Snöskoter
En variator består av två koniska skivor, som är fastsatta på en axel och rörliga axiellt på denna axel. Dessa skivor är även fjäderbelastade. Sekundärvariatorn består också av två fjäderbelastade skivor. Denna variator sitter förbunden med drivaxeln, i regel via ett kedjehus. Sekundärvariatorns skivor påverkas axiellt av en fjäder som i sin tur påverkas dels av det läge som variatorremmen fått av motorns varvtal via motorvariatorn, men den påverkas även av den belastning som mattan har för tillfället (och således av varvtalet på drivaxeln). I lössnö, eller om man drar en kälke, går mattan tungt. Då påverkas även sekundärvariatorn av detta, vilket i sin tur innebär att motorn varvtal måste ökas för att bibehålla skoterns fart. Omvänt är det när man till exempel kör på skare, då går mattan lättare att driva runt, vilket gör att mindre motorvarv behövs för att driva fram snöskotern. De flesta skotrar har även en backfunktion som är inbyggd i kedjehuset eller i själva motorn (tvåtakt). I det sistnämnda fallet kan man genom ett knappreglage på styret aktivera backfunktionen som via motorns styrdator styr så att motorn (tvåtakt) byter rotationsriktning när man ska backa. Arbetsmaskinerna är förutom backväxel, även utrustade med hög- och lågväxel för att klara av att utföra tyngre arbetsuppgifter. Snöskotrar är även utrustade med en skivbroms, som ger mycket goda bromsegenskaper på snö (dock spelar kamhöjd och snötyp också en betydande roll gällande bromsförmågan). På blankis är dock bromsegenskaperna i stort sett obefintliga om man inte har dubbad matta. Snöskotrar kan bli mer miljövänliga om man använder miljöbränslet alkylatbensin, som även används för exempelvis fritidsbåtar och arbetsmaskiner. Alternativet som kan vara bättre än de gamla tvåtaktsmotorerna är att den drivs av en fyrtaktsmotor eller nya direktinsprutade tvåtaktsmotorer. Fyrtaktsmotorerna är på frammarsch och blir allt vanligare. Yamaha är den enda tillverkaren som hittills helt gått över till fyrtakt (förutom en arbetsmodell som heter Viking). Miljöpåverkan kan förutom utsläpp vara buller och därföråder ofta förbud för snöskoterkörning i nationalparker och andra skyddade områden. Det finns även andra typer av skoterförbudsområden där man får köra snöskoter, men enbart på leder. Dessa områden ligger i regel runt större samhällen, städer och turistanläggningar. De förekommer även i många naturreservat, där man kanaliserar snöskotertrafiken till leder. Det har även dykt upp nya typer av skoterförbudsområden, där man med få undantag, är hänvisad till att köra enbart på leder. Dessa förbudsområden kallas betalledområden. Detta namn har kommit ifrån att man för att få köra på lederna är man tvungen att lösa ett ledkort, eller färdbevis som det också kan kallas. Priset på dessa varierar område för område, samt om det är dygns-, vecko-, eller säsongskort. Då snöskoterns påverkan på markvegetationen är mycket ringa, så länge körning sker på snötäckt mark, är det tillåtet att färdas helt fritt i de flesta områden. Detta så länge man alltså inte riskerar att skada marken. Detta innebär att barmarkskörning inte är tillåten, om körningen inte sker i samband med arbete. Andra områden där det är förbjudet att köra är på skogsföryngringsytor där medelhöjden på skogen understiger två meter ovanför snötäcket. På odlad åkermark är det också förbjudet att köra. Då snön packas kan tjälen tränga djupt ner i marken vilket kan försena vårsådden. Av samma anledning är det inte tillåtet att köra på oplogad väg utan ägarens tillstånd. Fr.o.m. 2016-01-01 är det i Sverige lag på att bära hjälm vid färd på snöskoter. Det rekommenderas starkt att även använda visir, motorglasögon eller dylikt. Då skyddas man mot både skallskador och förfrysningsskador som fartvinden i kombination med kyla kan framkalla.
