Nalle Puh (Disney)
Nalle Puh (orig. Winnie the Pooh) och hans vänner i Sjumilaskogen skapades av A.A. Milne på 1920-talet (se Nalle Puh). Walt Disney Productions köpte rättigheterna till Milnes figurer 1961, och sedan 1966, då den första kortfilmen hade premiär, har Nalle Puh för många mest blivit förknippad med Disneys version. Flera kortfilmer, långfilmer och tv-serier har producerats, och figuren har även rönt stor framgång på den svenska serietidningsmarknaden. De tre första sammanställdes 1977 till Disneyklassikern Filmen om Nalle Puh. Samtliga ovanstående Puh-filmer förutom Nalle Puh och Jakten på Christoffer Robin fick biopremiär. Utöver dessa filmer har även flera VHS- och DVD-utgåvor släppts, med avsnitt från den tecknade tv-serien Nya äventyr med Nalle Puh blandat med en del nytt material. Den tecknade serieversionen av Nalle Puh har i Sverige getts ut i flera olika tidningar, sedan 1981. Puh har enbart getts ut i de serietidningar som bär hans namn, aldrig i andra Disneytidningar. Nalle Puh (Winnie the Pooh) - björnen med mycket liten hjärna och en stor passion för honung. Bor i ett gammalt träd, han har en skylt över sin ytterdörr med texten "Sanders". Christoffer Robin (Christopher Robin) - Puhs bästa vän och seriens enda människa. Löst baserad på upphovsmannen A. A. Milnes son med samma namn. Nasse (Piglet) - en liten, rädd gris. Kanin (Rabbit) - praktiskt sinnad kanin som helst av allt vill ägna sig åt sitt morotsland. Tiger (Tigger) - våldsamt studsig tiger med aldrig sinande energi. I-or (Eeyore) - deppig åsna, som alltid kan se det negativa i tillvaron. Uggla (Owl) - mycket beläst - tror han själv i alla fall. Han har åtminstone många böcker. Ibland när han har lust så berättar han om sina släktingar och deras strapatser. Ru (Roo) - Känguruunge, vars stora idol är Tiger. Kängu (Kanga) - Rus godhjärtade mamma. Sorken (Gopher) - till skillnad från de övriga i gänget skapad av Disney. Lätt tokig i dynamit, och mycket glad i att gräva gångar i marken. Heffaklumparna (the Heffalumps) - varelserna Puh och hans djurvänner drömmer mardrömmar om. Men är de egentligen så farliga. Tesslorna (the Woozels) - Är precis som Heffaklumparna mardrömsdjur. Inga bevis på att det faktiskt finns Tesslor i Sjumilaskogen existerar. Jagular – jaguarliknande figurer. Nalle Puh och honungsträdet (Winnie the Pooh and the Honey Tree, 1966). Nalle Puh och den stormiga dagen (Winnie the Pooh and the Blustery Day, 1968). Nalle Puh och Tiger (Winnie the Pooh and Tigger Too, 1974). Iors födelsedag (A Day of Eeyore, 1983). Filmen om Nalle Puh (The Many Adventures of Winnie the Pooh, 1977). Nalle Puh och jakten på Christoffer Robin (Pooh's Grand Adventure: The Search for Christopher Robin, 1997). Tigers film (The Tigger Movie, 2000). Nasses stora film (Piglet's Big Movie, 2003). Puhs film om Heffaklumpen (Pooh's Heffalump Movie, 2005). Nalle Puhs film - Nya äventyr i Sjumilaskogen (Winnie the Pooh, 2011). Christoffer Robin och Nalle Puh (Christopher Robin, 2018). Spökligt roligt och Buh Nalle Puh (1996). Alla Hjärtans Dag och En hjärtlig dag (2005). Puhs Heffaklump Halloween (2005). Winnie the Pooh and Friends: (1982) TV-special med arkivfotografier och blandat Nalle Puh-material. Welcome to Pooh Corner: (1983) TV-serie med dockor. Fick sedermera en uppföljare i Boken om Puh. Nya äventyr med Nalle Puh (1988-1991). Cartoon All-Stars to the Rescue: en trettio minuters tecknad antidrogspecial för TV från 1990, med en mängd kända figurer, förutom Puh och Tiger även Knattarna, Smurfarna, Mupparna, Snurre Sprätt, Daffy Anka, Teenage Mutant Ninja Turtles, katten Gustaf och Alf. Nalle Puh (1981–1984) — Puhs första försök på den svenska seriemarknaden. 47 nummer på vardera 36 sidor gavs ut. Nalle Puh Special (1988–1992 och 1996) — sex 68-sidiga seriealbum, gavs ut årsvis och repriserade serier från Nalle Puh. Nalle Puhs Klokbok (2001–2004) — bestående av en grön, en röd, en blå och en gul bok. 48 sidor med en seriestripp på varje sida. Nalle Puh Pyssel (2002-) — enbart pyssel.
