Enduro
Enduro är en motorsport där motorcyklar körs på banor i svår terräng. Namnet kommer av den spanska och italienska formen av det engelska ordet endurance, som betyder uthållighet. Det finns även enduro för snöskoter. Det nationella idrottsförbundet för enduro i Sverige heter Svenska Motorcykel- och Snöskoterförbundet (förkortning Svemo) och är medlem i Riksidrottsförbundet. Svemo består av cirka 500 lokala klubbar. Förbundet samlar alla som vill träna och tävla med motorcykel och snöskoter och försäkrar och utbildar förare, tränare och ledare på nationell och lokal nivå. Svemo skriver också regler och godkänner banor. Tävlingsgrenarna är dragracing, enduro, isbana, isracing, minimoto, motocross, roadracing, skotercross, speedway, supermoto och trial. Enduro är den motorcykelsport som har flest utövare i Sverige, från motionsåkare till elit. Den mest kända inhemska endurotävlingen är Novemberkåsan. Barn kan börja tävla vid speciella Guldhjälmstävlingar. För att delta i tävlingar krävs att man har gått licenskurser och därigenom förvärvat Guldhjälmslicens. Från och med det år man fyller 12 år är det tillåtet att köra 85 cc motorcykel i typ 2-tävlingar. Vid 13 års ålder betraktas man som ungdom och kan börja köra 125 cc 2-takt och 250 cc 4-taktsmotorcyklar i speciella ungdomstävlingar. Vid 15 års ålder blir det tillåtet att delta i vuxentävlingar som junior. Som senior klassas förare som fyllt 23 år och efter fyllda 40 år klassas förare som veteran. Sverige tillhör sedan många år de ledande nationerna vid internationella mästerskapstävlingar som World Enduro Championship (WEC) och International Six Days Enduro (ISDE), som utgör Lag-VM (Six Days). En enduromotorcykel är ett fordon som liknar den vanliga motocrossmotorcykeln. Det finns några skillnader, bland annat att en enduromotorcykel har belysningssystem och mjukare fjädring. Karaktären på motorn är ett ofta högre bottendrag och en lägre toppeffekt. På många typ 2-tävlingar krävs inte belysningssystem varför detta monteras bort av säkerhetsskäl och för att minska fordonets vikt. Enduroförare tävlar med motorcyklar på 125-650 cc. En 125 cc väger cirka 100 kg i torrvikt medan de större motorcyklarna (-650 cc) väger 120-130 kg. En 125 cc 2-taktare har en maximal effekt av 35-40 hk medan de större motorcyklarna har effekter överstigande 50 hk. Förare kan delta i fyra olika maskinklasser, E0, E1, E2 eller E3. Avgörande för maskinklasstillhörighet är motorns slagvolym (cm³) och motortyp. I dagsläget är det tvåtaktsmotor eller fyrtaktsmotor. Båda motortyperna drivs av bensin. Den traditionella tävlingsformen för enduro i Sverige är Enduro Typ 1. Det avser tävling på pilad bana med tidkort, tidkontroller, transportsträckor och specialsträckor. Specialprov kan även ingå som del av transportsträckan. Svenska mästerskap och den klassiska Novemberkåsan körs som Typ 1. Förutom att ta sig fram snabbt måste de tävlande själva serva och reparera sina motorcyklar under tävlingen. Därför gäller det att köra på ett taktiskt sätt, så att det finns krafter kvar för att ta hand om eventuella mekaniska problem. Enduro Typ 2 avser tävling utan tidkontroller. Det är vanligen varvlopp som körs ett eller flera varv på en sluten bana, med start av en eller flera förare samtidigt. Exempel på kända typ 2-tävlingar: Stångebroslaget, Ränneslättsloppet, GGN (Gotland Grand National). Dessa tre nämnda tävlingar utgör för övrigt den svenska "Enduroklassikern". För att klara klassikern ska föraren genomföra alla tre tävlingarna samma år med godkänt resultat, vilket är minst två varv. Läs mer om detta under rubriken: Svensk enduroklassiker. Svenskt mästerskap (SM) i enduro genomförs i senior-, junior-, dam- och ungdomsklass samt i lag. Senior och junior-SM genomförs i fem separata tävlingar. Swedish Enduro Cup (SEC) i enduro genomförs med en sammanslagning av alla klasser och resultat från senior- och juniordeltävlingarna. Bästa poäng vinner.