Skotercross
Skotercross är en tävlingsform för snöskotrar. Sverige, Finland och Norge dominerar sporten i Europa. Den nordamerikanska sporten är inte med i internationella motorcykelförbundet (FIM) och skiljer sig ganska mycket från den europeiska varianten. Bland annat är de nordamerikanska banorna kortare och extremare och snöskotrarna får ha metalldubb i mattan. Banan är upp emot en kilometer lång med hopp, kurvor och raka partier. Minsta bredd för tävlingsbanor är 8-10 m beroende på typ. Banorna blir ofta ordentligt gropiga vilket kräver mycket av skoterföraren både fysiskt som psykiskt. En variant på skotercrossbana är så kallad Supercross (eller Stadioncross). Dessa banor påminner mycket om de nordamerikanska banorna. De har ofta extremt höga hopp och är mycket kortare. Upp till 16 förare startar samtidigt och kör sedan ett förutbestämt antal varv. Det är rejält trångt på banan med tanke på att varje skoter tar upp över en meter i bredd. De tävlande kör flera heat för att kvala till finalen. Det tävlas i flera olika klasser. I skotercross tävlar man i flera olika klasser. Den högsta klassen är Pro Open där trimmade och modifierade maskiner deltar. Enda begränsningen är vissa säkerhetsdetaljer, hur högt de får låta samt att tvåtaktsmotorer får vara max 600-kubik. Standardklassen Pro Stock är mycket lik Pro Open förutom att trimning och fri modifiering inte är tillåten. Damklassen är identisk med Pro Stock med undantaget att förarna måste vara kvinnor. Det finns dessutom flera ungdomsklasser. Ungdom 14-16 för ungdomarna i åldern 14-16 år och Ungdom 12-14 för ungdomar i åldern 12-14 år. Ungdomsklasserna kör en Sport 600 maskin som till skillnad från Pro Stock ska vara fläktkyld. Det finns även motionsklass och en särskild knatteklass. I knatteklassen ska särskilda barnskotrar användas. Skotercross körs i flera olika mästerskap som Världsmästerskap, Europamästerskap, Nordiskt mästerskap och Svenskt mästerskap. Det körs även mästerskap i Norge, Finland och Ryssland. I Nordamerika körs egna serier som inte är anslutna till FIM: Den största serien är ISOC-mästerskapen. Det nationella idrottsförbundet för skotercross i Sverige heter Svenska Motorcykel- och Snöskoterförbundet, förkortas Svemo, och är medlem i Riksidrottsförbundet. Förbundet samlar alla som vill träna och tävla med motorcykel och snöskoter och försäkrar och utbildar förare, tränare och ledare på nationell och lokal nivå. Svemo skriver också regler och godkänner banor. Tävlingsgrenarna är dragracing, enduro, isbana, isracing, minimoto, motocross, roadracing, skotercross, speedway, supermoto och trial. Svensk skotercross domineras av SM i skotercross som är grundpelaren i tävlingssäsongen. Men det finns andra stora tävlingar. En är SM i stadioncross som arrangeras i samband med SM-veckan vinter. SM i stadioncross har arrangerats sedan 2009 när SM-veckan startade. Den äldsta och största enskilda skotercrosstävlingen i Europa är Arctic Cat Cup som varje år körs i Östersund. Det är en tvådagarstävling som lockar det största startfältet samt de bästa förarna i Europa. Eftersom tävlingen ligger tidigt i januari blir det en säsongsupptakt för förare och team. Tävlingen har körts oavbrutet sedan 1973. Våravslutningen brukar köras i och med Clash of nations. Det är en actionsporttävling som påminner mycket om en svensk version av X-games. Hit inbjuds de bästa skotercrossförarna i Pro Open och Pro Stock. Dessutom körs freestyle för skoter och skidor. Clash of nations arrangeras på Lugnet i Falun. Bland de svenska förarna kan nämnas Peter Ericson som vann VM 2006, 2008 och 2009. Emil Öhman som vann VM 2008 och 2011, Adam Renheim som vann VM 2013 och 2014 samt Petter Nårsa som vann SM i skotercross 2011. Den bästa föraren finns dock i USA. Tucker Hibbert blev 2014 den som vunnit flest skotercrosstävlingar i ISOC-serien. Han har dessutom nio guld i X-games.
