Actionfilm
Actionfilm, även enbart kallat action, är en filmgenre som i allmänhet handlar om en eller flera hjältar som ska rädda några utsatta från fara eller förhindra att en fara sker, vilket kan variera i skala allt från den närmaste familjen till hela universum. Ondskefulla skurkar skall stoppas, och naturkatastrofer skall undvikas är ofta förekommande. Handlingen är ofta våldsam, och ofta ingår slagsmål, biljakter, explosioner eller annat som kräver specialeffekter och stuntmän. Hjältarna har ibland även problem i sitt privatliv, ofta alkoholism eller drogmissbruk, som ofta övervinns med lätthet när stunden så kräver. Det är inte så ovanligt att actionfilmer blandas med andra filmgenrer. Särskilt vanligt är det att blanda action med thrillers (actionthriller), drama, komedier och äventyr. Det finns också filmer som blandar action och science fiction. Se även science fiction-film och katastroffilm. En TV-serie som innehåller liknande moment som en action film kallas för actionserie. Några av de skådespelare som ofta förekommer i actionfilm är Clint Eastwood, Sean Connery, Arnold Schwarzenegger, Sylvester Stallone, Bruce Willis, Dwayne Johnson, Roger Moore och Jean-Claude Van Damme. Under 1960-talet blev actionfilmen en viktig filmgenre med bland annat James Bond-filmerna. New Hollywood-generationens filmer har en mer realistisk och vardagsnära tendens, exempelvis Bonnie och Clyde, Bullitt och French Connection - Lagens våldsamma män. Bland subgenrer som bygger på actionfilm återfinns katastroffilm, karatefilm/kampsportfilm och superhjältefilm. Robin Hoods äventyr (Michael Curtiz, 1938). Fruktans lön (Henri-Georges Clouzot, 1953). I sista minuten (Alfred Hitchcock, 1959).
Den siste actionhjälten
Den siste actionhjälten (engelska: Last Action Hero) är en amerikansk action-komedi-fantasy film som hade biopremiär i USA den 18 juni 1993, regisserad av John McTiernan med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen. Filmen är en satir av actiongenren och dess klichéer, som innehåller parodier av andra actionfilmer. Danny Madigan (Austin O'Brien) är en tonåring som älskar att gå på bio. En kväll får han en gyllene biljett av biomaskinisten Nick (Robert Prosky), som enligt honom ska ha kommit från Harry Houdini. När Danny ser på film den kvällen är det bara han i salongen och biljetten drar på något sätt in honom i filmen, bredvid huvudrollsinnehavaren, Jack Slater (Arnold Schwarzenegger). Men en av filmskurkarna, Benedict (Charles Dance), får tag i biljetten och kan på så sätt komma över till den verkliga världen. Ett par andra filmer dyker upp i denna film. I filmen kommer de till en videobutik och där finns en affisch för filmen Terminator men här är det Sylvester Stallone som har huvudrollen istället. Ett annat inslag är att Döden från Det sjunde inseglet också "gästspelar" här. På en affisch ser man Max von Sydow i bakgrunden. Arnold Schwarzenegger – Jack Slater / sig själv. Austin O'Brien – Danny Madigan. Charles Dance – Benedict. Tom Noonan – The Ripper / sig själv. Frank McRae – poliskommissarie Dekker. Anthony Quinn – Tony Vivaldi. Bridgette Wilson – Whitney Slater / Meredith Caprice. F. Murray Abraham – John Practice. Mercedes Ruehl – Irene Madigan. Art Carney – Frank Slater. Professor Toru Tanaka – tuff asiatisk man (parodi av Oddjob). Tina Turner som borgmästare. Sharon Stone som Catherine Tramell från Basic Instinct. Hon spelade även Schwarzeneggers hustru i Total Recall. Robert Patrick som T-1000 från Terminator 2 - Domedagen. Sylvester Stallone som Terminator på en filmaffisch. Joan Plowright som Dannys lärare. Ian McKellen som Döden, som kliver ut ur Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet. Danny DeVito (okrediterad) som röst av den tecknade katten Whiskers. Följande personer spelade sig själva: Maria Shriver (Schwarzeneggers dåvarande hustru), Little Richard, James Belushi, Damon Wayans, Chevy Chase, Timothy Dalton, Jean-Claude Van Damme, och MC Hammer.
