Skidskytte
Skidskytte eller biathlon, är en vintersport och precis som namnet antyder en kombination av två sporter, längdskidåkning och skytte. I skidskytte användes tidigare, precis som inom längdskidåkningen, klassisk stil men 1986 godkändes fristil i skidskytte. Sporten har sitt ursprung i Norge där norska soldater utövade den i något annorlunda form. Den första kända tävlingen ägde rum 1767 då gränssoldater i Norge tävlade mot varandra i olika grenar som att träffa måltavla under utförsåkning på skidor, distanslopp på skidor, slalom och störtlopp. Grenarna premierades med pengar var för sig och var således inte en kombinationsidrott av skytte och längdskidåkning. Gradvis blev sporten vanligare i Skandinavien och utövades mycket av militärer som alternativ träning. Under namnet Militärpatrull fanns kombinationen av skidåkning och skytte med som en gren i de olympiska vinterspelen 1924, och som en uppvisningssport 1928, 1936 och 1948. Därefter kom sporten inte med på det olympiska programmet förrän 1960 eftersom man internationellt inte kunde enas om reglerna. För att stimulera skid- och skytteintresset i Sverige, samt som ett uttryck för Sveriges försvarsvilja under andra världskriget, instiftade Svenska Dagbladet 1940 Skidskyttemärket med devisen "frihetens värn". Intresset för skidskytte var tidigare starkt begränsat till ett fåtal länder, men under 1950-talet började populariteten öka i Sovjetunionen och Sverige. De första världsmästerskapen hölls 1958 i Saalfelden, Österrike. Då tävlades det bara i 20 km individuellt eller distans som det framförallt kallas numera. Endast herrar deltog, damerna började tävla i världsmästerskap 1984, och vid olympiska spelen i samband med vinterspelen 1992 i Albertville. Från och med 1978 slutade man att använda grovkalibriga vapen och skjutavståndet 150 meter, och började istället att använda finkalibriga vapen (.22 Long Rifle) och ett skjutavstånd på 50 meter. Mekaniska måltavlor började användas i samband med olympiska vinterspelen 1980 i Lake Placid, New York, USA. 1985 introducerades fristil inom längdskidåkningen och året därpå godkändes stilen inom skidskytte. 1948 bildades Union Internationale de Pentathlon Moderne et Biathlon (UIPMB) för att standardisera reglerna i skidskytte och modern femkamp. 1993 bröt man ut skidskytte ur UIPBM och bildade Internationella Skidskytteförbundet International Biathlon Union (IBU). Svenska Skidskytteförbundet bildades 1986. De tävlande åker skidor runt en bana, beroende på vilken disciplin de tävlas i skjuter man två eller fyra gånger. Hälften i liggande och hälften i stående. Beroende på skytteprestationen får man tillägg i tiden eller extra sträcka att åka. Alla tekniker är tillåtna i skidskytte vilket betyder att skate är att föredra eftersom det går fortast. Numera åker alla skate under tävlingarna. I distans, jaktstart och masstart skjuter man fyra gånger, två i liggande och två i stående. I sprint och stafett skjuter man två gånger, en gång i liggande och en gång i stående. Varje skjutning består av fem skott. Skjutavståndet är 50 m och måltavlans diameter i liggande är 45 mm och i stående är den 115 mm. Geväret måste väga minst 3,5 kg och ammunitionen som man använder sig av är av kaliber .22 Long Rifle. I distanstävlingar leder varje missat skott till en tilläggsminut medan man i övriga grenar tvingas åka en straffrunda på cirka 150 m. I stafett har man förutom sina fem ordinarie skott även tre extraskott att ta till för att träffa måltavlorna med innan man eventuellt måste genomföra straffrundor. 20 km för herrar och 15 km för damer med intervallstart. Detta är den äldsta disciplinen i skidskytte. De tävlande skjuter fyra gånger i följande ordning: liggande, stående, liggande, stående. Totalt 20 skott, för varje bom får man 1 minuts tillägg i totaltiden. Världscupen och världsmästerskapen i skidskytte hålls av tradition på ett mindre antal platser. 1948–1949: Tom Wiborn (Sverige).