Snövessla
En snövessla (även vessla) är en bandvagn som är specialbyggd för att ta sig fram i snö (ibland även i vatten). Den används främst på vintern, vid längre turer på oplogade vägar eller i svår terräng. Ursprungsmodellen härrör från USA och konstruerades under andra världskriget under beteckningen M 29 Weasel. Det som skiljer en snövessla från en vanlig snögående bandvagn är att den har en mer personbilsliknande karaktär. Den är även större än den mer motorcykelliknande snöskotern. Snövesslor är mycket vanliga bland privatpersoner i Norrland, i Sverige, där det är djup snö och det inte räcker med en vanlig fyrhjulsdriven bil. Snövesslor är även vanliga som pistmaskiner vid skidorter. Fordonstypen härrör ursprungligen från den amerikanska amfibiska bandvagnen M 29 Weasel (engelska: weasel = "vessla"). Den konstruerades under andra världskriget och vägde ungefär tre ton. Den kunde lasta runt ett halvt ton och hade en högsta landhastighet på 50 km/h (6,5 km/h i vatten). De exemplar som köptes in till det svenska försvaret fick beteckningen m/48 och kallades allmänt "vessla" eller "snövessla".
Westeråsmaskiner
Tillverkningen av lantbruksmaskiner lades ner 1988, i de gamla fabrikslokalerna inrymdes senare företaget Seelig AB. 1874 bildades Westerås Mekaniska Verkstads AB i Västerås. VD var Oscar Fredrik Wijkman. Produktionen var lantbruksmaskiner: slåttermaskiner, såmaskiner, hästräfsor och självavläggare. Affärerna gick bra och större lokaler behövdes. De tomma lokalerna i Morgongåva efter Kung Oscarshyttan visade sig passa bra. Oscar Fredrik Wijkman bildar AB Westerås Landtbruksmaskiner tillsammans med tjugo andra aktieägare i Västerås. Fabrikslokalerna i Morgongåva köps in och all utrustning flyttas från Västerås till Morgongåva och produktionen startar 1898. Nya produkter som successivt introducerades blev gröpkvarnar, tröskverk och gödselspridare. 1926 konstruerades såmaskinen "Helice" som med åtta olika storlekar såldes under tio år. Efter Anders Fischers bortgång inträdde Erik C. G. Bolinder som var gift med Fischers äldsta dotter in som disponent och teknisk ledare för Westeråsmaskiner år 1927. Några år senare, 1933, blev han ägare och VD för båda bolagen And. Fischer och Westeråsmaskiner. 1934 Hästslåttermaskinen AKTIV introduceras. Lantbruksmaskinerna kompletterades 1948 med skördetröskan 'Aktiv M', som drogs av en traktor. Erik C. G. Bolinder hade varit i USA och hittat en lämplig förebild. 'Aktiv M' fanns i produktion under många år. Det blev en stor framgång för Westeråsmaskiner. Den såldes i nära 18 000 exemplar. 'Aktiv M' blev populär bland lantbrukarna. Maskinen var lätt att sköta, säker i drift och enkel att transportera till åkerfälten på smala stigar och vägar. 'Aktiv M' kom att omnämnas som lantbrukets 'Folkvagn'. Erik C.G. Bolinder avled 1954. Ny ledning tillträdde, bestående av Per och Carl Bolinder, söner till Erik C:G Bolinder. Per, som var yngst, tillträdde som VD för Westeråsmaskiner medan Carl, som var äldst, blev VD för And. Fischer i Stockholm. Marknaden för skördetröskor i Sverige började gå i riktning mot större maskiner, som inte låg inom Westeråsmaskiners sortiment. Konstruktören Lasse Larsson hade på eget initiativ konstruerat ett fordon, en snövessla, för transport vintertid till den egna stugan i Jämtlandsfjällen. Efter diskussion med ledningen antogs den produkten och tillverkning startade 1957. Snövesslan fick produktnamnet Snow-Trac. Den hade två larvband och ratt. Styrningen var unik och använde en steglöst variabel växellåda (CVT) som ändrade varvtalen det ena bandet jämfört med det andra. Därmed kunde man använda en ratt att styra med jämfört med två spakar. Motorn var en standard Volkswagen luftkyld fyrcylindrig boxermotor av industrityp. Vesslan kom att tillverkas i flera olika varianter från 1957 till 1981. När snövesslan som produkt verkade gå bra, studerade man konkurrenternas snöskotrar och tog fram en egen snöskoter, kallad Sno Tric. Snöfordonen fick en egen försäljnings- och serviceorganisation separat från lantbruksmaskinerna. Försäljningen gick bra och leveranser skedde även till USA och Canada. Försäljningen i Norrland sköttes av Person Invest i Östersund. Fordonen vidareutvecklades och nya varianter tillkom. En självgående skördetröska, M2S började säljas 1958. Den vidareutvecklades i flera varianter och kom att säljas fram till 1984 i 30 000 exemplar. Under 1961 beslutades att lägga ner gjuteriet på grund av minskad andel gjutgods i tillverkningen. Företaget började importera maskiner för att komplettera sortimentet för de egna filialerna som skötte försäljningen. Man importerade en engelsk traktor, David Brown, bindare, strängläggare, pressar, harvar, potatisupptagare med mera från danska, tyska och finska företag. De största försäljningsframgångarna var med David Brown-traktorn och med en stor skördetröska som hette Clayson. Från mitten av 1950-talet ökade antalet anställda från ca 600 till 1 000 år 1968. Därefter blev man tvungen att minska på personalen och avyttra fastigheter på grund av sjunkande lönsamhet.
