Bågskytte
Bågskytte är konsten att skjuta med pil och båge. Bågskytte är idag främst en sportgren som förekommer i Olympiska spelen. Banan bör innefatta säkerhetsanordningar, skyttemållinje med måltavlor, skytteområde och skyttelinje. De regelstadgade längderna på banan är tavelavstånd, felmarginal för tavelavstånd, skyttavstånd, säkerhetsavstånd i längdledd samt säkerhetsavstånd i sidled. Tavelavstånd kan variera mellan 20 och 90 meter utomhus, och 18 meter inomhus. Olika tavelstorlekar används beroende på skyttens ålder. Felmarginaler för nivåerna är 15 centimeter för intervallet 30-50 meter och 30 centimeter för intervallet 60-90 meter. I OS krävs dessutom att skytten har en väntelinje 5 meter bakom skyttelinjen. Skyttavståndet (det vill säga det avstånd som är mellan gränserna mellan skyttarna, även kallat "skyttelucka") ska vara 80 centimeter. Säkerhetsavståndet i längdledd (det vill säga bakom måltavlorna) ska vara 50 meter om inte särskild säkerhetsutrustning för uppsamling av pilar finns. Måltavlorna i bågskytte finns i fyra olika utföranden, dessa presenteras nedan. Måltavlorna för 18 meters bana inomhus för åldern 16 år och uppåt har 40 centimeters diameter, denna diameter används även för skyttar i åldern 13-15 på 12 meter inomhus. 60 centimeters diameter gäller för 25 meters bana inomhus, och används också skyttar i åldern 10-13 på 12 meter inomhus. 80 centimeters diameter gäller för 30-50 meters bana utomhus och 122 centimeters diameter för 40-90 meters bana utomhus. Jakt med pil och båge är inte tillåtet i Sverige utan speciellt tillstånd, det är dock vanligt förekommande i USA. Vanliga vilt som jagas med pil och båge är bland annat krokodiler och vildsvin. Som en del av återskapandet av kända historiska slag förekommer att fraktionerna beskjuter varandra med långbågar. Försiktighetsåtgärder vidtas för att inte skada deltagarna. På många tornerspel förekommer bågskyttetävlingar med långbågar som en del av uppvisningen. Bågskyttarna är tidsenligt klädda och de skjuter vanligen på halmtavlor. Ett eldpilsregn är benämningen då en grupp bågskyttar avlossar ett pilregn med brinnande pilar. Detta förekommer bland annat som ett essentiellt inslag under medeltidsveckan på Gotland, där brinnande pilar skjuts ut i vattnet. Historisk sett har detta använts inom krigföring. På de flesta lajv där bågskytte förekommer som en del av stridssimuleringen skjuter deltagarna med svaga bågar, vanligen mellan 20 och 35 pund, på andra lajvare. Pilarna har särskilt utformade bofferspetsar för att inte orsaka skada. De bågar som används är vanligen långbågar i trä eller glasfiberkopior av sammansatta så kallade ryttarbågar.