World Wide Web
World (world_wide_web) Wide Web (datatermgruppen rekommenderar istället webben eller www med små bokstäver) är en tjänst som gör webbsidor och andra datafiler åtkomliga via Internet eller intranät. Webbsidorna är så kallade hypertextdokument som kan innehålla text, bilder, video, och annan multimedia, samt klickbara hyperlänkar. Med ett datorprogram som kallas webbläsare kan användaren ladda ned webbsidor som är lagrade på olika webbservrar (webbplatser), och navigera mellan sidorna genom att klicka på hyperlänkarna. Servrarna och sidorna bildar en världsvid väv av sammanlänkade dokument, därav namnet www. Att bläddra fritt mellan webbsidor och planlöst följa länkar mellan webbplatser runt om i världen kallas att surfa på nätet. En samling webbsidor som lagras på en specifik webbserver kallas en webbplats. World Wide Web som idé presenterades av engelsmannen Tim Berners-Lee den 12 mars 1989, då han presenterade ett förslag till nätbaserad informationshantering för sin arbetsgivare, forskningscentrumet CERN i Schweiz. Samma år skapade han den första webbplatsen, för CERN. Den första webbplatsen blev tillgänglig för allmänheten 6 augusti 1991. Webbsidorna ligger fysiskt lagrade på datorer spridda över världen. En dator som tillhandahåller webbsidor kallas en webbserver. Lämplig programvara finns fritt tillgänglig för de flesta operativsystem. Ofta sköter en server en webbplats, men flera webbplatser kan samlas på ett så kallat webbhotell (och större webbplatser kan skötas av flera datorer). Nätverkets grundläggande struktur bildas genom webbsidorna och webbplatserna, men de använda hyperlänkarna, webbadresserna ("URL") kan också hänvisa till andra resurser. Webbsidor överförs vanligen med det för ändamålet utvecklade datakommunikationsprotokollet HTTP. Webben är ett av många tillämpningsområden för internet, men eftersom www är den mest kända tillämpningen så sammanblandas internet (talspråk nätet) och www ofta. Webben fick sitt genomslag i mitten av 1990-talet, ungefär samtidigt som privathushåll och företag i större skala fick möjlighet att ansluta sig till internet. Www var vid sidan av e-posten den tjänst nykomlingarna främst använde. De funktioner www erbjöd fanns sedan tidigare i form av bland annat filöverföringsprotokollet FTP och filbläddringssystemet Gopher, vilka kan beskrivas som föregångare till webben, men www var betydligt mångsidigare och mer lättanvänt. Vanliga internettjänster som inte räknas till webben är e-post, IP-telefoni, onlinespel och direktmeddelanden (messagingtjänster). Emellertid suddas gränsen ut mellan webben och andra applikationer, då det finns webbgränssnitt till flera av dessa tjänster, så att man inte behöver starta ett särskilt datorprogram utan kan använda webbläsaren för att komma åt dem. Många tjänster som kräver särskilda program, exempelvis mediaspelare och mobilappar som finns tillgängliga på App Store (Apple) och Google Play (Google), använder i grunden samma kommunikationsteknik (HTTP-protokollet) som webben, även om tjänsterna inte alltid är tillgängliga via vanliga webbläsare. World Wide Web är en kombination av fyra ingredienser. Www är byggt kring standarderna. En del resurser som från tidigare funnits på nätet och kan länkas från webben kan uppfattas tillhöra denna, trots att de använder andra standarder än HTTP och HTML. Likaså kan nya resurser publiceras på andra sätt. Vad som hör till webben är därmed inte väldefinierat. World Wide Web Consortium (W3C) är en organisation som arbetar med att ta fram standarder för World Wide Web. För att använda www behövs en internetuppkoppling och, om man vill ha ett användarvänligt gränssnitt, en webbläsare. Den första grafiska webbläsaren med brett genomslag var Mosaic som lanserades 1993. Mosaic var även den byggd med öppen källkod. Se netikett, internetslang och leet. Ett relaterat fenomen är trolling, då personer som kallas internettroll provocerar fram konflikter (flame wars) på internet.
