Dragracing
Dragracing är en motorsport där det gäller att från stående start köra 1/4 engelsk mil (402,336 m) eller 1/8 engelsk mil (201.168 m) så fort som möjligt. Sporten härstammar från USA. Man kan bedriva dragracing för många olika fordon, så som bilar, motorcyklar, snöskoters, båtar osv. Det gemensamma är att man försöker komma först i mål, oavsett fordonstyp. Första tävlingen i Sverige ägde rum 1968 på Scandinavian Raceway utanför Anderstorp där man använde långa rakan. Tävlingssträckan är kort och helt rak och i praktiken handlar tävlingen om att få så hög acceleration på fordonet som möjligt, att ta sig först till mål, från start till mål på kortast möjliga tid inkluderat reaktionstid. Två fordon tävlar mot varandra åt gången och på senare tid har det även kommit banor i USA där man kör 4st bilar mot varandra samtidigt. Man kvalar in i en så kallad stege på ett sätt som liknar en tennisturnering. Varje gång möts två/fyra förare varav en går vidare och den andra åker ur tävlingen. Man tävlar tills det bara finns en kvar - den slutlige segraren. Sträckan (ofta kallad stripp eller strippen hämtat från engelskans dragstrip) är vanligtvis 1/4 engelsk mil (402,33 m) men på en del banor körs även 1/8 engelsk mil (201,16 m). Även tävlingssträckan 1000fot (304,8 m) förekommer och körs framförallt p.g.a. säkerhetsskäl av de allra snabbaste klasserna, då sluthastigheten på en längre sträcka annars skulle blir alltför hög. Man mäter tiden på olika ställen under sträckan som körs, för att få en uppfattning hur fort fordonet tar sig ner på banan. Följande mätpunkter är de vanligaste: Reaktionstid, 60-feet, 100-meter + hastighet vid 100-meter, 201-meter + hastighet vid 201 meter och 402-meter + hastighet vid 402 meter. Det svenska rekordet för den snabbaste klassen Top Fuel Dragster är 4,800 sek över 1/4 engelsk mil med sluthastigheten 483 km/tim. Aktuella svenska rekord hittar man på SBF - Svenska Bilsportförbundets hemsida. Det finns flera permanenta banor i Sverige, Pite Dragway, Tierp Arena i Tierp, Mantorp Park i Östergötland, Malmö Raceway i Malmö, Helsinge Raceway i Söderhamn och Sundsvall Raceway utanför Sundsvall. Malmö Raceway drivs av en ideell förening som heter SRIF - Skåne Racers Ideella Förening och banan i Malmö oljehamn är 201 meter (1/8 engelsk mil) lång och där bedrivs verksamhet från maj till september. I Lindesberg invigdes en ny väg som mestadels kan användas för dragracing. Vägen har gjorts bredare och försetts med betongmurar vid sidorna. Flera flygfält har använts för tävlingar, till exempel i Barkarby, Borlänge, Bulltofta, Eskilstuna, Feringe, Hagfors, Kubbe, Landskrona, Mora, Nyköping, Orsa, Piteå, Tullinge (numera nedlagd), Tierp, Uppsala, Vårgårda, Säve, Bivaröd, Föne och Västerås. Det finns flera olika klasser i dragracing. Både stora och små får köra. Man får börja köra redan det år man fyller åtta år med Jr Dragster eller det år man fyller tio med Jr. Dragbike. Super Twin Top Gas är en motorcykelklass inom dragracing avsedd för tvåcylindriga motorcyklar som använder bensin som bränsle. Som ett komplement till klassracingen initierades ET-racingen i Sverige på sent 80-tal där säkerhet kom att bli nyckelordet. Ju snabbare man framför ett fordon desto högre säkerhet. Ett av problemen i dragracingens barndom i Sverige var just klassindelning. De som hade bilar från den amerikanska muskelepokens höjdpunkt hade svårt att klassa in i befintligt reglemente. När så Svenska Bilsportförbundet öppnade dörren för racing utan klassindelning, dvs. fordonet klassificerades inte efter hur det var byggt, utan om rätt säkerhet fanns. Nu kunde de snabbaste gatbilarna tävla under säkra former och den säkerhetsindelning som gjordes, och till stor del lever kvar idag, är följande med början från de långsammaste. Med början 2013 kommer tidsintervallen 9,99 - 7,50 få ett avbrott vid 8,50 sekunder. Super Pro Street - Kördes 1994 - 2003/4 och återintroducerades 2010.