Vinter
Vinter (förvinter) är den kallaste av de fyra årstiderna i områden med subtropiskt, tempererat och subarktiskt klimat samt polarklimat. I tropiskt klimat kan begreppet ibland användas istället för "regnperiod". Eftersom vintern ser så olika ut i olika klimatzoner saknas en allmänt erkänd definition. Ett förslag är att vintern på Norra halvklotet omfattar månaderna december, januari, februari och i vissa lägen mars. På Södra halvklotet är det juni, juli och augusti som brukar räknas som vintermånader. En annan vinterdefinition är perioden mellan lövfällningen och lövsprickningen eller den tid då det mer än bara tillfälligt brukar ligga snö på marken. Klimatet under olika vintrar varierar även lokalt. Begreppet mildvinter används om vinterperioden är varmare än vanligt i det berörda området. Riktigt kalla vintrar, som är kallare än de flesta vintrarna i det berörda området, kallas vargavinter. Vintern 1965/1966 i Sverige blev på sätt och vis en rekordkall vinter. De senaste vargavintrarna i Sverige var vintrarna 2009/2010 och 2010/2011, där december 2010 på vissa håll i riket blev den kallaste sedan mätningarna inleddes på 1800-talet. I mitten av 1980-talet rådde de närmast föregående omtalade vargavintrarna. SMHI definierar att den meteorologiska vintern infaller när dygnsmedeltemperaturen i fem dygn i följd är lägre än 0 grader. Då infaller vintern den första av dessa dygn. Dessutom gäller att vintern inte kan börja före 1 augusti. Det förekommer i södra Sverige att den meteorologiska vintern uteblir. Enligt en kalendarisk definition omfattas vintern av månaderna december, januari och februari. Många djur går i ide eller dvala under vintern. Flyttfåglar har flugit till tropiska områden. Ettåriga växter överlever vintern som frön. Människan härstammar från den tropiska delen av Afrika (se vidare människans utveckling). Vid vandring norrut var folk tvungna att börja använda eld och kläder för att hålla värmen. I våra dagar finns speciella vinterkläder i form av jackor, overaller, mössor och så vidare. Klimatet har påverkat vissa genom mikroevolution, till exempel finns uppfattningar om att mongolvecket över vissa människors ögon är ett skydd mot kyla och det antas ofta att den ljusare hyn hjälper människan att utveckla D-vitamin trots de mörka vinterdagarna. För att skapa ett anpassat inomhusklimat under vintern behövs byggnadsuppvärmning och värmeisolering. Trafiken påverkas av att snö hindrar fordon och is ger halka. För att ta sig fram utomhus behövs snöröjning och annat vinterunderhåll. Vissa fordon är speciellt konstruerade för vinterunderlag, såsom sparkstöttingar och snöskotrar. På vintern kan man behöva anpassa sitt levnadssätt till de kallare temperaturerna. Vintervädret kan ge köldskador, snöblindhet, årstidsbunden depression och polärt T3-syndrom. Vanliga aktiviteter under vintern är skidåkning, långfärdsskridskoåkning, snöbollskastning, snöskottning, kälkåkning och pulkaåkning, isfiske och vinterbad. Skidsport, skridskosport, snowboard, ishockey, bandy och curling är typiska vintersporter, då de utövas på snö eller is. Inom motorsport förekommer exempelvis isracing och tävlingskörning med snöskoter. Snöbollskrig är en lek som går ut på att ta upp snö (kramsnö), kramar den till en boll eller tills den blir stabil, för att sedan kastas på en "motståndare". Snöbollskrig existerar också som sport, och 2003 vann Japan VM-guld. Att röra sig utomhus i snö och kyla kräver särskild utrustning och kunskap. Därför har vintern avgjort många av världshistoriens krig. Se Tåget över Bält. Karl XII:s ryska fälttåg, Napoleonkrigen, vinterkriget, Operation Barbarossa och Falklandskriget.