9M337 Sosna-R
9M337 Sosna-R är ett ryskt luftvärnssytem med kort räckvidd, utvecklat av "Nudelman precision engineering design bureau". Sosna kan bekämpa alla typer av luftmål, allt från flygplan och helikoptrar till precisionsvapen som kryssningsrobotar och robotar avfyrade från flygplan, med en maximal räckvidd på 10 kilometer och på höjden nås endast 5 kilometer. Fordonet har två besättningsmän, en förare och en skytt. Robotarna som avfyras uppnår en machhastighet på ca 4. Systemet ersätter SA-13 Gopher Strela-10M, och det är billigare än Tor eller Pantsir-S1.
Luftvärnsrobot
En luftvärnsrobot (engelska: Surface-to-air missile (SAM)) är en robot ämnad att avfyras från marken eller från havsytan mot flygplan, helikoptrar och styrda vapen som robotar. De utgör en viktig del av dagens luftvärn. Luftvärnsrobotar kan vara stationära eller rörliga. De kan även vara placerade på ett örlogsfartyg. De minsta luftvärnsrobotarna kan bäras och avfyras av en enda man. Till skillnad från till exempel laserstyrda bomber eller pansarvärnsroboten AGM-114 Hellfire är laserstyrda luftvärnsrobotar oftast ledstrålestyrda, vilket betyder att sensorn sitter vänd bakåt mot skytten och följer strålen i stället för att söka sig mot reflexionerna från målet. Aster – Storbritannien/Frankrike/Italien. Bloodhound – Storbritannien. MEADS – USA/Tyskland/Italien. MIM-14 Nike-Hercules – USA. BAe Blindfire Rapier – Storbritannien. RIM-2 Terrier – US Navy. RIM-7 Sea Sparrow – US Navy. RIM-24 Tartar – US Navy. RIM-66 Standard Missile SM-1MR/SM-2MR – US Navy. RIM-67 Standard Missile SM-1ER/SM-2ER – US Navy. RIM-156 Standard Missile SM-2ER – US Navy. RIM-161 Standard Missile-3 – US Navy. RIM-162 Evolved Sea Sparrow Missile. Roland (robot) – Frankrike/Tyskland. SA-1 Guild (S-25 Berkut) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-2 Guideline (S-75 Dvina) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-3 Goa (S-125 Neva) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-4 Ganef (2K11 Krug) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-5 Gammon (S-200) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-6 Gainful (2K12 Kub) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-8 Gecko (9K33 Osa) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-10 Grumble (S-300) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-11 Gadfly (9K37 Buk) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-12 Gladiator/Gigant (S-300V) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-15 Gauntlet (9K330 Tor) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-17 Grizzly (9K37M2 Buk-M2) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-19 Grison (9M311 Tunguska) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-20 Gargoyle (S-300PMU) – Sovjetunionen/Ryssland. Sea Cat – Storbritannien. Sea Dart – Storbritannien. Sea Slug – Storbritannien. Sea Wolf – Storbritannien. VL MICA (Radarstyrd version) – Frankrike. Patriot, SA-10, SA-12 och SA-20 använder track-via-missile radarstyrning. SA-1, SA-2, SA-3, SA-6 och SA-15 använder radar kommandostyrning. SA-5 använder radarkommandostyrning men byter till aktiv radarsökning i slutfasen. SA-4, SA-11 och SA-17 använder radarkommandostyrning men byter till en semiaktiv radarsökning i slutfasen. SA-8 använder semiautonom kommandostyrning inom visuell räckvidd(SACLOS). Chaparral – USA (markavfyrad version av AIM-9 Sidewinder). Enzian – Tyskland (andra världskriget). IRIS-T SL/SLS – Tyskland. RIM-116 Rolling Airframe Missile – USA (derivativ av AIM-9 Sidewinder och FIM-92 Stinger -missilerna). SA-7 Grail (9K32 Strela-2) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-13 Gopher (9K35 Strela-10) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-14 Gremlin (9K34 Strela-3) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-16 Gimlet (9K310 Igla-1) – Sovjetunionen/Ryssland. SA-18 Grouse (9K38 Igla) – Sovjetunionen/Ryssland.