Pilbåge
Idag växer intresset för att bygga och skjuta bågar byggda helt i trä eller av andra naturmaterial, så kallade primitiva bågar. Långbågen används även den idag i moderna versioner för bland annat tävling. Ofta, men inte alltid, är dessa tillverkade av laminerat trä i kombination med glasfiber. Bruket av pilbågen som krigsvapen fortsatte in i medeltiden. Mest känd är kanske pilbågens förödande inverkan i händerna på ryttarfolk som hunner, avarer, magyarer och mongoler - men även i Bysantinska riket, hos araber, seldjuker och osmaner utgjorde bågskyttet en högst väsentlig del av krigföringen. I det tidigfeodala Japan var för övrigt pilbågen samurajernas viktigaste vapen innan bruket av svärd anammades. I det medeltida Europa kom bruket av pilbågen att utmanas av armborstet - en utmaning som fördes ut på slagfältet under Hundraårskriget. I England hade man efter erövringen av Wales adopterat långbågen medan man på kontinenten i stor utsträckning förlitade sig på bepansrat feodalt rytteri och värvade armborstskyttar. Långbågen var enkel och relativt billig att tillverka, även om man i stor utsträckning importerade bågmaterialet - idegran - från bland annat Spanien och Portugal. Bågskyttet uppmuntrades av örikets monarker som förstod vikten av att ha väl övade bågskyttar. Den längsta skottvidden för en långbåge var ungefär 250-300 meter men den effektiva skottvidden låg på mellan 100 och 150 meter. Långbågen var omkring 1,8 meter mellan strängfästena och hade en dragvikt på omkring 90 pund eller mer, ca 450 newton, vilket är betydligt mer än hos dagens pilbågar. Den stora dragstyrkan möjliggjorde tunga pilar som kunde få stor genomslagskraft. I slagen vid Crécy, Sluys, Poitiers och Azincourt visade sig långbågen vara ett synnerligen effektivt vapen i händerna på väldrillade bågskyttar. Dels så kunde de engelska långbågskyttarna avlossa 10-12 pilar i minuten medan fransmännens armborstskyttar högst mäktade 2 skott per minut (långbågskyttarna kunde avlossa sin tredje pilskur samtidigt som den första skuren träffade sina mål) - dels så var långbågen ett så pass kraftfullt vapen att pilarna hade tillräcklig genomslagskraft för att tränga igenom det fientliga rytteriets rustning. Under senmedeltiden gjorde handeldvapnen entré på slagfälten och bruket av pilbågar avtog raskt även om just England bibehöll reguljära bågskytteavdelningar ända fram till tidiga 1600-talet. I svenska Norrland och Finland beskattades allmogen med bågaskatt även efter medeltidens slut. Den sista gången pilbågen används på det europeiska slagfältet är dock så sent som 1813 då ryska basjkirryttare avlossade pilskurar mot Napoleon I:s armé utanför Leipzig. Bågvirke är träslag som på olika sätt används för tillverkning av pilbågar. Några exempel är: idegran, lemonwood (degame), osage, zebrano (zebrawood), hickory, al, en, alm, bambu, björk och sälg. Till moderna laminerade bågar används även cocabolo, bocote, purpleheart, snakewood, wenge, ipe och många flera. En del träslag är bara lämpade som bågved i sammansatta bågar eftersom de antingen har god dragstyrka eller kompressionsstyrka, men inte bägge. Idegran användes till den engelska långbågen, senare även lemonwood och osage. Till en flatbåge kan en stor mängd olika träslag användas. Samerna har använt sig av pilbågar och sägs ha varit skickliga bågskyttar. Bågarna hade ett rykte om sig att vara mycket kraftfulla. Unga samepojkar fick öva sig varje dag i att skjuta prick på en liten näverbit, och de fick ingen mat förrän de träffat målet. Bågjakten bland samerna försvann någon gång under 1700-talet eller början av 1800-talet och därmed även kunskaperna om hur bågarna tillverkades. Pilbågarna var av finsk-ugrisk eller nordasiatisk typ och var tvåvedsbågar. Trästycken limmades samman med lim framställt ur abborrskinn. Det finns endast en komplett samisk båge bevarad.