Anders Eriksson (enduroförare)
Anders Eriksson, född 14 maj 1973 i Hjo, är Sveriges mest framgångsrika enduroförare. Han skadades mycket svårt under en träningsolycka inför enduro-VM i Finland 2005 då han krockade med en annan förare som av misstag körde i motsatt riktning. Eriksson återupptog tävlandet i augusti 2006 med deltagande i den sista SM-deltävlingen (resultat: 9:a). Den 4 november 2006 så kom Eriksson tillbaka på allvar efter sin svåra skada då han endast dryga 3 minuter efter Mats Nilsson körde in på en andra plats i Gotland Grand National. Han bytte hösten 2008 märket på motorcykeln till BMW efter att ha kört Husqvarna i tolv säsonger. Vintern 2009 gick Anders Eriksson över till att köra Yamahamotorcykel istället för BMW. Från 2013 åker Anders Eriksson Sherco, ett fransk–spanskt MC-märke. Anders Eriksson deltog 2016 i Mästarnas Mästare i SVT och kom då på tredje plats. 2016 var han även med i huvudet på Gunde Svan. Eriksson är släkt med Monica Zetterlund, genom att hon är kusin till hans mor. VM-guld 350cc, Finland 1995. 2:a Gotland Grand National 1995. VM-guld 400cc, Tyskland 1996. VM-guld 500cc, Finland 1998. VM-guld 500cc, Tjeckien 1999. 2:a Gotland Grand National 1999. VM-guld 500cc, Sverige 2001. VM-guld 500cc, Frankrike 2002. VM-guld 450cc, Sverige 2003. Totalseger Novemberkåsan 1999. Totalseger Novemberkåsan 2001. Totalseger Novemberkåsan 2003. 2:a Gotland Grand National 2006. Tysk mästare Enduro 1999. Tysk mästare Enduro 2000. Tysk mästare Enduro 2001. Tysk mästare Enduro 2002. Tysk mästare Enduro 2004.
Bertil Andersson (motorcykelförare)
Bertil Sigvard "Getingen" Andersson, född 15 maj 1922 i Skånela församling, död 9 maj 2000 i Vantörs församling i Stockholm, var en svensk motorcykelförare som utsågs till Årets motorgrabb 1948. Bertil Andersson körde sin första mc-tävling 1939 och efter andra världskriget började han köra i Motorsällskapet Stockholm. Han körde speedway, isracing, roadracing (TT), motocross, enduro, orientering och backtävlingar. Under 1946-47 hann han med 162 tävlingar. 1946 blev Bertil Andersson fyra, och bäste svensk, i Djurgårdsloppet i Helsingfors och han tog efter några års tävlande 36 förstaplatser och flera andra- och tredjeplatser. Han var landslagsman i både scramble (motocross) och i speedway två gånger och tre gånger var han med och vann lag-SM i isracing. 1950 arbetade Bertil Andersson hos bilfirman Hans Ostermans och köpte där en av de två första AJS 7R som kom till Sverige. Han startade i Hedemoraloppet 1951 och hade i två år 350cc-klassens varvrekord på Hedemorabanan. Han vann det inofficiella Svenska Mästerskapet i TT 1951 före Ragge Sunnqvist. 1952 blev ordningen omvänd. Under sin aktiva karriär körde han 436 tävlingar. Bertil Andersson fick en midja som en geting när han satte på njurbältet och det var en speaker i Krylbo som under en motocrosstävling gav honom smeknamnet Getingen. Det var han som gav inspiration till Motorsällskapet Stockholms namn på sitt speedwaylag, Getingarna. Bertil Andersson är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm. 1946 Enduro, Novemberkåsan. SMK Uppsala, 3:e plats. 1947 Enduro, Shellkannan. Matchless, 2:a plats. 1949 Enduro, Novemberkåsan. SMK Örebro, 8:e plats. 1949 Isracing, SM-final Stadion. 1:a plats. 1949 Motocross, Motocross des Nations, Skillingaryd. Matchless, 3:e plats. 1950 Road racing, Hedemora TT. AJS 7R 500cc, 3:e plats. 1950 Road racing, Hedemora TT. AJS 7R 350cc 4:e plats. 1950 Road racing, Skåneloppet. AJS 7R, 2:a plats. 1951 Road racing, Hedemora TT. AJS 7R 350cc, 5:e plats (varvrekord 3.11.4). 1951 Road racing, Juneloppet, Jönköping MK. AJS 7R 350cc, 3:e plats. 1951 Road racing, Skåneloppet. AJS 7R, 4:e plats.