Propagandafilm
Propagandafilm är en film där innehållet har något syfte att föra en form av politisk propaganda. Syftet med filmerna är ofta att visa det egna landets förträfflighet eller att visa osympatiska drag från andra länder. Ofta är det då andra länder som har någon form av konflikt med det land som filmen är gjord i. Dessemellan kan också fientligt inställda länder utmålas som antingen odugliga eller rent förlöjligas. Propagandafilmer kan egentligen vara vilken sorts filmer som helst. Det kan vara t.ex. komedifilmer, actionfilmer, äventyrsfilmer, romantikfilmer, tecknade filmer eller annat. De kan vara helt olika varandra. Gemensamt har de ändå att i sin handling framföra ett politiskt budskap. Många gånger ska de i detta framföra förträffligheten med det egna landets politik. Redan under första världskriget producerades det propagandafilmer, men under andra världskriget kom produktionen att öka i omfattning. Bland annat producerades det flera propagandafilmer i Nazityskland där den nazistiska regimen utmålades som duktig eller sympatisk medan övriga som odugliga eller osympatiska. Men även i USA och Storbritannien producerades propagandafilmer. George Formby (kallad Flygmalajen i Sverige) gjorde sig känd för att ha gjort ett antal antinazistiska propagandafilmer. Även Charlie Chaplins film Diktatorn kan ses som en propagandafilm där han förlöjligar Adolf Hitler. Även Disney har under andra världskriget gjort en propagandafilm med Kalle Anka i huvudrollen som heter Der Fuehrer's Face. Allierades propagandafilmer under andra världskriget. Nazistiska propagandafilmer.
A Good Day to Die Hard
A Good Day to Die Hard är en amerikansk actionfilm som hade biopremiär i USA den 14 februari 2013, i regi av John Moore, med Bruce Willis, Jai Courtney, Sebastian Koch och Mary Elizabeth Winstead i rollerna. Filmen är den femte i Die Hard-serien. John McClanes (Bruce Willis) son hamnar i trubbel i Moskva och John reser dit för att hjälpa honom. Väl där uppdagas en terroristplan och återigen måste McClane motvilligt ge sig in i leken. Filmen fick dåliga betyg av både filmkritiker och biopublik. Sveriges television kallar filmen för överdriven och charmlös. Svenska dagbladet kallar den för en "hjärndöd actionfilm". Filmen har en rankning på 16 procent positiva recensioner på Rotten Tomatoes. Filmen hade Sverigepremiär den 14 februari 2013.
Spelfilm
En spelfilm är en film som är baserad på ett manuskript med detaljerade scenanvisningar som genomförs av skådespelare. Spelfilm står i motsats till dokumentärfilm och animerad film. Ibland används den engelska termen live-action, för att betona den senare distinktionen. Spelfilmer brukar vanligen delas in i genrer som actionfilm, komedifilm, dramafilm och äventyrsfilm. Förutom film/dokumentarfilmer/">dokumentärfilmer och animerade filmer räknas inte heller pornografiska filmer och inspelade scenframträdanden som spelfilmer. Det engelska begreppet feature film, långfilm, används om filmer över en viss bestämd längd (ofta 40 minuter). Ursprungligen var begreppet smalare, och avsåg en längre spelfilm med jämförelsevis hög budget, som var avsedd att visas som huvudnummer i en biografvisning. En sådan spelfilm kunde i så fall visas tillsammans med en B-film, som hade lägre budget. Spelfilmer med hög budget kommer i allmänhet först ut på biograf, sedan på video (som Blu-ray och DVD) och sist på TV. En film som spelas in för att sändas i TV redan från början brukar kallas TV-film.
I sista minuten
I sista minuten (originaltitel: North by Northwest) är en amerikansk thriller och actionfilm från 1959 i regi av Alfred Hitchcock. Den anses vara en av Hitchcocks absolut bästa filmer och rankas ofta som en av de bästa filmerna genom tiderna. Den framgångsrike reklammannen Roger Thornhill (Cary Grant) blir av en slump kidnappad av en spionliga ledd av Phillip Vandamm (James Mason), eftersom de tror att han är kontraspionen Kaplan. Thornhill lyckas fly men är snart jagad både av spionligan och polisen, som tror att han är en mördare. Kaplan är en fiktiv person skapad av en amerikansk säkerhetstjänst som har lagt ut falska spår. Thornhill följer dessa spår och på tåget till Chicago möter han Eve Kendall (Eva Marie Saint), som hjälper honom. Alfred Hitchcock medverkar själv i en cameoroll. Cirka 2 minuter in i filmen, precis efter texten "Directed by Alfred Hitchcock" synts, ser man honom springande mot en buss som dock slår igen dörrarna precis framför näsan på honom. James Stewart hade arbetat ihop med Alfred Hitchcock i Studie i brott (1958) och ville gärna ha rollen som Roger Thornhill. Hitchcock trodde dock att Stewarts ålder (född 1908) bidragit till att den filmen hade gått dåligt på biograferna. Istället valdes Cary Grant (född 1904), som medverkat i flera Hitchcock-filmer innan, bland annat Ta fast tjuven! (1955). I sista minuten är en i raden av Alfred Hitchcocks filmer där en person blir oskyldigt utpekad. Andra filmer med samma tema är De 39 stegen (1935), Sabotör (1942), Fel man (1956) och Frenzy (1972). Filmen har beskrivits som en tidig actionfilm och som en föregångare till James Bond-filmerna. Tre scener som kom att bli filmhistoriskt välkända är. Majsfält-scenen, där Thornhill jagas av ett besprutningsflygplan. Flyktscenen på Mount Rushmore. Slutsekvensen, där Thornhill och Kendall kysser varandra i en sovvagnskupé, följt av en inställning där ett tåg kör in i en tunnel.