Söktjänst
En söktjänst (sökmaskin) är en tjänst som kan söka igenom innehåll på bland annat internet med hjälp av enstaka ord, en fras eller en fråga. Söktjänsterna använder sökmotorer, även kallade sökrobotar, för att upptäcka, hämta in och indexera webbsidor. Den första sökmotorn hette "Archie", kort för arkiv på engelska, och skapades 1990 av Alan Emtage. Ofta kallas söktjänsterna för sökmotorer, men år 2007 uppmanade Svenska datatermgruppen till att skilja på begreppen. Sökmotorn är en väsentlig del av varje söktjänst, men en välbesökt söktjänst lägger mer resurser på att besvara sökfrågor än på att samla in webbsidor. Söktjänster kan användas för att söka efter webbsidor, nyheter, meddelanden i diskussionsgrupper, skrivna dokument av andra typer (vanligen PDF, Microsoft Word, Powerpointpresentationer och liknande) och bilder. I en söktjänst kan användaren mata in ett eller flera sökord, en fras och ibland även en fråga i sökfältet, varvid söktjänsten presenterar resultatet av sökningen. Resultatet visas oftast i form av en lista över de filer eller sidor som innehåller eller beskrivits med sökordet eller sökorden, oftast tillsammans med dokumentets titel och en del av innehållet eller en miniatyrbild. Söktjänsten kan även hänvisa användaren direkt till det första dokumentet i resultatlistan. Det finns också sökmotorer som är specialiserade på att söka efter nyheter, video, bilder och ljud. Nyhetssöktjänster såsom Google News sammanställer nyhetsartiklar från tusentals nyhetsmedier världen över. Google Bilder och Picsearch är specialiserade på sökning efter bilder. Sociala söktjänster drar nytta av användarbasen för att finna svar. Ett exempel på en numera nedlagd social söktjänst är Aardvark. Rekommendationssystem förutsäger vad användaren borde uppskatta i stora informationsmängder, baserat på vad systemet vet om användaren. Denna typ av informationsfiltrering hjälper användaren att hitta intressant information, ofta utan att en explicit sökning behöver göras. Söktjänsterna använder internt en sökmotor eller sökrobot för att upptäcka, hämta in och indexera webbsidor. Sökningen utförs sedan i detta index, ungefär som när man slår upp ett ord i det alfabetiska registret baktill i en bok. Det skulle nämligen bli alldeles för långsamt att söka direkt i de berörda webbsidorna. Det första verktyget för att indexera innehåll på Internet var FTP-sökmotorn Archie. Archie utvecklades 1990 av Alan Emtage, en student vid McGill University i Kanada. 1992 och 1993 kom därefter två sökmotorer för Gopher-protokollet, Veronica respektive Jughead. Den första webbsöktjänsten var "Wandex", ett nu icke-existerande sökindex samlat av WWW Wanderer, en sökmotor som utvecklades 1993 av Matteus Gray vid MIT. En annan tidig sökmotor, Aliweb, framträdde likt Wandex också 1993 och finns kvar. Yahoo! startade sin söktjänst 1994, året innan det blev ett företag. Det var den första stora sökbara förteckningen över webbsidor. Förmågan att upptäcka och indexera alla webbsidor har uppfattats som svårigheten med uppbyggnaden av webbsöktjänster. Flera gånger har det föreslagits att webbutvecklarna själva skulle bidra till processen genom att anmäla sina webbplatser och nya webbsidor och förse dem med "metadata" som beskriver innehållet. Den första söktjänst som strävade efter att omfatta hela webben var Altavista som lanserades 1996 och senare övertogs av före detta konkurrenten Yahoo!. Altavista började som en webbkatalog och portal men utvecklades till en ledande söktjänst. Söktjänsten Google lanserades 1998 och växte snabbt till att bli den dominerande söktjänsten för webbsidor. Microsofts Bing, som 2009 ersatte Microsofts tidigare söktjänst Live Search, har däremot inte fått det genomslag som mjukvarujätten hoppats på. Från 2009 levererar Bing även sökresultat till Yahoos söktjänst. En rad mindre generella, lokala eller specialiserade söktjänster finns också tillgängliga.