Romersk mytologi
Den romerska mytologin ärvdes till stor del från den etruskiska mytologin med åtskilliga lån från grekisk mytologi. Enligt legenden fördrevs en konung av sin bror någon gång i tiden, och hans enda dotter tvingades bli prästinna - en vestal. Prästinnorna i Vestas tempel var tvungna att vara oskulder, men krigsguden Mars förförde den nya och hon födde tvillingar. Som straff blev barnen satta att dö i floden Tibern, och kvinnan murades in i templet. Enligt myten råkade en varghona komma förbi. Hon tog hand om barnen, gav dem di och omvårdnad så att de överlevde. En dag kom en herde förbi vargens håla, upptäckte pojkarna och tog dem med hem till sig för att uppfostra dem. Så blev det känt till vilken släkt de hade sin börd, och att de hette Romulus och Remus. Kring floden Tibern fanns vid den här tiden sju större kullar. Romulus och Remus byggde en stad, Rom, på en av dessa kullar. Romulus sade vid stadens grundande att ingen någonsin skall korsa dess gränser och i så fall bli dödad: men sedan hoppade Remus över gränsen och blev omgående ihjälslagen. Varpå Romulus tog på sig att bli den förste av Roms sju kungar. Den romerska tideräkningen började när staden var färdigställd, enligt gängse tideräkning år 753 f.Kr. Di indigetes ("infödda gudar") var en grupp av gudar som inte var inkomna från andra kulturer (di novensides). De flesta var mycket ringa gudar. Ops, Janus och Quirinus var några av de viktigaste di indigetes. Concordiatemplet tillägnat Concordia. Janustemplet tillägnat Janus. Saturnustemplet tillägnat Saturnus. Venus och Romas tempel tillägnat Venus och Roma. Vestatemplet tillägnat Vestalerna. Volcanal tillägnat Vulcanus. Aesculapius - Läkemedlets gud. Apollo - Ljusets, konsternas, bågskyttets, och helandets gud. Bacchus - Rusets och vinets gud. Dis - Döds- och underjordsgud. Merkurius - Handelns och köpmännens gud. Pluto - Underjordens gud. Portunus - Hamnarnas gud. Quirinus - Gud över försvar och staten. Saturnus - Jordbrukets gud. Terminus - Gränsernas beskyddare. Aurora - Morgonrodnadens gudinna. Bellona - Krigets gudinna. Concordia - Endräktens gudinna. Discordia - Osämjans gudinna. Fama - Ryktets bevingade gudinna. Fortuna Turens/lyckans gudinna. Justitia - Rättvisans gudinna. Maia Maiestas - Växandets gudinna. Minerva - Visdomens gudinna. Proserpina - Växtlighetens gudinna. Securitas - Säkerhetens gudinna. Venus - Kärlekens gudinna. Veritas - Sanningens gudinna. Victoria - Segerns gudinna.
Olympiska sommarspelen 1988
Olympiska sommarspelen 1988 var de tjugofjärde moderna olympiska spelen och hölls i Seoul i Sydkorea. Totalt deltog 159 länder i spelen 1988. Amerikanska Samoa, Aruba, Cooköarna, Guam, Maldiverna, Saint Vincent och Grenadinerna, Sydjemen och Vanuatu debuterade vid dessa spel. Efter uppmuntran från Kubas president Fidel Castro så krävde Nordkorea att de skulle få vara medarrangörer vid spelen. IOK träffade representanter för Nordkorea och Sydkorea vid två tillfällen, men eftersom de nordkoreanska kraven varken kunde accepteras av IOK eller Sydkorea så förblev det Seoul som blev ensam värd för spelen. I protest mot detta bojkottade Nordkorea och några andra länder spelen. Albanien och Seychellerna valde dock att inte officiellt delta i den av Nordkorea ledda bojkotten av rädsla för sanktioner från IOK, men de ställde aldrig upp i spelen. Madagaskar var anmälda att delta, men vid invigningsceremonin så saknades de då de valde att delta i bojkotten. Följande sju länder deltog inte i spelen 1988. De Olympiska sommarspelen hade 1976, 1980 och 1984 drabbats av bojkotter, vilket skedde även denna gång men den här gången av endast sex länder – Nordkorea, Kuba, Etiopien, Nicaragua, Madagaskar och Seychellerna. Kanadensaren Ben Johnson som vann 100 m på världsrekordtid, avslöjades vara dopad med anabola steroider, diskvalificerades och fråntogs både medalj och världsrekordsnoteringar. Simmerskan Kristin Otto, Östtyskland vann sex guld och blev därmed den segerrikaste under tävlingarna. Andra framgångsrika simmare var Matt Biondi, USA med fem guld och Janet Evans, USA med tre. Anthony Nesty från Surinam erövrade sitt lands första olympiska medalj genom sin överraskande seger på 