Underhållningsvåld
Underhållningsvåld (våldsfilm) är en vanlig, oftast kritisk, benämning på våld i underhållningssyfte – i fiktiva berättelser, eller äkta vara. Underhållningsvåld i erotiska berättelser benämns ofta våldspornografi. Ämnet har alltid varit kontroversiellt, och själva benämningen underhållningsvåld har fått många att fråga sig hur våld kan vara underhållning. Vissa påstår att underhållningsvåldet har åtminstone en del av skulden till verkligt våld, medan andra avvisar detta och istället framhåller sociala problem som alkohol/droger, "trasiga familjeförhållanden" som alkoholiserade föräldrar och våld i verkligheten. Våld i fiktiva berättelser har alltid förekommit. Äldre berättelser, inklusive religiösa skrifter, innehåller ofta våldsamma inslag. Industrialiseringen under 1800-talet innebar nya möjligheter att massproducera mer realistiska våldsskildringar för en större publik, särskilt då film slog igenom under 1890-talet. 1908 varnade svenska lärare för att våldsfilmer kunde få barn att drömma mardrömmar. 1911 blev Sverige den första staten i världen att införa filmcensur. Censur har i länder med demokrati kritiserats i den allmänna samhällsdebatten för att inskränka yttrandefriheten. Även åldersgränser har såväl använts som kritiserats. Med åren har tekniken utvecklats, och därmed har underhållningsvåld i olika medier fått stå i centrum för kritiken i samhällsdebatten. Under 1990-talet avtog debatten om våld på film och fokuserade i stället mer på våld i datorspel. Debatten kring datorspel och våldet i dessa har dock pågått sedan spelet Death Race kom 1976. Med spel som "Mortal Kombat" från 1993 och "Mortal Kombat II" från 1994 utbröt vad kritiker betecknat som moralpanik. Med tiden har även alltmer realistisk grafik utvecklats, och i början av 2000-talets första decennium var "Grand Theft Auto", "Manhunt" och "Postal 2" exempel på kontroversiella spel. Så kallade våldsfilmer har alltid varit omdebatterade. Då Sverige 1911 beslöt att bara vissa filmer skulle räknas som "barntillåtna" innebar det att de som klassades som "barnförbjudna" inte ansågs lämpliga för barn under 15 år. 1959 införde Sverige även 11-årsgräns för vissa filmer. Sverige införde 1978 även sjuårsgränsen. I många fall har reglerna varit mycket strikta. Det finns olika former av våld i filmer och TV-serier, till exempel är våldet i en splatterfilm ofta mer överdrivet än i en actionfilm. Internet slog igenom i mitten av 1990-talet och har kritiserats för att göra det ännu lättare för ungdomar att komma åt våldsamma spel och filmer genom nedladdning. Ibland läggs slagsmål ut på internet mellan till exempel huliganer i samband med fotbollsevenemang. Under 1980-talet beskylldes även vissa sånger inom främst hårdrock och heavy metal för att inspirera till våldsdåd. Även så kallad vit makt-musik har beskyllts för att kunna leda till våldsdåd med rasistiska och främlingsfientliga motiv. Från slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har ibland hiphoptexter beskyllts för att inspirera till våldsdåd från bland annat så kallade vänsterextremister. Pornografi iscensätter sexuella fantasier, i sexuellt upphetsande syfte. Här finns ofta inslag av ojämna könsroller eller maktsituationer. En viss mängd pornografi (kanske 40 procent av mainstreampornografin på Internet) innehåller en eller flera scener med någon form av våld, hot, tvång eller annan aggressiv handling, i regel som förstärkning av sexuella makt- eller vanmaktsfantasier. Material som präglas av den här typen av handlingar benämns ibland som våldspornografi, och den konsumeras av både män och kvinnor. Det anses att åtminstone cirka hälften av alla kvinnor och män har sexuella fantasier omkring dominans/underordning. Under 1980-talet och 1990-talet fick rollspelen utstå stark kritik, framför allt efter mordet på en 15-åring i Bjuv den 21 november 1994 då rollspel påstods ha stor inverkan.