Skidskytte vid olympiska vinterspelen 1992
Skidskytte vid olympiska vinterspelen 1992 bestod av sex skidskyttetävlingar. De blev avhållet i Les Saisies runtomkring 40 kilometer från värdstaden Albertville. Tävlingarna började 11 februari 1992 och avslutades 20 februari 1992. Spelen 1992 var de första som damerna tävlade i skidskytte. Det första kvinnosprintloppet vanns av Anfisa Reztsova. Sergej Tarasov erkände 2015 at OSS' skidskyttelag hade haft med sig olagliga blodöverföringar vid spelen. Något gick väldigt fel med hans överföring och han blev brådskande förd till sjukhus som räddade hans liv. Sex nationer vann medaljer. Tyskland vann medaljtabellen med sju (3 guld, 4 silver). Laget var det enda som tog mer än två medaljer. Mark Kirchner vann den individuella medaljtabellen med två guldmedaljer och tre medaljer totalt. Antje Misersky vann också tre medaljer, ett guld och två silvermedaljer. Frankrikes guldmedalj i stafetten var nationens första av någon sort i sporten. Kanadas bronsmedalj vanns av Myriam Bédard, den första medaljen som vanns av en idrottare utanför Europa eller det tidigare Sovjetunionen.
Världscupen i skidskytte
Världscupen i skidskytte är en världscupserie i skidskytte. Världscupen arrangeras med deltävlingar på olika orter runtom i världen, främst Europa, Nordamerika , under norra halvklotets vinterperiod. Vanligtvis påbörjas säsongen mot slutet av november/början av december och löper fram till mars, och vanligtvis tävlar man från onsdag/torsdag-söndag under tävlingsveckorna. Poängen räknas sedan samman. Herrtävlingen hade premiär säsongen 1977/1978, damtävlingen säsongen 1982/1983 men kallades "Europacupen" fram till säsongen 1986/1987 även om deltagandet inte var begränsat till européer. I skidskytte fick man tidigare världscuppoäng i olympiska spel, vilket skedde sista gången 2010. Däremot fortfarande i VM. VM inträffar varje år förutom när det är OS. Tävlingsserien består av nio tävlingstillfällen med två-fyra tävlingar. Säsongen omfattar vanligtvis ca 22 enskilda tävlingar och sex stafetter. Dessutom är tävlingar i världsmästerskapen i skidskytte en del av världscupen, som ger andra poäng än världscuploppen. Jämfört med den första tiden av världscupen har antalet tävlingar ökat gradvis från säsongen 2008/2009, och med denna utveckling utvidgades schemat till tio tävlingstillfällen, men detta ändrades tillbaka efter protester från tränarkårerna. För att delta i individuella eller gemensamma tävlingar i världscupen, VM eller OS, måste vissa krav uppfyllas i resultat från tidigare eller nuvarande säsong. Idrottaren måste göra dessa resultat i sprint eller distans på antingen europacupen eller i europamästerskapen, där man i 20 % av tävlingarna ska placera sig bland de tre bästa. Eventuellt kan man kvala in genom att på JVM vara i den övre halvan av resultatlistan. I grunden har varje nationellt förbund i den första världscups-sprinten eller distansen rätt till två startande. Tre startande får de 22 bästa från föregående säsongs ranking ha. Följande riktlinjer gäller. Utifrån sin placering delas det ut poäng som läggs ihop i totalcupen och de olika disciplincuperna. Poängmallen för tävlingarna skiljer sig från de i alpin skidåkning och längdskidåkning, där en tävlande får bättre poängutdelning vid vinster och höga placeringar medan man i skidskytte vinner på att ligga på en jämn nivå över hela säsongen utan att man behöver vinna flera tävlingar. I skidskytte ges poäng enbart utifrån resultatet i tävlingen. Ledaren i totalcupen har under loppen en gul väst, och den som leder den gällande disciplincupen har en röd. Det finns även en röd-gul väst för den som leder både totalen och disciplinen. I slutet av säsongen delas det ut troféer, stora och små kristallkulor, till vinnarna i cuperna. Det tävlas i följande sju discipliner i cupen. ¹ Vladimir Dratjov bytte medborgarskap från ryskt till vitryskt 2002) 2021/2022[1.Quentin Fillon Maillet??] [2.Sturla Holm Laegreid??] [3.Sebastian Samuelson??]. ¹ Petra Schaaf gifte sig med tyske längdskidåkaren och senare tyske längdskidtränaren Jochen Behle. Sprint är den vanligaste disciplinen i världscupen, arrangeras vid nästan varje tävlingstillfälle. Åkarna startar intervall, vanligen med 30 sekunders mellanrum. Tävlingen körs på 7,5 km för damer och på 10 km för herrar. Det är två skjutningar, en liggande och en stående. Ett missat skott resulterar i att åkaren får köra ett varv i den 150 m långa straffrundan vilket innebär en försening på drygt 20 sekunder. Masstart är den senaste disciplinen i världscupen. De 25 bästa för tillfället i världscupen, och därutöver de 5 bästa under innevarande tävlingsvecka som inte är topp 25, får ställa upp, ordnade i tre rader vid start. Damerna kör 12,5 km och herrarna 15 km. Två liggande och två stående skjutningar sker utmed loppet, en bom resulterar i ett varv i straffrundan. Mixedstafettens regler är precis som den vanliga stafettens, fast här tävlar två damer och två herrar i samma lag.