Street racing
Street racing kallas olagliga biltävlingar som körs i trafiken. Street racing är en del av undergroundkultur och har körts i större utsträckning sedan 1930-talet. Brotten utgörs huvudsakligen av fortkörning och att köra på olovlig väg. Dock kan också street racing köras på allmän väg. Den klassiska formen av street racing är korta snabba lopp där två bilar tävlar mot varandra över en kortare sträcka, oftast 1/4 eller 1/8 engelsk mil (402 respektive 201 meter). Idag har begreppet "street racing" börjat användas på fler företeelser än den klassiska, då ofta all form av tävling eller ibland buskörning på allmän väg kallas för street racing. I Sverige har street racing körts länge med den senaste "storhetstiden" under 1980-talet. Under flera år kördes mer eller mindre officiella tävlingar i flera städer. Störst av alla får man anse att den olagliga "Stockholm Open" i Stockholmstrakten var. Tävlande från hela Sverige samlades för att göra upp om vem som hade den snabbaste bilen på gatan. Tävlingarna genomfördes oftast genom att de två tävlande bilarna (i en "stege" på samma sätt som för legal dragracing tilldelades en raksträcka där loppet skulle köras. Det finns en laglig form av street racing som kallas blackrace. Då kör man med gatbilar på en avstängd gata. Loppen körs på tid och inte mot varandra, även om tiderna jämförs och man oftast brukar köra två och två (en i varje fil) för att öka effektiviteten.
Dragster
En dragster är en specialbyggd bil avsedd för accelerationstävlingar, så kallad dragracing, över en kvarts mile, det vill säga cirka 402,33 meter. Klassisk dragster från mitten av 1960-talet.
Super Comp Bike
Super Comp Bike är en motorcykelklass inom dragracing där förarna kör mot ett förutbestämt index 8,50 sekunder på 402 meter eller 5,50 på 201 meter. Man kvalar genom att den som kört närmast över index blir kval 1:a, näst närmast över index kval 2:a osv. Förarna startar i en utslagningstävling där den med den bästa kvaltiden möter den med den långsammaste i det första heatet. Reglerna är enkla och man får trimma motorn och modifiera ramen fritt. Man får även använda wheelebars. Som bränsle kan bensin, etanol eller metanol användas. Det finns många olika byggen med allt från sugmotorer till turbo eller kompressor överladdade motorer.
Skotercross
Skotercross är en tävlingsform för snöskotrar. Sverige, Finland och Norge dominerar sporten i Europa. Den nordamerikanska sporten är inte med i internationella motorcykelförbundet (FIM) och skiljer sig ganska mycket från den europeiska varianten. Bland annat är de nordamerikanska banorna kortare och extremare och snöskotrarna får ha metalldubb i mattan. Banan är upp emot en kilometer lång med hopp, kurvor och raka partier. Minsta bredd för tävlingsbanor är 8-10 m beroende på typ. Banorna blir ofta ordentligt gropiga vilket kräver mycket av skoterföraren både fysiskt som psykiskt. En variant på skotercrossbana är så kallad Supercross (eller Stadioncross). Dessa banor påminner mycket om de nordamerikanska banorna. De har ofta extremt höga hopp och är mycket kortare. Upp till 16 förare startar samtidigt och kör sedan ett förutbestämt antal varv. Det är rejält trångt på banan med tanke på att varje skoter tar upp över en meter i bredd. De tävlande kör flera heat för att kvala till finalen. Det tävlas i flera olika klasser. I skotercross tävlar man i flera olika klasser. Den högsta klassen är Pro Open där trimmade och modifierade maskiner deltar. Enda begränsningen är vissa säkerhetsdetaljer, hur