James Cameron
Enligt boken "Hjälten med tusen ansikten" av mytforskaren Joseph Campbell, inspirerades James Cameron starkt av berättarstrukturen Hjältens äventyr, liksom George Lucas, i filmerna Terminator, Titanic och Avatar. James Cameron började sin karriär i Hollywood genom att arbeta med specialeffekter. Han byggde bland annat miniatyrer till olika lågbudgetfilmer. 1980 var han Art director i sciencefiction-filmen Kriget bortom stjärnorna. Sitt första uppdrag som regissör fick Cameron i filmen Piraya II - De flygande mördarna från 1981. Han hann dock bara regissera filmen i åtta dagar innan bråk mellan Cameron och filmens producent gjorde att Cameron lämnade filminspelningen. Efter flera år utan att kunna hitta ett filmbolag som ville satsa på Camerons egna filmidéer återkom Cameron 1984 i regissörsstolen med actionfilmen Terminator. Filmen blev en stor kassasuccé och gjorde även filmens skådespelare, Arnold Schwarzenegger och Linda Hamilton, till stjärnor över en natt. 1986 tog Cameron på sig att göra uppföljaren till succéfilmen Alien från 1979, Aliens – Återkomsten. Cameron blev varnad av flera kända regissörer att inte göra filmen då den för alltid skulle ses som en sämre uppföljare till originalet. Även flera skådespelare som medverkade i filmen såg James Cameron som en blek kopia på Alien-regissören Ridley Scott. Cameron valde trots detta att både regissera, producera och skriva manus till filmen och trots alla varningar kom även denna film att bli en stor kassasuccé. Camerons nästa film, Avgrunden, var ytterligare en science fiction-film, och hade premiär 1989. Filmen som utspelades på en oljerigg nere på havets botten med en besättning som stöter på utomjordingar från havets djup blev ännu en framgång för Cameron, även om filmen inte riktigt drog in lika mycket pengar som Aliens hade gjort. Filmen inkluderade några tidiga dataanimeringar som aldrig tidigare hade skådats på film. 1991 regisserade Cameron uppföljaren till The terminator, Terminator 2 – Domedagen. Flera skådespelare från den första filmen, Arnold Schwarzenegger och Linda Hamilton, återkom även i denna. Filmen kom att bli världens då dyraste film. Filmen innehöll även en mängd nya specialeffekter som aldrig tidigare hade setts och för bland annat detta blev filmen belönad med flera Oscars. Terminator 2 blev en enorm succé världen över och kom totalt att dra in över 500 miljoner dollar. 1994 slog sig Cameron och Arnold Schwarzenegger återigen ihop i actionkomedin True Lies. Filmen som handlar om en hemlig agent (Schwarzenegger) som försöker dölja sin riktiga identitet för sin familj och omgivning var baserad på den franska filmen La Totale som Cameron hade sett flera år tidigare. Också denna film kom att bli världens då dyraste film men även en kassasuccé med totalt 350 miljoner intjänade dollar. Under en längre tid hade Cameron haft ett stort intresse för Titanic och dess förlisning och den 1 september 1995 drog han igång ett jätteprojekt för att kunna återskapa denna händelse på film. Filmens handling kretsade kring två unga människor från olika samhällsklasser som av en slump träffas på Titanics jungfruresa över Atlanten och blir förälskade. Filmens handling övergick sedan till skeppets förlisning efter att ha kolliderat med ett isberg. Filmens budget kom att stiga flera gånger under inspelningens gång och Cameron fick vid ett flertal tillfällen ta emot tung kritik från filmbolagen. Filmen hade premiär den 19 december 1997 och drog in över 28 miljoner dollar bara under den första helgen. Totalt kom filmen att dra in över 1,8 miljarder dollar och förblev världens mest inkomstbringande film fram till 2010. Under 1998 års Oscarsgala vann Titanic totalt 11 Oscars bland annat för bästa regi och bästa film.