Stångebroslaget
Stångebroslaget är en svensk endurotävling som ingår i den svenska enduroklassikern. Det är en av Sveriges största endurotävlingar deltagarmässigt sett. Tävlingen arrangeras av Linköpings MS och Försvarsmaktens enduro (FME) den första helgen i juli och körs på det militära övningsfältet Prästtomta utanför Linköping. Stångebroslaget startades 1994 på övningsfältet vid Linköpings garnison och kördes där fram till 1997. Kopplingen till det militära genom valet av namn på tävlingen instiftades av den dåvarande regementschefen vid Svea artilleriregemente, A 1, överstelöjtnant Curt-Christer Bertil Gustafsson, som en referens till Slaget vid Stångebro. Folke Filbyter, som utgör grunden till logotypen för tävlingen, är från en staty av Carl Milles på Stora Torget i Linköping. Därmed blev "Stångebroslaget" en tävling med koppling till historiken kring Linköping. Beslut om garnisonens nedläggning fanns och nytt markområde söktes. Förhandlingar upptogs då med Försvarsmakten om att få disponera terräng på stridsskolans marker vid Prästtomta. Detta resulterade i att tävlingen flyttades från garnisonsområdet till Prästtomta (Mss Kvarn, Markstridsskolan Kvarn). Allt eftersom tävlingen växte togs kontakt med arrangörer av Ränneslättsloppet samt Gotland Grand National om att instifta svenska enduroklassikern. Regel för att få räkna fullföljd klassiker är, att under samma år starta samt ha målgång i Stångebroslaget, Ränneslättsloppet samt Gotland Grand National. 2013 firade "Slaget" 20-årsjubileum med att bjuda in alla tidigare totalvinnare till ett minislag där olika MC moment ingick. Vinnare var Kjetil Gundersen (Norge) som tillsammans med Ulf Orrvik, Linus Broman, Per Lifvendahl, Thomas Bengtsson, Torbjörn Bäck och Carl Sjöö bjöd på rafflande mc-körning. Första vandringspriset tog Ulf Orrvik, Åbågens MCK, 1998 efter tre inteckningar. 1999 skänkte stridsskolan Kvarn nytt vandringspris vilket Per Lifvendal har första inteckningen på. Thomas Bengtsson, ET Örebro, tog hem det andra vandringspriset. Thomas Bengtsson är den första föraren med fyra vinster, dessutom i rad. Därmed har Thomas Bengtsson också den första inteckningen på det tredje vandringspriset. 2008 tog Joakim Ljunggren hem tre inteckningar i det tredje vandringspriset. 2009 tangerade Joakim Ljunggren Thomas Bengtssons rekord som den andra föraren med fyra vinster i rad. Vinnare i 2010 års slag var Carl Sjöö. Vinnare 2011 blev Kjetil Gundersen, Norge som även vann 2012 och tog tredje och fjärde inteckningen i det fjärde vandringspriset. Femte och sjätte inteckningen körde Johan Edlund, Karlskoga EK till sig förtjänstfullt 2013 och 2014. 2015 var åter Joakim Ljunggren med i tävlingen efter ett uppehåll på fem år. Den sjunde inteckningen är därmed "Historisk". Joakim Ljunggren är den enda föraren som vunnit "Slaget" fem gånger. 2016 vann återigen Joakim Ljunggren och tog då hem Stångebroslagets fjärde vandringspris och blev då även historisk genom att vinna tävlingen för sjätte gången. Albin Elowson, FMCK Skövde vann tre gånger på raken, 2017–2019 och tog hem det 5:e vandringspriset. 2020–2021 har tyvärr tävlingen blivit inställd på grund av Covid-19-restriktioner.