högt de får låta samt att tvåtaktsmotorer får vara max 600-kubik. Standardklassen Pro Stock är mycket lik Pro Open förutom att trimning och fri modifiering inte är tillåten. Damklassen är identisk med Pro Stock med undantaget att förarna måste vara kvinnor. Det finns dessutom flera ungdomsklasser. Ungdom 14-16 för ungdomarna i åldern 14-16 år och Ungdom 12-14 för ungdomar i åldern 12-14 år. Ungdomsklasserna kör en Sport 600 maskin som till skillnad från Pro Stock ska vara fläktkyld. Det finns även motionsklass och en särskild knatteklass. I knatteklassen ska särskilda barnskotrar användas. Skotercross körs i flera olika mästerskap som Världsmästerskap, Europamästerskap, Nordiskt mästerskap och Svenskt mästerskap. Det körs även mästerskap i Norge, Finland och Ryssland. I Nordamerika körs egna serier som inte är anslutna till FIM: Den största serien är ISOC-mästerskapen. Det nationella idrottsförbundet för skotercross i Sverige heter Svenska Motorcykel- och Snöskoterförbundet, förkortas Svemo, och är medlem i Riksidrottsförbundet. Förbundet samlar alla som vill träna och tävla med motorcykel och snöskoter och försäkrar och utbildar förare, tränare och ledare på nationell och lokal nivå. Svemo skriver också regler och godkänner banor. Tävlingsgrenarna är dragracing, enduro, isbana, isracing, minimoto, motocross, roadracing, skotercross, speedway, supermoto och trial. Svensk skotercross domineras av SM i skotercross som är grundpelaren i tävlingssäsongen. Men det finns andra stora tävlingar. En är SM i stadioncross som arrangeras i samband med SM-veckan vinter. SM i stadioncross har arrangerats sedan 2009 när SM-veckan startade. Den äldsta och största enskilda skotercrosstävlingen i Europa är Arctic Cat Cup som varje år körs i Östersund. Det är en tvådagarstävling som lockar det största startfältet samt de bästa förarna i Europa. Eftersom tävlingen ligger tidigt i januari blir det en säsongsupptakt för förare och team. Tävlingen har körts oavbrutet sedan 1973. Våravslutningen brukar köras i och med Clash of nations. Det är en actionsporttävling som påminner mycket om en svensk version av X-games. Hit inbjuds de bästa skotercrossförarna i Pro Open och Pro Stock. Dessutom körs freestyle för skoter och skidor. Clash of nations arrangeras på Lugnet i Falun. Bland de svenska förarna kan nämnas Peter Ericson som vann VM 2006, 2008 och 2009. Emil Öhman som vann VM 2008 och 2011, Adam Renheim som vann VM 2013 och 2014 samt Petter Nårsa som vann SM i skotercross 2011. Den bästa föraren finns dock i USA. Tucker Hibbert blev 2014 den som vunnit flest skotercrosstävlingar i ISOC-serien. Han har dessutom nio guld i X-games.
Motorsport
Motorsport, sport som bedrivs med motordrivna fordon som bil, motorcykel (mc), racerbåt och flygplan. Motorcykelsport är en form av motorsport med motorcykel. I Sverige ansvarar SVEMO för tävlingsarrangemang inom motorcykelsport. Förbundet samlar alla som vill träna och tävla med motorcykel och snöskoter och försäkrar och utbildar förare, tränare och ledare på nationell och lokal nivå. Svemo skriver också regler och godkänner banor. Snöskotersport är en form av motorsport med snöskoter. Snöskotersporten ökat de senaste åren i Sverige, liksom tävlingsgrenarna. Numera är snöskotersporten en året-runt-sport, sedan dragracing på gräs, och asfalt, slagit igenom. I Sverige ansvarar SVEMO för tävlingsarrangemang inom snöskotersport. Aktuell Motorsport - Sveriges motorsportportal. Speedwaybladet -Speedway, resultat, tabeller, omgångar.
