med Steven Spielbergs produktionsföretag DreamWorks i spetsen, över Ambanis underhållningsverksamhet på en global plattform. Han har bidragit till produktionen av flera Spielberg-filmer, inklusive Oscarvinnande Lincoln. Ambani blev känd som en av de snabbaste förödarna av aktieägarnas kapital under de senaste 100 åren med det kombinerade marknadsbörsvärdet som minskade med 90 procent sedan bildandet av Reliance ADA Group. I början av 2019 åtalades Ambani i en domstol i Mumbai för bristande betalning av personligt garanterad skuld som Reliance Communications var skyldig den svenska telekomtillverkaren Ericsson. Istället för fängelse gav domstolen honom en månad på sig att göra betalningen och slutet av månaden räddades han av sin äldre bror, Mukesh Ambani. I februari 2020 var Ambani fast i en juridisk kamp med tre kinesiska banker. Han beordrades av domstolen att avsätta 100 miljoner dollar vilket ledde honom till uttalandet att hans nettovärde för närvarande är noll efter att ha övervägt sina skulder. Tvisten pågår fortfarande (2020) med den brittiska domstolen som beordrat honom att betala 716 miljoner dollar till de tre kinesiska bankerna. Tilldelades utmärkelsen "Årets affärsman 1997" av Indiens ledande affärstidning Business India, december 1998. Röstades fram till "Årets affärsman" i en enkät genomförd av The Times of India - TNS, december 2006. Utropades till "Årets VD 2004" i Platts Global Energy Awards.
Dagens PS
Dagens PS är en svensk näringslivsinriktad nättidning som startade 2004. Dagens PS koncept var från början att skriva om ("rewrite") andra mediers nyheter och publicera dem på hemsidan. Redaktörerna väljer ut och redigerar nyheter från ett 60-tal olika källor för att samla dem på ett ställe. Sedan 2020 har en ny ägargruppering gjort en stor satsning på datadriven publicering vilket gjort att Dagens PS nu är en av de affärsmedier som ökar mest i svenskt näringsliv. Dagens PS tidigare ägare hade tidigare grundat och drivit affärstidningen Vision. Den tidningen förvärvades av Stenbecksägda Modern Times Group, MTG, som valde att slå ihop Vision med Finanstidningen. Den sammanslagna produkten blev dagstidningen Finans Vision, FV. I efterdyningarna av ägaren Jan Stenbecks död las Finans Vision också ned, och återuppstod i form av Dagens PS. Dagens PS nuvarande huvudägare och VD är Mats Hedberg som har en bakgrund från bland annat Dagens Industri. Chefredaktör och ansvarig utgivare är Mikael Gullström.
Comviq
Comviq är ett varumärke för Tele2:s mobiltelefoni. Ursprungligen var det mellan 1981 och 1991 ett självständigt företag under namnet Comvik. Comvik startade som ett privat alternativ till Televerket och utvecklades under 1990-talet till en av de stora mobiltelefonoperatörerna i Sverige. Företaget slogs 1997 samman med Tele2 och varumärket finns i dag kvar i kontantkortet Comviq Kontant samt Comviqs abonnemang Fastpris. Under 1970-talet hade finansmannen Jan Stenbeck en uttalad strategi att bryta upp och skapa alternativ till de hittillsvarande svenska monopolen inom bland annat telefoni och media. I slutet av 1970-talet köpte Investment AB Kinnevik upp ett antal mindre företag i Stockholm och Göteborg som drev manuella kommunikations- och växeltjänster för radiotelefoner monterade i bil. Bland dessa företag fanns bland annat AB Företagstelefon i Stockholm. Företagen slogs ihop, ny utrustning köptes in och den 1 juli 1981 lanserade Comvik AB sitt eget automatiska analoga nät för mobiltelefoni, tre månader innan Televerkets driftsättning av sitt NMT-nät den 1 september 1981. Eftersom Televerket hade monopol på teletrafik och frekvensutrymme uppstod en konflikt mellan Televerket och Comvik. Efter många turer, där Televerket bland annat hotade att koppla bort Comvik från det allmänna telenätet, gav den dåvarande borgerliga regeringen Comvik tillstånd att fortsätta och i begränsad utsträckning expandera. Comvik begärde och fick ytterligare några frekvenser. Till slut disponerade man 27 frekvenser. Televerkets system NMT hade 180 frekvenser. Comvik expanderade genom att bland annat själva utveckla den cellbaserade teknik som låg till grund för mobiltelefonin. Ericsson sålde ingen utrustning till Comvik, som istället köpte från utlandet. Man byggde upp en kundstock om 20 000 abonnenter. Comvik kunde under senare delen av 1980-talet inte tillhandahålla handburna telefoner till ett konkurrenskraftigt pris. För att kunna konkurrera med Televerket fokuserade man istället på att hålla lägre minutpriser samt erbjöd fria samtal på kvällar och helger. Man lanserade också tjänster som svarsservice för företag, meddelandehantering, etc. Comvik tog efter amerikansk modell betalt även för inkommande samtal. Comvik blev av affärstidningen Dagens Industri utsett till Årets tjänsteföretag 1987 med motiveringen att Comvik bröt det existerande monopolet och introducerade valfrihet för kunderna (vid denna tid endast företag). På grund av konkurrenssituationen var det emellertid svårt att bedriva verksamheten: Inga ytterligare frekvenser fanns tillgängliga, kundstocken kunde inte ökas och bolaget gick med stora förluster. Då det nya GSM-nätet skulle byggas upp fattade regeringen beslut om att nätet inte skulle drivas under Televerkets monopol och Comvik fick en egen GSM-licens 1988. År 1991 bytte man namn till Comviq och det nya GSM-nätet öppnades. Det tidigare namnet Comvik behölls ännu några år för det analoga nätet innan det så småningom släcktes ned. Runt 2004 introducerades abonnemanget Comviq Kompis. Detta erbjöd samtal utan avgift per minut till alla andra Comviq- och Tele2-abonnenter, men till skillnad från 1990-talets Comviq Compis debiterades nu en startavgift på 69 eller 79 öre för varje samtal. GSM-bolaget Comviq slogs ihop med Tele2 1997, men namnet Comviq behölls som ett varumärke jämte Tele2:s eget varumärke Tele2 Mobil. Samma år lanserades Comviq Kontant som det första kontantkortet i Sverige. År 2004 bytte man namn till Tele2Comviq och 2007 blev Tele2Comviq helt ersatt av Tele2 som varumärke. Comviq kvarstod dock som varumärke för kontantkort. 2009 fick Comviq en egen webbplats och eget telefonnummer till kundtjänsten. Samtidigt byttes den grafiska profilen ut, med ny logotyp och ny formgivning av själva kontantkortet.