Världsmästerskapen i skidskytte 1959
De andra världsmästerskapen i skidskytte genomfördes 1959 i vintersportorten Courmayeur i Italien. Fram till 1966 utsågs världsmästare i en enda disciplin – 20 km individuellt – idag vanligtvis benämnd "distans". I samband med tävlingarna genomfördes även en stafettävling, som emellertid fram till 1966 betraktades som inofficiell varför inga medaljer utdelades. Stafetten kallades för "ramprogram". Formen för stafetten ändrades detta år till att omfatta tre sträckor. Till och med 1983 anordnades världsmästerskap i skidskytte endast för herrar.
Världsmästerskapen i skidskytte 1962
De fjärde världsmästerskapen i skidskytte genomfördes 1962 i Tavastehus i Finland. Fram till 1966 utsågs världsmästare i en enda disciplin – 20 km individuellt – idag vanligtvis benämnd "distans". I samband med tävlingarna genomfördes även en stafettävling, som emellertid fram till 1966 betraktades som inofficiell varför inga medaljer utdelades. Stafetten kallades för "ramprogram". Till och med 1983 anordnades världsmästerskap i skidskytte endast för herrar.
Springskytte
Springskytte eller löpskytte är en idrottsgren där man blandar löpning och sportskytte, precis som skidskytte blandar längdskidåkning och sportskytte. I Sverige anordnas svenska mästerskap av Svenska Pistolskytteförbundet, och hålls sedan början av 1990-talet. Tävlingar genomförs i åldersklasser och uppdelat i herr- respektive damklass. I regel löps en slinga om cirka 1 km i terrängbana, 6 varv, med skjutning efter varje löpt slinga. Varje skyttemoment innebär 5 skott mot fallmål (s.k. Kurvinen-mål) av liknande typ som vid skidskytte. Pistol av kaliber .22 används normalt och skytten skall bära vapnet med sig i hölster under löpningen. För varje missat mål ges ett tidstillägg om 1 minut. För detaljerat regelverk, se Svenska Pistolskytteförbundets Skjuthandbok. Svenska Mästare i Springskytte (största åldersklasser, herr och dam). Tabellen sammanställd från resultatlistor hos arrangerande föreningar: Stockholmspolisens Skytteförening (2013, 2015, 2016, 2019), I2 Skytteförening (2011, 2014, 2018), Uppsala läns pistolskyttekrets (2017). Sedan 2015 genomförs årlig ett motionslopp i springskytte. Loppet heter " Straffrundan " och arrangören använder sig av ofarlig exakt optoelektronisk skjututrustning.