Enduro
Enduro är en motorsport där motorcyklar körs på banor i svår terräng. Namnet kommer av den spanska och italienska formen av det engelska ordet endurance, som betyder uthållighet. Det finns även enduro för snöskoter. Det nationella idrottsförbundet för enduro i Sverige heter Svenska Motorcykel- och Snöskoterförbundet (förkortning Svemo) och är medlem i Riksidrottsförbundet. Svemo består av cirka 500 lokala klubbar. Förbundet samlar alla som vill träna och tävla med motorcykel och snöskoter och försäkrar och utbildar förare, tränare och ledare på nationell och lokal nivå. Svemo skriver också regler och godkänner banor. Tävlingsgrenarna är dragracing, enduro, isbana, isracing, minimoto, motocross, roadracing, skotercross, speedway, supermoto och trial. Enduro är den motorcykelsport som har flest utövare i Sverige, från motionsåkare till elit. Den mest kända inhemska endurotävlingen är Novemberkåsan. Barn kan börja tävla vid speciella Guldhjälmstävlingar. För att delta i tävlingar krävs att man har gått licenskurser och därigenom förvärvat Guldhjälmslicens. Från och med det år man fyller 12 år är det tillåtet att köra 85 cc motorcykel i typ 2-tävlingar. Vid 13 års ålder betraktas man som ungdom och kan börja köra 125 cc 2-takt och 250 cc 4-taktsmotorcyklar i speciella ungdomstävlingar. Vid 15 års ålder blir det tillåtet att delta i vuxentävlingar som junior. Som senior klassas förare som fyllt 23 år och efter fyllda 40 år klassas förare som veteran. Sverige tillhör sedan många år de ledande nationerna vid internationella mästerskapstävlingar som World Enduro Championship (WEC) och International Six Days Enduro (ISDE), som utgör Lag-VM (Six Days). En enduromotorcykel är ett fordon som liknar den vanliga motocrossmotorcykeln. Det finns några skillnader, bland annat att en enduromotorcykel har belysningssystem och mjukare fjädring. Karaktären på motorn är ett ofta högre bottendrag och en lägre toppeffekt. På många typ 2-tävlingar krävs inte belysningssystem varför detta monteras bort av säkerhetsskäl och för att minska fordonets vikt. Enduroförare tävlar med motorcyklar på 125-650 cc. En 125 cc väger cirka 100 kg i torrvikt medan de större motorcyklarna (-650 cc) väger 120-130 kg. En 125 cc 2-taktare har en maximal effekt av 35-40 hk medan de större motorcyklarna har effekter överstigande 50 hk. Förare kan delta i fyra olika maskinklasser, E0, E1, E2 eller E3. Avgörande för maskinklasstillhörighet är motorns slagvolym (cm³) och motortyp. I dagsläget är det tvåtaktsmotor eller fyrtaktsmotor. Båda motortyperna drivs av bensin. Den traditionella tävlingsformen för enduro i Sverige är Enduro Typ 1. Det avser tävling på pilad bana med tidkort, tidkontroller, transportsträckor och specialsträckor. Specialprov kan även ingå som del av transportsträckan. Svenska mästerskap och den klassiska Novemberkåsan körs som Typ 1. Förutom att ta sig fram snabbt måste de tävlande själva serva och reparera sina motorcyklar under tävlingen. Därför gäller det att köra på ett taktiskt sätt, så att det finns krafter kvar för att ta hand om eventuella mekaniska problem. Enduro Typ 2 avser tävling utan tidkontroller. Det är vanligen varvlopp som körs ett eller flera varv på en sluten bana, med start av en eller flera förare samtidigt. Exempel på kända typ 2-tävlingar: Stångebroslaget, Ränneslättsloppet, GGN (Gotland Grand National). Dessa tre nämnda tävlingar utgör för övrigt den svenska "Enduroklassikern". För att klara klassikern ska föraren genomföra alla tre tävlingarna samma år med godkänt resultat, vilket är minst två varv. Läs mer om detta under rubriken: Svensk enduroklassiker. Svenskt mästerskap (SM) i enduro genomförs i senior-, junior-, dam- och ungdomsklass samt i lag. Senior och junior-SM genomförs i fem separata tävlingar. Swedish Enduro Cup (SEC) i enduro genomförs med en sammanslagning av alla klasser och resultat från senior- och juniordeltävlingarna. Bästa poäng vinner.