Svenerik Jönsson
Svenerik "Jösse" Jönsson, född 18 juni 1960 i Höganäs församling, Malmöhus län, är en svensk enduroförare. Han vann Novemberkåsan sex gånger, trots problem med åksjuka på nattsträckorna och knäskada. Jönsson är även flerfaldig världsmästare, europamästare och svensk mästare. Världsmästare i Enduro: 1991 (500cc) och 1993 (350cc 4-takt). Europamästare i Enduro: 1986 (500cc), 1987 (500cc), 1988 (500cc), 1989 (500cc). Segrar i Novemberkåsan: 1981, 1982, 1985, 1987, 1990 och 1991. Sammanlagt 13 totalsegrar i enduroklassikern Götapokalen.
Landslag (sport)
Ett landslag, i fotboll även kallat nationalelva, är en trupp av idrottare, som utvalts att representera ett land inom en viss sport. I lagsporter som bandy, fotboll och ishockey omfattar landslaget ett lag. I individuella idrotter, till exempel alpin skidsport och friidrott utgör landslaget den trupp som ett land skickar till en tävling. Ibland förekommer även lagtävlingar i individuella idrotter, till exempel Finnkampen i friidrott. Det vanligaste är att varje självständig stat ("land") har ett landslag, men alla landslag representerar inte självständiga stater. Vissa kolonier och självstyrande områden har egna landslag. I till exempel VM i fotboll för damer, VM i fotboll för herrar och Europamästerskapet i fotboll tävlar de brittiska landsdelarna England, Nordirland, Skottland och Wales var för sig. En orsak till detta torde vara att då fotboll i modern organiserad form började spelas på 1800-talet började det i Storbritannien, och då landskampsutbytet kom igång i början av 1870-talet fanns det inga länder för Storbritannien att spela mot. I OS har Storbritannien dock bara ett landslag. En liknande typ av landslag är de spanska autonoma regionernas representationslag. Vissa av dem har gamla rötter, inklusive Kataloniens herrlandslag i fotboll som började sitt landskampsutbyte 1904. Blågult – Sveriges herrlandslag i fotboll. Damkronorna – Sveriges damlandslag i ishockey. Småkronorna – Sveriges herrjuniorlandslag i ishockey. Lejonen – Finlands herrlandslag i ishockey. All Blacks - Nya Zeelands herrlandslag i rugby. Bafana – Sydafrikas herrlandslag i fotboll. Proteas – Sydafrikas herrlandslag i cricket. Springboks - Sydafrikas herrlandslag i rugby. Gli azzurri – Italiens herrlandslag i fotboll. Les Bleus – Frankrikes herrlandslag i fotboll. Plavi – Serbien-Montenegros fotbollslandslag. Lönnlöven – Kanadas herrlandslag i ishockey. Tre kronor – Sveriges herrlandslag i ishockey. Vaslaget – Sveriges herrjuniorlandslag till ISDE i motorcykelsporten Enduro. SWET – "Swedish Women Enduro Team" till ISDE i motorcykelsporten Enduro.