100 m fjärilsim. Han blev dessutom den förste färgade simmare att ta medalj. Sprintern Florence Griffith Joyner, USA erövrade tre guld och ett silver. Christa Rothenburger, DDR, blev den första och enda deltagare som lyckas erövra en olympisk medalj samma år vid såväl vinter- som sommarspel. Hon lägger ett cykelsilver till det guld hon vann på skridsko i Calgary. Den amerikanske simhopparen Greg Louganis lyckas med att erövra båda simhoppsgulden i två på varandra följande Olympiska spel. Vid försöken på 3 m-svikten slog han huvudet i svikten vid ett baklängeshopp. Trots detta gick han till final och tog guld. Tennis gjorde comeback som olympisk gren efter 64 år, och Steffi Graf, Västtyskland kompletterade sina fyra Grand Slam-titlar under året med ett olympiskt guld. På herrsidan vann Miloslav Mečíř, Tjeckoslovakien. Bordtennis gjorde olympisk debut. Inom gymnastiktävlingarna tog Vladimir Artemov, Sovjetunionen hem fyra guld och Daniela Silivas, Rumänien tre. Peter Seisenbacher, Österrike och Hitoshi Saito, Japan blev första judokas att försvara sina OS-titlar. Svenska florettfäktaren Kerstin Palm (utslagen i försöken) blev första kvinna att ha deltagit i sju Olympiska spel. Två bulgariska tyngdlyftare (Mitko Grablev och Angel Guenchev) fråntogs sina guldmedaljer efter positiva dopingprov. Det bulgariska laget avbröt deltagandet och åkte hem till följd av proverna. För första gången tog Indonesien en olympisk medalj. Den kom i damernas bågskytte. Lilies Handayani, Nurfitriyana Saiman och Kusuma Wardhani tar silver i lagtävlingen. De vann skiljetävling om silver mot USA med 72-67. För första gången sedan 1904 blev Sverige utan guldmedaljer. Brunei deltog även de vid invignings- och avslutningsceremonin för första gången, men deras delegation bestod endast av en domare i simning och inga idrottare.
Olympiska sommarspelen 1900
Olympiska sommarspelen 1900 var de andra moderna olympiska spelen och hölls i Paris i Frankrike. Spelen arrangerades tillsammans med en världsutställning, vilket gjorde att spelen "försvann" bland allt annat. Ovanliga grenar fanns med, såsom längd- och höjdhopp med häst, undervattenssimning och pelota. De varade mer än 3 månader och hade ett omfattande program. Sverige deltog med en 55 man stark uppvisningstrupp i gymnastik och med 15 man i simning (trampolinhopp). Av de 8 svenska deltagarna i allmän idrott erhöll en 3:e pris i maratonlöpning. USA dominerade liksom i OS i Aten 1896 den allmänna idrotten och vann 15 av 20 huvudtävlingar. Värdnation (Frankrike). Enligt IOK deltog följande 24 länder. Vissa källor anger att även följande fem länder deltog. Tre av dessa, Haiti, Persien och Peru, hade deltagare i fäktningsturnering som IOK inte erkänner och två av länderna, Brasilien och Luxemburg, har det långt senare visat sig att deltagarna hade en annan nationalitet än vad som var känt tidigare. Amerikanen Ray Ewry vann tre grenar i friidrott, på samma dag. Alla tre segrarna kom i hopp utan ansats, längd, höjd och tresteg. USA:s friidrottare Alvin Kraenzlein tog fyra segrar, 60 m, 110 m häck, 200 m häck och längdhopp. Charlotte Cooper, Storbritannien, blev första kvinnliga olympiska segraren någonsin (första spelen kvinnor fick deltaga) genom att vinna tennisens damsingel. Ernst Fast blev förste svensk någonsin att hamna på medaljplats, genom sin tredjeplats i maraton. Någon medalj fick han dock aldrig, han hade lämnat tävlingsområdet när det skulle delas ut medaljer. Några riktiga medaljer delades heller inte ut. Vinnarna fick istället porslinsvaser. Värjfäktaren Ramón Fonst blir Kubas första OS-segrare. Yngste olympiasegraren någonsin är troligen den franske grabb (han var troligen bara 9-10 år, men har aldrig identifierats) som fick hoppa in som styrman i Nederländernas segrande roddtvåa med styrman. Bois de Boulogne - Dragkamp, hästpolo och krocket. Bois de Vincennes - Bågskytte. Boulogne-Billancourt - Skytte. Croix-Catelan Stadion - Friidrott. Jardin des Tuileries - Fäktning. Meulan-en-Yvelines - Segling. Neuilly-sur-Seine - Pelota. Paris sjunde arrondissement - Ridsport. Seine - Rodd, simning och vattenpolo. Vélodrome de Vincennes - Cricket, cykling, fotboll, gymnastik och rugby union.