Orienteringsskytte
Orienteringsskytte, tidigare under benämningen Fälttävlan (ej förknippas med ridsporten Fälttävlan), är en civil mångkampsidrott och har sitt ursprung ur den militära idrotten. Sedan 2002 tillhör orienteringsskytte det Svenska mångkampsförbundet hos riksidrottsförbundet. Orienteringsskytte utövas främst inom Norden samt i ett fåtal länder i övriga Europa. Orienteringsskytte består av delgrenarna skytte och fri orientering, samt i klassisk distans även punktorientering. I detta moment ska deltagaren löpa en orienteringsbana, distansen varierar från tävling till tävling men enligt IBOF:s ska arrangören anpassa banorna efter en beräknad löptid vilket beror på vilken gren som utförs. Den beräknad löptiden är könsneutral vilket innebär att löpdistansen varierar men samma tävlingstid mellan vinnaren av dam- respektive herrklassen är något arrangören ska eftersträva. Skjutmomentet som genomförs går till så att man skjuter med skidskyttevapen (.22 long) på självmarkerande mål enligt samma principer som i skidskytte. Varje miss ger ett straff antingen i form av straffrunda eller tidstillägg. Beträffande avstånd till måltavla, storlekar av träffpunkter så används samma regler som vid skidskytte, (50 m från skjutmatta till måltavlan, träffpunkten utgörs av en cirkel med diametern 4,5 cm i liggande och 11,5 cm i stående). För att inte skada sig själva eller vapnet så är det förbjudet att springa med vapnet i sele i skogen, istället ska vapnet stå uppställt på skjutvallen och används enbart i skjutmomentet. Punktorienteringen genomförs efter en snitslad bana och är cirka tre km lång. I startögonblicket erhålls en karta med endast starten inritad. Utefter banan finns det punkter (terrängföremål) vars läge man skall ange på sin karta med ett nålstick. Normalt ska det finnas tio punkter (fem punkter i banan och fem punkter utom banan). För varje millimeter fel får man en minuts tidstillägg. Den klassiska distansen bestå av delmomenten fri orientering, punktorientering och skytte. Deltagaren inleder distansen med punktorientering för att sedan övergå i fri orientering. Efter att orienteringsmomenten är avklarade övergår deltagaren i skyttemomentet, först tio skott liggande som följs av en löprunda och avslutar sedan med tio skott stående. Distansen i den fria orienteringen skall ta mellan 45 och 60 minuter för vinnaren och för varje missat skott straffas deltagaren med två minuter i tidstillägg. Vinner gör den med kortaste totaltid. Orientering – fem liggskott (ev straffrundor) - orientering – fem ståskott (ev straffrundor). Orienteringsmomentet skall ta cirka 18 minuter och straffrundorna skall vara cirka 45 sekunder. Som sprint fast med gemensam start och tre till fyra orienteringsslingor och fyra skjutstationer. Orienteringsmomentet skall ta cirka 80 minuter och straffrundorna är cirka 60 sekunder. Genomförs med två- eller tremannalag där varje löpare springer enligt samma princip som i sprint fast med längre banor och tre extra reservskott per skjutstation. Straffrundorna skall vara upp mot 90 sekunder.
Säffle-Tidningens Guldplakett
Säffle-Tidningens Guldplakett är ett idrottspris som utdelas till den eller de som utfört årets främsta idrottsprestation inom Säffle-Tidningens spridningsområde. Detta definieras som Säffle, Grums och Årjängs kommuner. Plaketten utdelades första gången 1956 och sedan 1965. 1991 och 2020 skedde ingen utdelning. 1956: Ingrid Bruce, simning. 1965: Lennart Högberg, roadracing. 1966: Gunilla Olausson, friidrott. 1967: Margareta Bergqvist, friidrott. 1968: Kjell Gustafsson, skidskytte. 1969: Åke Wingskog, skidor. 1970: Göte Gåård, skytte. 1971: Sture Larsson, boxning. 1972: Hans-Erik Jansson, ishockey. 1973: Conny Wahlström, friidrott. 1974: Eilert Gustafsson, skidskytte. 1975: Thomas Johansson, fälttävlan. 1976: Göran Ericsson, orientering. 1977: Susanne Johansson, gymnastik. 1978: Annichen Kringstad, orientering. 1979: Kermit Fredriksson, boxning. 1980: Bengt Elgh, roadracing. 1981: Sören Blomqvist, boxning. 1982: Sören Larsson, bowling. 1983: Lotta Ransjö, orientering. 1984: Säffle OK:s damlag, orientering. 1985: Lars-Erik Torph, rally. 1986: Magnus Eriksson, simning. 1987: Karl O Johansson/Callit, trav. 1988: Monica Forsaeus, simning. 1989: Mats Karlsson, rally. 1990: Tina Thörner, rally. 1991: Plaketten delades inte ut. 1992: Mattias Holmgren, karate. 1993: Erik Hansson, skidor. 1994: Lars Peter Johannesson, ridsport. 1995: Tommy Niklasson, pistolskytte. 1996: Jörgen Johansson, karate. 1997: Peter Karlsson, speedway. 1998: Julia Larsson, karate. 1999: Daniel Carlsson, rally. 2000: Tomas Skålén, segling. 2001: Mats Jonsson, rally. 2002: Pär Bäcker, ishockey. 2003: Frida Dahlén, ridsport. 2004: Per-Gunnar Andersson, rally. 2005: Christofer Stevenson, cykel. 2006: Andreas Lindberg, karate. 2007: Markus Johansson, friidrott. 2008: Sunita Memetovic, karate. 2009: Johan Schützer, vattenskidor. 2010: Christoffer Bergman, roadracing. 2011: Mikaela Lindberg, karate.