Skotercross
Skotercross är en tävlingsform för snöskotrar. Sverige, Finland och Norge dominerar sporten i Europa. Den nordamerikanska sporten är inte med i internationella motorcykelförbundet (FIM) och skiljer sig ganska mycket från den europeiska varianten. Bland annat är de nordamerikanska banorna kortare och extremare och snöskotrarna får ha metalldubb i mattan. Banan är upp emot en kilometer lång med hopp, kurvor och raka partier. Minsta bredd för tävlingsbanor är 8-10 m beroende på typ. Banorna blir ofta ordentligt gropiga vilket kräver mycket av skoterföraren både fysiskt som psykiskt. En variant på skotercrossbana är så kallad Supercross (eller Stadioncross). Dessa banor påminner mycket om de nordamerikanska banorna. De har ofta extremt höga hopp och är mycket kortare. Upp till 16 förare startar samtidigt och kör sedan ett förutbestämt antal varv. Det är rejält trångt på banan med tanke på att varje skoter tar upp över en meter i bredd. De tävlande kör flera heat för att kvala till finalen. Det tävlas i flera olika klasser. I skotercross tävlar man i flera olika klasser. Den högsta klassen är Pro Open där trimmade och modifierade maskiner deltar. Enda begränsningen är vissa säkerhetsdetaljer, hur högt de får låta samt att tvåtaktsmotorer får vara max 600-kubik. Standardklassen Pro Stock är mycket lik Pro Open förutom att trimning och fri modifiering inte är tillåten. Damklassen är identisk med Pro Stock med undantaget att förarna måste vara kvinnor. Det finns dessutom flera ungdomsklasser. Ungdom 14-16 för ungdomarna i åldern 14-16 år och Ungdom 12-14 för ungdomar i åldern 12-14 år. Ungdomsklasserna kör en Sport 600 maskin som till skillnad från Pro Stock ska vara fläktkyld. Det finns även motionsklass och en särskild knatteklass. I knatteklassen ska särskilda barnskotrar användas. Skotercross körs i flera olika mästerskap som Världsmästerskap, Europamästerskap, Nordiskt mästerskap och Svenskt mästerskap. Det körs även mästerskap i Norge, Finland och Ryssland. I Nordamerika körs egna serier som inte är anslutna till FIM: Den största serien är ISOC-mästerskapen. Det nationella idrottsförbundet för skotercross i Sverige heter Svenska Motorcykel- och Snöskoterförbundet, förkortas Svemo, och är medlem i Riksidrottsförbundet. Förbundet samlar alla som vill träna och tävla med motorcykel och snöskoter och försäkrar och utbildar förare, tränare och ledare på nationell och lokal nivå. Svemo skriver också regler och godkänner banor. Tävlingsgrenarna är dragracing, enduro, isbana, isracing, minimoto, motocross, roadracing, skotercross, speedway, supermoto och trial. Svensk skotercross domineras av SM i skotercross som är grundpelaren i tävlingssäsongen. Men det finns andra stora tävlingar. En är SM i stadioncross som arrangeras i samband med SM-veckan vinter. SM i stadioncross har arrangerats sedan 2009 när SM-veckan startade. Den äldsta och största enskilda skotercrosstävlingen i Europa är Arctic Cat Cup som varje år körs i Östersund. Det är en tvådagarstävling som lockar det största startfältet samt de bästa förarna i Europa. Eftersom tävlingen ligger tidigt i januari blir det en säsongsupptakt för förare och team. Tävlingen har körts oavbrutet sedan 1973. Våravslutningen brukar köras i och med Clash of nations. Det är en actionsporttävling som påminner mycket om en svensk version av X-games. Hit inbjuds de bästa skotercrossförarna i Pro Open och Pro Stock. Dessutom körs freestyle för skoter och skidor. Clash of nations arrangeras på Lugnet i Falun. Bland de svenska förarna kan nämnas Peter Ericson som vann VM 2006, 2008 och 2009. Emil Öhman som vann VM 2008 och 2011, Adam Renheim som vann VM 2013 och 2014 samt Petter Nårsa som vann SM i skotercross 2011. Den bästa föraren finns dock i USA. Tucker Hibbert blev 2014 den som vunnit flest skotercrosstävlingar i ISOC-serien. Han har dessutom nio guld i X-games.
